Den frågan ställer just nu de flesta journalister som jag talar med. Och självklart finns det inga enkla svar.
Här är några samverkande förklaringar:
1. Uppdragstaktik fordrar uppföljning och ansvarsutkrävande. Ibland, eller ganska ofta egentligen, har jag fått frågan; vad anser ÖB? Denna fråga implicerar att ÖB - mer eller mindre - sitter på den absoluta sanningen.
Frågans utgångspunkt är dessutom att ÖB har någon slags personlig utslagsröst som definitivt förklarar orsak och verkan. Frågeställarna bortser från att ÖB inte är en person utan ett ganska värnlöst offer för myndighetens samverkande och ofta motstridiga intressen, uppfattningar och önskemål.
I en sådan miljö sker inga avrättningar. Ansvar utkräves inte, ens då möjlighet ges.
2. Numera lever FM i en matris. Vedertagen uppdelning i vapengrenar (stridskrafter) har övergivits till förmån för processägare och resurshållare. Matrisens konsekvens är att alla generaler och amiraler (dryga trettiotalet) samfällt tecknar viktiga beslut. Följden är att alla belastas av sitt ställningstagande när något (som oftast) inte går som man planerat. Det skapar en ovilja att "tänka om". Dessutom så innebär det kollektiva ansvarstagandet att ingen enskild kan ställas till svars för tillkortakommanden. Detta underlättas av att samtliga befattningshavare i HKV roteras med arton månaders mellanrum.
3. Helikoptervapnet är ingen del av arvet. Kanske flygvapnet, men också lite marin respektive armé. I sin nya hemvist; flygstridskrafterna, betraktas helikoptrar mest som flygräddningsförmåga (fräd). Inte som något eftertraktat som löser självständiga och viktiga uppgifter här hemma och i andra världsdelar.
4. Och så industrin. Förstår att jag ibland framstår som en fiende till denna del av "den djupa staten". Så är det inte alls. Företag ska tjäna pengar. Problemet är snarare att det politiska systemet är så eftergivet och kravlöst. Industrin vill naturligtvis att materielen ska förnyas så ofta som möjligt. Vi försvarspolitiker ställer inte tillräckligt envisa och begåvade frågor. I en bransch där fri konkurrens i de flesta avseenden faller på sin egen omöjlighet levererar Sveriges folkvalda inte ett adekvat ifrågasättande.
Jag hävdar fortfarande att soldaterna i Afghanistan ger blanka den i vilken helikopter som för dem till sjukhuset. Och om detta vore utgångspunkten för våra ansträngningar hade vi agerat på mycket större bredd.
1. Vi hade givit FMV ett formellt uppdrag att undersöka vilka möjligheter som finns när det gäller att hyra eller leasa MEDEVAC-timmar på den internationella marknaden.
2. Vi hade tidigt kontrollerat förutsättningarna för ett vidmakthållande av Hkp 4. Vilka kompletteringar behövdes och till vilket pris? Rimligen borde också myndigheten tagit initiativet till en inventering av de personella resurserna, inte jag.
3. Kontakt skulle tidigt ha tagits med Norge. Kunde vi , genom ekonomiska bidrag eller personellt understöd, underlättat eller till och med förlänga deras insats?
4. Vi borde dessutom fortsatt våra ansträngningar med 10 B. Även om detta var en del av vår marknadsföring av stridsflygplan till grannlandet så skulle vi hotat med skadestånd eller till och med hävning av avtalet. Det hade säkerligen gjorts i varje annat affärsmässigt förhållande.
Med två riksdagsbeslut om insats i Afghanistan verkar allt mycket osäkert. Andra kvartalet 2011 hävdar myndigheten att man kan vara på plats - men framhåller samtidigt att en sådan insats och NBG 11 inte är möjliga samtidigt. Vi måste välja.
I jämförelse med nästan varje annat land av samma storlek underpresterar vi. För det skäms jag.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HKP 14 är mest sannolikt världens mest särpräglade och underfinansierade nu pågående helikopterutvecklingsprojekt.
SvaraRaderaNär leverans av operativ förmåga skjuts på framtiden och utvecklingstiden blir dubbelt så lång, så blir erfarenhetsmässigt också utvecklingskostnaderna minst dubbelt så höga. Ofta flera gånger högre än vad som först antogs.
Förstudier är till för att uppskatta komplexiteten och därmed tiden och kostnaden för ett utvecklingsarbete. Därmed kan beslutsunderlaget för ett eventuellt investeringsbeslut hålla rimlig kvalitet och kostnaderna budgeteras.
Om det under projektets gång visar sig att utvecklingstiden blir fördubblad, så innebär det oftast att minst samma antal utvecklingsingenjörer, som redan är engagerade måste avlönas dubbelt så länge. Inte sällan innebär det att antalet utvecklingsingenjörer måste ökas med anledning av att i förstudien oförutsedda problem tillstött under pågående utveckling.
Helikoptrar är i alla sina delar synnerligen hårt optimerade farkoster. Det finns inget utrymme för att bygga in lite extra godstjocklek någonstans. Allt måste motiveras utifrån specificerade krav. Krav som ofta är motstridiga.
Man kan säga att i stort sett inget delsystem eller någon komponent är färdigutvecklad förrän allt är på plats och godkänt.
Det går till exempel inte att slutföra utvecklingen av något så traditionellt, som landningsstället förrän hela helikopters totalvikt och viktfördelning är slutgiltigt avgjord. Risken är annars att prestanda i sista stund måste strypas i de helikoptrar, som levereras.
För att också efter en aldrig, så välgjord förstudie minska risken för oförutsedda förseningar och därmed fördyrningar, så har det inom flygindustrin etablerats en tilltro till verifierande experiment; till exempel: vindtunneltestning.
De kan tyckas dyra och tidsödande samt inte leverera operativ effekt till insatta soldater i fält. Erfarenhetsmässigt så är väl genomförda prov och försök tidigt i utvecklingen av komplexa system likväl mycket väl investerade pengar.
- Det kan nu sent omsider vara dags för ett vindtunnelprov av också HKP 14/NH90 TTH HCV.
Trots allt har svenska staten mest sannolikt att se fram emot en fördubbling av kostnaden för sina 18 st exemplar. Optionen om ytterligare sju exemplar lät man ju löpa ut utan åtgärd för ett par år sedan.
FMV borde inte undersöka huruvida vilka personalresurser som går att uppbringa i HKP4 spåret, FMV handhar materiel och inte personal, möjligen kan de sätta upp vileken kompetens som behövs till ett system.
SvaraRaderaVill vi ha uthållighet i Afghanistan eller annan insats så skippar vi Hkp10B, tre individer gör ingen mäniska glad. Skall vi flyga rote med tre maskiner så går det en stund men snart så faller service, underhåll och tillsyn ut på en individ och då har man plötsligt två individer kvar under en längre period. Helt plötsligt så har man kraftiga begränsingar i uppträdandet och man hinner flyga ut en indivd till för tillsyn innan första kommer tillbaka. Fyra individer Hkp4 är marginellt bättre än tre Hkp10B.
Hkp4 och 10B var ju beställda för NBG08 och styrkan dimensionerades för en sex månaders insats.
Enkelt sagt borde man ifrån riksdagens sida uppdra åt FMV att införskaffa en Hkp16 för att FM skall kunna vara insatta med HKP i insatsområdet från och med xxxxx. Här skall inga klassiska överväganden som del i den europeiska försvarsmateriellförsörjnignen, lång livslängd på systemet och möjligheter till att uppgradera det. Ingen hänsyn skall tas till redan befintlig materiell, passar den inte så utveckla inte utan köp nytt. Säg helt kort att det skall införskaffas ett system med resurser som det går att flyga skiten ur under en insats och som kan betraktas som skrot efter en 5 - 6 år.
Dyrt, javisst men smakar det så kostar det. Att hyra resurser kommer förmodligen att sluta med att vi förbinder oss med partners som vi inte vill ha att göra med, stötta ett annat land leder till att vi drar resurser som vi inte kan använda själva så jag ser det som att den uppgiften gick lätt att syna.
J.K Nilsson
En liten fundering bara - är bristen på helikoptrar i Afghanistan något som även NATO och ISAF håller med om eller skulle resultatet av att vi skickar ned några stycken resultera i att någon annan stat drar hem sina?
SvaraRaderaDen analysen är viktig - att det skriks efter helikoptrar - beror det på att de anses för få ller beror det på att andra nationer vill bli avlösta?
Om så är fallet tolkar jag driften hos er politiker att skicka helikoptrar som ett sätt att försöka bibehålla folkligt stöd för insatsen i Afghanistan genom att spela på känslor hos oss svenskar om skyddet av våra trupper. Jag håller med om att vi ska ha en relevant skyddsnivå och tillgång till sjukvårdsresurser är viktiga - men att de just måste vara svenska är inte väsentligt. Själva tanken med att göra saker tillsammans med andra är ju att olika länder bidrar med olika saker- och att vi tillsammans blir starka.
All utsänd trupp i internationella insatser har god nytta av taktisk luftrörlighet med helikopter. Alldeles särskilt så i väglös terräng och när ansvarsområdet är särdeles stort.
SvaraRaderaMen helikoptrar är dyra, så ingen truppbidragande stat skickar ut extra helikopterkapacitet bara för säkerhets skull eller för att andra stater saknar egen operativ förmåga.
- Hur många stater hörsammade Sveriges vädjan om helikopterbidrag till NBG 08?
FN, Irland, Kanada, USA med flera hyr och köper postsovjetiska helikoptrar för att de inte har tillräckligt många egna för att det ska räcka till de internationella insatser, som de tagit på sig.
Om Sverige som Tyskland, Nederländerna och Storbritannien hade leasat israeliska taktiska UAV:er till sitt PRT, så hade vi inte behövt helikopter för spaningsändamål. Om vi hade lyckats rekrytera läkare till vårt PRT inkl dess FKF:er, så hade behovet av ambulanshelikopter varit mindre.
Tyskland och Norge gör alltjämt berömvärda helikopterinsatser inom ISAF i Norra Afghanistan. Men de är på upphällningen.
Jaktess,
SvaraRaderaISAF bygger naturligtvis på samarbete och solidaritet. Svenska helikoptrar har betydelse på följande sätt:
1. Varje tillförd helikopter ökar möjligheterna att en skadat soldat - svensk eller inte- snabbt kommer till sjukhus. Det innebär att fler liv och lemmar räddas.
2. Dessutom skulle ett svenskt bidrag till den dyra och efterfrågade resurs ge oss ett större inflytande över hur helikoptrar används. Beredskapshållning, prioriteringar etc.
3. Erfarenheten visar också att vid stora skadefall tenderar länder att tänka i snävare banor. Detta kan kritiseras, men knappast tänkas bort.
Att framhålla betydelsen av helikoptrar är inte ett sätt att spela på känslor, i så fall finns det nog enklare och betydligt billigare alternativ. Det handlar om att förhålla sig till en verklighet, vilket vi nu vid flera tillfällen fått uppleva.
Mvh
Allan Widman
mycket av den materiel som FMVFörsvaret beställer för nyanskaffning eller modifiering, hur tänker man ??
SvaraRaderaEtt privat företag med lite självaktning vid beställning mm nyttjar klausulen
"VITESFÖRELÄGGANDE" varför kan inte FMV mm nyttja detta ? Är inte det beställda klart i utsatt tid får leverantören ett vitesföreläggande för tex varje månad det försenats . Då kanske modifieringar av våra Hkp10B skulle vart klara i tid?
O
Jag håller med om att vi såklart ska ha en hög nivå på medicinsk förmåga - oaktat om det handlar om att snabbt kunna få människor under vård eller om det handlar om tillgång till kvalificierad vård. Men - blir det totala antalet helikoptrar större för att vi skickar dit några? Att vårt inflytande ökar så att vi på sikt kan åstadkomma ett större antal håller jag med om - men blir det så även på kort sikt?
SvaraRaderaVad gäller prioriteringar - menar du att det syns tendenser till att prioritera egna framför andra länders skadade i de räddningsoperationer som nu sker och att det därför är bra att ha svenska helikoptrar där - så att vi kan prioritera svenska liv?
Att nationer tenderar tänka i någorlunda egoistiska banor under stor press håller jag med om - om man nu väljer att se världen ur realismens glasögon. Men är skadeutfallet så högt eller riskerar det bli så högt så att de tendenserna blir en realitet?
Den helikopterkapacitet med Black Hawk, som USA har stationerad på Marmal för att i första hand täcka upp nattetid då tyskarna vanligtvis inte flyger sina helikoptrar, styrs från Bagram utanför Kabul.
SvaraRaderaNär Bagram ger klartecken för en oplanerad räddningsoperation med sin helikopterresurs på Marmal, så kan de behöva ställa in annan planerad verksamhet.
Amerikansk operationssäkerhet dikterar att mycket få ens av de högre amerikanska officerarna vet allt om vad som är i görningen.
Om en insats med amerikanska specialstyrkor mot en upprorsmakare redan pågår någonstans inom RC North:s operationsområde, så kan de amerikanska Black Hawkarna på Marmal behöva hållas kvar på marken som back-up. Deras verkan kan i detta läge gå före vårt skydd.
Anställd,
SvaraRaderaTill skillnad från USA erbjuder Frankrike generösa motköp. På Hkp 14 är SAAB underleverantör till NHI avseende det taktiska ledningssystemet (TMS). Om vi skulle nyttja den rätt till skadestånd vid dröjsmål / fel i godset som alla vet är uppenbart och ställa in betalningarna kommer detta direkt leda till att NHI ställer in betalningarna till SAAB. Det är så det fungerar.
Mvh
Allan Widman