Det är ingen djärv gissning att den svenska, militära flygindustrin befinner sig i ett kritiskt skede. JAS-ramen är tömd. Både leveranserna till Sydafrika och konverteringsprogrammet (A2C) avslutas de närmaste åren. Thailand i all ära, men något stort och långsiktigt krävs för att hålla flyktbenäget riskkaptial på plats.
På det Gripenseminarium som strax före Sälen avhölls på Folk och Försvars redogjorde Konteramiral Odd Werin för två alternativ med olika ambitionsnivåer:
Det ena handlade om Gripen E/F. Definierat som nytt skrov, ny motor och ny radar. Detta skulle bland annat medge längre räckvidd och mer dragkraft. Med ett nytt, större skrov följer naturligtvis också bättre möjligheter att stuva in sensorer och motmedel samtidigt som plattformens kapacitet att bära vapen ökar.
Det andra alternativet var så kallad chip-trimning av motorn och en mindre variant av AESA-radar.
Utan att det uttryckligen nämndes antydde Odd Werin att det handlade om skillnader i kostnader. Men sannolikt innebär en blygsammare utvecklingsinsats nu också mindre risker, både med avseende på de tekniska utmaningarna och den operativa inriktningen. Med sistnämnda menas att ju färre definitiva val som görs i närtid desto större blir våra möjligheter att anpassa oss till de krav som den framtida stridsmiljön ställer. Ingen vet vilka sensorer eller vapen som finns om fem eller tio år och vad detta kräver av plattformen.
Inom ramen för en sådan handlingsfrihet kan även hänsyn tas till bilaterala samarbeten. Såvitt bekant har den norska staten fortfarande inte juridiskt bundit sig till anskaffning av JSF.
Försvarsmakten gör mycket klokt i att presentera olika alternativ för de beslutande, politiska instanserna. Självklart kommer myndigheten att också peka på det alternativ man föredrar, men detta måste vägas mot den ekonomiska verkligheten och andra faktorer inom den samlade försvars- och säkerhetspolitiken.
Om folkets företrädare ställs utan reella valmöjligheter finns alltid risken att det inte blir något alls. Och en fågel i handen kommer ju alltid att vara bättre än tio i skogen...
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det statliga stödet till svensk försvarsmaterielexport ligger numera på en egen myndighet och Försvarsmakten bär därmed inte längre det huvudsakliga samhälleliga ansvaret för att svensk försvarsmateriel är konkurrenskraftig på världsmarknaden och därmed exporterbar.
SvaraRaderaJag tror likväl att resonemang om exporterbarheten av JAS Gripen väger tungt vid ett beslut om att investera i en ny generation av svenska stridsflygplan varför jag tillåter mig att nedan återpublicera vad jag skrev på Chefsingenjören 22 januari i år.
- En JAS-allians Brasilien-Sydafrika?
Brasilien kan genom att spela sin kort i stridsflygplansaffären väl ta hem flera olika nyttor.
Den nödvändiga katalysatorn tror jag emellertid är ett reellt upplevt brasilianskt säkerhetspolitiskt behov av stridsflyg. Möjligen kan Bolivias anskaffning av kinesisk-paktistanska K-8:or nu väga över, så att brasilianska beslutsfattare äntligen bestämmer sig för att rusta upp sitt flygvapen?
Jag antar att Brasilien ändå i första hand prioriterar fortsatt kommersiell framgång för sin redan mycket framgångsrika både civila och militära flygindustri. I andra hand vill de nog att stridsflygplansaffären ska ge Brasilien möjligheter att spela en allt större roll i världspolitiken och först i tredje hand kommer frågan om att anskaffa tillräcklig luftoperativ förmåga för att kunna hålla Hugo Chavez och Evo Morales borta från brasilianska intressen i Syd- och Mellanamerika. Operativa behov kommer sist i rangordningen, men de behövs för att Brasilien ska få tummen ur.
Jag tror inte att om Brasilien väljer F-18 Superhornet att det är för att det är det bästa alternativet för brasilianskt deltagande i multinationella fredsframtvingande insatser under FN-mandat, vilket F-18 mest sannolikt är.
Jag tror inte att om Brasilien väljer Rafale att det är för att Frankrike på något avgörande sätt skulle kunna hjälpa Brasilien till en permanent plats i FN:s säkerhetsråd, vilket Frankrike knappast kan eller ens vill. Varje brasiliansk vinst i spelet om säkerhetsrådet är en förlust för Frankrike. Däremot kan Frankrike i det fördolda tänkas hjälpa Brasilien till sådant som kärnteknologi. Det är inget nollsummespel på samma sätt, som den relativa tyngden i FN.
Sveriges och JAS 39 Gripens chans till en brasiliansk affär ligger nog i Sydafrika. Brasilien och Sydafrika är som sina kontinenters regionala stormakter naturliga säkerhetspolitiska partners. De utvecklar redan en jaktrobot tillsammans. Kostnaden för denna utveckling är anledningen till att Sydafrika skär ner från 28 till 26 Gripar.
Världsekonomins nedgång har drabbat Sydafrika. Det är inte det närmaste decenniet, som de kommer flyga för fullt med alla sina 26 stycken splitternya Gripar. En idealisk lösning vore att Sydafrika nu överförde 13 st JAS 39C/D till Brasilien, mot att de om tio år får 10 st i Brasilien nyutvecklade JAS 39E/F tillbaka.
Brasiliansk flygindustri får därmed redan från början leverera förutom tio JAS 39E/F till Sverige också samma antal till Sydafrika. Det är en exportandel, som Rafale bara kan drömma om.
Påpassligt nog har Sydafrika lyckats avbeställa sina A400M. De köper nog gärna hellre brasilianska KC-390 och gynnar därmed en med dem själva jämförbar stat på den södra hemisfären.
NATO har varit en framgång. Varför skulle inte Södra Atlanten kunna få till en säkerhetspolitisk pakt?
22 JANUARI 2011 16:44
Det är inte bra för SAAB och Gripen att det dras ut för länge, för att invänta "framtida teknologier". Det låter mer som en undanflykt för att skjuta upp det hela för att slippa ta beslut i frågan.
SvaraRaderaDet är definitivt inte bra för exportmöjligheterna att ha en velande regering i ryggen.
Politiker får sluta vara fega och våga ta beslut.
Brasiliansk flygindustri utvecklade tillsammans med italiensk det B3LA-liknande jetdrivna stridsflygplanet AMX. Det gick inte att exportera.
SvaraRaderaDen helt egenutvecklade turbopropdrivna Tucano har däremot sålts till flera utvecklingsländer och licenstillverkats på Nordirland till brittiska RAF.
Den brasilianska erfarenheten talar för att de kan exportera relativt enkla stridsflygplan med stor kommersiell framgång.
Kriesse,
SvaraRaderaDet väsentliga för industrin är nog cash-flowet över tid. Vet man att utvecklingen är långsiktig saknar är det av mindre betydelse om denna är mera evolutionär än revolutionär. För det svenska försvaret är det emellertid inte oviktigt om vår utveckling så långt möjligt svarar mot framtidens krav och vidmakthåller balansen i detta system av system.
Mvh
Allan Widman
Widman,
SvaraRaderaOm man ska vara realistisk räcker inte en "chiptrimmad" Gripen mot vad som nu byggs och projekteras i Ryssland.
En full Gripen NG är även nödvändigt då vi lagt ned vägbas-systemet, det betyder längre avstånd mellan baserna. En ny starkare och bränslesnålare motor tillsammans med ett större skrov som tillåter mer internt bränsle är därför nödvändigt.
En mini-AESA är bland det dummaste jag hört. Gripen NG kommer att ha en förhållandevis liten radar om man jämför med Ryska, Amerikanska och Brittiska. En ännu mindre radar är därför inget annat än korkat och är pengar i sjön.
Kriesse,
SvaraRaderaDet finns ju inget enklare än att plädera för maximalt av allt. Starkare och mer bränslesnål motor, större skrov med plats för ytterligare bränsle och den senaste och mest kraftfulla sensorn.
Ett resonemang, frikopplat från övriga delar av luftförsvaret och från konsekvenserna för övriga stridskrafter, är direkt livsfarligt. Förmågelyftet måste dessutom "timas" tekniskt. När är vår kunskap om tillgänglig teknik år 2025 tillräckligt bra?
Några ekonomiska och politiska överväganden ger Du Dig överhuvudtaget inte in på.
Naturligtvis tar jag till mig vad Du skriver, men det är för mycket av ett sugrörsperspektiv.
Mvh
Allan Widman
40 st Gripen "NG" av E/F modell i samspel med livstidsförlängda C/D och en seriöst forskningssatsning på Gripen G/H för målbild 2025 känns mer rimligt enligt mig än att satsa för stort på NG eller för lite på C/D. "Ensad flygpark" har aldrig existerat på riktigt ändå.
SvaraRaderaBygger vi forskningskunskap nu och bjuder in utlandet att delta i nya demonstratorer med högre förmåga så bereder vi grund för ett Sverige där vi fortfarande kan ha inhemsk flygdesign i en ledande roll.
Karl,
SvaraRaderaEn intressant tanke. Nej, det är nog inte så klokt att ensa. Ingen annan gör det i praktiken och frågan är om ensning överhuvudtaget är möjlig. Jag vågar påstå att varje Gripen i den svenska flottan är unik.
Tycker mycket om tanken på en breddad och öppen process med kontinuerlig forskning, utprovning och utveckling. Faktum är ju att E/F placerar oss mitt emellan fjärde och femte generationen.
Frågan är väl bara hur mycket billigare fyrtio är än hundra?
Mvh
Allan Widman
Dagen efter det att Brasilia eller New Delhi undertecknat ett avtal om utvecklingen av ett nytt stridsflygplan tillsammans med Sverige och Saab, så inleds arbetet med at flytta svenska verkstadsjobb till São Bernardo do Campo respektive Bangalore.
SvaraRaderaBrasilien och Indien har kvalificerade tekniska högskolor och löneläget är konkurrenskraftigt för alla personalkategorier ända upp till det för disputerade i bägge länderna.
Svenskar köper redan personbilar utvecklade och tillverkade i Sydkorea. Varför skulle inte svenska skattebetalare kunna förlita sig på stridsflygplan utvecklade och tillverkade i syd?
För aktieägare i Saab och Investor gör det ingen skilnad var i världen, som värde skapas.
Gustav Wasa,
SvaraRaderaLika bra vi lägger ner allt och kravlar ihop i fosterställning då.
Om AB Sverige vill behålla en systemsammanhållande stridsflygplansindustri inom landets gränser, så bör vi nog inte ge sig in i projekt tillsammans med partners, som åtager sig att beställa mångdubbelt större serieleveranser än oss.
SvaraRaderaI offerten till Brasilien, så åtager sig Sverige att beställa tio (10) stycken exemplar av JAS 39E/F. All tillverkning hamnar där den är billigast och utvecklingen fördelas enligt den hävdvunna och alltjämt vedertagna proportionalitetsprincipen om "juste retour".
Med tio beställda serieexemplar blir det inte mycket till utveckling i Sverige.
Vill vi värna om just den systemsammanhållande kompetensen, så måste vi nog samarbeta med stater som är svagare än Sverige.
Bland världens över 190 stycken stater, så finns det alltjämt några sådana. Det svåra är att hitta de som också har råd att vara med och utveckla nästa generations bemannade stridsflygplan.
Det är min bedömning att den svenska ambitionen att vara systemsammanhållande för nyutvecklade stridsflygplan mest sannolikt nått vägs ände.
Upp till femte generationen lär vi aldrig nå med dagens Gripen hur mycket det än uppgraderas. Därför tycker jag att vi nu bör satsa på att uppgradera flottan till E/F med allt vad det innebär, samtidigt som vi börjar planera för vad som skall ersätta Gripen vilket bör vara absolut nödvändigt att påbörja runt 2030-2035, vilket gör att Gripen helt kan tas ur bruk lagom till 2040 vilket dagens "Gripenpolitik" går ut på, att vidmakthålla systemet till 2040. Som ersättare till Gripen har ju SAAB några intressanta koncept, bland annat FS2025. Att ett nytt flygsystem skulle bli otroligt dyrt(tänk JSF) tror jag faktiskt inte, då man kan nyttja utländska motorer och avionik utvecklad till Gripen E/F till en början. Erfarenhet av signaturanpassning har ju svensk industri fått av Neuron och inte minst av Visbykorvetterna.
SvaraRadera/H
Jag tror att en enkel funktionskontroll av vår ensade flotta JAS 39C/D med avseende på igenkänning (IK/IFF) och krypterad stridsledning med tal och data är en nödvändig utgångspunkt inför beställningen av nästa generation svenskt stridsflyg.
SvaraRaderaOm vi inte vet och erkänner var vi står idag, så blir det svårt för AB Sverige att rita upp kartan för vart vi vill befinna oss 2040.
Dåvarande ÖB avgav inför riksdagsbeslut i enlighet med vårpropositionen 2007 (Våp 07) en "Handlingsplan JAS Gripen". De som upprättade detta senare dokument till rikets högsta politiska ledning förstod sig inte på hur svenskt stridsflyg skulle stridsledas och institutionen Försvarsmakten klarade inte av att kvalitetssäkra detta beslutsunderlag.
Följden av Våp 07 är att Sverige avhänder sig förmågan till den säkra och redundanta stridsledningskapacitet som fanns fram till och med JAS 39A/B.
Den enkla utvägen vore självfallet en prompt svensk anslutning till Nato liknande ordningen när vi gick med i EU. Men ehuru något sådant "snabbspår" inte är aktuellt med nuvarande regeringskonstellation, så bör inte heller militära myndigheter i sin planering förutsätta svenskt Natomedlemskap för att stridsledningen av svensk luftförsvarsförmåga ska fungera.
Det finns efter flera års diskussioner mellan svenska och amerikanska myndigheter och politiska beslutsfattare inte en tillstymmelse till ens målbild för hur svensk framtida stridsledning ska förena nationellt svenskt utanförskap med alliansgemensam interoperabilitet.
Jag vill mena att taktisk och teknisk interoperabilitet alltid förutsätter politisk interdependens mellan inblandade stater.
Vi måste förstå att det aldrig kommer ligga i amerikanskt intresse att en utomstående part medges rätten att bygga en på egen hand specificerad och efter egen förmåga konstruerad "köksväg" rakt in i det för hela världens säkerhet kritiska datalänksystemet Link-16.
Export av JAS 39C/D till Natomedlemmarna Tjeckien och Ungern är inget problem. De använder samma system nationellt och internationellt. De har officerare med clearance placerade i Nato-befattningar, som kan kvittera ut också beredskaps- och krigsnycklar till alliansgemensamma krypterade system.
Till en svensk statstjänsteman kan för test, utprovning och övning (till exempel Red Flag) överlämnas tidbegränsade nycklar; inget annat.
Förr eller senare måste svensk militär förfoga över flygtekniska landvinningar som Super-
Cruise och Thrust-Vectoring, men långt innan dess bör vi förstå hur vi skall återställa förmågan till krypterat tal och dito data mellan marken och flyg i luften.
Det är ju till reell luftförsvarsförmåga till gagn för försvaret av det svenska samhället och dess politiska oberoende som statens investeringar i stridsflyg ytterst syftar.
Widman,
SvaraRaderaNu när vi lagt ned vägbassystemet behövs längre räckvidd och möjlighet till att bära större vapenlast. Är inte det logiskt? Annars blir tid på plats löjligt liten. Till detta behövs större skrov.
Jag måste säga att en "mini-AESA" är bland det dummaste jag hört sen NBF. Varför? En liten radar ger sämre räckvidd. Dessutom har vi redan lagt ned pengar på ES-05 RAVEN. Både FM och SAAB säger att teknologin för en "mini-AESA" inte existerar i dagsläget, betyder detta då att vi ska lägga pengar på den forskningen och vänta på bättre tider? Det ses som bortkastade pengar om vi redan satsat på en större radar med innovativ "swashplate" design.
Sett till detta, speciellt när en prototyp NG ska rulla ut nu i mars, är inte det dumsnålt och att kasta pengar i sjön när vi utvecklat en större radar (en "pre-production" modell ska levereras till SAAB under tredje kvartalet i år) genom att inte förstora skrovet?
Dags för politiker att sluta vara typiskt svenskt veliga och lägga upp en tydlig strategi som producenterna kan och följa. Annars kommer de aldrig våga utveckla, testa och forska och vi är tillbaks till Status-quo, det sämsta stället att vara på.
Ingen politiker har förelagts något beslutsunderlag om nedläggning av all framtida svensk förmåga till stridsledning av svenskt stridsflyg med krypterat tal och data för nationellt luftförsvar.
SvaraRaderaDet var nog en överraskning också för Försvarsmaktens ledning (FML) att det var en oundviklig konsekvens av Försvarsmaktens dokument Handlingsplan JAS Gripen och övergången till ensad flotta.
När JAS Gripen i och med tredje delserien försågs med förmåga till lufttankning, så motiverades inte detta med att det därmed var möjligt att lägga ner det svenska flygbassystemet. Inget annat beslutsunderlag förligger heller som beskriver konsekvenserna av att det svenska flygbassystemet läggs ner.
Likväl lades både stridsledning och flygbassystemet ner. Det vore klädsamt om FML, så här i efterhand åtminstone kunde presentera en skadebegränsningsstrategi. Det räcker inte för militärledningen att hänvisa till att det löser sig med JAS 39E/F.
Link-16 eller något annat alliansgemensamt system kan aldrig användas av svensk väpnad styrka i beredskap, kris eller krig, vare sig nationellt eller internationellt med mindre än att Sverige först blir medlem av Nato.
FML bör inte inrikta svensk förmågeframtagning som om Sverige var på väg att bli medlem av Nato. Det kan bli så att Sverige efter det att först Finland beslutat sig också skickar in en ansökan om att biträda Washingtonföredraget. Men det bör inte vara militär myndighet som tar på sig ledartröjan i denna fråga.
Vill inte en politisk majoritet ansluta Sverige till Nato, så måste FML gilla läget och acceptera att svensk krigföringsförmåga måste byggas utan beroende av alliansgemensamma strukturer och system.
Villkoret för Sverige att installera Link-16 i svenska exemplar av JAS Gripen är att vi inte använder svenska särlösningar som SECOS och LULIS samtidigt som Link-16. Till Link-16 får vi bara tidluckor och kryptonycklar att använda för tidbegränsade test, utprovningar och övningar. Det är inte möjligt för oss att få tillgång till beredskaps- och krigsnycklar. Sverige ingår inte i Nato:s contingency planning.
Det finns ingen anledning till att sega med En Riktig utveckling av Gripen. Att inte välja NG versionen skickar oss 15 år tillbaks i tiden jämfört med dess konkurrenter.
SvaraRaderaDet handlar om "felräkningspengar hos Försäkringskassan" som en smart herre yttrade på Sälenkonferensen.
Dagens luftoperativa kapacitet underpresterar på mångahanda vis. Och det är kanske inte just Super-Cruise, som är den mest akuta bristen. Eller ens den mest kostnadseffektiva vägen tillbaka till reell krigföringsförmåga i luftarenan.
SvaraRaderaVi kan gå tillbaka till 1950-talet; då hade Sverige förmåga till flygfotografering i mörker med spetsigt stridsflyg.
Om ett par år så ska vi enligt nuvarande planer ha återtagit denna förmåga. Men spaningskapsel till JAS 39 Gripen har vi utvecklat sedan 1986, så vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte?
Det är ju knappast aktuellt att från hyllan köpa den beprövade israeliska spaningskapsel som redan finns integrerade för en exportkund. Vi måste av någon outgrundlig anledning fortsätta med att utveckla vår särlösning? Är det för att SPK 39 är så stor och därmed mer skräckinjagande vid "Show of Force"?
Det finns idag ingen plan inom vare sig FM, FMV eller industrin för hur svenska JAS 39C/D ska kunna realisera krypterad stridsledning under nationell beredskap, kris och krig. Något vi kunde med JAS 39A/B.
Link-16 är under beredskap, kris och krig exklusivt till för de stater som låter sig inkluderas i Nato:s "contingency planning".
@ Gustav Wasa
SvaraRaderaFrankrike har en mycket smart lösning. De kan köra både Link-16 och deras egna datalänk i Rafale med samma modul. Jag vet att Wiseman skrivit om det tidigare, eller Widman?
Det handlar inte om teknik i form av hårdvara eller utrymme för sådan i flygplanet JAS 39 Gripen.
SvaraRaderaDet handlar om ackreditering och tillgång till frekvensplanering och krypteringsnycklar för Link-16, Secure Voice, Have Quick och IFF Mode 4/5.
Frankrike har alltid varit medlem av Nato och har nu också återupptagit ett full militärt samarbete inom denna säkerhetspolitiska allians.
Frankrike förlitar sig på gemensamt territoriellt försvar och kan därmed få tillgång till en för alliansen gemensam resurs i form av frekvenser, tidluckor och krypton.
Sveriges säkerhetspolitik må inte längre syfta till neutralitet i händelse av krig i vårt närområde, men vi har därmed inte gått med i den försvarsklubb som äger Link-16.
EU bygger till oerhörda kostnader med Gallileo upp en egen motsvarighet till GPS. Visst kunde EU också anskaffa en egen motsvarighet till Link-16. Men någon sådan lösning för Sverige, Finland, Irland och Österrike är inte på gång.
USA eller någon annan utländsk makt kan inte hantera Sverige som om vi deltog i Nato:s mellanstatliga "contingency planning" även fast vi, som icke-medlemmar i Nato aldrig kan göra det. Sverige kan med lite välvilja vid varje enskilt tillfälle få tillgång till tidsbegränsade krypteringsnycklar för test, utprovning och övning (t ex Red Flag), men aldrig stående tilldelning för beredskap, kris och krig.
Försvarsmaktens Handlingsplan JAS Gripen förutsatte att vi inte skulle behöva krypterad stridsledning för beredskap, kris och krig.
- Var detta en klokt antagande inför framtiden? Det blir ju ändå aldrig krig.
- Är det till och med så pass säkert att Sverige förr eller senare blir medlem av Nato, så att det är allra bäst att så fort som möjligt börja utforma våra stridskrafter som om vi redan var medlemmar?
@ Gustav Wasa
SvaraRaderaDet är klart det spelar roll att ha både inhemsk och Link-16 i Gripen, då kan vi välja beroende på uppdrag/träning hemma/själva eller insats/övning tillsammans med andra NATO-länder.
Än så länge har inte våra vänner i Försvarsmakten, FMV och industrin knäckt nöten för hur de ska ackreditera pursvensk datalänk och Link-16 i ett och samma skrov JAS 39 Gripen.
SvaraRaderaDen enkla utvägen är att bita i det sura äpplet och erkänna att strategin "ensad flotta" från Handliingsplan JAS Gripen misslyckats och iståndsätta JAS 39C och JAS 39D i vardera två versioner, varav versionen för nationellt försvar närmast är identisk med JAS 39A respektive JAS 39B. En sådan prestigeförlust är som framgår av den mångåriga debatten kring NBF:GLC/GLI NOC omöjlig att hantera för Försvarsmaktsledningen (FML).
Problemen försvåras av att svensk myndighet förbundit sig att aldrig i samma plattform eller anläggning (t ex Hästveda) drifta Link-16 och ett pursvenskt system (t ex SECOS, LULIS...) samtidigt. Detta uppfattades som ett villkor för att Sverige överhuvudtaget skulle beredas tillgång till Link-16.
Den något mindre lätta vägen är att Sverige går med som ordinarie medlem i Nato. Huruvida FML har någon strategi för hur detta ska gå till undandrager sig denna skribents närmare bedömning. Det går i vart fall inte så länge den nuvarande regeringen sitter vid makten.