Om DN:s påståenden är riktiga så kommer Försvarsmakten i sitt budgetunderlag idag inte att föreslå ett omfattande och långsiktigt förmågelyft för stridsflyget.
För ett sådant beslut finns det säkert många skäl.
Ett av dem är att beredningstiden, givet beslutets effekter på flygvapnet och försvarsekonomin i stort, varit mycket kort. Enligt industrin har åtminstone ett av alternativen för vidareutveckling av Gripen endast beretts under några månaders tid. Och alla vet förstås att en bredare översyn, inbegripet sensorer, vapen, flygtid, stridsledning och baseringsmöjligheter, är nödvändig.
Men man kan heller inte bortse från att det just nu finns många bollar i luften för ÖB. Personalförsörjningen torde vara den enskilt viktigaste. Genom den lilla bok om den nya förbandsproduktionen som Försvarsmakten gav ut för ett par år sedan är Sverker Göransson personligen knuten till frågan. På Folk och Försvars seminarium om Gripen i januari inledde även Odd Werin sitt anförande med att påpeka att IO 14 var myndighetens första prioritering. Underförstått var detta mål också överordnat ett beslut om Super JAS.
Därtill väntar ÖB på en del leveranser från den politiska nivån. En av dem gäller omfördelning av budgetmedel i miljardklassen från stödmyndigheterna till Försvarsmakten. Allt i enlighet med 2009 års inriktningsbeslut. En annan gäller den nya grund- eller basorganisationen. FML tror sig kunna rationalisera genom ytterligare förbandsnedläggningar, men har än så länge inte något klartecken från regeringen.
Mycket ligger just nu i potten och ÖB vill naturligtvis inte sitta utan kort på hand. Måhända är det därför som Super JAS nu kan komma att ligga till sig ytterligare en tid?
Utan betydelse är det nog inte heller att ÖB kommer från markstridskrafterna. Där finns en utbredd oro för konsekvenserna av att försvaret nu skulle binda sig för tiotals år framöver för en utveckling som kostar dito miljarder.
Valet av ny ÖB stod mellan Mats Nilsson och Sverker Göransson. Dagens budgetunderlag från Försvarsmakten kan vara ett uttryck för skillnaden mellan dem.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gripen C/D, eller C/D+ är en dead-end. Inget att lägga pengar på, E/F eller inget är de enda vettiga alternativen.
SvaraRaderaAllan,
SvaraRaderaDet är med förvåning jag tar del av Ditt senaste inlägg. Du antyder att ÖB armébakgrund styr hans beslutsfattande. Jag tror att du underskattar såväl ÖB som övriga i försvarsledningens förmåga att se helhetsproblematiken oaktat ursprunglig vapengrenstillhörighet. Än mer förvånande är att Du som en av våra ledande försvarspolitiker och ledamot i Riksdagens försvarsutskott spekulerar om Mats Nilssons ställningstagande då han inte deltagit i beredningen överhuvudtaget.
mvh
Jan Salestrand
C LEDS Försvarsmakten
Veteransoldatpolitik i teori och praktik
SvaraRaderaI Personalförsörjningspropositionens (Prop. 2009/10:160) 5 kapitel kravställer regeringen försvarets förmåga till omhändertagande av personal före, under och efter insats. Där kan bland annat följande läsas:
”Försvarsmakten ska således ges ett ansvar att utreda om personal som tjänstgjort i en internationell militär insats har drabbats av fysiska eller psykiska besvär till följd av tjänstgöringen i området.”
”Uppföljningsansvaret ska kvarstå under fem år efter det att tjänstgöringen i insatsområdet avslutats. Även därefter ska dock Förvarsmakten bistå en enskild som vänder sig till myndigheten med den information och vägledning myndigheten har tillgänglig inom ramen för sin uppföljningsverksamhet i stort.”
”Regeringen ser det som angeläget att lyfta fram uppföljningsverksamheten som sådan och låta den komma till uttryck i den föreslagna lagen på området. Detta framför allt för att markera vikten av att staten tar ansvar för personal som skickas ut för tjänstgöring i internationella militära insatser och för att skapa en större generell medvetenhet om de risker som personalen kan utsättas för i dessa sammanhang.”
…MEDVETENHET OM DE RISKER SOM PERSONALEN KAN UTSÄTTAS FÖR…
Vilka är dessa risker?
I en studie i ämnet från 2008 utförd av RAND Corporation (ISBN 978-0-8330-4454-9) anges att sedan oktober 2001 har ca 1.64 miljoner amerikanska trupper deltagit i Operation Enduring Freedom (OEF; Afghanistan) och Operation Iraqi Freedom (OIF; Irak). Av dessa beräknas ca 300,000 personer (14 %) ha drabbats av Post Traumatic Stress Disorder (PTSD). Ungefär lika många beräknas ha drabbats av svår depression. Därtill beräknas ca 320,000 personer (19 %) ha drabbats av Traumatic Brain Injury (TBI). Dessa sjukdomstillstånd anses kopplade till stridsrelaterade händelser och leder inte sällan till självmord. Siffrorna uppges kunna vara behäftade med ett mörkertal då det antas att inte alla söker vård för sina besvär. Studien har dessutom beräknat de merkostnader denna form av ohälsa medför för det amerikanska samhället. Sett över en tvåårsperiod efter hemkomst anges totalkostnaden till ca 4.5 – 7 miljarder USD i 2007 års penningvärde.
Om vi överför amerikanska förhållanden till en svensk kontext har vi rent statistiskt, givet att vi roterar ca 1000 personer per år i Afghanistan, ett årligt utfall på ca 140 fall vardera av PTSD och svår depression samt ca 190 fall av TBI. Dessa nivåer kan möjligen justeras ner något med hänsyn till att amerikanska trupper utsatts för mer frekventa och intensiva stridskontakter än vad fallet är för svenska trupper.
Icke desto mindre; riskerna för försvarets personal att drabbas av allvarlig och livshotande ohälsa vid internationella militära insatser är ytterst påtagliga.
Hur omhändertar då försvaret detta?
I statstelevisionens ”Sverker rakt på” deklarerade överbefälhavaren att: ”Vi är alltid beredda att ta emot våra soldater och sjömän när de kommer hem och kommer att göra allt som står i vår makt för att göra det så bra som möjligt”
…VÅR BEREDSKAP ÄR GOD… Hört det förut?
Hur har då den ”attraktive arbetsgivaren” rent konkret tagit höjd för sitt utökade ansvar för våra veteransoldater och deras familjer?
Vid överbefälhavarens senaste chefsmöte aviserades en utökad utgiftsram för 2012, ett så kallat pluspaket, på 3.5 miljoner SEK för omhändertagande av veteransoldater. Som jämförelse kan nämnas att pluspaketet för ”ökade åtgärder för attraktion” omfattade ett ca 17 gånger större belopp.
Det förefaller som försvarsledningen har gjort ett vägval i avvägningen mellan att slussa in ny frisk arbetskraft i verksamheten och att - på ett anständigt sätt - omhänderta befintlig personal.
Rimligt eller inte - vad anser veteransoldatutredaren?
Jan,
SvaraRaderaUnder lång tid, och kanske i någon mån fortfarande, har svenska yrkesofficerare gjort karriär tillsammans med materielprojekt. Detta är ett av flera skäl till de starka band som finns mellan våra stridskrafter och försvarsindustrin. Inte sällan bekräftas dessa av att högre officerare efter avslutad tjänst finner nya utkomstmöjligheter på den privata sidan. Jag tror knappast jag behöver exemplifiera med namn.
Därtill ska läggas att de flesta officerare väl har många av sina äldsta vänner där man en gång började sin militära bana. Jag brukar ofta, när officerare gör oväntade uttalanden eller dyker upp i dito situationer, med hjälp av rullan (1999) undersöka deras förflutna inom Försvarsmakten. Mer än en gång har detta lett till ökad förståelse.
För mig är det uteslutet att våra personliga erfarenheter och sociala sammanhang skulle lämna oss opåverkade. Inte heller generaler är ju mer än människor.
När det som torde vara allmängods möter invändningar kan jag inte annat än att tolka dem som en bekräftelse på riktigheten i mina tankar.
Mvh
Allan Widman
Dodd-Frank,
SvaraRaderaTycker Du ger en saklig och rättvisande bild, både av problematiken och dess förmodade dimensioner.
Hittills har resurserna för att finna dem som mår dåligt varit helt otillräckliga. Bortsett från återträffen några månader efter hemkomsten har uppföljningen bestått i en skriftlig enkät. Svarsprocenten på den senare har varit extremt låg.
Av dessa skäl betonades just uppföljningen i lagförslagen. En nödvändig förutsättning för hjälp är ju att man finner dem som behöver den. Därför har ansvaret för aktiv uppföljning satts till fem år och kravet på muntlig kontakt med den enskilde skrivits in i lagstiftningen.
Min tro är att FM successivt kommer att behöva öka resurstilldelningen för omhändertagande av våra veteransoldater. I takt med att en bättre uppföljning uppenbarar ohälsans omfattning och svårighetsgrad kommer trycket även att öka på terapeutiska och andra åtgärder. Då finns inget annat val än att betala vad det kostar.
Mvh
Allan Widman
Allan
SvaraRaderaTack för svar. I svaret går Du över på ett annat resonemang nämligen fd officerare som övergår till försvarsindustrin motsv. Vi har nog samma syn där och jag skulle gärna se någon form av karenstid som finns på andra håll i världen.
Men i Ditt inlägg spekulerar Du över resultatet av myndighetens ställningstagande utifrån ÖB alternativt Mats Nilsson. Det är en hypotetisk spekulation och inte rättvis mot ÖB och inte mot Mats Nilsson som inte ens är berörd. Möjligen kunde en journalist föra ett sådant resonemang men att Du gör det mot bakgrund av Din ställning och roll som politiker är förvånande. För att undvika missförstånd är det självklart Din fulla rätt men jag blev besviken.
mvh
Jan
Jan,
SvaraRaderaJag tror att en del av läsvärdheten i min, liksom i andras bloggar, ligger i själva analysen eller, om Du hellre vill, spekulationen. Till och med hypotetiska sådana kan ha sitt berättigade intresse.
Det jag dock inte riktigt förstår är åtskillnaden mellan vad en journalist skriver och vad jag bloggar om som folkvald? Om man inte far med osanning eller kränker någon; varför skulle en riksdagsledamot vara mera moraliskt begränsad?
Jag har hört att FML:s inställning till bloggeriet ska ändras i en mer positiv och bejakande riktning. Tror det är rätt väg, men i en sådan kalkyl måste man nog också ta höjd för besvikelser. Det har i vart fall vi folkvalda fått göra.
Mvh
Allan Widman
FML:s inställning till bloggande
Jan, du skriver till Allan
SvaraRadera"Du antyder att ÖB armébakgrund styr hans beslutsfattande. Jag tror att du underskattar såväl ÖB som övriga i försvarsledningens förmåga att se helhetsproblematiken oaktat ursprunglig vapengrenstillhörighet."
Dock är det väl inte så märkligt att en person färgas av den miljö de växer upp i utan att de för den skull agerar jävigt? Politiker A kan ha Sveriges bästa för ögona och politiker B kan ha Sveriges bästa för ögonen och båda handla därefter. De bådas beslut blir dock knappast identiska och vad beror det på om inte att A och B har olika erfarenhetr och därför olika modeller för vad som är bäst för Sverige? Varför skulle det inte gälla ÖB (och C LEDS)?
Vänliga hälsningar
bloggbosse
Allan,
SvaraRaderaMitt sista inlägg i denna diskussion. Vad gäller besvikelser tror jag vi är minst lika härdade fast från olika perspektiv. Vi har olika syn på det Du kallar moralisk begränsning. Jag är besviken på att en riksdagsledamot och tillika ledamot i försvarsutskottet offentligt ska "analysera" FM budgetunderlag utifrån hur det skulle kunna sett ut om Mats Nilsson varit ÖB. Det är inte rätt mot Mats Nilsson som är tjänsteman och har inte varit delaktig överhuvudtaget i beredningen. Vi har olika syn och får därvid förbli.
mvh
Jan
@Jan
SvaraRaderaFörsöker - med begränsad framgång - följa en röd tråd i Ditt resonemang.
Vilken av Dina sjuka mostrar argumenterar Du för - egentligen?
@Jan
SvaraRaderaJag minns väl när en fd flottiljchef vid F4, nyss kommen från HKV, satt på mässen och beskrev hur han fått sin styrning som handläggare vid inledningen av utredningen av en ev nedläggning av Malmen. Då det bakom dörren sades du får komma fram till vad som helst i din utredning bara Malmen blir kvar... Och att påstå att inte beslut påverkas av tidigare arbets- och kamratrelationer är fullständigt naivt. Du lurar ingen här, möjligen gör du ett försök att skriva om historien för dig själv. Allan träffar rakt på spiken med rullan!
C-REX