Även om Hästveda fått respit ger NBF-konsulterna inte upp så lättvindigt. Anläggningar djupt försänkta i det svenska urberget kommer alltid vara lättare byten än varje annan enhet i grundorganisationen, med eller utan musikkår.
Det är sant att undertecknad försökt påverka efter Mj Neppelbergs goda exempel, men det är naturligtvis så att SvD och dess klartänkte ledarskribent, Claes Arvidsson, haft en avgörande betydelse för att tygla de mörka krafterna. Pennan är mäktigare än de folkvaldas svärd. Claes Arvidssons ledare om stridsledning och interoperabilitetssträvande under våren ska jag sent glömma.
Det innebär inte att jag delar alla hans åsikter. Hans inlägg i förra veckan om utveckling av TUAV ledde till exempel fel. Den TUAV som snabbast kommer vår trupp till undsättning i Afghanistan blir inte Shadow 200. Förvisso är det en amerikansk beprövad produkt, men den direktupphandling av systemsamordning med svenska ledningssystem som under hösten gjordes hos SAAB kommer att ta både tid och pengar i anspråk.
Vid försvarsutskottets hearing om Afghanistan i början av december tyckte även generalmajor Berndt Grundevik att Genomförandegruppens beslut att inhibera TUAV:n 2008 lett till fara i dröjsmål. Men han underlät att nämna att den plattform som förväntas bli operativ under 2010 är något som FM avser att leasa på den öppna marknaden, inte Shadow 200 med svenska mellanhänder och särlösningar.
Kanada, Storbritannien, Australien och Tyskland har alla beslutat att leasa sitt behov av TUAV i Afghanistan. Men det så mycket större och mer erfarna Sverige ska naturligtvis anskaffa och anpassa. Ja, jag kan ju inte veta om Shadow 200 med svensk handpåläggning kommer att bli operativ som planerat 2011? Men låt oss säga att det i så fall blir en mycket glad överraskning.
Genomförandegruppen tyckte inte att TUAV var en oviktig förmåga, men upplägget - då som nu - kändes alltför bekant...
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller helt med. Leasing av UAV är det klart snabbaste sättet. Men då får inte svensk industri en del av kakan...
SvaraRaderahttp://chefsingenjoren.blogspot.com/2009/12/vad-ska-neuron-leda-till.html
Chefsingejören,
SvaraRaderaTill syvende og sidst handlar det ju alltid om en prioritering mellan industriella och operativa intressen. Jag har bestämt var jag står i detta. Har Du?
Allt gott
Allan Widman
Spännande att Sverige vill leasa en gapfiller. Skall detta direktanskaffas också eller blir det konkurrens? Kanada, Australien, Nederländerna, England och Tyskland valde alla att leasa Israeliska TUAV. Hur fungerar det politiskt i Sverige?
SvaraRaderaSäkerligen på samma goda sätt som köp från Israel. Det vill säga, med jämna mellanrum kommer en och annan nyttig idiot bli upprörd å mänsklighetens vägnar, och sedan bli ihjältigd av de vettigare partierna.
SvaraRaderaUAV,
SvaraRaderaFalken har ju anskaffats av Israel. Vad är skillnaden?
Allan Widman
Skillnaden på Falken och en TUAV är väl att det är i storleksordningen 100 gånger så mycket pengar.
SvaraRaderaDet är inte ovanligt med bråk kring Israeliska produkter i riksdagen (senast Interpellation 2008/09:251, Interpellation 2005/06:197).
För att ta ett TUAV exempel så ledde Israeli Aerospace Industries tester av sin TUAV Heron (som Tyskland, Kanada och Australien leasar i Agfghanistan) i Vidsel vilket genast ledde till en skriftlig fråga i riksdagen (Fråga 2004/05:1725).
Min fråga är nog berättigad? Det är politiskt känsligt med Israel och försvarsmateriel. Vad tycker exempelvis Bildt?
"Kanada, Storbritannien, Australien och Tyskland har alla beslutat att leasa sitt behov av TUAV i Afghanistan."...gör dessa länder det som en långsiktig lösning ellr gör dom det för att de system som håller på att anskaffas inte hinner levereras i tid...jmf sverige.
SvaraRaderabenkebap: Det är väl både och. Storbritannien leasade som en gapfiller för Watchkeeper programmet som är försenat. Holland, Kanada, Tyskland och Australien leasar för att bättre förstå möjligheterna med en större TUAV. Både Holland och Kanada brände sig lite på sitt Sperwer system (samma system som Svenska Ugglan). Leasing ger möjlighet att byta system om kraven ändras. Sverige skall ju inte vara i Afghanistan för evigt (hoppas jag?) så då kan det vara klokt att leasa ett tag, lära sig och sedan genomföra en anskaffning. Att rusa fram och köpa första bästa som Sverige nu gör utan upphandling leder sannolikt till att man får ett dyrare och mindre anpassat system.
SvaraRaderaDessutom sker det fortfarande en hel del utveckling på området som kan vara klokt att vänta in innan man slutligen bestämmer sig. Erfarenheten från Ugglan äventyret bör mana till försiktighet.
Slutligen bör det faktum att Shadow 200 aldrig tidigare exporteras också vara en varningsflagga. Amerikanarna är inte kända för sin smidighet i exportärenden. AAI har exporterat Shadow 600 men det är i grunden en israelisk UAV kallat Pioneer.
Operativ TUAV utomlands är en förmågebreddsökning. Ugglan var bara en demonstrator i jämförelse.
SvaraRaderaMed oförändrade resurser, så borde det föranledda en övervägd korresponderande förmågebreddsminskning på annat håll. Det finns ju till exempel överlappande nationell sjömålsbekämpningsambition, som borde kunna tåla en bantning.
Wasa,
SvaraRaderaUttryckt i konkreta termer förslår Du alltså att försvarsmakten med omedelbar verkan, till förmån för taktisk underrättelseförmåga i Afghanistan, skall reducera antalet ubåtar från fyra till två?
Varför stoppa där?
Avvecklar man sedan även de två kvarvarande ubåtarna frigörs medel vilket medger ytterligare investering av en miljard eller två för att möjliggöra implementering, drift och vidareutveckling av PRIO.
Vem vet, det kanske även blir några hundra miljoner över för vindtunnelprov av Hkp14.
Lysande tänkt, låter väl avvägt...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaLinde och Berg skall bara veta vem som tillverkar Falken.
SvaraRadera- Eller ta bort RBS 15F från JAS Gripen?
SvaraRaderaDet finns ingen överlappande ambition med tung torped däremot med sjömålsrobot.
En sjömålsrobot är ju inte som en tung torped sänkande, så de är dessutom inte riktigt utbytbara med varandra.
Min poäng är att det går inte att undkomma matsäckens storlek när man gapar efter ytterligare läckerheter än de som traditionellt serverats.
Vi ersätter en helikopterflotta av i huvudsak civila helikoptrar tillverkade i långa serier med en tio gånger mer komplicerad helikopter (HKP 14), som avses tillverkas i världens kortaste serie.
Det är naturligt att utveckla ett minröjningsfartyg i kompositmaterial av signaturskäl. Men det är världsunikt att skjuta tung sjömålsrobot från ett sådant fartyg eller att kravspecificera det för över 35 knops fart. Sammantaget blir de dyrare och mer försenade än de fartyg de skall ersätta. Någonstans måste en sådan överambition finansieras.
Samma projektäventyr som drabbat Visby kommer att drabba L10 om vi vidhåller att detta fartyg ska omfatta en världsunik kombination av förmågor.
Alla försvarsgrenar har haft fritt fram att beställa vad de önskat. Materielplanen kan ju alltid sträckas lite längre in i framtiden.
Det finns sjörobot och sjörobot... Robot 15 torde i allra högsta grad vara ett sänkande vapen om vi pratar de fartygsstorlekar som förekommer normalt i Östersjön.
SvaraRaderaOch än så länge så skulle jag säga att Flygvagnets förmåga att leverera robot 15 känns lite mer... trovärdig... än Flottans med tanke på det minskande antalet plattformar till sjöss. När man dessutom verkar byta ut hälften av robotarna ombord mot mindre båtar så... ;-)
Men det är klart, vi kan ju alltid fortsätta avveckla utprovade system i väntan på att nya system kanske blir klara någon gång.
Vår marina doktrin må säga vad den vill.
SvaraRaderaMen Sveriges rådande sjömilitära praktik säger att numerären skepp vi kan sänka i Östersjön är långt viktigare än att vidmakthålla förmågan till ubåtsjakt i samma operationsområde.
Luftburen ubåtsjakt skall vara avställd i tio (10) års tid och förmågan till ubåtsjakt med Visbyklassens fem korvetter är försenad om den ens någonsin blir operativ.
Denna problematik synes mig avgörande för den svenska örlogsflottans fortlevnad.
Det är förståeligt om sjöofficerskåren i dagsläget vill fokusera på uppgiften att gifta ihop en världsunik samling förmågor i det nya projektet L10 hellre än att ifrågasätta realismen och genomförbarheten av sina äldre kamraters överväganden och beslut de senaste decennierna.
Självklart ska Sverige förfoga över en kvalificerad och robust förmåga till sjömålsbekämpning i Östersjön. Likt Finland kan vi åstadkomma detta med RBS 15 och på samma sätt. Mobila lavetage RBS 15 utgångsgrupperas med fördel på norra och södra Gotland.
Visbyklassens utomordentliga smygegenskaper gör den lämplig som plattform för passiva sensorer.
- Varför inte som de skepp som tar upp manteln efter HMS Orion?
Någonting säger mig att NBF-maffian bara tar igen sig tillfälligt efter höstens motgångar. I mars är de säkert tillbaka, nu med nytt namn och en omdefinition av uppdrag, innehåll, syfte och mål med NOC-projektet.
SvaraRaderaPå något sätt måste denna hydra som smugit sig in i försvarsfamiljen kompensera sig och IT-industrin för ÖB-beslutet att lägga ner GLC-utvecklingen och senarelägga nedläggningen av flygets stridsledning i södra Sverige. Ingenting får ju hindra arméns uppbyggnad av ett helt digitaliserat ledningssystem ner till enskild Marcus-soldat, inte ens kapitalförstöring, personalflykt och förmågeförluster i marinens och flygets hävdande av vår territoriella integritet.
Noterar i årets regleringsbrev för försvarsmakten att veteransoldatfrågor - efter många om och men - numera återfinns på agendan.
SvaraRaderaInför den utlovade propositionen styrs försvarsmakten i punkt 19 att: ”...tillhandhålla de statistiska uppgifter som föreslås i Veteransoldatutredningens betänkande (SOU 2007:77, s.58). Ett system för detta ska vara infört senast den 30 juni 2010.” Dessutom anges att lägesredovisning skall lämnas såväl den 1 februari som den 1 maj.
Om man nu slår upp s. 58 i det första delbetänkandet, i syfte att skapa klarhet i denna något kryptiska formulering från regeringskansliet, blir man dessvärre inte mycket klokare. Där återfinns vare sig skrivningar om statistik eller några förslag.
Även om det – för undertecknad – för närvarande inte råder full klarhet beträffande till exakt vad så; gratuleras härmed alla veteraner, Allan Widman och hans utredningsteam till denna etappseger på vägen mot en anständig svensk veteranpolitik.
Var sak har sin plats i det eviga kretsloppet. Glc/Noc projektet stryks och Hästvedas livstid förlängs något, eller längre?
SvaraRaderaFramtidsutsikterna för Strilbataljonen att kunna lösa ställda uppgifter såg i början av 2008 ganska mörka ut, ingen hållbar plan, inget dugligt underliggande arbete för avgörande planer, ingen tro på ledningen o.s.v.
Utsikterna verkar numera trovärdigare för varje dag som går. Däribland att NBF- slösarna/mytomanerna (ja, jag har belägg för mina uttryck) har tvingats dra öronen åt sig. En obehaglig ärrbildning kvarstår dock från FMUP-2008 och det är att rekryteringen går sådär i Mälardalsområdet. Dags att häva stoppet i syd? I syd har det alltid funnits en gott rekryteringsunderlag, man bör utnyttja sådana underlag där det fortfarande finns.
Kanske en ny aktör på skolmarknaden kan vara av intresse för Strilaren ll. En världsunik mätbar metod som utvecklats i 10 år!
SvaraRaderaLäs lite på min blogg vetja http://fms-gotland.blogspot.com/
eller besök hemsidan www.fms.se
Mvh
Lennart Bladh
Svenska Institutet FMS
Uno Cerveza,
SvaraRaderaÄr det så att det finns ett fortfarande aktivt rekryteringsstopp i Hästveda?
Mvh
Allan Widman