fredag 3 juli 2009

Come what may

Nej, Blizzard, semestern är ännu inte här. Just hemkommen från Almedalen kan jag konstatera att stril-debatten ännu lever.

Det är nu uppenbart att myndigheten anser att den har fria händer beträffande t.ex. Hästveda. Sannolikt tolkas "inga genomgripande förändringar" av dagens organisation utan regeringens godkännande som att det bara gäller det som Försvarsmakten ännu inte beslutat om.

Men så är det inte. Dagens organisation inbegriper den ännu fungerande stridsledningscentralen i syd. Claes Arvidsson undrade den 1 juli om ordervägran kan accepteras och svaret är naturligtvis nej. På tisdag skrivs det lite om detta i SvD för den som är intresserad.

Jag har aktualiserat Försvarsmaktens tolkning med högsta instans. Min tro är att det snart kommer ett uttalande att något beslut om Hästveda ännu inte fattats av regeringen, men säker ska man kanske inte vara.

De interiörer som jag får del av från generalsmötena på HKV bekräftar det som tidigare skrivits på denna blogg. Man vet inte vad GLC är och hur det ska realiseras. GLC/NOC är inte ett system, inte ett förband utan snarast ett uttryck för en kultur: Vad alla generaler och amiraler gemensamt förbundit sig till kan inte ändras - come what may...

Just nu skriver en del och undrar varför vi inte väljer SEP:en. Det är ju svenska arbetstillfällen och vi har nästan petat in en miljard i utveckling tidigare. Mitt svar är att Sverige är det land i Europa som satsar den största andelen av försvarsanslaget på materiel, inräknat kärnvapenmakterna.

Svensk industri har under lång tid levererat vad den själv bestämt, inte vad försvaret behövt. Den nya materielförsörjningsstrategin; livstidsförlänga, köpa från hyllan, utveckla med andra och, som sista alternativ, utveckla på egen hand kommer naturligtvis aldrig att förverkligas. Men om vi för en gångs skull visade att beställarens krav på affärsmässighet (högsta kvalitet till lägsta pris) fick genomslag skulle det vara ett steg i rätt riktning.

Jag känner med Hägglunds och alla som arbetar där. Likväl är det bara beprövad materiel som tillverkats i långa serier som kommer att överleva. Och ja, visst ägnar sig andra länder åt samma protektionism vi gjort. Men det gör knappast saken bättre.

Politik förblir det möjligas konst och de konstigas möjlighet.

Allan Widman

7 kommentarer:

  1. Gårdagens replik i SVD av ledningsgeneralen Brännström visar med önskvärd tydlighet hur okänslig för politisk styrning den militära myndighetsledningen har blivit.

    Trots att regeringen uttryckligen och vid flera tillfällen har beordrat att NBF ska avbrytas fortsätter det med full kraft i Enköping. Nu med nytt namn, FMLS TS, men i övrigt med samma laguppställning, samma miljardrullning och samma diffusa målsättningar.

    Våra folkvalda borde ta ledningsgeneralen på orden och fastslå att myndighetsledningen må föreslå men riksdagen beslutar, det är den enda fungerande ordningen i en demokrati.

    Förhoppningsvis låter sig våra folkvalda inte luras en gång till utan tillsätter en kontrollkommission som följer vartenda utvecklingssteg som tas från nu i ledningsfrågan. Annars kommer NBF-hydran att byta skepnad igen om fortsätta som om inget har hänt.

    Samtidigt dör fungerande system och förband sakta sotdöden i brist på ekonomiska medel för vidmakthållande av materielen och personal som väljer att sluta hellre än att leva i osäkerhet om sin personliga framtid.

    SvaraRadera
  2. Hej Allan

    Avseende valet av Patria framför ett svenskt alternativ så är det nog inte det affärsmässiga i affären som folk hänger upp sig på (även om Hägglunds nu verkar vara tveksamma avseende detta också).

    Det som de flesta nog hänger upp sig på är att man inte väger in andra aspekter än just de affärsmässiga i ett beslut som kommer att få så stora konsekvenser.

    För det första kommer det ju att få stora konsekvenser för alla om bor i Ö-vik med omnejd.

    För det anda kommer det att sända signaler till den "i Sverige verksamma försvarsindustrin" som kommer att få dem att ifrågasätta det kloka i att vara verksamma i just Sverige.

    Och utan en Svensk försvarsindustri av den typen som vi just nu har så kommer dörrarna till finrummen i utrikespolitiken nog att stängas - och Sverige får mindre möjligheter att påverka i allt som avser utrikespolitiska frågor.

    Den enda anledningen stormakterna har att ta hänsyn till "lila Sverige" är ju att vi har (hade?) en försvarsindustri av världsklass.

    Frågan de flesta svenskar ställer sig när det gäller denna affär är nog:

    - Varför har politikerna denna brist på helhetsperspektiv?

    Har du ett bra svar Allan?

    SvaraRadera
  3. Hej Allan.

    Fortsätt det goda arbete som du påbörjat.
    Personalen inom strilorganisationen har för länge sedan tappat förtroendet för vår sk ledning.
    Hoppet står nu till politiker och journalister, vi hoppas alla på en ordentlig granskning av det som sker.
    Tidigare hade vi en svag förhoppning att generalen Silwer (FVI) faktiskt skulle föra flygvapenpersonalens talan. Men han har av allt att dömma blivit tystad, gett upp eller blivit lovad ett bättre jobb, inom FM eller varför inte civilt?

    Med en sådan företrädare är vi hellre utan!

    Jag önskar dig en mkt bra semester och ser fram emot framtida inlägg på bloggen när nyheter finns.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Det är ganska intressant det du skriver, men det du skriver är inte enbart till det bästa.
    Tillhör en av dem som jobbar i Kobran och upplever ständigt detta H-ete som det är att ena dagen vara nedlagd nästa dag är det inte så säkert längre tredje dagen kommer steg 1 proppen där HKV skriver, ganska tydligt, att delar av verksamheten skall vara avvecklade senast 2011-12-31 och resten 2012-12-31. Nu kan vi på din blogg läsa att så blir det inte alls!
    Att slitas mellan hopp och förtvivlan från dag till dag gynnar inte alls arbetstagaren. Det är snudd på att det är bättre att HKV går ut med sitt datum så vi kan få lite arbetsro de år vi har kvar.
    Själv är jag tämligen säker på att det mörkas rejält av beslutsfattarna. Om de ger oss ett datum så slutar folk och då klarar vi inte av att lösa våra huvuduppgifter längre.

    Samma sak med avvecklingen av soldatutbildningen på F 17, alla vet redan att det inte blir fler inryck i Kallinge än den kull som kommer till hösten. Men går man ut med det nu så finns det inga officerare kvar att utbilda dem när inryckningsdagen kommer.

    Så mitt budskap till alla som har något att säga till om - SLUTA SPRIDA RYKTEN, SLUTA HÅLLA INNE MED INFORMATION, VAR ÄRLIGA.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Varje utredning är bättre än ingen utredning!

    Detta för att travestera Försvarsmaktens insatschef generallöjtnant Anders Lindström i en riksdagsutfrågning hösten 2008:

    "Varje helikopter är bättre än ingen helikopter".

    Den Lindska Militärhelikopterutredningen har idag efter att ha gått över tiden tre (3) gånger, mer än ett halvår, försenad avgett ett delbetänkande (SOU 2009:67).

    Delbetänkandet avser specifikt frågan om vidmakthållande av HKP4. Den helikopter (Boeing Vertol 107) som så sent som under NBG 08 löste uppgiften taktisk trupptransport och CASEVAC. Aldrig tidigare har svenska helikoptrar i mörker och under skarp eldgivning luftlandsatt en markstridsstyrka av skvadron (kompanis) storlek. Om utredningen får sin vilja igenom, så kommer det dröja minst ett decennium till nästa gång. Om ens någonsin?

    Intressantast är som alltid vad utredningen nogsamt undviker att beröra. Vid genomgången av befintliga och potentiellt framtida svenska helikoptertyper, så berörs inte några flygegenskaper alls och flygoperativa aspekter hänvisas ofta till fotnoter.

    Läsaren som kan vara en beslutsfattare vid en myndighet, i försvarsdepartementet eller i riksdagen ges ingen vägledning i huruvida en huvudrotor eller två i något avseende, till exempel vid flygning under så kallade "Hot & High" -förhållanden skiljer sig åt. Det gör skillnad. Saudi Arabien och amerikanska marinkåren använder sig följaktligen av Boeing Vertol 107 under dessa försvårande omständigheter.

    Bristerna för HKP4 presenteras tvärtom så utförligt att det går att hävda att de överdrivs eftersom det för ersättaren HKP14 (den svenska mycket speciella varianten av NH90) inte med ett ord nämns:

    a) Att våra 18 st svenska HKP14 har ett annat och högre skrov än de över femhundra exemplaren av NH90 med standardskrov.

    b) Att HKP4 har en fungerande datalänk för ledning, men inte HKP14.

    c) Att NH90 är världens första helikopter i serieproduktion som enbart förlitar sig på elektroniskt Fly-by Wire styrsystem. Att HKP14 trots ett annat skrov och därmed en annan aerodynamik och flygmekanik i övrigt avser använda identiskt samman styrsystem med samma styrlagar som de med standardskrov.

    d) Att svenska staten trots att HKP14:s leveransplan försenats sex år på de sex år som gått sedan kontraktet undertecknades INTE begärt något vite eller skadestånd.

    e) För att HKP14 skall uppnå en med HKP4 jämförbar sjöoperativ förmåga, det som delbetänkandet antar kan realiseras 2020, så måste ett vapenpaket till HKP14 anskaffas så snart som möjligt. Annars blir färdigtidpunkten än senare och det sjöoperativa glappet inte tio år utan längre.

    I ärlighetens namn så måste det erkännas att delbetänkandet omnämner att vår HKP14 har en avionik (flygkritiskt system skulle jag säga) som avses vara integrerad med ett taktiskt system (TMS konstruerat av Saab) på ett ej helt problemfritt sätt. Jag vill hävda att det är ett oeftergivligt krav att TMS aborteras för att HKP14 ska kunna certifieras. Saab är emellertid i detta projekt bara en underleverantör och torde därmed vara oåtkomlig för FMV och dess göranden och låtanden.

    Hur välkommen Militärhelikopterutredningens delbetänkande än är, så blir ändå domen hård. Det synes vara ett beställningsverk för att skydda de befattningshavare som utan att dokumentera sina särkrav krävde att HKP14 skulle förses med radikalt annan hård- och mjukvara än de NH90 som levereras till Finland och Norge.

    SvaraRadera