måndag 5 november 2012

Beredning


Denna vecka börjar försvarsutskottet sin beredning av JAS Gripen E. Bland annat ingår en offentlig hearing nu på torsdag.

Får påtagligt många mail om förmågelyftet just nu. Man kan nästan tro att regeringens förslag kom som en överraskning för många försvarsintresserade. Men så kan det väl knappast vara? Redan 2005 skrevs "Flyg- och Rymdindustrin - En del av det innovativa Sverige" uppe på Näringsdepartementet. Förutsättningarna för Gripens långsiktiga vidmakthållande beskrevs med följande meningar:

"Fortsatt anpassning av Gripen för att möta nya operativa krav utgör en väsentlig del i en sådan verksamhet. Dit hör till exempel ökad räckvidd, uthållighet, integration av nya vapensystem, nästa generations radarteknologi och framdrivning".

Ibland klagas det på att försvarspolitiken inte drivs långsiktigt och med tillräckligt brett stöd. Här har dock ingetdera brustit.

Vi har också börjat få klarhet i projektets konsekvenser. I förra veckan skrev SvD om Försvarsmaktens påstådda svårigheter att behålla gamla, betalda C/D när NG anländer. Enligt Flygvapnet orkar man inte detta. Frågan kan ses i två olika tidsperspektiv.

För det första handlar det om sammanlagd numerär efter ett genomfört förmågelyft. Blir uthållighet och handlingsfrihet lidande om antalet plattformar halveras? För det andra; hur kommer tillgängligheten till stridsflyg att se ut under tiden som generationsskiftet genomförs? Alla som följt sådant på andra områden och historiskt inom det spetsiga flyget vet att s.k tillfälliga nedgångar i förmågan kan bli följden (Jfr Hkp 14 i FB 04).

För mig är det viktigaste måttet på förmågan alltid flygtidsuttaget. Givet att vi talar om "skarpa" flygtimmar ger det besked om många delfunktioner: Flygförarna övas, stridsledningen, plattformarna samt kortsiktig förmåga till underhåll och reservdelsförsörjning. Detta måste det hållas uppsikt över.

En tredje faktor rörande C/D är ju även att AB Sverige i avtal med ett antal andra länder förbundit sig till ett långsiktigt vidmakthållande av just C/D.

Det finns många viktiga frågor att ställa kring förmågelyftet, både enskilt och i ett vidare försvarssammanhang.


Allan Widman

39 kommentarer:

  1. Glädjande att se dig i etern igen Allan.

    Förvåningen över 39E ligger nog till största del i att projektet inte är helt finansierat av Alliansen. Jag förutsätter att du likt (s)-kollegorna, men till skillnad från (m) verkar för att lösa det problemet.

    Hoppas på en högre inläggsfrekvens framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Den matematiska lösningen av dilemmat C/D kontra E/F är fördubblad budget. Utan extra penningtillskott blir det garanterat fjasko med både C/D och E/F.

      Flygsoldat 113 Bom

      Radera
  2. Gustav Wasa sa...

    Historiskt så har sensorer och vapen alltid ärvts från en svensk stridsflygplansgeneration till nästa.

    - Är det så att den tekniska utvecklingen inom sensor- och vapenområdena går avsevärt långsammare än inom aerodynamikens och flygplansstatikens inverkan på grundflygplan?

    Om så inte är fallet är det nog dags för en "Handlingsplan flygplansbeväpning" respektive ett "Förmågelyft flygstridskrafternas bekämpning av luft-, mark- och sjömål".

    SvaraRadera
  3. Tycker att Gustav Wasa slår huvudet på spiken.
    Skulle vilja addera handlingsplan spridning och återtagning krigsflygbaser , basbataljoner samt lv förmåga för att undvika ett framtida pearl harbour på svenska flygvapnet.
    Mkt glad att Widman är tillbaka på bloggen också.

    SvaraRadera
  4. Allan,

    Att behålla C/D parallellt med E är i praktiken inget problem. Däremot kommer det att kosta stora summor i form av framförallt logistik och personal. Man ska också vara nog med att definiera vilka vinster man ser med att behålla C/D. Slutligen bör man vara medveten om att prislappen på E är låg tack vare att många delar och grundkonfigurationer från C/D(indirekt A/B) behålls. Man kan därmed inte både behålla och äta kakan samtidigt. 60+20 39E är inte långt ifrån de 98 C/D som i bästa fall kommer att finnas i Flygvapnet. Här kan man dra direkta paralleller till Archerprojektet. Vi kan önska oss hur många ytterligare Archer som helst och det kommer ändå inte att bli några såvida vi inte köper tillbaka haubitsar från Indien. Med de 48 Archer som tillverkas för Sverige och Norge är nämligen det svenska förrådet av grundplattformen, haubits 77B, slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. wiseman

      Överdriver vi inte detta med driftskostnader med två system kontra 1 handen på hjärtat?
      Glömmer vi inte bort att vi har betalt vår jas39 c/d och tagit investeringen?

      Varför väljer andra flygvapen att ha två flygande system? Det måste vara dyrt för dem också med samma resonemang och de får mindre pang för pengarna.

      Tyskland måste ju vara både väldigt självmordsbenägna abropå operativt relevanta eftersom de flyger Phantomplan i airpolicing när Eurofighter inte funkade i Baltikum och oekonomiska!
      Tyskarna vill säkert inte lägga ned mer pengar bara för att det är kul utan att planen faktiskt tillför någon operativ förmåga.
      Så är det för JAS 39 C/D också

      Om vi inte har råd att beställa fler än tex 60 JAS39/E så är det väl ändå vettigt att behålla 40 JAS39 C/D eftersom de är ju betalda eller hur?


      De måste väl ändå vara fortsatt operativt relevanta och funka i CAS rollen GBU/SDB,Sjömålsbekämpning Rb15 ,Spaning Spk 39, jakt mot transportflyg attackhkp och attackflyg tex Su24/SU34.


      Radera
    2. Kära lekman och hemvärnsman jan-olov, med starka känslor för vårt nationella territoriella försvar.

      Har du hört talas om "isbergsmodellen"? Ca en tredjedel av ett systems livstidskostnader är anskaffningskostnaden. 2/3 är driftkostnader. I detta ingår t.ex. kostnader för utbildning, underhållsutrustningar, reparationer, dokumentation, drift, reservmateriel, avveckling,personal,anläggningar, med mera. Detta är väl kända och vedertagna fakta som ligger bakom t.ex. teorier kring Life Cycle Costing (LCC). Dessa begrepp och fakta borde vara väl kända för våra riksdagspolitiker som någon gång besökt högkvarteret eller FMV.

      Sådana fakta har t.ex. varit helt drivande bakom utvecklingen av Gripensystemet. Vi har ett litet multirollflygplan för att minimera livscykelkostnader.

      Varför är det viktigt för Sverige? Behöver du ställa den frågan, som är väl medveten om utvecklingen av svensk försvarsförmåga och dess finanisering. Vi har inte råd att inte försöka bli mer effektiva och få ut maximalt pang för pengarna. Stora, rika länder med många skattebetalare kan ta sig råd att ta större och mindre effektiva lösningar. Sverige är sedan ett tag ett väldigt fattigt land. Vi har färre skattebetalare än de flesta europeiska huvudstäder har invånare.

      Gripens stora konkurrensfördel är dess låga driftkostnader. Två Gripensystem kommer att ha två låga driftkostnader, vilket är mer än en låg driftkostnad.

      Låt oss göra ett grovt överslag som exempel. Gripen E kostar 90 miljarder i anskaffning över en livslängd till 2040. Det är enligt isbergsmodellen 1/3 av LCC. Säg då att 180 miljarder i driftkostnader fördelas på 30 år, vilket ger Gripen E en årlig driftkostnad om 6 miljarder per år. Med en ensad flotta Gripen E så är detta den årliga driftkostnaden för Gripen-systemet i flygvapnet.

      Om vi nu behåller dagens C/D parallellt så kommer i princip dessa 6 miljarder per år att ligga utöver dagens fasta driftkostnader för C/D istället för att ersätta dem. Anta att de är i samma storleksordning men något lägre för att a) äldre system b) viss samordning är möjlig. Anta 3 miljarder per år som nedjusterad driftkostnad för C/D.

      Frågan blir då om vi tycker att det är OK att lägga 9 miljarder per år i fasta driftkostnader för flygvapnet istället för 6 miljarder per år? I vårt grova exempel handlar det om en extrakostnad motsvarande 7,5% av hela försvarsanslaget. Handen på hjärtat, är det kanske försumbart? Räcker regeringens extra 300 miljoner för denna extrakostnad??? Nä, den gjorde visst inte det. Vilka system och driftkostnader för 3 miljarder per år ska plockas bort istället? De sista resterna av flottan eller luftvärnet?

      Försvarsmakten kan säkert vid behov redovisa de faktiska kostnaderna istället för detta väldigt grova exempel.

      Radera
    3. Jan-Olov:

      Nej, jag tror inte vi överdriver de kostnaderna. Att driva runt 37-systemet parallellt med 39 var oerhört dyrt.

      Tyskland har behållit sina Phantom betydligt längre än planerat framförallt av skälet att de tyska Eurofighter aldrig riktigt har blivit fullt operationella. Man genomförde en Baltic Air Policing med Eurofighter, men fick i förtid byta dessa mot Phantom. Tanken var att Phantom skulle ha pensionerats mycket tidigare, men livlängden har fått utsträckas då man valt bort att anskaffa en interimslösning likt Italien gjorde med leasing av F-16. Vilket val har Tyskland?

      Vi kommer sannolikt aldrig att kunna behålla 40 39C/D parallellt med 39E. Som bekant är materielbudgeten redan 30 mdr för tjock till 2019 och förbandsbudgeten ca 2 mdr.

      Vilka uppgifter ska 39C/D lösa i högkonflikten? CAS är inte en uppgift Flygvapnet ska syssla i det nationella försvaret av den anledningen att resurserna redan är för knappa och måste prioriteras till viktigare saker. Hur ska man urskilja/avregla lämpliga mål ifrån de kapabla jaktflygplan som skyddar? Det går inte att dela upp i mål för 39E respektive 39C/D. Så fungerar inte luftstriden. Spaning? Javisst, när motståndaren redan fått fäste på svenskt territorium. Att slå sig in någon annanstans blir svårare. Sjömål? Ja, det är nog det som fungerar bäst och kanske det enda.

      Utöver anonyms ovans kostnadsredovisning ska då också läggas X mdr kr på ytterligare modifiering av 39C/D för denna måste ju rimligen också uppgraderas ytterligare för att kunna ha någon form av relevans parallellt med 39E. Vilka uppgraderingar det skulle vara med de begränsningar som skrovet och andra låsta parametrar innebär, blir intressant att se.

      Radera
    4. @anonym och Wiseman
      Tack så mycket för pedagogisk genom gång. LCC är jag bekant med som industriell ekonom.
      Den avgörande frågan är vad av driftskostnaden är interna pengar (ej anslagspåverkande alltså en rundgång av pengar inom eller mellan anslagsposter inom utgiftsområde 6) och externa pengar (Anslagspåverkande) ?
      En fråga jag nog får rikta rakt in i försvarsmakten mkt riktigt men den är helt central.

      Annars för tydligheten skull är vi helt överens om att maximera pang för pengarna ,att Gripen är det driftsnålaste redovisade av jämförbara flygsystem och att vi behöver mer pengar för bla hantera det upparbetade materialberget som måste ersättas.
      Jag är stolt över JAS39 gripen som Linköpingsbo,fd SAAB anställd och hv befäl.

      Radera
    5. Ja, varför inte ha två versioner av multirollflygplan? En omodern (som inte överlever modern strid) och en modern.

      Tidigare kanske man hade olika versioner för att det var svårt att bygga en kärra som var tillräckligt bra både som jaktkärra och spaningskärra. Man hade t.ex. en JA + en S i två flygplanstyper.

      Nu byggdes en JAS (ett flygplan som klarar alla roller) och våra politiker föreslår att flygvapnet inte ska ha ett (1) multirollflygplan JAS, utan 2 st multirollflygplan JAS. Ett som inte duger och ett som duger.

      Hallå??? Hör ni hur dumt det låter?

      Radera
  5. GW:

    Instämmer i att vapenpaletten för svenskt stridsflyg både är klen avseende modeller och antal.

    Man ska ändå akta sig för att göra våld på historien. Vilka vapensystem är det som har ärvts "i onödan"?
    - Rb 24 från J29 till och med JA/AJS/F/H 37 (vissa tidigare 39A)? Sverige fick inte köpa fler Rb 74. Modifierades med tiden och utgjorde utfyllnad med tanke på det stora antalet jaktdivisioner.
    - Rb 74 från 37 till 39? Det fanns inga bättre robotar på marknaden som motiverade ett köp förrän IRIS-T generationen kom ut och där var Sverige tidigt med i projektet
    - Rb 99 Anskaffad till 39, men kunde även integreras på 37 tack vare förtänksamhet. För få anskaffade då man trodde att Meteor snabbt skulle komma ut
    - BK 90 Anskaffad för JAS 39, men kunde integreras på AJS 37-systemet. Bra agerat eftersom AJS annars varit fast i 120 kg bomber.
    - Rb 15F Anskaffade för JAS 39, men kunde också integreras på AJS 37-systemet då denna mod genomfördes. Höjde då den svenska försvarsförmågan exponentiellt jämfört med föregångaren Rb 04.

    I övrigt är det som sagt bara att hålla med om att anskaffningsplaner för såväl vapenanskaffning som bassystem med mera, bör till. Problemet är dock inte arv av vapensystem utan oförmåga att anskaffa en bredare flora.

    SvaraRadera
  6. Allan

    JAS 39 E/F utvecklingen är EN viktig kugge i utvecklingen av luftstridskrafternas förmåga.
    Som påpekas i bloggsvaren ovan så är de övriga delarnas utveckling viktiga för helheten:
    - operativ/högre taktisk ledning
    - bas
    - Lv
    - stridsledning och luftbevakning
    och sist men inte minst
    - logistik (inkl vapen).

    Jag är inte odelat positiv till läget vad gäller de övriga benen i luftstridskrafterna och deras utveckling. Vi har i mångt och mycket "monterat ner" vår förmåga och det glapp som finns kommer ta lång tid att återta, om det ens låter sig göras till en anständig nivå. Bassystemet inkl markskydd är på en anorektisk nivå samt Lv mer eller mindre slaget i spillror.

    Logistik skördar just nu inga större framgångar pga ett mer eller mindre outvecklat stödsystem, PRIO.

    Vad gäller operativ/högre taktisk ledning av luftstridskrafterna (inkluderat ett samlat nationellt luftläge) så kan näppeligen inte FM kunna skapa denna operativt förmåga innan 2013 års utgång, trots att detta område varit prioriterat.

    Lika lite kommer man ha täppt till "hålen", det s.k. förmågeglappet, på lägre taktisk/stridsteknisk nivå vad gäller ledning av våra flygförband innan 2014.
    Bristerna rör:
    - datakommunikationssystem mark-flygplan
    - säkert markbaserat identifieringssystem av egna/främmande flygplan
    - säkert och skyddat tal mellan mark och egna flygplan

    Den största bristen är dock det "ogenomtänkta förhållningssätt" FML har vad gäller hantering av sekretessbelagd information i interoperabla system oavsett om den är nationell, skall delas med ett annat land eller knuten till någon mellanstatlig försvarsorganisation. Att bli interoperabel handlar inte i första hand om ha tekniska burkar och system utan att ha ett interoperabelt anpassat regelverk avseende teknik, metodik, utbildning och inte minst rörande sekretess och informationshantering.

    I det sistnämnda kan inte annat sägas än att FML sticker huvudet i sanden och skjuter problemen framför sig.

    Jag skall senare be att få återkomma i ett antal debattinlägg om dessa brister.


    Vänligen

    Peter Neppelberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gäller önsketänkande om "interoperabilitet" och dess implikationer utöver rent tekniska så skulle jag (återigen) generellt rekommendera följande läsning:

      http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2008/09/off-shelf-eller-ej-materielprocessen.html

      Ett smakprov från inledningen:

      Full interoperabilitet och utbytbarhet av förmågor mellan nationer innebär inte bara gemensamma standarder för tankmunstycken och informationsmodeller, det kräver även gemensamt språk med gemensam terminologi och gemensamma definitioner av begrepp. Det kräver gemensam doktrin, taktik och stridsteknik. Det kräver gemensam organisation och gemensamma rutiner. Det kräver gemensamma koncept för utbildning och underhåll. Det kräver gemensamma lagar, regelverk och rutiner för verifiering, validering och certifiering av systemsäkerhet, miljö, arbetsmiljö, elsäkerhet, transporter mm. Det kräver en gemensam ledning och gemensamma beslut. Utan full utbytbarhet krävs alltid någon form av anpassning.

      Radera
    2. Gustav Wasa sa...

      Teknisk och taktisk interoperabilitet bygger på ömsesidig tillit som i sin tur kräver politisk interdependens.

      Utan att de behöver känna till detaljerna är NAC förutsättningen för STANAGS.

      Svenskar pratar generellt sett nog bättre engelska än finländare, men de senare pratar inte bara utan deltar därtill aktivt i HNS och NRF.

      Radera
  7. Många kloka ord i kommentarerna här ovan.
    Vad som däremot inte nämns är att planerad (och nödvändig) anskaffning av JAS 39E får långtgående konsekvenser för de övriga delarna av Försvarsmakten.

    Att "omfördela" fem miljarder kronor ur en redan hårt ansträngd materielplan låter sig inte göras utan mycket stora konsekvenser.

    För marinens del så har redan omfallsplaneringen startat så smått trots att beslutet ännu ej är taget. Det är ingen ljus framtid ur ett rent materielperspektiv vi går till mötes.

    Allt detta en direkt konsekvens av att JAS 39E inte är finansierad från alliansregeringen, utan FM förväntas lösa detta "inom ram".

    Vi har ännu inte sett alla konsekvenserna av en sådan glädjekalkyl från den politiska nivån. Förmågeglappen lär inte täppas till, numerärern lär inte öka och befintlig materiel kommer att vara föremål för att placeras på museum trots att den används ute på förbanden.

    SvaraRadera
  8. Gustav Wasa sa...

    Inget talar för att den svenska modellen att migrera sensorer och vapen från en stridsflygplansgeneration till nästa övervägs överges i och med JAS 39E.

    Det svenska utvecklingsinnehållet i flygburna vapen är jämförelsevis litet och försöket att vara systemsammanhållande för Robot 05 gav entydiga besked, men dessvärre i fel riktning.

    Allt som finns att anskaffas från hyllan i USA passar självfallet inte JAS 39 Gripen eller svenska militära förutsättningar. Likväl anskaffar vi nu ett synnerligen integrationskrävande vapen Small Diameter Bomb (SDB) av första generationen. SDB är optimerat för att bäras i de senaste amerikanska stridsflygplanen F-22 och F-35, som bägge har inre vapenutrymmen och vid deras användning av USAF tillgång till måldata med extremt hög precision. Ingendera gäller för en självvalt militärt alliansfri stat med JAS 39E.

    För svenskt stridsflyg fungerar SDB dåligt för CAS i internationella insatser och knappast alls för interdiction vid territoriellt förvar.

    Vardera SDB innehåller 17 (sjutton) kg sprängämne varför de inte lånar sig för kommunikationsbekämpning.

    På samma sorglustiga sätt som SDB tog sig in i svenskt försvar när vi konkurrerade med JSF om en order i Norge kommer schweiziska motköp att dyka upp. Det skulle förvåna denna skribent storligen om inte en Oerlikon automatkanon snart ersätter Mausern i JAS Gripen och RBS 70 i luftvärnet.

    Schweiz är numera en strategisk partner till Sverige, så självfallet kommer vi liksom de övergå till att utbilda våra militära flygförare i tandem med turboprop (PC-21) istället för side-by-side i jet (SK60).

    Också för motköpen från Schweiz måste det givetvis göras plats i Försvarsmaktens materielplan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. SDB har föga med Norgeaffären att göra utan mer på en övertro på lätta vapen och GPS som styrsystem.

      Vad gäller PC-21 är det inte så otroligt. Dock behöver inte motköp vara i form av krigsmateriel utan kan mycket väl ske inom andra affärsområden.

      Radera
  9. @Gustav Wasa
    Ang motköp så bygger väl allt på antagandet att Schweiz verkligen till slut köper JAS39E.

    jag är inte säker på långt därifrån att det blir så med tanke på folkligt och parlamentariskt motstånd i Schweiz.

    Politikern beslöt att BK90 skulle utgå och ingen ersättning beslutades för att addera din lista på ytterliggare dumheter vi gör i Sverige och avväpna vårt flygvapen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket beror på vad man väljer att rösta om. Att omröstningen kommer att stå om huruvida man ska eller inte ska köpa Gripen är inte helt givet.

      Radera
  10. WW,

    Mig veterligt är väl frågan om nya eller återanvända skrov för för 39 E ännu inte avgjord. Kanske talar såväl industriekonomiska som tekniska skäl för nybyggnation. En annan sak är att komponenter i viss utsträckning kommer tas tillvara. Enligt schweiziska tidningsuppgifter tidigare i år kommer endast 25 procent av innehållet att bestå av begagnade komponenter.

    Som bekant är heller inte skillnaderna mellan A/B och C/D särskilt stora. Antalet plattformar som kan bidra med komponenter till förmågelyftet borde därför vara högre än 98.

    Allan Widman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett utmärkt inlägg som reder ut vad som egentligen finns kvar av de ursprungliga beställningarna i DS1-3. http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/09/vart-tar-alla-jasar-vagen-och-vad-blir.html

      Radera
  11. Gustav Wasa sa...

    Mest sannolikt kommer inte Kroatien, Malaysia och Schweiz alla tre att nå hela vägen fram till att låna JAS 39C/D av oss.

    Beroende på vem eller vilka av dem som väljer att ansluta sig temporärt eller mer varaktigt till användargruppen av stater med JAS 39C/D, så ser konsekvenserna i form av motköp och motprestationer i övrigt olika ut.

    Den politiska nivån och svensk flygindustri förväntar sig av försvaret flexibilitet och vilja att anpassa sig till följderna av svensk export vara vad de vara må i stort och i smått.

    FML förstår mycket väl att de ska gilla läget och att militära maktmedel bara är ett av flera säkerhetspolitiska instrument som först och främst tjänar de svenska statsbärande partiernas över val stabila intressen.

    SvaraRadera
  12. Kan inte tänka mig att vare sig AW eller övriga svenska försvarspolitiker har läst eller kommer att läsa wiseman's skrämmande redovisning av flygvapnets numerära styrka. Eller brist på.
    Men det som är mest skrämmande är väl våra folkvalda politikers hantering av försvaret. Vem beslutade om att Sverige inte var värt att försvaras på hemmaplan utan FM skulle enkom användas som en mindre expeditionär förmåga i "långtbortistan"? Att Sverige som Nordens största land skall ha den minsta förvarsmakten är ytterst förvånande och beklämmande. Att vi sedan köper Gripen-plan och signalsspaningsplan för att sedan sälja av dessa till annat land med förmodad förlust "makes no sense at all". Dyra plan och fartyg (de ytterst få som finns) köps in, utvecklas under tiden men blir aldrig klara med beväpning för användning förrän de är omoderna! Vad sysslar försvars-Sverige med?

    SvaraRadera
  13. När jag utifrån WW:s härledning av antalet Gripar räknar baklänges återstår 123 stycken även om Malaysia skulle få låna: 194-2 (senaste haverierna) - 40 (Thailand, Ungern och Tjeckien)-11 (Schweiz)- 18 (Malaysia.

    Någon skrovbrist att tala om råder således knappast, även om vi kan ha förlorat några ytterligare vid konvertering till D-maskiner.

    Jag konstaterar att regeringens proposition inte säger något om avveckling av C/D och tror därför att det är viktigt att numerären upprätthålls under de drygt tio år som generationsskiftet pågår och även därefter.

    Vi har flugit olika generationer parallellt tidigare. Varför sluta nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför slutade vi flyga olika varianter samtidigt och satsade på multirollflygplan - Jakt, Attack och Spaning? Jo, för att mer effektivt hushålla med skattemedel och få mer pang för pengarna. Det kanske inte längre är viktigt?

      Att samordna system- och driftkostnader för en total flotta om ca 300 individer i en ensad flotta sågs som tungt vägande för att satsa på en svår utveckling av ett multirollflygplan istället för tre var för sig enklare och mer optimerade varianter. För en flotta flygplan av en variant uppstår system- och driftkostnader som är lika stora oavsett hur många individer flottan innehåller. Ju färre individer, ju större driftkostnad per individ. Delar vi en ensad flotta i två olika varianter så dubbleras en stor del av poster för system- och driftkostnader som sedan ska bäras av hälften så många individer. Mer pengar till hantering av system och mindre till flygtidsproduktion. Sådant som ni politiker oftast inte gillar. Om du ber FM så kan de säkert räkna på olika alternativ och påvisa konsekvenserna av olika vägval i reella ekonomiska termer.

      Det här vet du ju redan!?

      Radera
    2. Måhända är det slutliga beskedet ännu inte taget, men faktum återstår att ju mindre komponenter som återanvänds, desto dyrare blir flygplanen. Återanvänds komponenter kan de sedan inte fortfarande vara kvar i tjänst. Frågan är då vilka komponenter som kan återanvändas från 39A till 39E eftersom 39C i exemplet i möjligaste mån ej ska användas som komponentbank.

      Varför sluta flyga olika generationer? Det bästa svaret är att de inte är stridstekniskt relevanta. Bäst föredatum hos J 35J när den slutade flygas 1999 var passerat med mer än ett decennium. Det hade varit organiserat självmord att använda det flygplanet i försvar av Sverige. För att få 39C/D att vara relevant på 2020-talet krävs så omfattande modifieringar att man har en 39E.

      Radera
    3. Gustav Wasa sa...

      Komponenterna från JAS 39A som ska återanvändas i JAS 39E torde vara:
      - Pitotröret
      - Radarradomen och
      - Huven över cockpit

      Radera
    4. Så är det inte och långt därifrån.

      Radera
  14. Gustav Wasa sa...

    Dessvärre blir det nog vårt försvarsanslaget som ändå får bekosta svenska statens åtagande att tekniskt och flygoperativt vidmakthålla typflygplanet JAS 39C/D, så länge som Sydafrika, Thailand med flera stater i enlighet med sina avtal/MoU med oss vill använda dem.

    Det finns inget som talar emot att utländska och snåla användare vill pressa ut minst åttatusen flygtimmar ur sina exemplar av JAS 39C/D. Därmed så kan JAS 39C/D vara i skarp drift i luften runtomkring i världen när svenska exemplar av JAS 39E år 2040 anses färdiga att avvecklas.

    Varför skulle Pretoria ersätta JAS 39C/D beväpnat med till exempel Meteor och IRIS-T om det inte inom fyratusen kilometers radie från Sydafrika finns något mer avancerat stridsflygplan?

    SvaraRadera
  15. Mycket skrivet om flygmaskiner. Dags att beskriva nödvändigt förmågelyft inom sjöstridskrafterna. VBY-systemet slutlevererat 2015. Då måste det väl vara dags för Förmågelyft till version 6/7 eller Super-Visby. Ny hotbild kräver förlängning av skrovet till 95 meter för att kunna få in två extra GT och 100 kubbar extra DBRO. Detta ger också utrymme för 12 st Rb 15 samt några extra
    ubj-torpeder. Detta måste väl vara lika naturligt som Förmågelyft på flygsidan. Eller?

    M & C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmågelyftet borde för marinens del handla om att återta förmågan inom flera avgörande områden och öka numerären av fartyg.

      Och ja, jag förstår precis vad ditt budskap egentligen handlar om. Instämmer!

      Radera
  16. Politiken har bundit upp armarna så hårt på ryggen hos förvaltningen att någon rationalitet inte är att räkna med. Den byråkratiska processen kring materielplanering är nu så omfattande så att youtubeskämtet där Hitler talar Prio är rena skåpmaten. Det längsta regeringsärendet som inte besvarats är omkring 10 år. Det FMV frågat regeringen avseende torpedsystemens bevarande är snart två år. Under tiden politiken låses i principer och ignorerande av sakkunskap genererar defactobeslut som kommer kosta svenska staten sköna miljarder och i värsta fall dramatiska förmågetapp.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Till denna kommentatorer vore det intressant att få höra Widmans replik.

      Radera
  17. Gustav Wasa sa...

    Somligt tar evinnerlig tid annat går närmast rasande fort. Jag tror att sambandet mellan åtgången av tid och hur lyckat ett anskaffningsprojekt blir är obefintligt.

    Min gissning är att Blawk Hawk (HKP 16) kan bli ett exempel på något som anskaffats prompt och som under lång tid (decennier) flygs mycket i flera olika uppgifter nationellt och internationellt.

    Eftersom HKP 15 är en liten tvåmotorig helikopter som sedan 2009 haft ett monotont sjukande årligt flygtidsuttag, så kommer den mest sannolikt att kunna avvecklas i takt med att Försvarsmakten får tillgång till den enklare mindre unika och därmed driftsäkrare HKP 16.

    SvaraRadera
  18. Skipper,

    Ja, behoven på den marina arenan är stora - kvalitativt och kvantitativt. Detta faktum har naturligtvis sin historiska förklaring. Fattade beslut har inte alltid varit optimala. I sin tur leder detta till ett behov av förmågemässig eftertanke och helhetsperspektiv.

    En Sjöförsvarsutredning (SFU) känns adekvat, men bör ha ett mer närliggande fokus än sin motsvarighet på luftförsvarssidan. Utan en transparant och tydlig plan för återtagning blir det svårt att hävda sjöstridskrafterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev ett inlägg i frågan rörande behovet av en SFU.

      http://navyskipper.blogspot.se/2012/11/sjoforsvarsutredning-2020.html

      Radera
  19. Signatorys inlägg om Staffan Danielssons uttalande om att behålla 39C/D parallellt med 39E rekommenderas varmt. Kanske klarlägger det bättre.

    SvaraRadera
  20. Håller med Wiesman om att http://gripennewsthread.blogspot.se/2012/11/antal-gripbara-flygplan.html innehåller mycket läsvärt. Bl a skriver Signatory "Min åsikt är fortsatt att minst den första divisionen Gripen 39E ska beställas med plan så pass nya att inga C/D behöver demonteras. Den merkostnaden bör riksdagsledamöter ställa frågor kring för den ger så mycket tillbaka i form av handlingsfrihet. Har Regeringen begärt in underlag på det? Det kan omöjligt röra sig om några fantasisummor. F.n planeras det för leverans av 8 st 39E t.o.m år 2020. Med första operativa division 2023. 18 st 39E bör beställas som i princip nya varefter resterande flygplan byggs med hjälp av demonterade 39C/D, i det antal som anses behövas. Allt i lugn och ordning."
    Om Riksdagen nu beslutar om 40st 39E (vilket väl inte är osannolikt) så kan ju en framtida Riksdag se behovet av större numerär och att finansiera en tilläggsbeställning.
    Dagens debatt rör ju av naturliga skäl mest plattformen 39 E och dess tekniska utrustning i form av sensorer mm utöver 39 C/D. I debatten hörs någon gång att flygstridskrafterna är ett system av system, likväl kommer det i praktiken sällan fram som faktor vid debatten.
    Låt oss börja med systemet Luftstridskrafters högsta nivå, nämligen strategi/taktik. Jag har på annat ställe ställt frågan huruvida den av gen Bengt Nordensköld införda Battle-of-Britain-taktiken fortfarande är den bästa för Sverige medan man t ex i Libyen kunde konstatera att offensiva företag mot infrastruktur - interdiction/strike eller strategisk omfattning i vertikalled - var mycket framgångsrikt. Man kan nästan få för sig att våra politiker konfererat med högsta ledningen i det land vi skulle tänkas behöva använda våra stridskrafter mot.
    Är Försvarsberedningens roll så snävt avgränsad att sådana viktiga grundfrågor utesluts? Så lär vi inte heller få optimalt antal flygplan av vare sig typ C/D eller E, inte heller en anpassad beväpning av plattformarna. En delfråga är hur många av våra 39-or vi kan tillåta leasas ut och samtidigt vara trovärdiga när vi säger att Sveriges försvar kräver minst 40/60/80/100/X flygplan. Kan inte Försvarsberedningen yttra sig i den delfrågan? Jag kan inte se annat än att den bör ligga på Försvarsberedningens bord.
    Som du själv säger, Allan "Det finns många viktiga frågor att ställa kring förmågelyftet, både enskilt och i ett vidare försvarssammanhang."

    bossekommenterar

    SvaraRadera
  21. Great looking web site .

    Qatar Property Price Your Property 2020 Appraiser Leader Join.

    We at property hunters
    Assess your property prices in Qatar

    Prior to pricing and advising on the value of any property, we conduct an in-depth appraisal and market analysis and inspection in addition to the professional advice of our experienced consultants.

    Purchase and payment of property for sale in Qatar.
    Buy Premium Payment Plans, Find Property For Sale In Qatar With Maps And Photosto Choose From Our 2020 Property Line. You can see more details please visit our web site.
    Property for sale Houses and Flats for Sale

    SvaraRadera