I dagens Aftonbladet ”avslöjar” Natos generalsekreterare att
försvarsalliansen inte kommer att försvara Sverige i händelse av väpnat
angrepp. Inget kunde vara mer självklart. Kollektiv säkerhet bygger på
ömsesidighet – rättigheter och skyldigheter för alla inblandade. Washingtonfördragets
artikel 5 kan enbart tillämpas på dem som uttryckligen omfattas av denna. Alliansfrihet
är också allianslöshet.
Ifråga om svenskt medlemskap i Nato har ytterst lite hänt
sedan 90-talet. Vare sig det operativa närmandet eller hotbilden har förmått
stimulera den politiska mognadsprocessen. Visst försöker vi bygga säkerhet
genom samarbete på många olika sätt: NORDEFCO, pooling and sharing och
air-surveillance är bara några namn på kärt barn. Men även här sker det ofta på
ett löst och oförpliktigande vis.
Inte minst sistnämnda exempel är ett tydligt uttryck för hur
svenska, säkerhetspolitiska ansträngningar framstår som enkelriktade och
ideella. Att inte ställa motkrav på den som tar emot hjälp kan naturligtvis
uppfattas som ädelt, men riskerar samtidigt att förringa värdet av den hjälp
som erbjuds. Det som inte har ett pris, kanske heller inte skattas så högt?
Vän av ordning frågar sig nu vad Island i gengäld skulle
kunna bistå oss med? Ja, varför inte hjälp med bemanning av Kustbevakningen eller
metrologer till flygvapnet. Viktigast är inte vad en motprestation består i
utan just den ömsesidighet som den rymmer.
Att vara för ett svenskt medlemskap i Nato innebär inte att
man är motståndare till solidaritet med Norden och EU. Tvärtom är Nato
genomkorsat av liknande bi- och multilaterala åtaganden. Däremot bör man inse
att utanförskapet i Nato alltid kommer att vara förenat med viktiga
begränsningar i samarbetet med dess medlemmar.
Allvaret i solidaritetsförklaringen måste också understrykas
genom tydlig ömsesidighet och konkreta förberedelser. I Finland sker detta
t.ex. genom att träffa avtal om Host Nation Support med Nato och att som
komplement delta i NRF.
För övrigt oroas jag denna dag över nyheten om att Hemvärnet
på Gotland riskerar att stå utan bataljonschef efter årsskiftet. Enligt TT har
ingen sökt tjänsten.
Allan Widman
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaMåhända kommer Sverige skicka också beväpnat stridsflyg till Island i sinom tid? Härför finns åtminstone viss anekdotisk bevisning.
Till det svenska kungaparets första statsbesök i det från Sovjetunionen fria baltiska republikerna tarvades salutkanon på plats i Riga för att med sedvanlig pompa och ståt kunna hälsa deras ankomst.
Hur göra? Kvarlämnade sovjetiska vapen i lämplig kaliber hade inte tillräcklig puts och tillförlitlighet för att man skulle drista sig till att våga använda något av dem.
Och den svenska regeringen bedömde det inte som möjligt att i det känsliga läget provocera Ryssland med ett utförseltillstånd för en svensk salutkanon giltigt under statsbesökets första dag. Så det blev ingen salut.
Bara något år senare stadgfästes överskeppningen av så kallat suveränitetsstöd. En flodvåg av prima svensk krigsmateriel för hela fältförband översköljde vart och ett av de baltiska staterna. Det var hit som också de svenska militära fältsjukhusen in extenso skickades.
Naturligtvis var balterna inte medlemmar i varken EU eller Nato vid denna tid, så kanske detta precedensfall ändå inte har någon bäring på framtida svenskt väpnat stöd till Island som först och främst är en Natostat?
Det kan vara lättare för Sverige att som militärt alliansfri stat militärt stödja andra militärt alliansfria stater. Men då ska vi inte heller förvänta oss att andra än militärt alliansfria stater kommer oss till hjälp i en säkerhetspolitiskt känslig situation.
- Är det så paradoxalt att Sverige fortfarande bara känner sig riktigt bekväm med att vara allierad med andra militärt alliansfria stater?
I så fall så skulle den svenska samarbetsviljan gentemot Finland lida skada om Finland förlorade sin militära alliansfrihet. Den svenska självupplevda identiteten av att vara militärt alliansfritt och övertygelsen av nyttan därav skulle inte nödvändigtvis förändras bara för att Finland gick med i Nato.
Socialdemokraterna har av alliansregeringen utrustats med ett veto med avseende på svenskt Natomedlemskap och Mona Sahlin-doktrinen säger att medlemskap i Nato aldrig kan inträffa under hennes livstid.
Finländskt medlemskap i Nato är nog ett nödvändigt, men inte tillräckligt villkor för svenskt medlemskap i Nato. Därtill så måste de bägge svenska maktpartierna förändra sin bild av Sverige som ett naturligt militärt alliansfritt land i Jean-Baptiste Bernadottes efterföljd.
Som Mikael Holmström tydligt och mångordigt redogjorde för i sin bok "Den dolda aliansen", fanns (och sannolikt finns) ett omfattande samarbete mellan Sverige och ett antal NATO-länder. Alldeles oavsett vad den officiella retoriken propagerar.
SvaraRaderaAtt NATO inte skulle ingripa på svensk sida om vi blir angripna, är fullständigt uteslutet. För NATO skulle det innebära ett strategiskt bakslag om Sverige skulle falla och därmed kunna utnyttjas mot NATO.
Men.
Om svenskarna inte själva kan/vill avsätta resurser för ett adekvat försvar, så hjälper detta ändå inte.
Frågan om ett medlemsskap i NATO är ett stickspår och döljer kärnfrågan. Nämligen att FM måste påbörja "återtagandet" nu! Detta inbegriper även militär närvaro på Gotland. Det räcker inte med en Hv-bat utan uppbyggnad av en ny mordern PB18, förstärkt med ett långräkviddigt luftvärn.
/Lynx Lynx
Hur ska NATO kunna hinna ingripa på svensk sida? Det finns inga planer för hur det ska gå till. Det sker inga övningar som gör planerna genomförbara. Om NATO ska gå in oförberedda enligt senare års interventioner (t.ex. Irak, Afghanistan, Libyen) så blir det efter att svenskt territorium har ockuperats.
RaderaDet gick å andra sidan mycket fort, då svenskarna inte hade något att sätta emot. Hemvärnet fick inte igång de förrådsställda stridsvagnarna på Gotland i tid och saknade ändå ammunition till dem. Ammunitionen som inte kunde lagras utan dygnet-runt-bevakning och därför fanns i Skövde. De få kvalificerade förband svenskarna hade var upptagna i Afrika - båda kompanierna. Högvakten och musikkåren, den andra halvan av armén om man räknar in även HKV, marscherade till slottet och vaktade kungen tills de kapitulerade med klass till tapto och trumkår. Den poolade transportflygkärran var upptagen med flygningar åt Grekland och hann inte lyfta hem några soldater. Flygvapnet hade alla kärror på verkstad väntande på reservdelar pga brister i stödsystemen. Marinen råkade befinna sig i fel hamn, blev rädda för fientligt flyg, gömde sig och åkte vilse i dimman och sökte sedan asyl på Bornholm.
Efter en längre styrkeuppbyggnad och planering så sker först en utdragen luftoffensiv för att säkerställa NATO:s luftherravälde, effektbaserade operationer genomförs mot mål som är kritiska för motståndarens förmåga till motstånd samt förbekämpning av fientliga mål på marken.
Efter detta ligger många av våra städer och offentliga installationer i ruiner. Många svenskar är döda.
NATO riskerar helst inte egen trupp på marken utan försöker i första hand engagera svensk motståndsrörelse på marken. De illa utrustade svenskarna i motståndsrörelsen tar stora förluster utan att åstadkomma mycket. Successivt tillförs de materiel och vapen och efter en utdragen motståndskamp som är förödande för det svenska samhället och skapar sår för generationer att läka, så kanske de vinner en bräcklig seger och lyckas driva ut motståndaren.
Alternativt så sätts NATO-trupp in (som då inte behövs för NATO-ländernas egna skyddsbehov) som ska driva ut motståndaren genom krigföring på svenskt territorium. Vissa NATO-länder typ Frankrike, Tyskland, Polen med flera avstår dock från att delta då a) de egentligen inte är skyldiga att bidra med trupp då Sverige inte är medlem och skyddad enligt artikel 5 b) de vill helst inte stöta sig med ockuperande makt, då de själva är starkt beroende av energileveranser och goda relationer med detta land. Finnar och balter ser inga fördelar med att göra sig till fiender med sin stora granne. Efter mycket velande har dock ändå NATO som organisation ställt sig på svensk sida.
Även om motparten är densamma som stod på fel sida i Syrien, så var det lättare att ställa upp för Sverige än för Syrien. Svenskar är ju ändå svenskar och inte vilka utlänningar som helst!
Efter 6-12 månaders krigföring på svensk mark är äntligen Sverige befriat igen! Visserligen i ruiner, men vilken tur att vi kunde räkna med NATO utan att ta kostnaden och det politiska obehaget av att behöva bli medlem!
Ja, det är väl en bra försvarsplanering?
Hmmm. En skillnad med tanken att NATO eller någon annan ska hjälpa oss, om vi mot förmodan blir anfallna, är att det inte finns någon avhållande faktor mot ett territoriellt angrepp. Tidigare säkerhetspolitik och försvarspolitik handlade om att vara så rustad att ingen skulle välja att angripa oss. Målet var alltså fred och att genom förebyggande åtgärder undvika krig på svenskt territorium.
RaderaNu talar vi istället om vad vi gör OM någon väljer att angripa oss. DÅ kan NATO eller någon annan hjälpa oss. Vi skaffar oss inga garantier som kan verka avhållande och förebyggande. Vi hoppas att motståndaren ändå TROR att NATO kommer att ta strid för oss. Trots att generalsekreteraren tydligt sagt - Nej, det gör vi inte.
Vi skapar ingen trovärdig förmåga att ens kunna hålla stånd tillräckligt länge för att låta NATO eller någon annan komma till vår hjälp innan vårt land har blivit ockuperat OM de trots allt kan förväntas göra det. Ännu mindre avhållande effekt.
Alltså är risken stor att ett angrepp mot oss, om det skulle finnas något att vinna på det, kan genomföras med mycket liten risk för egna förluster. Ett lågt pris för eventuella vinster. När man väl etablerat sig på territoriet och vunnit kriget mot Sverige som officiellt kapitulerat, så är det ännu mindre risk att någon annan blandar sig i. Detta ökar risken och hotet mot vårt land snarare än tvärtom.
Vårt försvar bygger därmed alltså inte längre på att avhålla från angrepp med syfte att bevara fred och säkerhet på svenskt territorium, utan det bygger på att Sverige ska kunna befrias med hjälp av andra länders hjälp? Ett Sverige som är ockuperat med lydregering. En regering i exil som försöker hävda sin legitimitet. Ett folk som är ockuperat men ett samhälle som är intakt och förefaller oskadat då landet togs utan större strid. En ockupant som trots allt är en legitim stat och god allierad till många västländer. En ockupant som många västländer är starkt beroende av för sin egen tillväxt och välfärd genom ostörda energileveranser.
Ja, det tror jag på!
Suck!
RaderaVäxeln kärvar tydligen; alla åker in på stickspåret...
Glöm NATO!
Fokusera på vad vi ska göra för att hävda vårt territorium. Förbättringspotentialen är enorm!
/Lynx Lynx
Stickspår? Om vi välvilligt räknar med att 10% finns kvar (och kan finansieras med dagens anslag) av det gårdagens invasions-, beredskaps-, mobiliserings- och totalförsvar som krävdes för säkerhetspolitiken "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig", så kan man stilla undra varifrån Borg ska få de 400 miljarderna per år som ett återtagande av gårdagens försvar och säkerhetspolitik skulle kräva. Tyvärr är alternativen för ett litet, fåbefolkat, fattigt land i norra Europas periferi ganska begränsade...
RaderaVi har ju inte ens råd att trovärdigt skapa en territoriell försvarsförmåga för en ynka veckas uthållighet, utan det kapas långt under de miniminivåer som en gång analyserats fram. Det är hårt att försöka klara sig själv när man är fattig och inte har råd med livets nödvändigheter längre...
Ett annat stickspår: Tidigare politik byggde på ett kalla kriget scenario där ett angrepp skulle ske i samband med en större konflikt med huvudstyrkorna bundna i strid i centraleuropa. Mot Sverige skulle endast mindre stridskrafter kunna avdelas. Idag, minns Georgien, kan konflikter uppstå lokalt utan större spridning (särskilt om de är okomplicerade, oblodiga och kan förväntas gå fort till avslut och seger). Även om Ryssland totalt har mycket färre stridskrafter, så kan troligen en större del av dem sättas in om man vinner något på ett isolerat angrepp mot Sverige. Numerärt kanske det militära hotet (i termer av kapacitet, inte sannolikhet) fortfarande är lika stort även om Ryssland endast har en bråkdel av forna dagars stridskrafter och förmåga?
A och O är att rösta på partier som står för en adekvat försvarspolitik. Att döma av respektive partiprogram, så är det endast SD som står för en sådan politik. Som bonus har de en bättre äldrevård för de generationer som fullgjorde sin allmänna värnplikt.
SvaraRaderaFlygsoldat 113 Bom
Självbedrägeriet synes omfattande. Ett medlemskap är förutsättningen för riktig integration i termer av självständig tillgång till Natos underrättelser, kommunikationssystem samt insyn i och inflytande över dess försvarsplanering. Allt detta utgör i sin tur nödvändiga förutsättningar för att effektivt erhålla hjälp.
SvaraRaderaEtt ockuperat Sverige må vara ett strategiskt bakslag för Nato, men utan medlemskapet saknas möjlighet att effektivt motverka detta, även om viljan skulle vara aldrig så god.
@ Allan Widman
SvaraRaderaTack för raka besked! Nato-medlemskap förutsätter att vi inte enbart bidrager med en försvarmakt på papperet, utan också med kulor och krut. Så vilken väg vi än väljer att gå, så måste vår nuvarande pappersprodukt ersättas med en mer substansiell försvarsmakt.
Flygsoldat 113 Bom
Det är skönt och befriande, ja tom osvenskt, att en politiker som numera vågar ta i försvarsfrågor. Tack Allan Widman för din insikt men den stämmer väl ganska väl överens med FP's!
SvaraRaderaTyvärr är det sämre ställt med det en gång i tiden försvarsvänliga Moderata samlingspartiet. Man behandlar försvaret ytterest styvmoderligt, känns tom att man fått en släng av Vänsterparti idéer avseende försvaret, dvs det bästa försvaret är ett nedlagt försvar. Blir ju alltmer tydligt när man läser om Johan Forssell (m)frånvaro i förvarsutskottets utfrågning angående nästa generation stridsflygplan. Studera valet i USA? Har riksdagsledamöterna ej tillgång till tv, radio och internet numera? Det borde visst finnas en rektor (som i grundskolan)som avstyrker sådana dumma påfund under gällande mandattid allra helst under en viktig utfrågning!
Tyvärr blir man inte förvånad längre....
Moderaterna har ju en rektor i Försvarsutskottet...
RaderaHej. Ang HV-batchef
SvaraRaderaRedan 2008-2009 i arbetet med personalramat så påstod personal i HKV att varje HV-bat borde bestå av 10 yrkesofficerare per bataljon.
Men....
Rikshvch avfärdade detta med att frivilligheten är viktigare.
Men...
Jag tror då och även nu att Rikshvch hade och har fel
Verkligheten har kommit ikapp även Rikshvch i denna fråga.
En med insyn med Armebakgrund
Insyn med armébakgrund,
SvaraRaderaTror, precis som Du, att ett tabu mot yoff i Hv gagnar landet illa. Vi har inte längre råd med principer som inte styr mot förmågan.
Yrkes officerare inom Hemvärnet är en verklighet. Hallands bataljonens båda insatskompanier leds av varsin yrkesofficer, fungerar väldigt bra.
RaderaAW!
SvaraRaderaSjälvbedrägeri?
Kanske många som förfaller till självbedrägeri. I sort sett allt försvarsrelaterat man läser, handlar om brister inom försvaret och om hur FM ska stärkas. Inte om medlemsskap i Nato.
Detta innerbär ju inte nödvändigtsvis att dessa skribenter är emot ett svenskt medlemsskap. Men man fokuserar ända på kärnfrågan. Detta tycker jag är riktigt.
Uppförsbacken att övertyga olika nivåer i samhället, fån väljare till regering, är tillräckligt tung, utan att dessutom behöva splittra opinionsarbetet.
Jag är tämligen säker på att frågan bara löses i överskommelse med finnarna. Gissar också att frågan berörs mer än en gång per år mellan regeringarna ända sen VSB-fördraget sas upp för 20 år sedan.
Åerigen: behåll fokus!
--------------------------------------------
Betr yoff i Hv
I många (kanska alla)HvBat finns ett antal fd yoff/RO (Mj/Kn/Lt)från Batch och lägre befattningar. Dessutom förekommer då och då, att befattningar bemannas av off från Utbgrp. Att ersätta avgående Batchefer med avdelade off tror jag inte är kontroversiellt.
Lynx Lynx
Hej...ang HV
SvaraRaderaDet är nu så att de behövs anställda med anledning av
- materiel tillförsel, blir mkt mer jobb med kvalificerad materiel
- uppgifter, försvarsplanering, prio även i Hv, mm gör att " fritiden" räcker inte
Så om gör rätt.
10 Yo och 15 Ro i varje hv- bat, det krävs.
En med insyn med Armebakgrund
Hej Anonym!
RaderaVad bygger Du Dina antaganden på? Subjektivitet eller kan Du backa upp dom? Det är trots allt en intressant fråga. Schweiz har t.ex Ro som förbandschefer. I Sverige finns en stor mängd "trötta och överviktiga" Yoff. Att tro dom kunna prestera som kompani-/bataljonchefer är nog en utopi. Yngre och i karriären varande Yoff har nog ingen lust att hamna i Hv jämfört med en manöverbataljon.
Mvh
Magnus
Hur mycket tjänstgör ro är förbandschefer i Schweiz tro?
RaderaMagnus 1554
RaderaÄmnet var ramar att fördela för att lösa uppgifter.
C OrgE bemannar med lämplig personal.
Alltså omfördelning av ramar...dock helst en utökning
Precis som FM Org 13 bemannar arbgivaren med rätt kompetens....
Hur många känner att det blev så??? Men Ramar för att klar lösa uppgiften
En med insyn med Armebakgrund