tisdag 25 december 2012

Stresstest

Kärnkraftens betydelse för vårt samhälle kan knappast överskattas. Efter höstens stresstester avslöjades i mitt tycke pinsamma förhållanden ifråga om säkerheten och den ständiga oviljan till samarbete mellan viktiga myndigheter. Hade en debattare om detta i Expressen på Lillejul, men serverar här en något längre version.

En God Jul till alla, men särskilt till dem som på Sveriges uppdrag vaktar långt borta.

Allan Widman

Den 9 oktober tog sig närmare ett sjuttiotal personer in på kärnkraftverken i Forsmark och Ringhals. Greenpeaces stresstest av säkerheten runt svensk kärnkraft utfördes av medborgare från en lång rad av länder. Det finns skäl att tro att aktionen föregåtts av en omfattande planering gällande resor, förberedelser och genomförande. Rimligen måste minst ett hundratal personer utbytt information över telefon och Internet under månader. Trots detta synes våra underrättelsemyndigheter inte ha haft en aning om planerna.

Sanningen är att ingen myndighet har ett specifikt och uttalat ansvar för just underrättelser avseende kärnkraftssäkerhet. Detta trots att t.ex. lagen om signalspaning medger kartläggning av allvarliga yttre hot mot samhällets infrastrukturer. Nu var det aktivister från Greenpeace som med virkade toppluvor cyklade omkring bland reaktorerna. Nog så illa, men tänk om denna organisation infiltrerats, eller om det helt enkelt varit en terrororganisation med målet att tillfoga oss en miljömässig och ekonomisk katastrof?

EU har kritiserats för att de lagliga stresstesterna av europeiska kärnkraftverk inte innehåller scenarier där flygplan - med eller utan avsikt – riskerar krascha mot anläggningarna. Än värre är dock att det saknas flygförbudszoner över de svenska kärnkraftsverken. Försvarsmakten behöver stödja polisen både med luftövervakning och möjligheter att ingripa mot potentiella hot från luften. Såvitt bekant förekommer inga övningar eller andra förberedelser för en sådan samverkan. I den senaste tjänstemannautredningen, som genomfördes för ett par år sedan, reserverade sig representanten från Rikspolisstyrelsen mot varje medverkan från Försvarsmaktens sida. Att slippa samarbeta synes viktigare än en förbättrad säkerhet.

Polisflyget består idag av sex lätta helikoptrar fördelade över olika landsändar. En snabb inflygning av Nationella Insatsstyrkan till något av våra kärnkraftverk kräver stöd från Försvarsmaktens helikoptrar. Aviserat inköp av nya polishelikoptrar kommer knappast att förändra detta behov.

Respektive länspolismyndighet är ansvarig för brottslig verksamhet riktad mot kärnkraften. Till stöd finns allmänna råd utfärdade av Rikspolisstyrelsen. Men eftersom dessa inte är bindande så varierar, enligt Strålsäkerhetsmyndigheten, beredskapen mellan de olika kärnkraftslänen.

Vi behöver kärnkraften. Den är klimatsmart och kostnadseffektiv. Utan den stannar Sverige, bokstavligen. Efter den 11 september 2002 tillsattes en kärnkraftssäkerhetsutredning av den dåvarande regeringen. Till mycket liten del kom den att handla om skyddet mot avsiktliga intrång och angrepp. Den resulterade inte i någon ny lagstiftning.

Tiden har nu kommit att på allvar se över säkerheten. En sådan översyn kan inte begränsas till industrin och dess tillsynsmyndigheter. Det behövs ett helhetsgrepp som involverar skydd, samordning, underrättelser, beredskap och samtliga berörda myndigheter.


5 kommentarer:

  1. Ståndpunkter där myndigheter aktivt motsätter sig samarbete med andra myndigheter upphör aldrig att förbluffa - och synes alltför vanliga inom såväl Polisen som Kustbevakningen. Återigen visar sig den svenska modellen av myndighetsledning från sina sämsta sidor.


    God Jul Wide!

    SvaraRadera
  2. Gustav Wasa sa...

    Mänskligt alltförmänskligt är det att underordna sig en hierarki. Bara den som är beredd att vara dumlojal kan bära sin lojalitet som en fjäder i hatten.

    Morgondagens herre är dagens bäste slav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav Wasa sa...

      Den som i media utvecklar argument för IRIS-T:s förträfflighet också som markbaserad luftvärnsrobot har rimligtvis tillgång till ett beslutsunderlag, som inte nu i höst ställdes till försvarsutskottets förfogande. Därtill har denna sägesperson kunnat bedöma detta beslutsunderlags kvalitet och funnit det var tillfyllest.

      Sverige är första kund för IRIS-T som luftvärnsrobot. Vid varje framtida försening eller kostnadsöverskridande är det detta presumtiva beslutsunderlag som
      måste rådfrågas och nagelfaras.

      Experter har betalt för att klara av kvalificerade känslighetsanalyser och reella alternativprövningar ingående i beslutsundelag. Beslutsfattare har betalt för att fatta beslut och sedan ta ansvar för sina beslut.

      - Hade det inte varit bättre för framtida försvarsministrars och ÖB:ars nattsömn om man i budgetpropositionen hösten 2012 presterat åtminstone samma grad av beslutsundelag som de fem (5) raderna om Handlingsplan JAS Gripen i vårpropositionen 2007?

      Nu öppnar man för att själva ensamma bära hundhuvudet och bli till alle mans niding.

      Radera
  3. Sedan är även internpolitik inom polisen viktigare än att deras arbete fungerar. Specialgruppen för Forsmarks säkerhet som hade lärt sig hela anläggningen fick hellre säga upp sig än att en chef som de saknade förtroende för byttes ut. (Om det nu inte vart fler vändor för den nyheten? Det kanske slutade lyckligt? Man kan alltid hoppas...)

    SvaraRadera