Gästinlägg

Förmågeglappet inom luftstridskrafterna kvarstår

Bakgrund

Luftstridskrafternas utveckling har diskuterats livligt sedan beslutet om att införa interoperabla förmågor togs 2004, dvs Försvarsmakten skulle överge väl fungerande nationella lösningar till förmån för tekniska system som fungerar i en internationell insatsmiljö.

Försvarsmakten försökte att under 00-talets slut införa de nya interoperabla förmågorna i samband med att konceptet för det nätverksbaserade försvaret (NBF) utvecklades.

I december 2008 startade Allan Widman en debatt i SvD Brännpunkt, ”JAS 39 Gripen har många brister däribland förmågan till hemlig datastridsledning”.

Ganska snart uppmärksammades det att utvecklingen och införande av de nya interoperabla förmågorna inte gick som planerat inom ledningssystemen, dvs ett Förmågeglapp hade uppstått inom luftstridskrafterna framförallt förmågan att leda den interoperabilitetsanpassade JAS 39 C/D.

Därefter rullade debatten på i medier och bloggar och inte minst inom Försvarsutskottet och på Försvarsdepartementet under perioden runt 2009-2011.

Bristerna i luftförsvarets interoperabla förmåga, dvs att över hela riket ha en godtagbart antal data-, radio- och igenkänningsutrustningar skall vara lösta till 3:e kvartalet 2011 enligt Försvarsmaktens deklarationer  till Försvarsdepartement och Försvarsutskott våren 2009. Detta ”förmågeglapp” har inte kunnat täppas till såsom försvarsmaktsledningen utlovat regering och riksdag utan klartidpunkten har flyttats fram åtskilliga gånger.  Att införa interoperabla förmågor har tagit betydligt längre tid än beräknat. Än idag 2016 är inte förmågeglappet fullständigt tilltäppt.

För den som vill rekapitulera debatten kan jag rekommenderahttp://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Ledningssystem 

Interoperabilitet

Vad menas då med interoperabel flygstridsledning? Det finns ett antal hörnpelare och dessa är (Nato benämning):

-          krypterat datastridsledningssystem (Link 16) mellan fartyg, luftvärn, markbundna och flygburna stridsledningscentraler samt stridsflygplan.

-          krypterat radaridentifieringssystem (Identification friend or foe, IFF) som kan skilja på egna och andra flygplan

-          störskyddat och/eller krypterat radiokommunikationsnät (HQII and Secure Voice) mellan stridsledningscentraler och flygplan.

-          system för högre taktisk ledning av luftstridskrafterna omfattande resursplanering, insatsorder och rapportering (ICC).

Vilket är då läget i Försvarsmakten idag vad gäller interoperabel förmåga:

-          Link 16 är infört och datastridsledning utförs såväl vid incidentberedskap och dagliga övningar mellan stridsledningscentral C2StriC den flygande spaningsradarn ASC 890 och JAS 39 C/D med godtagbar täckning över Sverige och dess närområde.

Utbyte av länkinformation sker även med våra grannländers stridskrafter månatligen vid gemensamma övningar, Cross Boarder Training (CBT). Vid lämpliga övningar sker även utbyte av information med marinens kustkorvetter. Avsaknaden av en luftvärnscentral (LvC/GBADOC) som har operativ L16 förmåga är besvärande men bedöms kunna uppnås under 2018 i samband med de satsningar som görs på nytt luftvärnsrobotsystem.

Sammantaget är FM operativa förmåga med L16 god.

-          det krypterade markbundna radaridentifieringssystem (Identification friend or foe, IFF) som kan skilja på egna och andra flygplan är inte till fullo implementerat pga att upphandlingsprocessen dragit ut på tiden och att infrastrukturella förutsättningar brister. Inom det närmaste året bedöms IFF-systemet vara infört.

-          ett störskyddat och/eller krypterat markbundet radiokommunikationsnät (HQII and Secure Voice) mellan stridsledningscentraler och flygplan är infört men ännu inte slutförd i alla delar av landet. Den störskyddade delen (HQII) används frekvent och med gott resultat. Den krypterade delen (Secure Voice) används sparsamt och här återstår en hel del arbete med taktisk utprovning innan den sistnämnda förmågan är operativ.

-          ett system för högre taktisk ledning av luftstridskrafterna omfattande resursplanering, insatsorder och rapportering (ICC) saknas fortfarande. Ett sådant system har utlovats länge och skulle vara inrymt inom det försvarsmaktsgemensamma ledningssystemet SWECCIS.

Omtag görs nu med SWECCIS ”ny” vilket enligt optimistiska prognoser skall vara färdigt 2017 med driftstart våren 2018. Om det innehåller det för Försvarsmakten nödvändiga delarna för ledning av luftstridskrafter (ICC) är höljt i dunkel.

Systemsamordning och FM IP-nät

Att beställa och införa system med en utbyggd rikstäckning är omfattande projekt som innebär stora krav på systemsamordning såväl inom FM som FMV. Inte bara integrering mot stridsledningscentraler, radarstationer, radiosändare osv måste ske utan hela Försvarsmaktens infrastruktur i form av telenät och IP-nät påverkas och måste byggas ut. Därefter skall omfattande verifierings- och valideringsarbeten genomföras för att hela funktionskedjan ska kunna godkännas (inkluderat flyg- och IT-säkerhet), en omständlig och tidsslukande process.

Avsaknaden av en fungerande ”högre” systemsamordning - dvs ”på system av system nivån” och dessutom mellan vapengrenarna - är besvärande vilket har fått till följd att komponenter eller hela system som är vitala för att en funktionskedja skall vara operativ inte är införda eller brister i en mängd olika avseenden.

Bristerna i systemsamordning beror till mångt och mycket på att man organiserade om Försvarsmakten i mitten på 00-talet. En ledningsinspektör tillsattes som chef över en produktionsorganisation som inte bara skulle utveckla högre försvarsmaktsgemensamma ledningssystem och infrastruktur utan även utveckla och samordna de ”naturliga” vapenslagen sjö, flyg och marks taktiska och stridstekniska ledningssystem. Resultatet har varit allt annat än lyckat.

FM system kommunicerar idag, precis som alla andra system civilt som militärt, över IP-nät. För att erhålla en operativ förmåga med de enskilda systemen och för att bära alla tjänster fordras ett väl utbyggt, avbrottsfritt, skadetåligt, underhållet, intrångssäkert, driftsatt och dygnet runt övervakat IP-nät i Försvarsmakten. Dessutom är det viktigt att säkerställa att tidskritisk och flygsäkerhetskritisk information har prioritet mot annan mindre angelägen information vid skador eller utslagning.

Sammanfattning

I dagens oroliga omvärld har Sverige inte till fullo uppnått de förmågor som efterfrågas för luftstridskrafterna och som FM tidigare utlovat regering och försvarsutskott. Bristerna i FM organisation, systemsamordning och infrastruktur är besvärande.

Till ”syvende og sidst" ankommer det på Försvarsmaktens uppdragsgivare dvs svenska folket och dess valda ombud i Sveriges Riksdag och Regering att försäkra sig om att landet har nödvändig och tillräcklig förmåga med luftstridskrafterna.

Peter Neppelberg