Ja, så var det när jag i onsdags besökte helikopterflottiljen på Malmslätt i Linköping. En, säger en, helikopter 15 B var tillgänglig, men den flög i alla fall under förmiddagen.
Annars var helikopterflottiljen lika öde som en utedansbana på juldags morgon. Oändliga asfalterade ytor, Luftiga kontor och hangarer, men ingen aktivitet. Flottiljen avser nu hyra in civila helikoptrar (motsvarande Hkp 6) för grundläggande träning av den senaste förargenerationen. Bra tänkt och säkert rationellt. De nybakade helikopterförarna uppskattade att det blir A-certifikat. Därigenom säkras ju också en eventuell karriärsväxling.
Men frågan är hur vi egentligen hamnade här? Man kan nog inte säga annat än att FM själv fått råda de senaste åren. Myndigheten ville ju själv avveckla både Helikopter 9 och 4. Med en terriers envishet hävdar man ju också att Hkp 14 hör framtiden till, även om den medges vara mycket avlägsen...
Någon frågade mig om det är möjligt att säga upp ett kontrakt på Hkp 14. Jag ska ärligt säga att inte vet hur det ursprungliga kontraktet ser ut eller den omförhandling som skett mellan NHI och FMV före jul. Likväl är det min uppfattning som advokat att alla kontrakt kan hävas. Det handlar bara om hur mycket man vill betala. Men 12 års försening och undermålighet borgar för att det borde bli billigt.
Riksdagen får inte veta vilka nya, medeltunga helikoptrar som ska anskaffas eller hur många. Ramen för affären uppgår dock till 4, 7 Miljarder kronor. Checken ska skrivas ut in blanco. Har vi löst helikopterfrågan nu?
Efter mitt besök finns en malande oro över helikoptervapnets framtid. På tio år har två av tre flygtimmar försvunnit. Ubåtsjakten återupptas när det inte finns en enda officer kvar som sett en sonar sänkas i Östersjön. Kan trenden vändas?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och tyvärr är det ändå bara toppen på ett isberg som du beskriver...
SvaraRaderaFörstår du nu Allan varför vissa av oss i ett decenium med dårars envishet inte velat låta Försvarsmakten bestämma själv?
SvaraRaderaJ.K Nilsson
Ja samma iaktagelser gör jag varje gång jag är på HKPG flottiljen.Tomhet,ödslighet,aktiviteter på plats som inte har med flygtidsproduktion att göra,inte har ett dyft med vårt lands försvar att göra. Denna flottilj med stab skall leda våra 4 hv bataljoner.
SvaraRaderaDelar helt J.K Nilssons kommentar. Försvaret är för viktigt att lämnas i händerna på försvarsmakten själv. Tvångsförvaltning är något vi borde överväga..
Wisemans kommentar är HELT rätt toppen av ett isberg. Anskaffning av system skall bestämmas av våra nationella behov -vi lämnar det internationella villospåret. Vi kan inte försvara oss själva och så länge som vi inte kan det så är det internationella prio 99 för mig.
Ska Flygvapnet dessutom spara massa pengar så är väl det här bara början på ett massivt totalhaveri?
SvaraRaderaLägg ner verksamheten där då och flytta hela kalaset till Uppsala. Hur svårt kan det vara?
SvaraRaderaVarför skulle det bli bättre om man flyttade till Uppsala?!
SvaraRaderaHkpflj har aldrig förespråkat avveckling av Hkp9, om du fått den informationen så är den filtrerad av PROD Flyg och HKV i övrigt. Tvärtom har ju Hkpflj förutsett och påtalat denna utveckling länge men ignorerats av JAS-kramarna på HKV som inte velat ta beslut som riskerat ta resurser från 39-systemet och spetsförarna.
"A-cert" (PPL-H) medger inte civil anställning, för det krävs minst ett CPL+IR, men i praktiken ett ATPL. Detta underlättas knappast av att man redan har ett PPL utan för den som strävar ut i det civila krävs i de flesta fall en viss tjänstledighet och heltidsstudier i ett halvår. Man kan jämföra med att ge någon ett körkort för bil, det leder inte till någon större risk att personen slutar för att börja köra lastbil civilt.
Tänk också på att FM är styrt att ha hög prio på JAS för exportstödet.
SvaraRaderaJ.K Nilsson
SOM man bäddar…
SvaraRaderaSOM-institutet är en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet. Sedan 1986 har SOM-institutet arbetat tillsammans med forskare inom en rad olika forskningsfält för att belysa opinioner och för att förstå svensk samhällsutveckling.
I den senaste SOM-boken, Svensk höst (2009), redogör redaktörerna Sören Holmberg och Lennart Weibull för förtroendet för ett tjugotal samhällsinstitutioner.
Försvarsmakten är en av dessa.
Försvarsmakten tillhör, enligt SOM, den kategori institutioner som åtnjuter minst förtroende.
”Den samhällsinstitutionen som står för det största förtroendefallet mellan 2007 och 2008 är försvaret. Här rör det sig om en stor avvikelse från den långsiktiga trenden.
Visserligen har vi kunnat notera en försvagning i förtroendet för försvaret under lång tid, men nedgången mellan 2007 och 2008 är lika stor som nedgången mellan 1994 och 2007 – dessutom har förtroendebalansen blivit kraftigt negativ från att tidigare varit balanserad.
Mycket talar för att fallet 2008 hänger samman
med kritik mot försvarets sätt att hantera pengar, liksom med debatten om nedskärningar.”
Läs gärna hela undersökningen:
http://www.som.gu.se/publicerat/bocker/
bokforteckning/svensk_host__2009_/
Lägg ner helikopterflottiljen och placera ut helikoptrarna på flygflottiljerna. Återta FRÄD för flygvapnet och sjöfartsverket. På så sätt blir det fart på helikopter igen. Finns det bättre övning än att skarpt rädda skeppsbrutna eller piloter ur havet?
SvaraRaderaDet finns många synnerligen förtjänta och skickliga medarbetare i Försvarsmakten.
SvaraRaderaLikväl bör myndighetschefen tänka sig för innan han befordrar ett sådant antal av dem att det blir ej blott parodiskt utan fastmer patetiskt.
Enligt Officerstidningen 3/2010 sidan 9, så ökade under 2009 antalet bataljonchefskompetenta officerare från 949 till 1011.
- Går det utifrån det insatta insatsförsvaret med dess uppgift väpnad strid här och nu verkligen att legitimera ett ökande antal av överstelöjtnanter och kommendörkaptener under 2010?
@ Gustav Wasa:
SvaraRaderaEn 6,5 procentig ökning av antalet övlt och kk i försvarsmakten kan, utifrån det anlagda perspektivet, vara svår att motivera.
Men, med utgångspunkt i samma perspektiv, vad ska man då säga om den nästan dubbelt så stora procentuella ökning antalet officerare tillhörande den kategori som i officerstidningen benämns gen/genlt/genmj (var tog amiralerna vägen?) beskrivit under samma tidsperiod?
Den dynamiske arméinspektören har i samma tidskrift förfasat sig över den akademiskt orienterade utbildning de yngre officerarna erhållit sedan en tid tillbaka.
Kan det icke obetydligt ökade antalet generaler möjligen motiveras utifrån den intellektuella utarmning denna personalkategori genomgått under senare tid?
Att det tar tid att införa nya avancerade tekniska system är inte svårt att räkna ut. Sverige med en lång tradition av att konstruera och bygga stridsflygplan borde kunna vara mer förutseende i frågor som rör detta, eftersom erfarenheten är stor. Ändå har detta prekära helikopterläge inträffat.
SvaraRaderaAtt ägna tid och kraft åt att hitta vems felet är anser jag är att kasta pärlor till svin. Att blicka framåt är det som gäller nu men med hänsyn tagen till de erfarenheter som affären med de nya helikoptersystemen har inneburit.
När de "nya" helikoptrarna, skall införskaffas eller uppgraderas eftresom vi ännu inte vet vilket alternativet blir, se då till att det är helikoptrar som kan verka såväl över land som hav i hela konfliktskalan från humanitära- till fredsframtvingande insatser. Fundera i system och tänk strategiskt, på lång sikt, bonusen då blir att helikoptrarnas flexibilitet ökar och mer blir genomfört.
Antingen tänker vi återigen "strategiskt" och försöker greppa allt av vad framtiden kan tänkas uppbåda av taktiska utmaningar och tekniska möjligheter. Sannerligen i så fall en stimulerande arbetsuppgift för våra inhemska helikopterutredare.
SvaraRaderaEller så tittar vi bara helt enkelt på vad en "stormakt", som Peru presterar inom området taktisk helikopterförmåga "hot-n'-high" sedan decennier mot en ideologiskt motiverad och av narkotika finansierad upprorsrörelse - Inga tekniksprång precis, däremot ett gigantiskt förmågelyft.
@ Rickard. Det kallar dumsnålhet och är ett återkommande problem i Sverige. Visionerna är stora, men resultatet blir ofta mellanmjölk. Det senaste "satsningen" på snabbtåg blev X2000, där man istället för att bygga nya fina spår med tåg av TGV typ, använde befintliga 1800-tals spår och kör "lutande" tåg..
SvaraRaderaPå helikoptersidan har vi alltid tänkt på de kortsiktiga kostnadera, inköpspriset. Därför har det nästan uteslutande köpts in civila helikoptrar som ska "moddas" för en massa pengar och förseningar.
Jag hoppas att Blackhawk kan bli ledande i svenskt materialanskaffning där man kanske får spendera lite mer i inköp, men istället då får en mycket mer kompetent helikopter som inte behöver modifieras hela tiden..
Det finns sällan enkla lösningar på komplexa behov. "Ein mädchen für alles" är kanske inte alltid vad, som vid första anblicken det synes vara? Det finns knappt någon fungerande omnipotent helikopter. Det skulle vara Mi-35 i så fall.
SvaraRaderaMultifunktionalitet realiserad genom modularitet är oftast väsentligt mer komplicerat än vad, som en enkelt formulerad anskaffningsstrategi lovar.
Hur mycket operativ nytta finns i Visbykorvetterna? När kommer JAS 39 Gripen att realisera samma fotospaningsförmåga i mörker, som redan på femtiotalet fanns med S 32 Lansen? Svaret på dessa bägge frågor är att ingen ännu vet när dessa för allsidig användning avsedda plattformar når sina ursprungliga utvecklingsmål.
Black Hawk, Sea Hawk och Jay Hawk är samlingsnamnen för vardera ett antal olika versioner anpassade för sina specifika uppdrag och arenor. Det är inte mycket i cockpit som är gemensamt. Men de fungerar var och en för det de är avsedda för.
Amerikas Förenta Staters väpnade styrkor är flera till antalet och var och en av dem definierar sina egna uppdrag och behov. Tro inte att marinkåren skulle flyga likadana fåglar, som flottan.
Swing Role, Multi Role, multifunktionalitet och modularitet är alla nysvenska uttryck för vad våra pragmatiska bröder i Ilmavoimat, på klingande finlandssvenska, så träffsäkert benämner; "praa på iinkenting".
SvaraRadera