Peter Hultkvist (S) vill minska anslaget för internationella
insatser med 300 Mkr per år till förmån för finansieringen av
stridsflygsutvecklingen.
Enligt min mening är det en icke-fråga. Liksom
Försvarsmakten har socialdemokraterna accepterat förmågelyftet på de villkor
som presenterades redan i augusti. Och kanske var det då man skulle lyft
finansieringen om den verkligen var viktig?
Därtill ska läggas att den största osäkerheten knappast
gäller hur de sista procenten av denna satsning ska finansieras, utan snarare hållbarheten
i den bedömda totalkostnaden om 90 miljarder. Och att Sverige med detta
verkligen får en kvalificerad plattform i tillräckligt antal som vi också har
råd att flyga, beväpna och stridsleda. Om specificeringen av grundflygplanet
JAS 39 Gripen E vet vi, som bekant, ännu föga.
Peter Hultkvists förslag tyder dock på viss politisk fingertoppskänsla.
Nu är det uppenbart konjunktur för att växla in solidaritet med de mindre
lyckligt lottade mot ökat plåtbockande här hemma. Såväl IF Metall som
försvarsindustrin måste vara belåtna.
Det finns i grunden ingen motsättning mellan skarpa insatser
utanför rikets gränser och nationell försvarsförmåga. Vi åkte inte till Balkan
och Afghanistan för att öva oss, men likväl hade tillståndet i Försvarsmakten
varit långt sämre dessa insatser förutan.
Socialdemokraterna har sedan länge odlat
föreställningen att vi måste välja; därute eller här hemma. Mot denna bakgrund
var det nog minst lika viktigt att föreslå en besparing på internationella
insatser som att stärka finansieringen av JAS 39 Gripen E.
Allan Widman
Det politiska målet borde vara en kontinuerlig förmågetillväxt i flygvapen och luftförsvar så länge som den geopolitiska utvecklingen är dålig med ökande rysk despotism och vikande ekonomi bland våra vänner i väst.
SvaraRaderaLuftvärn, baser och övade piloter, beväpning och införandet av Gripen E får inte leda till att förmågan sjunker t.ex. genom skrotningar av C plan eller minskande förbandsmängd just när den behöver öka.
Att flytta pengar från internationella insatser är bra men de borde helst flyttas till att öka förmågan till försvar och insatser. Försvarsanslaget borde även höjas, ekonomin kan bli så dålig att det blir nödtvunget så vår och våra vänners undergång inte blir lösningen på andra nationers desperata behov.
Allt detta förenklade resonemang är uttröttande. Kallas väl "politik". Varför måsta allt vara svart eller vitt? Tillståndet i FM är inte bättre idag än igår. Det är annorlunda, eftersom dagens FM existerar i en annan säkerhets- och försvarspolitisk omvärld som är vald av våra politiker.
SvaraRaderaGårdagens Försvarsmakt var bra för gårdagens omvärld med dåtidens säkerhets- och försvarspolitik. Gårdagens Försvarsmakt hade varit dålig för dagens valda säkerhets- och försvarspolitik. Likaväl som dagens Försvarsmakt är värdelös för gårdagens hotbild, säkerhets- och försvarspolitik.
Att bevara gårdagens säkerhet- och försvarspolitik med gårdagens Försvarsmakt inom ramen för ett nationellt och territoriellt totalförsvar mäktade inte vår nation med längre rent ekonomiskt. Omvärlden förändrades dessutom. Alltså uppfanns dagens omvärldsbeskrivning, hotbild, säkerhets- och försvarspolitik. En lösning för att få helheten att hänga ihop, även ekonomiskt. Mindre och vassare blev vägen framåt. Ett insatt insatsförsvar (litet och vasst) för förebyggande och proaktiv krishantering utanför våra gränser istället för ett avskräckande (stort och dyrt) totalförsvar i beredskap längs våra gränser. Olika försvarsdoktriner - olika krav på stridskrafter. Äpplen och päron. Ändå försöker våra puckade politiker ideligen ställa det ena försvaret mot det andra.
I teorin fungerar vårt nya försvar inte så dumt om man intecknar några större optimistiska antaganden som del av lösningen, t.ex. att alla kommer hjälpa oss om det det behövs bara för att vi själva är snälla (så länge det inte är farligt för oss såklart). Resonemanget har en logiskt röd tråd som håller. Det finns någon helhet som knyter ihop försvarsdoktrinen och politiken på papperet åtminstone. I praktiken och ekonomiskt är det en försvarsmakt med stridskrafter i fritt fall. Även inom ramen för bara den nya försvarsdoktrinen, säkerhets- och försvarspolitiken. Lägger vi till en återgång till gårdagens behov, då är kollapsen redan ett faktum.
För den som tror på en återgång till gårdagens säkerhetspolitiska omvärld och hotbild, så är det tyvärr så att dagens Försvarsmakt är dimensionerad för en annan verklighet. En verklighet med ett enat och solidariskt Europa som tillsammans möter hot utanför Europas gränser. Där hotbilden handlar lika mycket om cyberhot, hot mot handelsflöden, infrastruktur, ekonomiska transaktioner och kultur, och väldigt lite om territoriella hot. Sådana krig hör historien till, åtminstone inom Europa. Tror man inte på en så fin och snäll omvärld, så är inte dagens svenska säkerhets- och försvarspolitik mycket att komma med. Tyvärr. Det finns inga svenska militära muskler att sätta bakom politiken längre. Som nation har vi drabbats av MS och reumatism och förtvinar allt fortare.
Men, vi har ju hjärnan i behåll åtminstone! Vem behöver muskler när vi har så smarta ledare? De nya moderaterna imponerar särskilt på mig.
05:50
SvaraRaderaDu har dina poänger men enligt min mening så för du ett felaktigt resonemang när du pratar om dagens och gårdagens hot.
Det som är mer relevant är vilken militär kapacitet som finns i vårt närområde, och utifrån detta dimensionera Försvarsmakten och välja säkerhetspolitisk linje.
Att stå utanför NATO, eller att gå med är ett annat val man kan göra kopplat till den valda säkerhetspolitiska linjen.
Utan militär kapacitet finns inga militära hot.
Men ett fredligt land som idag besitter en avsevärd militär kapacitet kan i morgon utvecklas till något helt annat. Det är detta vi har att förhålla oss till.
Faktum är att det antal Gripen E som regeringen föreslår är färre än vad försvaret anser sig behöva. Trots detta är uppgraderingen inte finansierad. Faktum är också att materielbudgeten de kommande åren är kraftigt underfinansierad. Samtidigt så utnyttjas inte budgeten för internationella insatser fullt ut, utan pengar lämnas istället tillbaka till staten. Detta kan knappas beskrivas som en icke fråga.
SvaraRaderaAtt lägga pengar på internationella insatser är knappast något som gynnar försvarsförmågan på hemmaplan.
Dagens försvarsdoktrin är att internationella insatser är ett centralt medel för försvarsförmågan på hemmaplan. Svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik bygger på internationella insatser som centralt instrument för svensk säkerhet och försvar. Att inte lägga pengar på internationella insatser verkar då ganska korkat så länge doktrinen gäller. Kanske ska vi diskutera den istället, även om det inte normalt ingår i svensk offentlig debatt och mediagranskning. Vi debatterar hellre enkla saker utan sammanhang. Det får ju inte bli för svårt.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFörmågan att kunna genomföra internationella insatser kan gynna självförsvarsförmågan.
SvaraRaderaAnta att vi har fyra division gripen och åtta mobila krigsflygbaser där de flesta är fulltaliga och några under omsättning av personal. Då har vi förmågan att när som helst genomföra en insats med en halv division Gripen och hålla igång den hur länge som helst.
Anta att armen har åtta kompletta stridsgrupper med luftvärn, artilleri, pansar och underhåll av den mängd som krävs för att med stöd av hemvärn skydda Gotland. Då kan vi tillsammans med en komplettering av diverse personal med lätt utrustning när som helst skydda en hamnstad med flygfält och omnejd och hålla igång det hur länge som helst.
Det blir dock dyrt att höja marinen till motsvarande förmåga, 8 underhållsfartyg, 16 ubåtar och 16 fregatter skulle förvisso ge en bra självförsvarsförmåga men nu börjar det bli för dyrt för att vi skall klara det på egen hand.
Om man höjer ambitionen till att när som helst kunna göra en liten insats och kunna hålla igång den hur länge som helst och börjar med den minsta förbandsstorlek som är meningsfull för att lösa en viktig uppgift vid försvar av Sverige får man en utmärkt förstärkning av försvaret samtidigt som det stora penningflödet förblir meningsfullt för den nuvarande politiken med internationell samverkan. Dessutom blir våra kvalificerade förmågor rörliga så det bli ännu enklare att hjälpa våra grannar med landgräns.
Om övrigt ordnas med förmågor utöver detta blir det ännu bättre, mer övat hemvärn, riktiga divisioner på F7 som arbetar med taktikutveckling och exportstöd, ett KA-robot batteri på Gotland och ett på fastlandet som kan skjuta exakt samma robotar som flottans fartyg, icke mobila flygbaser och hamnar med förberedelser för att ta emot stöd av Nato, beredskapslager, biobränsleproduktion.
Men även andra förmågor hjälper till med att skydda insatserna utomlands och av deras personal går det att komplettera med stödfunktioner som logistik och ytövervakning.
Inga ansikten behöver tappas men det behövs enkla mål och lite mera pengar.
@Skipper - Jag för inget resonemang om vilken hotbild som är rätt. Konstaterar bara att om man väljer att utgå från olika hotbilder så leder det till olika lösningar. Vad som är rätt försvar, eller ett bättre försvar, är inte oberoende av i vilket sammanhang det utformats eller för vilket syfte.
SvaraRaderaDagens försvar är inte bättre för att det varit i Afghanistan, Libyen eller farvattnen utanför Somalia. Det har klarat utlandsinsatserna och omställningen, men är eftersatt och i förfall för dagens behov - för gårdagens behov är det helt irrelevant. (@Magnus Redin: Hur förklarar man att det räcker med "åtta stridsgrupper" när det för 40 år sedan krävdes 36 brigader? 4,5 ggr bättre förband idag? Hur kan man diskutera numerära lösningar när behovet och uppgifterna inte definierats? Vad ska man klara? Hur länge? Ensam eller förutsätts t.ex. NATO-medlemskap. Etc.)
Dagens försvar är precis så bra som det borde vara på förbandsnivå, men har totalt havererat på myndighetsnivå och i högre politisk ledning. Bristen på kunskap, förtroende och kompetens är påtaglig. Den politiska "debatten" mer än lovligt enfaldig, tjatig och torftig. Tyvärr är det nog i många stycken beslutsunderlagens kvalitet som lyser igenom i politiken, men ändå...istället för åtgärder (inom ramen för det politiska ledningsuppdraget dessutom) som ger bättre underlag så tror man att man kan höfta fram bättre underlag själv?
Senare års verksamhet i riktiga insatser utomlands har haft ett väldigt framträdande resultat. De förband vi har idag är smalare, mindre och vassare. Dyrare. En modern bataljon är i grunden många gånger dyrare än totalförsvarets bataljon. Det krävs mer och kostar mer att slåss på riktigt. Det är dyrt att vara expeditionär. Såklart är dagens armébataljon också mycket bättre och relevant för dagens insatser, men onödigt dyr för gårdagens politik som faktiskt inte handlade om insatser utan om att undvika insatser. Insatser då var nämligen lika med krig i Sverige, och det försökte man undvika. Då var inte verklig förmåga viktigt, utan vad motståndaren trodde att han kunde möta. Syftet var avhållande. Om krig ändå skulle ha uppstått så skulle säkerhets- och försvarspolitiken redan ha misslyckats. Verkan av försvarsförmågan var tänkt före kriget, så att det inte blev krig, inte för ett krig på riktigt. Idén var inte krig, utan fred. Rätt genialt egentligen. Uppenbart svårt för många av dagens politiker att ta till sig. Idag är det ett misslyckande att inte ha svenska förband i strid, för då blir det svårt att rekrytera...wow...som sagt, en helt annan verklighet idag.
Visst, kapacitet definierar hotbild. Vad morgondagens förband ska dimensioneras för är säkert något nytt och det lär knappast göras inom ram med oförändrade anslag. Alliansen skiter i det, och det gör jag numera också. En röst på (s) lär inte vara väsentligt avgörande i någon mening. Soffan och en meningsfull pilsner hägrar istället. SD, keep on dreaming, men min röst får ni inte så sluta tjata! Magnus Redin och Jan-Olov Holm kan ju tillsammans med Allan och andra förståsigpåare räkna ut exakt hur många brigader, luftvärnssystem och flygplan som behövs. Regeringen vet ju bättre än ÖB hur många flygplan som behövs. Om ÖB säger 30 miljarder så menar han nog bara 300 miljoner. Som sagt, behoven bestämmer kraven på stridskrafterna. Om regeringen bara behöver injicera medel motsvarande 40 flygplan för svensk tillväxt så ska väl inte ÖB lägga sig i med irrelevanta krav på fler flygplan – till vad? Allan kan till och med berätta vilken motor som är bäst till flygplanet! Allan och Staffan har koll på flygvapnets driftkostnader och vet att det inte är några problem att driva två flygplansystem jämfört med att driva ett enda. Jag ser en stor besparingspotential på Högkvarteret och FMV som hägrar... Vad kan de som inte några statssekreterare och folkvalda kan göra med ögonbindel och händerna bakom ryggen.
PS. OK, en bredsida levererad, men jag är inte ett dugg bitter...bara lite negativ...
Magnus, varför åtta stycken mobila flygbaser. Det är de facto fördyringar som vi inte får igen i synergieffekter. Att ha telesystem mobila är en sak men det är dyrt, det som begränsar full mobilitet i nationellt försvar är skyddet på flygbaserna.
SvaraRaderaAntingen kan vi tänka på skydd genom spridning, vilket innebär ett utbyggande till minst Bas60-struktur, då räcker inte åtta baser till eller Bas90-struktur då kan åtta flygbaser räcka till. Alternativet är fortifikatoriska skydd för flygplan och övriga funktioner Vi ser att det är stora kostnader förknippade med infrastrukturen i form av betong och asfalt som gör att det inte är någon merkostnad att göra sambandssystem och andra resurser fasta.
Med full mobilitet måste vi gräva ned ledningscontainrar, m.m. för att uppnå någon form av skydd då en mobil lösning medför begränsningar i sambandsmedel, m.m. som gör att flygbasresurser inte kan spridas. Med andra ord får vi göra de dyra mobila flygbaserna fasta med stora begränsningar och inskränkningar vid inledningen av konflikten.
J.K Nilsson
Instämmer inte denna gång med dig.
SvaraRaderaPeter Hultqvist vill ta av ett underutnyttjat internationellt anslag. Alternativet är ju att detta brinner inne och inga pengar tillförs alls.
Dessa pengar är inte intecknade för någon internationell insats alls.
Peter Hultqvist förslag innebär de facto att 300 msek tillförs per år till materialanslaget.
300 msek är mer än 0 msek eller hur!
Du har ju inte lagt vad jag sett hittills något förslag om ökat materialanslag detta riksdagsår.
jag hoppas det kommer snart ty materialbehoven är mkt stora
Så någon icke fråga är det definitivt inte.
Det som är praktiskt för er politiker är ju att informationen som lämnas till er av underrättelsetjänsten är hemlig vilket gör att medborgarna inte kan ställa er till svars när ni medvetet hanterar sanningen så vårdslöst som nu sker.
SvaraRaderaHörde precis Cecilia Widegren på Rapport och man blir gråtfärdig.
För min del lutar det mer och mer mot en blankröst i valet eftersom det inte finns något parti som tar ansvar för försvarspolitiken.
Alliansen i allmänhet och de nya moderaterna i synnerhet har misskött försvars- och säkerhetspolitiken så in i hel***e så min röst är redan förlorad. När man ser Cecilia Widegren stå och ljuga svenska folket i ansiktet i rapport vill man inte bara gråta, man önskar sig faktiskt en militärkupp!
SvaraRaderaSkriver verkligen under på allt utom det sista.
RaderaDet finns goda möjligheter att alliansen förlorar 2014 i ett fritt val och jag hoppas att det blir så.
Det finns också möjligheter att stryka den försvarpolitiker man inte gillar på valsedeln till riksdagen.
Jag tror blockpolitiken är död ty risken är annars att de mindre partierna dör om det inte får profilera sig mer.
I försvarsfrågan kan S göra upp med tex centern båda indikerar höjningar .
Jan-Olov,
RaderaTror du verkligen S kommer lägga mer pengar på försvaret när de väl hamnar i regeringsställning? Det är ju faktiskt S som stått för de största nedskärningarna, det katastrofala försvarsbeslutet 2004 var ju signerat S.
S kommer lägga pengar på bidrag, mer bidrag och ännu mer bidrag. Ett säkert sätt att vinna valet även 2018 då ingen vill förlora sina nya fina bidrag.
Gustav Wasa sa...
Radera- Varför skulle inte de respektive statsbärande partierna i de bägge blocken önska småpartiernas död?
Partipolitik är ett nollsummespel.
Det är dock bättre att hoppas på S än SD. För några år sedan hade jag inte blivit tacksam över att kompisar byter från M till S, nu är jag det då det finns mycket värre alternativ än S som lovar mer än M. :-(
RaderaF.ö. tror jag att SD skulle stödja försvaret mest av alla partier men att deras politik i övrigt skulle sänka ekonomin och till sist beror allt på ekonomin. Även om man skiter i om politiken ger en behaglig nation att leva i ger inte SD ett starkt försvar då förmågan alltid är kopplad till ekonomin.
Magnus,
RaderaOm förmågan alltid är kopplad till ekonomin så kanske du kan svara på min eviga fråga.
Sverige har en mycket bra ekonomi enligt våra politiker. Staten tar ut höga skatter av den svenska befolkningen, ja världens högsta skatter.
Vi som ofta reser i Europa och världen har insett att vi faktiskt inte har världens bästa sjukvård, vi har inte världens bästa infrastruktur, vi har inte världens bästa skola, vi har inte väldens bästa omsorg. Vi har ingenting som är väldens bästa helt enkelt.
Vart tar då alla pengar vägen staten tar in av medborgarna? Vi har uppenbarligen inte råd att ha ett anständigt försvar utan hoppas att någon annan ska betala för vår säkerhet med sitt blod och sina pengar.
Var är våra skattepengar? Varför har vi inte råd med ett försvar?
Jonas, min uppfattning om den ekonomiska verkligheten är följande.
RaderaDet finns för stora löften och avtal om pensioner, omsorg, vård och olika sociala stöd samtidigt som vi saknar en arbetsmarknad för icke högproduktiva människor som gör att de kan försörja sig själva.
Detta leder till att ungdomar fastnar i utbildningar som inte leder någon vart, delar av invandringen blir en ekonomisk belastning i stället för en tillgång och människor som får olika problem faller igenom och blir ekonomiska belastningar för den offentliga budgeten.
Det finns även effektivitetsproblem i offentliga organisationer och transfereringar till utlandet som bistånd och EU-avgift kommer förr eller senare att bli problematiska om man som mig misstänker att ekonomin kommer att stagnera och börja krympa inom många områden.
Men det största bekymret med ekonomin i Sverige och globalt är att förväntningar och avtal som löner, fonder och pensioner omfattar mer än vad som kan levereras i verkligheten. Det blir mer "Grekland" och "SAS" framöver. En sådan jobbig tid hoppas jag formas av andra än SD då stat inom många områden måste ersättas med solidaritet.
Jonas
Raderajag är övertygad att S är beredda att lägga mer på försvaret i försvarsbeslut 2014.
Insikten är annorlunda nu och närområdesutvecklingen helt annorlunda än de katastrofala Försvarsbesluten på 90 och 2000.
@09:55 Jag är helt övertygad om att insatsen i Afghanistan har varit och är så skarp att det har höjt förmågan i det stridsmässiga hantverket, underlättat återinförandet av tvåbefälssystemet för att uppvärdera hantverket och skyndat på rutinerna för matrielanskaffning. Det har inte gett kunskaper om hur man slåss med en avancerad och mekaniserad fiende som kräver avancerat camouflage och vilseledning och ändå ger stora egna förluster och jag hoppas att vi aldrig lär oss detta genom praktiska erfarenheter.
SvaraRaderaNär det gäller hur stort försvar som vi behöver är mina viktigaste kriterier:
Avhålla ifrån ett strategiskt överfall typ ett Ryskt anfall genom att göra det svårt att genomföra en sådan operation och osäkert om möjliga krigsmål uppnås.
Trovärdigt kunna behärska territoriet och närområdet till havs och i luften.
Ha en förmåga att hjälpa de nordiska grannarna.
Ha en så stor internationell insatsförmåga att andra demokratiska nationer på global nivå blir måna om att ha ett utbyte med oss.
Försvarets funktioner skall ha en uthållighet i kunskaper, personal och materiel.
Jag vet inte hur stort försvar det här egentligen kräver men jag är säker på att det behövs mer än i dag och att riktningen måste vara att det hela tiden blir bättre.
J.K Nilsson, vi har vad jag vet två mobila flygbaser som till stor del motiveras av att kunna göra insatser utomlands. Det första våra flygbaser behöver är luftvärn typ Nasams 2.
Det jag önskar för flygbaserna är att vi bygger fortifikatoriska skydd på de fyra flottiljerna så flygplanen och helikoptrarna måste slås ut ett och ett eller två och två om vi överraskas. Sedan finner jag det rimligt att ha fasta baser vid flottiljerna och några fler fält med mycket verksamhet i fredstid.
Jag tror inte att det går att få fram personal för att bemanna ett Bas 90 system men det borde gå att få fram personal till flera rörliga basförband som kan gruppera vid det stora antalet civila flygfält på samma sätt som vid en utlandsinsats. En sådan bas skulle påminna mycket mer om Bas 60 än Bas 90.
Om jag bestämde prioriteringen skulle en sådan rörlig bas få nöja sig med hemvärnsytövervakning, splitterskyddsvästar, luftvärn och kanske keramikkulor i containerväggarna tills personalen och teknikutvecklingen gör ledningsplatsernas innehåll, piloternas planering, osv så mobil att grejerna går att bära ner i och upp ur nedgrävda containrar. Med mera budget och värre hot går det att hitta på mer.
Fyra flottiljebaser, 4-5 fasta baser med mycket fredsverksamhet typ Karlsborg, Hagshult, Uppsala, Visby och Vidsel och 8 helt rörliga baser som kan gruppera på mängder av platser skulle vara en rejäl förmågehöjning även om det inte blir lika uthålligt som Bas 90 systemet med sina många och stora huvudbaser, basreparationskapacitet och många reservbaser.
Siffran 8 är plockad ur min hatt som ett rimligt godtyckligt antal för att hålla igång en kontinuerlig verksamhet där något förband är upptaget med test av ny utrustning och taktik, ett par är i vila, ett par håller på och tränar upp sig från grunden med mycket ny personal, något är i oordning med grava chefsproblem och två är nästan på topp varav ett är ute på insats och ett övar för att snart åka.
Sedan är det rimligt mycket med två rörliga baser per flottilj och två armestridsgrupper per militärregion, att ha mer än en enhet per region eller ansvarig är bra när en förmåga skall upprätthållas kontinuerligt.
Sedan vet jag ännu mindre om vad som krävs för att ta emot stöd influget från Nato, jag misstänker att man då måste rekvirera Arlanda och Landvetter utöver de fasta militära baserna.
Jag glömde, har man tagit fram taktik och utrustning för rörliga flygbaser borde det vara rimligare att flerdubbla antalet än att göra de två baserna mera avancerade med tunga resurser som banreparation eftersom det senare gör dem orörligare och svårare att få iväg på insatser.
SvaraRaderaRörliga förband bör helst se lika dana ut när de används inom landet och i insatser utomlands, då stödjer de två rollerna varandra. Och jag har hellre ständig insatsförmåga och uthållighet än häftig förmåga som kan användas kortare perioder och bara ibland.
Sedan kan man givetvis förbereda ett stort antal civila flygplatser för att bli ännu bättre att gruppera militärt på genom att styra om statsbidrag för regionalstöd till att finansiera banbelysning, reservkraft, staket, bränsledepå, osv men det är överkurs som jag tror blir nödvändig när flygbranschen börjar krympa.
Riktiga militära förmågor finns i rejält antal. Allt som finns i ental är bara en demonstration av någon som skulle kunna vara bra att ha och har man bara två är det ännu ingen förmåga att räkna med då det ligger i verksamhetens natur att illvilliga personer försöker sabotera verksamheten...
Allan,
SvaraRaderaJag uppskattar din blogg, fler försvarspolitiker borde delta i egen eller andras bloggar. Men jag har en fråga till dig som uppstått med tiden: varför responderar du så sällan på de frågor och synpunkter som du får på inläggen? Det hela ger ett väldigt enkelriktat intryck, långtifrån en dialog.
Mvh
gustav wasa
SvaraRaderaja nollsummespel och ja de önskar säkert så de statsbärande partierna.
Jag tror att de är bra för demokratin om det finns andra perspektiv än bara M och S.
Därför hoppas jag att blockpolitiken dör.
Överhuvudtaget krävs en uppluckring av consensus politiken och PK maffian i riksdagen.
Riksdagsledamöterna representerar sig själva och partipolitiken och avståndet har aldrig varit så stort till den vanlige väljarens åsikter enl min mening.
Det är en farlig utveckling och flera partier i riksdagen får nog anses vara extrema utifrån den vanlige medborgaren åsikter tex inom försvarspolitiken M,invandring/integration MP,jämmställdhet V ,bostadpolitik M.
Däremot har kanalerna in till riksdagen aldrig varit så många pga de social medierna.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaSkattetrycket och Öresundsbron var en gång i tiden tillräckligt stora frågor för att de bägge reservofficerarna Gösta Bohman respektive Olof Johansson under pågående mandatperiod något år innan allmäna val med buller och bång skulle lämna borgliga samlingsregeringar.
Det fanns säkert rent idealistiska motiv för bägge avhoppen. Men utan en ordentlig partinyttokalkyl i botten hade nog ingen av de bägge kaptenerna i armén lämnat sina taburetter i regeringen. De bedömde bägge att deras partier skulle vinna mer röster från skattetrötta respektive miljövänner än de skulle förlora röster från allmänborgliga väljare för att deras partier framstod som mindre regeringsdugliga till följd av att de hoppat av en borglig samlingsregering.
Det är min bedömning att KD inte kommer att lämna alliansen innan valet 2014 på en hjärtefråga som till exempel abort eller C förfara sammalunda till exempel för att ändra arbetsrätten. Vill KD hamna tillsammans med SD, som alltid kommer att kunna vara än mer abortfientliga än KD?
Därmed kan M med tillförsikt invänta valdagen. Blir det ingen majoritet eller nära på majoritet
för allianspartierna, så blir det mest sannolikt nödvändighet med blocköverskridande regeringsförhandlingar efter valet om ingen vill stödja sig på SD.
Om dagens stödpartier inom alliansregeringen inte kan bilda majoritet med M efter valet 2014, så kan de nog inte heller bilda majoritet med S. Så mycket större än M kanske inte S blir?
Varför skulle överhuvudtaget C och KD om de hamnar nära 4%-gränsen vilja fortsätta som stödpartier till ett maktfullkomligt statsbärande parti om än ett annat och i så fall tillsammans med MP och V istället för FP?
- Jag vill inte hålla det för osannolikt att M och S skulle kunna hitta varandra och passa mycket väl tillsammans i en stark tvåpartiregering efter valet 2014.
Det kanske till och med är det mest troliga scenariot som läget ser ut idag och stämmer nog med Lövens affärsplan med avseende på både politikens innehåll och dess framtoning. Socialdemokraternas partiledare, partisekreterare och ekonomiskpolitiske talesperson är alla tre utanför riksdagen. Ingen av dem behöver känna sig det minsta bundna av vad denna mandatperiods socialdemokratiska riksdagsmän har tänkt och tyckt.
För alla väljare som gillade "De Nya Moderaterna" väntar nu de lika stora och lika spännande "De Nya Socialdemokraterna".