Arméinspektören, generalmajor, Berndt Grundevik föreslår ökat skydd och större eldkraft i en underdimensionerad krigsorganisation. Det är inte fel.
Det tillhör inte vanligheterna att en stridskraftsföreträdare öppnar för att finansiera vidmakthållandet av betalda och välfungerande plattformar med avstående från materiell förnyelse. Även om ekonomin på lång sikt inte går jämnt upp lägger AI:s förslag tyngden på "här och nu". Inte heller detta ser vi för mycket utav.
En och annan på bloggarna antyder att en avgående inspektör inte har så mycket att förlora. Det må vara sant. Likväl är det inte första gången som Grundevik stuckit ut hakan. Han var en av krafterna bakom CV 90 i Afghanistan. För en tid sedan lämnade han förslag på ett detachement Gotland. Något som nu följs upp av den klockrena tanken att bemanna stridsvagnskompaniet därstädes med tidvis tjänstgörande gotlänningar.
Även om han av höga kollegor fått "underkänt med guldkant" ska han hedras för viljan att med enkla medel stärka vår förmåga till väpnat försvar. Särskilt som han säkert förstod att den illa skulle lönas.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vore intressant om du kunde kommentera den senaste tidens införande av affärssystemet PRIO och det totalhaveri inom flera områden inom FM som det orsakat.
SvaraRadera/Ekeby 3.0
Hur skall FM se ut efter 2014? Vilken ekonomi finns det utrymme till? Återinförs värnplikten till del? Hur långt ska out sourcingen gå? Vad gör FM efter Afghanistan?
SvaraRaderaFrågorna är många. Svaren är få...
Till anonym 12:08
SvaraRaderaEfter Afghanistan skall naturligtvis FM ta de miljarder man sparar på att dra sig ur Affe och lägga på att ÖVA för nationella insatser. Samöva försvarsmaktens alla delar i stora Joint-övningar likt den som pågår i Enköping/Uppsala fast med riktig trupp.
Det vi sparar på att inte åka på insats ska givetvis satsas på att utbilda de okunniga PRIO-användarna
Radera@anonym 01.10
RaderaOch det hjälper oss ur den strategiska black-outen hur då?
/Släpp prestigen - stoppa PRIO
Grunkan är ett skinande exempel på att teknik-idioter allt för ofta sätts i ledande positioner inom försvarsmakten. Stridsvagnar och haubitsar är ungefär så abstrakt det får bli innan Grundevik tappar intresset helt och hållet. Detta är givetvis totalt offside i en högteknologisk armé som den svenska men jag ser ingen ljusning i närtid då regementschefsutnämningarna går i samma spår. Ta C A9 som exempel, mannen fattade nästan komiskt vansinniga beslut under sin år som MSA IE och har tillbaka på regementet utvecklats till en lallande psykofant som endast bryr sig om sin egen karriär.
SvaraRaderaLätt att sticka ut hakan och kritisera nuvarande C A 9 för beslut som togs för mer än fem år sedan (när allting kretsade kring internationella insatser och truppslagens överlevnad). Att du inte delar de beslut som togs behöver inte nödvändigtvis innebära att de var felaktiga när de togs. Din beskrivning av hans nuvarande status varken delar eller accepterar jag om man skall bli bemött som en seriös debattör.
RaderaFör en lekman som undertecknad känns det helt fel att fokusera på fler stridsvagnskompanier. Försvarets viktigaste uppgift kommer under decennier framöver att vara de internationella insatserna. Där kommer vi endast i extrema undantagsfall ha någon strv utsänd. Grundeviks förslag är en återgång till det passiva invasionsförsvaret och kommer att försvåra den internationella ambitionsökningen som Svenska FN-förbundet skrivit om i bl a länken i min signatur under flera års tid.
SvaraRaderaTermer som "insatsförsvar" och "invasionsförsvar" är politiska etiketter. Vilka förband och förmågor som det svenska försvaret ska producera, ska rimligen inte bestämmas enbart av vad vi tror om "nästa insats".
SvaraRaderaDet kan finnas olika syn om vikten av att kunna försvara Sverige, och i så fall mot vad, men inte desto mindre finns det idag en "beställning" på att kunna verka mot kvalificerade, mekaniserade förband. Det betyder att det är relevant att producera stridsvagnsförband.
Det är inte omöjligt att dessa, i någon tappning, kan bli aktuella att använda även vid någon internationell insats. Ett sådant exempel skulle kunna vara om vi tänker tanken att Ryssland släpper fram en fredsframtvingande insats i Syrien. I en sådan, tänkt, insats är det nog tvunget att några av deltagarna ställer upp med förband som faktiskt kan "möta, hejda, slå" de förband som antagonisterna faktiskt besitter. Och det kräver stridsvagnar.
Det är fullt möjligt att Sverige i ett sådant läge, när omfattande strid är en reell risk, väljer att inte ställa upp. Men för att vi ska KUNNA göra det, är det i alla händelser fortfarande nödvändigt att ha stridsvagnsförband gripbara även för internationella insatser.
Och om försvarsmakten ska kunna producera stridsvagnsförband som kan samverka inom ramen för en mekaniserad bataljon, så kan man knappast stanna vid dagens förutsättningar om tre kompanier i krigsorganisationen. Det ger sannolikt en alldeles för liten grund för att utbilda och öva soldater, specialistofficerare och officerare på det sätt som mekaniserad strid kräver.
Det betyder dock inte att alla de kompanier som produceras måste vara stående (dvs. besatta med kontinuerligt tjänstgörande soldater).
Ska vi ha ett försvar där vi har hög flexibilitet inför framtida utveckling av både teknik, hotbilder och skiftande anspråk på vår medverkan i internationella insatser, så bör vi ha kompetens att också snabbt kunna sätta upp och utbilda fler stridsvagnsförband, om läget så kräver.
2014 står FM inför ytterligare ett s k vägval. Om inte mer pengar tillförs måste reduceringar ske. Redan nu borde politiker och FM ledning hitta alternativ för framtiden. Ska förändringar ske med neddragningar avseende utbildningsförband? Är det status quo? Är det utökade resurser till och med?
SvaraRaderaAlla inser säkert att dagens struktur inte håller många år till.