Skillnaden mellan Sverker och Mats?

Om DN:s påståenden är riktiga så kommer Försvarsmakten i sitt budgetunderlag idag inte att föreslå ett omfattande och långsiktigt förmågelyft för stridsflyget.

För ett sådant beslut finns det säkert många skäl.

Ett av dem är att beredningstiden, givet beslutets effekter på flygvapnet och försvarsekonomin i stort, varit mycket kort. Enligt industrin har åtminstone ett av alternativen för vidareutveckling av Gripen endast beretts under några månaders tid. Och alla vet förstås att en bredare översyn, inbegripet sensorer, vapen, flygtid, stridsledning och baseringsmöjligheter, är nödvändig.

Men man kan heller inte bortse från att det just nu finns många bollar i luften för ÖB. Personalförsörjningen torde vara den enskilt viktigaste. Genom den lilla bok om den nya förbandsproduktionen som Försvarsmakten gav ut för ett par år sedan är Sverker Göransson personligen knuten till frågan. På Folk och Försvars seminarium om Gripen i januari inledde även Odd Werin sitt anförande med att påpeka att IO 14 var myndighetens första prioritering. Underförstått var detta mål också överordnat ett beslut om Super JAS.

Därtill väntar ÖB på en del leveranser från den politiska nivån. En av dem gäller omfördelning av budgetmedel i miljardklassen från stödmyndigheterna till Försvarsmakten. Allt i enlighet med 2009 års inriktningsbeslut. En annan gäller den nya grund- eller basorganisationen. FML tror sig kunna rationalisera genom ytterligare förbandsnedläggningar, men har än så länge inte något klartecken från regeringen.

Mycket ligger just nu i potten och ÖB vill naturligtvis inte sitta utan kort på hand. Måhända är det därför som Super JAS nu kan komma att ligga till sig ytterligare en tid?

Utan betydelse är det nog inte heller att ÖB kommer från markstridskrafterna. Där finns en utbredd oro för konsekvenserna av att försvaret nu skulle binda sig för tiotals år framöver för en utveckling som kostar dito miljarder.

Valet av ny ÖB stod mellan Mats Nilsson och Sverker Göransson. Dagens budgetunderlag från Försvarsmakten kan vara ett uttryck för skillnaden mellan dem.

Allan Widman

En fågel i handen

Det är ingen djärv gissning att den svenska, militära flygindustrin befinner sig i ett kritiskt skede. JAS-ramen är tömd. Både leveranserna till Sydafrika och konverteringsprogrammet (A2C) avslutas de närmaste åren. Thailand i all ära, men något stort och långsiktigt krävs för att hålla flyktbenäget riskkaptial på plats.

På det Gripenseminarium som strax före Sälen avhölls på Folk och Försvars redogjorde Konteramiral Odd Werin för två alternativ med olika ambitionsnivåer:

Det ena handlade om Gripen E/F. Definierat som nytt skrov, ny motor och ny radar. Detta skulle bland annat medge längre räckvidd och mer dragkraft. Med ett nytt, större skrov följer naturligtvis också bättre möjligheter att stuva in sensorer och motmedel samtidigt som plattformens kapacitet att bära vapen ökar.

Det andra alternativet var så kallad chip-trimning av motorn och en mindre variant av AESA-radar.

Utan att det uttryckligen nämndes antydde Odd Werin att det handlade om skillnader i kostnader. Men sannolikt innebär en blygsammare utvecklingsinsats nu också mindre risker, både med avseende på de tekniska utmaningarna och den operativa inriktningen. Med sistnämnda menas att ju färre definitiva val som görs i närtid desto större blir våra möjligheter att anpassa oss till de krav som den framtida stridsmiljön ställer. Ingen vet vilka sensorer eller vapen som finns om fem eller tio år och vad detta kräver av plattformen.

Inom ramen för en sådan handlingsfrihet kan även hänsyn tas till bilaterala samarbeten. Såvitt bekant har den norska staten fortfarande inte juridiskt bundit sig till anskaffning av JSF.

Försvarsmakten gör mycket klokt i att presentera olika alternativ för de beslutande, politiska instanserna. Självklart kommer myndigheten att också peka på det alternativ man föredrar, men detta måste vägas mot den ekonomiska verkligheten och andra faktorer inom den samlade försvars- och säkerhetspolitiken.

Om folkets företrädare ställs utan reella valmöjligheter finns alltid risken att det inte blir något alls. Och en fågel i handen kommer ju alltid att vara bättre än tio i skogen...


Allan Widman

Osvuret alltid bäst

Försvarsmakten inkom till sist med svar på den framställan regeringen gjorde beträffande GLI/NOC i somras. Trots att man erhållit uppskov med tre månader finns det enligt uppgifter fortfarande frågetecken i underlagen.

Frågan om den framtida stridsledningen har nu bollats under tre års tid mellan regering och Försvarsmakt. Likväl synes ytterligare beredning nu nödvändig. Det kan inte vara rimligt att satsa miljarder på något som enbart kan beskrivas i termer av vad det inte är.

Ja, jag skriver miljarder. Den svenska riksdagen delges förvisso inte några detaljer på prislappar i materielplanen. Men till bland annat OSSE görs det årligen mer utförliga redovisningar.

Under rubriken "Electronics and communications", som väl i och för sig utgörs av en hel del annat än ledningssystem och ledningscentraler, redovisar Sverige följande kostnader i sin senaste rapport:

År 2008 2 697 milj kr
År 2009 1 944 milj kr
År 2010 2 562 milj kr
År 2011 3 050 milj kr

Till detta ska å andra sidan sannolikt läggas avvecklingskostnader bland annat för Hästvedaberget. Enligt uppgifter ska Fortverket ha börjat räkna på detta. Även här tycks beloppen vara minst sagt substantiella.

Regeringen och riksdagen har uttryckligen kommenderat ett stopp för vidare NBF-utveckling, men osvuret är alltid bäst...


Allan Widman