Det har varit en något omtumlande vecka i svensk utnämningspolitik. Särskilt på försvarsområdet. Som bekant finns det olika filosofier. Leni Björklund handlade om att oväntat utse någon som saknar i stort sett varje erfarenhet av utgifstområde 6 och som därtill inte hade något intresse. Den rakt motsatta infallsvinkeln representeras utomordentligt väl av Mikael Odenberg. Hungrig, insatt och utan varje förutsättning att "pleed deniability". Jag gör inte anspråk på någon prognosförmåga, men vi vet hur det senare exemplet föll ut...
Generallöjtnant Jan Sahlestrand tillhör väl också veckans överraskningar. Han är extremt kunnig och energisk och har alla förutsättningar att skapa rådrum för Peter Hultqvist. Men samtidigt som FML måste vara en del av lösningen är den också - någonstans - en del av problemet. Det är många av Jan Sahlestrand undertecknade dokument i HKV som står i konflikt med det som nu förväntas av vår nye försvarsminister...
Jag vill gärna tacka för alla de lyckönskningar och gratulationer som jag erhållit från olika håll de senaste dagarna. Vet inte riktigt hur det gick till, men tänker fortsätta i tangentens riktning. Några har undrat om jag ska upprätthålla bloggandet? Mitt svar har varit; ja! Om försvar och säkerhet på allvar ska bli en angelägenhet för det svenska folket så behövs det mer av öppenhet och transparens, inte mindre. Bara om Putins metoder och avsikter blir kända kommer viljan och sedan förmågan till försvar att återställas.
Ja, det har varit en vecka av oväntade val och utnämningar. Sammantaget måste jag tolka det som att den djupa statens företrädare nu börjat inse att det finns ett verkligt hot mot vårt nationella oberoende.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lycka till Allan! Jag hoppas att du kan få till ett konstruktivt och pådrivande utskott - och att Peter Hultqvist slipper göra en Odenberg.
SvaraRaderaForsno,
SvaraRaderaDet hoppas jag med, men frågan är om en Odenberg är ändamålsenlig eller inte? Visst man får lämna, men avtrycket blir ganska stort. Annorlunda uttryckt hade en fortsättning på Odenberg gjort mera skillnad än hans avgång, sett så här i efterhand?
Allan Widman
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaUrsäkta inhoppet, men svaret på sista frågan är tveklöst JA
RaderaJag tror inte att det hade funnits något sätt för någon medlem i en Alliansregering att pressa duon Reinfeldt/Borg till någonting de inte ville göra. Att stanna hade inneburit att föra en politik identisk med den som Tolgfors och Enström förde helt oavsett hur högt Odenberg klagat över det.
RaderaJag tycker att avgången visade på integritet och tror att det blev vändpunkten i debatten. Det var då motståndet mot den fortsatta nedrustningen började mobilisera.
"Om försvar och säkerhet på allvar ska bli en angelägenhet för det svenska folket så behövs det mer av öppenhet och transparens, inte mindre. Bara om Putins metoder och avsikter blir kända kommer viljan och sedan förmågan till försvar att återställas." Citat Allan Widman
SvaraRaderaSvar av Roger Klang:
Hur kan svensk öppenhet och transparens bli det som gör Putins metoder och avsikter kända?
Roger,
SvaraRaderaEn märklig fråga. Insikt skapar vilja och förmåga att handla. Vi är närmast världsledande i att undanhålla sanningar, offentlighetsprincipen till trots. Vår diskretion är en formidabel vaggvisa för svenska folket.
Allan Widman
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaNär tror du vi kan se en förändrad informationspolicy från FM?
SvaraRaderaTror (hoppas) också på annan inställning från gemene man i den här frågan, när vi kopplar till resonemang som: vill vi behålla Gotland som idag Svenskt, eller är det ok med en rysk närvaro där. Gärna med ett tydlig förklaring om vad som behövs för att minska på risken, luftvärn, svensk militär närvaro 24h/7d. osv.
/Jesper
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaAtt regeringens planeringsanvisningar till Försvarsmakten är undertecknade av ett i huset på Lidingövägen 24 välkänt namn underlättar säkert initialt.
Men den dag Jan Salestrands namn inte längre står i det närmast högst upp i ÖB:s chefsrulla, så börjar lojaliteten mot hans namn i Försvarsmakten att obönhörligen avklinga.
För att inrikta Försvarsmakten med regleringsbrevsinstrumentet, så krävs ett regeringssammanträde med minst fem beslutande statsråd. Enskilt statsråd delar därmed alla statsråds ansvar. Det har sina fördelar för sammanhållningen i regeringen, men det kan också ha sina nackdelar om inget statsråd självmant tar på sig ansvaret för en ny fråga till exempel vid en kris.
För att samordna två av Sveriges många hundra fristående statliga myndigheter, så krävs därtill i det närmaste konsensus i statsrådskollegiet. Ett regeringsbeslut om att myndighet A från och med en viss dag ska stödja myndighet B med resurserna X upp till en kostnad Y är inte en typ av beslut, som den svenska regeringen brukar fatta särskilt ofta och definitivt inte utan att alla statsråd och deras respektive underlydande myndighetschefer i förväg kommit överrens därom. Enskild myndighetschef har därmed i utgångsläget ett veto mot varje förändring. Detta gäller oaktat om ändamålet är internationell krishantering eller nationellt försvar.
Det kan tyckas att Sveriges reaktion på Ebola-utbrottet i Västafrika kan få ta den tid som krävs för att på sedvanligt sätt i myndighetsvärlden inventera och planera en i förväg inte förutsedd insats. Men i ett läge där stater utan förvarning riskerar att falla samman i Sveriges närområde, så bör inte åtgärder av stor betydelse för vårt egna nationella försvar vara tvungna att först förankras i ett stort antal myndigheter innan övergripande beslut rörande Sveriges samlade resurser för till exempel civilförsvar eller sjukvård kan fattas. Det är då uppenbart fara i dröjsmål (Medan gräset gror dör kon).
Sverige kommer inom kort att få en ny myndighetschef för Försvarsmakten och om denne som också är fallet i Turkiet får titeln Överbefälhavare (ÖB), så är risken uppenbar att Sveriges högsta civila statsledning, det vill säga regeringen in corpore, kan behålla fiktionen av att de som kollektiv inte har att utöva tillsyn över Sveriges militära instrument. Vid större förändringar i Sveriges säkerhetsläge krävs att denna tillsyn utövas dagligen för att inte Sveriges säkerhetsläge onödigtvis ska riskera att försämras.
Sverige behöver krigsförbereda sig. Det vill säga organisera och öva sig för att ledningen av Sveriges samlade civila och militära resurser i krig ska fungera.
Förslag:
a) Ny Chef för Högkvarteret utnämns till generalöjtnant och blir den dag som Sverker Göransson avgår som Överbefälhavare (ÖB) Chef för Försvarsmaktsstaben.
b) Jan Salestrand utnämns till general och Överbefälhavare (ÖB) med ett treårigt förordnande. ÖB är tillika statssekreterare i Försvarsdepartementet.
c) Riksdagens krigsdelegation övar i krigsgruppering en vecka i augusti varje udda år.
Vilande beredskapslagstiftning inklusive förfogandelagar och förordningar om mobilisering anger uttryckligen befogenheter för en befattningshavare benämnd Överbefälhavaren (ÖB). Så titulaturen ÖB kan knappast avskaffas rakt av och det bör kanske inte heller läggas på regeringen som kollektiv att föranstalta om en ansenlig mängd med praktiska krigsförberedelser.
Men självklart vore det bäst om man kunde sanera och uppdatera hela massan av beredskapslagstiftning från kalla krigsepoken.
Gustav Wasa sa...
RaderaRelationen mellan näste ÖB om denne tillika är statssekreterare i Försvarsdepartementet bör kunna efterlikna den mellan den statssekreterare i Utrikesdepartementet (UD) som benämns kabinettsekreterare och UD:s utlandsmyndigheter.
Kabinettsekreteraren har Stockholmsbaserade inspektörer (UD INSP) för att utöva sin tillsynsuppgift gentemot utlandsmyndigheterna.
Gustav Wasa korrigerar...
RaderaRelationen mellan näste ÖB och myndigheten Försvarsmakten om denne tillika är stats-...
...är givetvis den rätta inledningen.
Gustav Wasa sa...
RaderaUtan att gå in på hur den högsta (= politiska)respektive den centrala (= de statliga myndigheternas) ledningen har och möjligtvis är organiserad, så erbjuder militärområdesbefälhavarens (MB:s) högre regionala ledning, salig i åminnelse, en modell, som skulle kunna överföras till den framtida rollfördelningen mellan ÖB tillika statssekreteraren i Försvarsdepartementet på Jakobsgatan och Chefen för Försvarsmaktsstaben vid Lidingövägen.
Militärområdesstabschefen var krigsförbandschef för militärområdesstaben. Militärområdesbefälhavaren (MB) ingick inte i militärområdesstaben. MB hade i krig en chefsgrupp bestående av blott en handfull synnerligen erfarna personer.
Militärområdesstaben betjänades i krig av en militärområdesstabsbataljon och en militärområdessambandsbataljon. Milostaben grupperades i en med civilområdesbefälhavaren (CB) och dennes stab gemensam stabsplats (gpl).
Förslag:
Statssekreteraren i Försvarsdepartementet föredrar i fred för sitt statsråd statsmaktens ledning av myndigheten Försvarsmakten genom regleringsbrev.
Statssekreteraren i Försvarsdepartementet utövar i fred som konstituerad Överbefälhavare i Försvarsmakten tillsyn över myndigheten Försvarsmakten.
I krig utövar ÖB under regeringen den centrala ledningen av Sveriges militära försvar med den krigsorganiserade Försvarsmaktsstaben som har Försvarsmaktsstabschefen som krigsförbandschef.
I krig organiseras regeringen som ett mindre krigskabinett om minst fem statsråd och minst ytterligare ett reservkrigskabinett lokaliserat till annan ort.
"Vi är närmast världsledande i att undanhålla sanningar, offentlighetsprincipen till trots. Vår diskretion är en formidabel vaggvisa för svenska folket." Citat Allan Widman
SvaraRaderaOm det håller jag med. Men säg mig, sänktes Estonia med flit?
Detta tyckte jag var lite intressant: "Sammantaget måste jag tolka det som att den djupa statens företrädare nu börjat inse att det finns ett verkligt hot mot vårt nationella oberoende."
SvaraRaderaJag kan inte minnas att jag stött på detta uttryck i samband med Sverige tidigare, det brukar mest användas om strukturer under och bakom den parlamentariska demokratin i länder med ett relativt färskt förflutet som militärdiktaturer.
Det som brukar menas är påtryckningar på folkvalda församlingar från militären, eller konstellationer inom militär, polis och näringsliv, exempelvis.
Jag förstår att du inte menar det så, men det vore intressant att höra vad du menar med "den djupa staten" i relation till ditt eget förordnande som ordförande i försvarsutskottet. Har någon dragit i trådar, eller handlar det om konsultationer och rekommendationer?
Man får väl förutsätta att den nye statssekreteraren kommer att handla i sin nye chefs anda.
SvaraRaderaGratulerar till utnämningen! En grannlaga uppgift att återställa vår förmåga så att vi åtminstone kan uppfylla våra folkrättsliga förpliktelser. Så att vi ex. kan "försvara" Northstream och undvika att ge "grannen" en rättslig ursäkt att "hjälpa" oss med det.
SvaraRaderaDen stora utmaningen ligger i att säkra de närmaste två-tre åren och skapa en rimlig tröskel medan vi väntar på de långsiktiga åtgärderna med nya flygplan, ubåtar etc.
Pengar till ökad övningsverksamhet, rotering av förband så att e.g. Gotland alltid har viss militär närvaro, om möjligt snabb anskaffning av luftvärn och bättre beväpning till
flyget etc.
Mycket av debatten handlar om de långsiktiga frågorna, min tro är att det viktigaste är att "laga efter läge" för att få ut så stor effekt av det vi har och att täta de uppenbara luckorna.
Per Tengblad
Grattis, och lycka till!
SvaraRaderaGratulerar till det nya jobbet. Med ett stort antal nya ledamöter i utskottet, varav en del kanske blir svåra att arbeta med, så fordras en energisk och receptiv person som du att leda det hela.
SvaraRaderaVänner,
SvaraRaderaBörjar med det enkla. Tror inte att Estonia sänkts, vare sig medvetet eller omedvetet av annat än naturkrafter och undermålig konstruktion eller underhåll.
Skipper, så det är Din uppfattning att en MOD som underordnat sig och suttit kvar hade gjort lika stort avtryck? Det tror inte jag. Just hans avgång, hur sorglig den än var, bäddade för att försvarsanslaget idag är 42 Mdr istället för 38. För det förblir vi honom alltid skyldiga.
"Djupa staten". I vårt land bedömer jag det som ett uttryck för att medarbetare, inom och utom staten, har en sorts samförstånd. Man vet vad man ska tycka, det behövs vare sig påtryckningar eller sportler. Samförståndet omfattar våra högsta regeringstjänstemän och även den siste av kommentatorerna på våra försvarsbloggar. Att skapa en sådan, närmast unison, kulturellt betingad, endräkt kräver lite utöver det vanliga: Lång tid, tolkningsföreträde och oändligt tålamod.
Allan Widman
Allan, jag tror så här.
RaderaOdenbergs avgång medförde uppmärksamhet där och då. Vi är många som har kunnat använda detta som ett incitament för hur undermålig regeringens syn på försvarspolitiken var runt tiden för hans avgång med en finansminister som styrde försvarspolitiken utan dialog med ansvarig minister och senare en genomförandegrupp Som godtyckligt strök en rad materielprojekt som vi än i dag lider svårt av och har medfört enorma fördyringar.
Jag tror att Odenberg borde stannat kvar ytterligare en tid och tagit striden för försvaret och prövat flera möjligheter innan han avgick.
Resultatet blev (ursäkta uttrycket) två marionetter som lydigt gjorde som husse sa utan att obstruera. Detta har skadat Alliansens anseende när det kommer till försvarspolitiken så mycket att det kommer ta väldigt lång tid att återskapa förtroendet. Med Odenberg hade skadan sannolikt inte blivit så stor eftersom han sannolikt aldrig nyttjat en retorik där en reducering blev en satsning och där minskad ekonomi och övningstid stärkte försvarsförmågan.
Jag är inte så säker på att det är Odenbergs avgång som enskild händelse som ökat försvarsanslaget, snarare omvärldsutveckling och en allt mer intensiv försvarsdebatt.
Roligt att se att det är skillnad på skit o pannkaka. När kritiken blir verklig då väljer den gode Allan att ta bort inläggen. Bra att han inte vågade ta bort ditt inlägg angående marionetterna.
RaderaAllan: kolla gärna skillnaden mellan marionett och 'NI', då inser du att marionett är mindre smickrande än 'NI' då den första gör det med full vetskap om dumheterna.
Med vänlig hälsning
Anders
Grattis Allan! Det här kan bli bra! Nu får vi hoppas att ni lyckas samarbeta över blockgränserna, borde vara lättare nu när Widegren fått andra arbetsuppgifter. Hoppas vi också vi får se att alla förstår att vi inte kan vänta tre mandatperioder innan försvaret får sina 5,5 miljarder årligen, de måste komma NU. Ser fram emot din "revansch" ;) på vad genomförandegruppen orsakade (eller rättare sagt tvingades av minister Borg att orsaka)2008 sedan...Lv robot på Visby kan inte tillräckligt snabbt komma på plats, minns när jag såg dig på Tv nyheterna också för några år sedan, när Visbykorvetterna presenterades och du sa redan då att Lv robot saknades...
SvaraRaderaUtveckling av granatkastarpansarbandvagn (AMOS)...etc... men framförallt att vi får fler robotar till Gripen och att vi får personal till försvaret, som får öva, öva och öva!! Lycka till Allan!
Skipper,
SvaraRaderaDu kan ha rätt.
Allan Widman
Övningen försvaret genomför just nu med väpnad eskort av en Gotlandsfärjan är ett rätt värdelöst förfarande. I ett skymningsläge skulle en sådan operation vara väldigt riskfylld. Vid en konflikt omöjlig att genomföra.
SvaraRaderaDet räcker att en rote SU från Kaliningrad lyfter och skjuter två Brahmos sjömåls missiler från 10-15 mils avstånd finns det ingen möjlighet att försvara sig mot en sådan attack. Eller en annan typ av långväga sjömåls missil skjuts från Kaliningrads fastland.
Gotlandsfärjan är en lame duxk utan möjlighet till försvar.
Svenska försvarets taktik ligger på 90 tals nivå.
Det är rent skratt retande att försvaret övar high value object protektion när samtliga förband ej kan försvara sig mot ryska sjömåls missiler.
Det är som en enda stor grekisk tragedi .
Finska Umkhonto luftvärn missilen kan möjligen skydda mot sjömåls missilen Brahmos. Men ett system som inte finns är liknande kashtan eller phalanx. Ett närskydds luftvärn.
Tyvärr visar överskeppandet av trupp i Gotlandsfärjan hur långt förfallet gått i försvaret.
Fasta förband på Gotland är enda lösningen.
Även JAS i luften kring Gotlandsfärjan kan inte skydda mot sjömåls missil. Avståndet de kan skjutas ifrån räcker inte på långa vägar att bekämpa en rote SU innan de hinner avfyra sjömåls missiler
SvaraRaderaOm JAS flyger mot fientligt SU som opererar utanför Gotland finns de inom räckvidd för S300-400 luftvärn systemet.
SvaraRaderaFast personal på Gotland är ett måste liksom akut inköp av Umkhonto eller liknande luftvärn på korvetterna. Utrustning av Göteborgs korvetterna till modern standard. Inköp av ett närskydds luftvärn till korvetterna typ phalanx.