fredag 2 juli 2010

Vår säkerhet och det nationella oberoendet

Att sammanfatta en mandatperiod kräver många och svåra överväganden. Jag kan bara presentera mitt perspektiv...

Fyra år av svensk försvars- och säkerhetspolitik har passerat. I förstone synes de också händelserika. Vi minns Odenbergs budgetstrid med Anders Borg. En strid som Odenberg vann, men bara åt sin efterträdare. Tre år med debatt och omröstningar om FRA. Sedan inriktningsbeslutet och till sist totalförsvarspliktens avskaffande. Inte sedan det kalla kriget har försvaret haft ett motsvarande utrymme i den allmänna debatten.

Det brukar heta att debatt och granskning borgar för effektivitet och förändring. Men när jag ser tillbaka kan jag konstatera att nedgången i vår försvarsförmåga fortsatt.

Stridsflyget har fortlöpande redovisat ett minskat flygtidsuttag. Spaningskapseln till JAS Gripen är, efter mer än tjugo års utveckling, inte operativ. Ett stort antal beprövade precisionsvapen har avvecklats. Och i mandatperiodens sista skälvande minuter har regeringen, naturligtvis på inrådan av Försvarsmakten och FMV, ännu en gång beslutat att anskaffa något som inte finns; radarjaktroboten Meteor. Som i varje utvecklingsprojekt finns det ingen som kan säga om eller när det vapnet blir färdigt. Mycket mindre vilken prestanda och tillgänglighet det får.

Helikoptrarna har varit mandatperiodens kanske sorgligaste följetong. Mycket konsekvent har vi avvecklat varje plattform som varit betald och fungerande, men oförtrutet satsat nya miljarder på utveckling och ombyggnad av helikoptrar som inte lyft. Det en gång ganska omfångsrika helikoptervapnet är nu mest utsmyckning av våra hangarer. Vi har inte lyckats få en enda helikopter till Afghanistan. Taktisk lufttransportkapacitet och luftburen ubåtsjakt har utgått ur sortimentet.

Vi har tagit leverans av Visbykorvetter som inte kan utföra minröjning, ubåtsjakt eller ytstrid enligt uppsatta specifikationer. De kan förvisso patrullera kustnära vatten och skjuta med automatkanon, men det kan också många andra militära fartyg, utan att de kostar drygt två miljarder stycket. Nästa spektakulära utvecklingsprojekt blir med all sannolikhet ett stridsstödsfartyg. Att detta ska beställas i maximalt två exemplar är ingen som helst garanti mot en ny och helt unik, svensk utveckling.

Och det må vara att vi – helt i strid med fastställd materielförsörjningsstrategi – alltid ska välja utveckling framför ”hyllan”. Men i kombination med vår oförmåga att avbryta den utveckling som underpresterar blir resultaten förödande. De försök till avbrytande som skett leder i bästa fall till att industri och myndighet byter namn på projekten. Inom stridsledningen har NBF blivit GLC, som sedan blivit GLI. Ingen ansvarig politiker eller officer vet ännu vad som gömmer sig bakom dessa förkortningar, men pengarna fortsätter att rulla.

Försvarsmaktens kärnverksamhet; den väpnade striden, kan inte konkurrensutsättas. Samtidigt omges inte minst materielförsörjningen av tunga, kommersiella intressen. Trots detta beskriver de senaste fyra åren en tillbakagång ifråga om möjligheter till granskning och uppföljning. Försvarsberedningen får betraktas som avvecklad. Försvarsutskottet ger, utan egentligt ifrågasättande, alltmer vidsträckta mandat. Och inför snart sagt varje föredragning avkrävs de folkvalda numera tystnadsplikt.

Inom myndigheten har också tystnaden lägrat sig. Det är inte bara försöken att stoppa och centralisera all informationsverksamhet vid förbanden. Eller att lägga ned Värnpliktsnytt. Varje officer vet vad en fortsatt karriär kräver. Man ska inte leverera vare sig invändningar eller dåliga nyheter. Har du det som krävs för att inte ha en åsikt?

Sammantaget utgör bristen på öppenhet, resultat och ansvar en klimatkris för det svenska försvaret och försvarspolitiken. Och det blir sämre och sämre. Inte sedan Ove Wictorin har vi haft en Överbefälhavare som lämnat över ett försvar till sin efterträdare som varit i paritet med det han tagit över.

Sverige behöver en ny försvarspolitik vars enda fokus är produktion av stridsdugliga och väl utrustade insatsförband. En sådan behöver bygga på några enkla men tydliga principer:

Under tio år överflyttas en halv miljard årligen från materiel- till förbandsanslaget.

Senast 2012 ska minst en armébrigad ha organiserats och övats.

Inga förmågor får avvecklas utan fullgod och bevisad ersättning.

Vapengrenschefer återinsätts med fullt ansvar för materiel och förbandsproduktion.


På det rent politiska planet behöver vår relation till Nato redas ut. Den nuvarande vägen; ökat ensidigt beroende parallellt med låtsad militär alliansfrihet, är minerad. Det svenska folket har rätt att få veta. Både hur långt integrationen de facto gått och hur hopplös alliansfriheten är för ett av världens minsta och mest globaliserade länder. Frågan om ett medlemskap i Nato bör ställas till folket under nästa mandatperiod.

Ett av många problem med svensk försvars- och säkerhetspolitik är att den aldrig förhåller sig till realiteter. I de flesta länder är säkerhet och nationellt oberoende centrala och allvarliga frågor. Man bryr sig mindre om stolta deklarationer och andras artiga komplimanger. Deras överväganden styrs av just fakta på marken.


Allan Widman

16 kommentarer:

  1. Också moderaterna i försvarsutskottet vill nu i sin idag uppdaterade vision, se tvåtusen svenska soldater samtidigt insatta i utlandet.

    Billiga krigsförband med värnpliktiga behövde kanske inte utbildas och utrustas till hög duglighet i alla avseenden.

    Kontrakterade insatsförband med längre tjänstgöringstid bör kunna nå hög duglighet i de flesta avseenden. Det vore demoraliserande om de inte fick visa sin duglighet i skarpa insatser.

    Deltagande i FN-ledda operationer är inte det sämsta sättet för att befästa fältvana och stridsduglighet.

    SvaraRadera
  2. Allan, du är bäst.

    "Har du det som krävs för att INTE ha en åsikt?"

    Se där hur man kan teckna verkligheten med tillägg av bara ett enda litet ord. Suveränt. Det grämer mig bara att jag inte gjorde det själv.

    SvaraRadera
  3. Bittert, men med sanningen helt överensstämmande.

    SvaraRadera
  4. Liksom att lägga till ett litet ord som ställer FM rekryteringskampanj till sin spets så borde vi omformulera frågan om NATO medlemsskap till "Vad kommer det att kosta att INTE bli NATO medlem om vi fortfarande ska kunna hävda att vi kan försvara Sverige om det skulle hända något?".

    Parallellt med detta vill jag ha det officiella svaret på vad vi egentligen syftar till med vår närvaro i Afghanistan. Skydda afghanska kvinnor och barn, bygga en afghansk stat, bekämpa Al Qaida, eller stödja NATO:s ansträngningar.

    Ingen av alternativen kan ses som helt fel, men kräver olika strategier för hur förbandet ska vara uppbyggt och verka.

    SvaraRadera
  5. Nja,nu tycker jag att du var lite väl negativ i din analys. Visst har du rätt i ovan men det är ändå en hel del som är på väg att förbättras.

    Inriktningspropositionen och IO14 vill jag påstå är ett steg åt rätt håll. Vi går från en försvarsmakt med powerpointsförband till att faktiskt skapa användbara tillgängliga förband som kan användas både hemma och internationellt.

    Visst är det långt kvar till effekt men förhoppningsvis har vi nåt botten och är sakteliga på väg uppåt. Lägg därtill att vi för första gången på många år har partier som vill utöka försvarsanlaget.

    ....så se nu till att få fortsatt mandat att regera det här landet så tror jag att vi med hårt arbete kan få ett fungerande försvar igen.

    /// Diane

    SvaraRadera
  6. Klockrent.

    Tyvärr får det magen att mullra lite oroväckande inför det nya yrkesförsvaret.

    SvaraRadera
  7. Den gamle ärkediplomaten och ubåtsutredaren Rolf Ekéus efterfrågade i dagens upplaga av den statskontrollerade riksradions sommarprogram ett mått av; "intellektuell disciplin" när det gäller överväganden och bedömanden av försvars- och säkerhetspolitisk karaktär.

    Om närvaron eller frånvaron av denna förmåga haft någon avgörande betydelse när regeringen vid gårdagens regeringssammanträde beslutade anställa Jan-Olof Lind som generaldirektör och chef för totalförsvarets forskningsinstitut kan vi - som så mycket annat - endast spekulera om.

    Oavsett vilket kan utnämningen självfallet anses utgöra ett kvitto på att Lind i egenskap av enmansutredare av försvarsmaktens helikopterkapacitet levererat vad som efterfrågats.

    Huruvida det av Lind hopkokade slutbetänkandet bär rimlighetens prägel eller inte har av andra redan förtjänstfullt kommenterats på denna blogg varför jag avstår...

    SvaraRadera
  8. Inte helt sanningsenligt men teknisk kunskap skall ju inte vara en politikers främsta uppdrag heller.

    När utlägget går ifrån det tekniska och mer till det organisationella så slår A.W mer rätt.

    SvaraRadera
  9. Diane:

    Jag vill veta vad Bosnien förbanden var för några "Ogripbara" förband....

    SvaraRadera
  10. Allan,
    Du har sammanfattat mandatperioden bra och det är sorlig läsning. Den absolut störtsta bristen är att vi politiskt och militärt INTE har jobbat in närområdesförändring i en förstärkt Svensk nationellt inriktad försvarsmakt.
    Tyvärr har debatten mest handlat om vad vi skall göra eller inte i Afganistan men HALLÅ vi bor alla i Sverige och min förväntan inför kommande mandatperiod är att FOKUS ligger på Sverige och vår förmåga att försvara oss själva.Min förväntan på försvarsmaktsledningen densamma och att de använder pengarna på att rigga fler beväpnade förband och inte slösar på administrativa eller materielprojekt samt fixar omgående en operativ planering för försvar av Sverige. Det är och förblir ett tjänstefel att en sådan inte existerar i det läge vi befinner oss i nu.
    Så det är en riktad uppmaning till er i försvarsmaktsledningen som läser denna blogg och det är också en uppmaning till Sveriges riksdagsledamöter att försvaret av vårt land på större allvar än hittills. Därför blir man glad de senaste dygnen när den ena efter den andra uppenbarligen öppnar för resursförstärkningar inkl försvarsministern

    SvaraRadera
  11. Vänner,

    Ja, det tar emot att beskriva tillståndet i våra väpnade styrkor. Till Diane vill jag säga att hon inte hänvisar till faktiska förändringar. Det är en sak att besluta försvarspolitik, en annan att implementera den.

    Chefsingejören har frågor om Afghanistan. De är mycket berättigade. Och visst ska förband dimensioneras efter uppgiften. Just nu är fokus på att skaffa ett "afghan face". Jag tror detta är rätt. Därmed krävs många lärare och handledare.

    Det är min övertygelse att säkerhetsansvaret för en eller flera av de svenska provinserna inom ett till två år kommer att kunna överlämnas till Afghanska myndigheter. Innebär inte att vi kan åka hem, men att ljuset kanske skymtar vid tunnelns slut. Under decennier därefter kommer biståndet att behöva verka.

    För tydlighets skull vill jag tillägga att även om Alliansens försvarspolitik inte förmått vända skutan så är alternativet oändligt mycket sämre. Vad de röd-gröna vill tillföra tror jag uppriktigt inte att de har en aning om. Och jag vill inte uppleva det.

    Mvh


    Allan Widman

    SvaraRadera
  12. Trots inläggets realistiska, och därför inte helt muntra, ton så vill jag ändå gratulera dig och ditt parti.

    Det ser ut som om ert krav på utökad förmåga och motsvarande resurser i nästa försvarsbeslut kommer att bli Alliansens försvarspolitik; ett bevis på att det går att påverka med envishet och bra argument.

    Jag hoppas och tror att om du på ett liknande även fortsätter att försöka få till en saklig NATO-debatt så kommer till slut en att uppstå; det blir helt enkelt för pinsamt att inte låtsas om frågan.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  13. Allan denna artikel pekar på det som verkligen behöver åtgärdas i FM. Här ligger politikernas verkliga uppgift. Det är att se till att myndighetschefens verkligen gör en omställning så att FM personal verkligen får positiv stimulans. Jag anser att den positiva stimulansen skall byggas på att vi gör beslut som främjar nyttjandet av skattebetalarnas pengar och inte den personliga utvecklingen.

    FM som organisation lider mycket av att besluten baseras på att min personliga karriär och löneutveckling försämras om jag inte löser min uppgift. HKV:s ledarskap upplevs ytterst destruktivt och manipulerande för de anställda. Det finns ett mycket bra uttryck på engelska för detta.

    "You teach people how to treat You".

    HKV och MIL bör reflektera konsekvenserna av sitt eget beteende.

    HKV ledarskap leder till oönskade beteenden hos de anställda. Då de måste lägga mycket mental energi att skapa status i FM.

    Slutsatsen blir att om FM skall lösa svenska folkets uppgift så måste FM byta statusvärden i organisationen. Detta skall politikerna kräva av myndighetschefen.

    Underlaget för att identifiera denna brist finns i de medarbetarundersökningar som FM påbörjade.

    Det intressantaste mötena som jag deltagit i var när en samling av HKV avdelning- och sektionschefer skulle utvärdera sitt eget underlag.

    Här är ett antal av de 37 projiceringar som cheferna uttalade istället för att analysera underlaget och skapa en åtgärdslista.

    - Medarbetarna har inte förstått frågan..
    - Medarbetarna har kryssat fel..
    - Det var är den förre chefen...

    Antalet projiceringar var så många att jag började dra streck för att räkna, dvs 37 st mot en undersökning på 8h möte.

    Observera att det inte fanns konstruktivt något förbättringsförslag på hela mötet som rörd det egna ledarskapet, snyggt jobbat.

    Politiker gör en insats så att vi alla hanterar våra skattepengar bara lite bättre. Ytterligare en uppmaning är FM måste få ett mer uppdragsbaserat ledarskap mellan alla nivåer från politiker till arbetande soldat, sluta detaljstyra. Gäller även politiker.

    SvaraRadera
  14. Det behövs också en debatt om det som hänt. En massiv nedläggning av en effektiv och fungerande försvarsmakt.
    Ifrån 90 talets början till nu.
    En utredning där tusentals miljarder i skatter har slängts i sjön.
    Det bör också påpekas att det är den förra regering som vanskött försvaret och att alliansen behöver reparera detta verk.
    Hur som helst behövs det en rejäl översyn och mer pengar.
    Ryssland är på väg åt fel håll. Om alla andra satsar medan vi inte gör det är något idiotiskt på gång.

    SvaraRadera
  15. Om än inte i absoluta termer, så ändock i relativt avseende gentemot försvarsutskott och dito beredning, så har mandatperioden sett Sveriges starkaste försvarsminister någonsin.

    Försvarsutskottet hanterar i kontinuerligt minskande utsträckning materielförsörjningen. - Någon kanske minns begreppet "objektsramar"?

    Försvarsberedningen sammanträde senaste för länge sedan.

    SvaraRadera
  16. Till helikopterverksamhetens försvar kan man emellertid konstatera att men situationsanpassat ledarskapet

    Inge Bra

    SvaraRadera