tisdag 20 maj 2014

Självbilden



Alla kanske inte läser den artikel som idag publicerats i annat fora.


Miljöpartiets språkrör Åsa Romson hävdar att utveckling och leverans av JAS Gripen E blir 20 miljarder dyrare efter att Schweiz i söndagens folkomröstning gjort tummen ned för det svenska stridsflygsystemet. Sanningen är att ingen idag vet vilka slutliga kostnader som projektet kommer att generera. De tekniska och ekonomiska osäkerheterna är stora, liksom flygplanets exportpotential.

Vi kan idag bara beklaga det schweiziska beslutet. Med ett positivt resultat hade Sverige för första gången lyckats att sälja nya exemplar av JAS Gripen till en västeuropeisk demokrati. Att i öppen konkurrens med andra moderna stridsflygsystem gå vinnande ur en sådan upphandling hade inte bara stärkt Gripens möjligheter i Brasilien utan också i en rad andra viktiga länder.

I den nu uppkomna situationen måste politiken utgå från realiteter. En av dessa är att vi redan gjort tunga investeringar i utvecklingsprojektet på grund av det pressade leveransschema som schweizarna krävde. Bedömt har den svenska staten redan ingått avtal om utveckling med industrin uppgående till tvåsiffriga miljardbelopp. Att nu avbryta och betrakta dessa pengar som ”sunken cost” kommer naturligtvis inte på fråga, även om Sverige formellt har en option att avbryta.

Ett beslut om utveckling av ett nytt stridsflygsystem är sannolikt ett av de största investeringsbeslut en nationalstat kan företa sig. Anskaffningen och driften av JAS Gripen E till det svenska flygvapnet handlade redan i utgångsläget om minst 90 miljarder. Beslutet bereddes i praktiken under sex till åtta års tid innan det fattades. Det föregicks av en bred politisk och byråkratisk mobilisering som knappast påverkas av det i och för sig dystra folkomröstningsresultatet.

Vad bör då Sverige göra? Det bästa, enligt min uppfattning, är att svenska staten helt enkelt övertar det kontrakt som förhandlades fram mellan Försvarets Materielverk och Schweiz. Och det utan att ändra ett enda kommatecken i avtalstexten. Dels är det svenska försvaret i behov av fler stridsflygplan än de sextio som redan beställts. Dels visar erfarenheten att utländska kunder ofta lyckas få bättre villkor än industrins eget hemland. Att vid ändrade omständigheter omförhandla avtal med egen industri har erfarenhetsmässigt visat sig bli både sämre och dyrare.

På grund av ett hastigt försämrat omvärldsläge har det svenska luftförsvaret kommit under press. Under de senaste två åren har den svenska incidentberedskapen i timmar räknat i stort sett fördubblats varje år. Därtill har de operativa kraven höjts som en följd av återstartad försvarsplanering och en tydligare nationell dimension. Övningarna svårighetsgrad ökar och ställer krav på högre kompetens hos enskilda flygförare. Sverige behöver faktiskt inte bara en bättre beväpning och stridsledning, utan också fler flygtimmar – och därmed flygplan - för att verka avskräckande mot potentiella motståndare.

Andra små och mellanstora länder, utan egen förmåga till utveckling av spetsigt stridsflyg, kan ha ett mer okomplicerat förhållande till sina flygstridskrafter. Man köper i princip skrov och flygtid rakt över disk. Sverige har fortfarande en militär flygindustri med förmåga att slutleverera komplexa plattformar för luftstrid. Detta ställer krav på uthållig politisk och ekonomisk beredskap samt offervilja. JAS Gripen är förvisso den enskilt viktigaste komponenten i vårt militära försvar, men också en del av den nationella självbilden, för att inte säga stoltheten. Det som nu hänt i Schweiz förändrar inte detta.
 

Allan Widman (FP)

Försvarspolitisk talesperson         

57 kommentarer:

  1. Att ta över kontraktet och gå från 60 till 82 Gripen E skulle vara oerhört bra nu när Ryssland tokrustar och vi inte vet om det fortsätter bli värre i 2 eller 20 år.

    Men försvarseffekten blir fullständig först när vi även köper beväpning och dubblar antalet basförband, om vi börjar med detta medan vi väntar på leverans av Gripen E får vi en snabbare förstärkning av försvaret.

    Det var något i den stilen som jag förväntade mig av Alliansen, det är just nu Ryssland invaderar europeiska grannar och då det går bra kan aptiten förväntas öka.

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet. Lite nit-picking dock. Det är FXM som förhandlat med Schweiz och som om Schweizarna bestämt sig för att ett ja skulle lägga beställning på FMV att upphandla flygplanen från leverantören.

    Det kanske är bra att ha en statlig försäljarorganisation/myndighet som kan lova saker till höger och vänster som sedan andra myndigheter får i uppdrag att lösa ut men det är inte helt självklart för en enkel person som mig att se det briljanta i en extra mellanhand.

    SvaraRadera
  3. Att utöka antalet JAS 39E till 82, och därmed göra det möjligt att bibehålla fyra operativa stridsflygdivisioner över tid, vore onekligen en bra idé. Jag skulle gå så långt som att påstå att det utgör en minimivolym. Den motreaktion det av S föreslagna tillskottet på 900 miljoner mötte tyder dock på att viljan att lägga en krona till på försvaret är obefintlig; i alla fall från regeringsbänken.

    SvaraRadera
  4. Det schweiziska folkets val kan få det goda med sig att försvarspolitikerna nu kan dimensionera antalet JAS 39E efter de behov som den nya riskbild vi har med en kraftigt utökad rysk militär förmåga i vårt nära området. Ett alternativ vore att omedelbart erbjuda Danmark en samverkan i utvecklingen. Det skulle inte minst kunna bli en styrka i våra nära relationer i försvaret av Östersjön och i det nordiska perspektivet.

    SvaraRadera
  5. Men om kostnaden för dessa flygplan skall tas inom ram, och då utan förstärkning av försvarsanlaget, hur går det då med resten av Försvaret Allan??? Visa lite sunt förnuft och börja med att riva upp RB5. Den borgliga försvarspolitiken är inget annat än ett gigantiskt svek mot det svenska folket.

    SvaraRadera
  6. Rb 5 river just nu upp sig själv.

    För övrigt hade S inga 900 Mkr extra att satsa. På det här området är det ju numera inte bara tanken som räknas...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "River just nu upp sig själv." Det där lät extremt intressant. Får väl följa nyhetsförmedlingen noga resten av veckan?

      Radera
    2. Det var två kryptiska påståenden som behöver utvecklas mera i detalj!

      Radera
  7. Allan, regeringen har ju inte satsat sedan 2006, bara stramat åt och sparat men ändå påstått att man satsat. Vilket skämt.

    SvaraRadera
  8. River upp sig själv???

    Vore det inte magnituder smartare att riva upp för att visa att förnyelsen av försvarspolitiken är på allvar så man visar att politiken man går på val med är på allvar?

    SvaraRadera
  9. Tänk nu, vi har en försvarsberedning som satsar på kontinuerligt tjänstgörande och föreslår en GU som kommer att kräva många fler instruktörer. Samtidigt har vi plötsligt händerna fulla med Gripen E. Det sammanlagda resultatet av detta är att Rb 5 just blir alltmer obsolet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att Rb 5 går från vanvett till vansinne har ringa betydelse så länge som försvaret följer sina givna instruktioner och instruktionerna i Rb 5 kvarstår.

      Radera
    2. Först och främst tycker jag det är förtjänstfullt att du Allan vågar att ta debatten offentligt med kommentarer. Well done!

      Men...försvarsberedningen som du sitter i kan väl i ärlighetens namn inte göra några satsningar eller reduceringar överhuvudtaget? Det gör väl ändå sittande regering som ditt och mitt parti Folkpartiet medverkar i?
      Försvarsberedningens rapport är bara en del att lämna när arbetet mot FB15 genomförs. ÖBs rapporter skall också lämnas till regeringen för att sammanställas till ett övergripande beslut.
      Sittande regering föregick Försvarsberedningen när man gjorde sina senaste satsningar. Regeringen, oavsett färg, behöver inte ta hänsyn till rapporter från vare sig Försvarsberedningar eller FML men överenskommelser över partigränser brukar vara att föredra i dessa mycket viktiga frågor.

      Jag förstår inte vad du menar med att vi har händerna fulla med Gripen E. Oavsett om det blir beslutade 60st plan eller senaste förslaget om 70st eller drömmerierna om 82st plan (inkl. Schweiz del) så är det en ambitionssänkning i kvantitativa mått mot idag. Hur kan det blir mer att göra då?

      Vad händer med RB5? Det är bara sittande regering som kan riva upp detta dumma beslut, det kan inte självdö.
      Skrota RB5.
      Vad händer med F17? Vad händer med Flygbasjägarna?

      Radera
    3. Allan! Jag inleder precis som TobbeT! Stort tack för ditt engagemang i stort och smått i svensk försvars- och säkerhetspolitik. Det känns oerhört betydelsefullt, och förhoppningsvis får du som en konsekvens av det förändrade omvärldsläget på sikt fler lika engagerade och insatta politiska kollegor att debattera och arbeta tillsammans med. De som valts in nu härstammar ju även de från den strategiska time outen.

      Jag hänger ändå inte riktigt med i just det här resonemanget kring RB5. Alliansregeringen och försvarsberedningen vill bl.a. ha fler övningar, fler GSS/K och ett större antal 39E och ubåtar än man tills nyligen planerat för. För dessa "ambitionsökningar" läggs en finansiering som stegvis ska uppgå till 1,1 miljard kr/år 2018. Av dessa är ca 500 miljoner en omfördelning inom nuvarande ram och ca 600 miljoner kr/år ett tillskott. (Har jag fattat rätt?)

      Samtidigt kvarstår RB5 och anslagssparandet ur höstbudgeten 2013. 500 miljoner kr/år (till 2018) + 101 miljoner kr/år (från 2014) = 601 miljoner. Hoppsan! Lika stor summa som "satsningens" friska pengar. Återstår 500 miljoner av omfördelning inom ram. Beslutas dessutom inte förrän 2015 väl?

      Försvarsmakten måste utgå från och utgår från att RB5 gäller. Det är "här och nu".

      Om RB5 och anslagssparandet ligger kvar, återstår de omfördelade 500 miljonerna kr/år att anställa fler soldater, längre grundutbildning, öva mer och putta in i nya 39E och ubåtar m.m. Jag tror inte att det räcker på långa, långa vägar, Riksrevisionen gör det inte, Försvarsmakten gör det inte, Peter Hultqvist gör det inte, du gör det inte, Karin Enström vet givetvis också att det inte räcker.

      Såå, vad händer? Politik är det möjligas konst, eller vad säger man? I Försvarsmakten genomförs nu ett hårt arbete för att prioritera, väga av förmågor och personalrader mot varandra för att minimera konsekvenserna, som ändå på många ställen blir oacceptabla. Ibland kunde man önska att motsvarande hårda arbete i arbetet med vår statsbudget kunde ge positivt resultat även för Försvaret, men det har inte hänt på länge, och den senaste tiden är inget undantag. Skattesänkningar och migration tycker jag personligen man lagt för mycket på.

      "5,5 miljarder", suck... Man vill ju bara skrika varje gång man ser och hör den siffran föras fram helt okritiskt. Tyvärr är det nog mången väljare som faller för den osanningen.

      Radera
    4. Skulle uppskatta om du utvecklar vad du menar med "river upp sig själv". Oavsett vad försvarsberedningen föreslår så gäller ju fortfarande regeringens anvisninger till FM. Det är ju knappast så att FM avbryter arbetet med Org18 bara för att försvarsberedningen lagt fram sin rapport.
      Jag anser att det i arbetet med att ta fram Org18 har framkommit en del bra föslag för IO, dessa bör genomföras ändå. Däremot MÅSTE RB5 upphävas snarast för att inte FM ska implodera.

      //Pagonis

      Radera
  10. Mycket klokt av Widman men då måste det tas fram mer pengar. Förstår inte kommentaren att S inte hade 900 mkr?

    SvaraRadera
  11. Allan,
    anser du att FM i och med försvarsberedningens förslag angående uppgifter/materiel respektive medel får en ekonomi i balans som ger möjligheter att uppnå de politiskt satta målen på kort och på lång sikt?
    /Johan

    SvaraRadera
  12. Generellt gillar jag vad du skriver, Allan. Dock har jag det förbehållet att de tekniskt- taktiska kraven på vapensystemet för den Schweiziska leveransen överensstämmer med våra egna krav - det har mig veterligen inte publicerats och bör förmodligen inte heller publiceras. Ni försvarspolitiker får se till att om vi övertar den Schweiziska ordern så vi inte får en ofullständig 39E. Andra förbehåll har redan nämnts i andra inlägg - finansiering och vapenutrustning. Som du vet är redan nuvarande förslag till FM utveckling fram till 2019 gravt underfinansierade. Lägg in c:a 1,5 % av BNP f o m FB2015 så har vi chans att klara våra ambitioner, inklusive att överta Schweiziska beställningen.

    SvaraRadera
  13. "Att i öppen konkurrens med andra moderna stridsflygsystem gå vinnande ur en sådan upphandling hade inte bara stärkt Gripens möjligheter i Brasilien utan också i en rad andra viktiga länder."

    Bara en notering: Gripen vann ju upphandlingen, CH valde att inte införskaffa nytt stridsflyg.

    SvaraRadera
  14. Innebära detta att du även förespråkar att vi övertar de 24 Archer-pjäser som Norge valde bort?
    Det hade onekligen ökat arméns slagkraft avsevärt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gustav Wasa sa...

      Det kan vara så att BAE:s koncernledning betraktar haubitsar som en volymvara, som måste levereras i stora kvantiteter för att motivera satsningar med de egna aktieägarnas pengar.

      Om Norge och Danmark uppfattar att BAE ser på haubitsar som en volymvara, så avbryter den förstnämnda och väljer den sistnämnda bort ARCHER i första urvalsomgången.

      Norge och Danmark har aktivt valt att inte gå vidare med en haubits vars utveckling och vidmakthållande skall bekostas exklusivt av svenska skattebetalare.

      Liksom i fallet med TKMS (f d Kockums) har BAE egna produkter, som de hellre säljer och avser fortsätta att sälja på världsmarknaden.

      Tysken vill inte vidga marknaden för svenska ubåtar och britten agerar likalunda med avseende på svenska haubitsar.

      Radera
  15. Schweiz hade också en folkomröstning om F-18 Hornet. Den omröstningen vann F-18 med en hårsmån. Alla folkomröstningar om ett beslut som fattas av experter blir en fars "varje gång Schweiz ska köpa nya flygplan". Då helt plötsligt finns det ett par miljoner "flygexperter" i Schweiz som inte vet ett skvatt om varför de väljer ett stridsflygplan som ska ersätta de ålders digna F-5 planen.
    Varje land har tydligen sin typ av dårhus!

    SvaraRadera
  16. Ta över de 22 plan som frigörs - vi behöver dem själva. Schweiz röstade inte nej till Gripen utan till den finansiering som krävdes. Schweiz behov kvarstår och en sannolik utveckling är att Schweiz efterfrågar en leasing av Gripen C/D för att inom ca 5 år på nytt ta upp frågan om Gripen E/F men då för att ersätta deras F18 plan som tar slut 2025. Folket är då vant vid Gripen C/D och uppskattar då säkert planet.

    SvaraRadera
  17. Som vanligt Allan, starkt att låta oss kommentera. Fråga det känns mycket märkligt med tanke på hur detaljstyrt på materiell och budget det blev i försvarsberedingen, att ändå inte LV-robot till korvetterna togs med, med en eventuell motståndare som Ryssland borde väl det ligga väldigt högt på önskelistan, med tanke på det lilla antal ytstridsfartyg vi skall ha/har? En annan fråga som ni måste ha diskuterat, artilleriet dvs. Archer finns bara i Boden, är det verkligen rimligt att ha det enda regementet med alla pjäser så långt från Gotland, Stockholm och södra Sverige, en fördelning/viss spridning verkar väl klokt? Hinner man verkligen få ner några med det snabba stridsförlopp vi sett i världen på sistone? Fortsätt Allan i den goda andan även om du får väl hårda ord ibland. (fast är man med Moderaterna blir det nog lätt så...)

    SvaraRadera
  18. Gustav Wasa sa...

    Den amerikanska offentligt finansierade rymdverksamheten har bevisligen inte tillräckliga finansiella och personella resurser för att hålla liv i bemannade rymdfärder realiserade med tämligen komplicerade rymdfärjor. Världens mäktigaste stat har fått avstå denna förmåga.

    - Frågan är om den svenska offentligt finansierade sjömilitära materielutvecklingen har tillräckliga finansiella och personella resurser för att hålla liv i allsidigt sammansatta ytstridsplattformar nedskalade från fregatt- till korvettformatet?

    Långt innan sjömålsrobot integrerades i Visbysystemet föll undervattensstridsdelsystemet från kanadensiska General Dynamics för åldersstrecket. Med subkritiska resurser hamnar Visbykorvetterna i dödsspiralen av att tio år gamla delsystem skiftas ut i samma takt som nya färdigställs.

    Komplexa system kostar lika mycket att utveckla och integrera med varandra oaktat om de senare ska implementeras i fem eller femtio serieexemplar. Men mängden allokerade utvecklingsresurser kommer alltid vara en funktion av antalet förväntade framtida installationer.

    - Hur många Visby räknar Sverige med att exportera om året?

    SvaraRadera
  19. Gustav Wasa sa...

    Sverige ska enligt innevarande materielplan ersätta AK 5. Blir det samordnat med ett grannland?

    Inget skulle på ett organisatoriskt mer djupverkande sätt samordna oss med ett annat land än bruket av identiskt lika automatkarbiner.

    Gemensam incidentberedskap kräver av respektive parlament ratificerat statsfördrag. En stat kan inte bruka våld för att hävda en annan stats territorium detta förutan.

    Olika staters skytteplutoner kan däremot utbildas och övas i identiskt lika stridsteknik med identiskt lika handeldvapen utan att respektive stat behöver göra avkall på vare sig allianstillhörighet eller personalförsörjningsmodell.

    Samma simulatorer och samma reglementen för lägre förband kan användas i flera stater utan att det inkräktar på någon stats politiska självständighet.

    - Vill vi ha nordiskt försvarssamarbete den politiskt svårast tänkbara vägen eller är vi beredda att acceptera modeller för militärt samarbete som är politiskt fullt genomförbara?

    http://www.janes.com/article/38273/france-launches-famas-replacement-tender

    SvaraRadera
  20. Allan, upprepar frågan: anser du att FM i och med försvarsberedningens förslag angående uppgifter/materiel respektive medel får en ekonomi i balans som ger möjligheter att uppnå de politiskt satta målen på kort och på lång sikt?
    /Johan

    SvaraRadera
  21. Måste nu svara närmast genomsnittsligt på samtliga frågeställningar. Försvarsberedningen är ett golv för det som Sverige måste göra de kommande två till tre åren. En initial, egen förmåga kräver mer.

    Gotland är vår svagaste länk. ÖB vill inte dit, men måste till sist, av just folkvalda politiker tvingas. Alla har nu ögonen på denna ö. Inte bara Ryssland och balterna, utan också SACEUR. Antingen är Gotland en militariserad eller en demilitariserad zon. Det är helt enkelt vår skyldighet.

    Vi talar mycket om försvarsanslaget. S och M verkar har ha haft en uppgörelse om vem som till sist ville satsa mest. I mitt fall spelar det inte någon större roll om det är 0,55 Mdr, 5,5 Mdr eller 55 Mdr som föreslås. Utan medlemskap i Nato är vi ett rö för vinden.

    Vad gäller Archer anser jag att detta utvecklingsprojekt omedelbart bör avbrytas. Länder i vår storlek köper denna generiska produkt i hundratal, lite större länder i jämna tusental. Det är nu tio år sedan beställning - låt oss avsluta lidandet...

    SvaraRadera
  22. Allan!

    Hur kommer det sig att föber förordar RBS-70 till Hv och inte RBS-90 som ger både bättre verkan och uthållighet?

    SvaraRadera
  23. RBS-90 avvecklades för snart tio år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som krigsförband ja, men materialen finns ju kvar.

      Radera
  24. Resenären,

    Är den förste att understödja nyttjandet av betald och fungerande materiel. Dessvärre brukar vi emellertid mera se svårigheter än möjligheter när det kommer till detta. Men det finns säkert dem som vet besked om användbarhet och förefintlighet avseende detta system?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Dem som vet besked..."
      Du misstänker inte att jag tillhör dessa då, eftersom jag för upp frågan?

      Radera
    2. Gustav Wasa sa...

      När Stridsvagn 103, för export marknadsförda med beteckningen "S", avvecklades så hade de precis levererats efter renovering och modifiering (REMO).

      103:orna hade bättre prestanda och tillförlitligare drift än någonsin. Likväl så slutavvecklades de saklöst och prompt. Och någon export av "Stridsvagn S" blev det under decennierna aldrig.

      RBS-70 fortsätter att exporteras till tjugotalet stater. RBS-90 fick ingen enda exportorder, men självfallet var de av svensk kvalitet.

      Radera
    3. Vilka delkomponenter i RBS-90 har inte sålts på export?

      Radera
    4. Gustav Wasa sa...

      Allt som finns ombord på en Visbykorvett är väl beprövad krigsduglig materiel. Ingen enskild komponent är någon egenutvecklad särlösning.

      Svårigheten kommer just när alla dessa var för sig hårt optimerade delsystem ska integreras med varandra. Då blir utmaningen att överbrygga minjaktens krav på detaljerad målkatalog över allt från första världskrigets martialiska artefakter fyllda med senapsgas till dagens informationsintensiva hot i form av state-of-art undervattenslösningar med sådant som luftförsvarsrollens krav på sekundoperativ prestanda. Det blir snabbt synnerligen kompetens- och resurskrävande att i ett och samma ledningssystem hantera både enorma datamängder och krav på extremt korta svarstider.

      Man kan jämföra med schack. Varje enskild pjäs rörelsemönster är trivial kunskap. Men bara ett slutspel med en handfull pjäser på vardera sidan är komplext nog för att meritera stormästarvärdighet för att rätt kunna analyseras.

      Integration av sensor och verkansdel (sensor-2-shooter) är inget som kan lösas ungefär rätt. Det kräver kapacitet att finansiera en kritisk mängd av ingenjörskompetens för att det ska bli rätt.

      Att ha råd med 95% av erfoderliga integrationskostnader är att garanterat misslyckas och redan från början veta att det är att slänga pengar i sjön, som man kommer att göra. I bästa fall kan export hjälpa till med de sista 5% av svenska försvarsmaterielutvecklingsprojekt.

      Radera
  25. Resenären,

    Inget illa menat. Men jag vet inte vem Du är?

    SvaraRadera
  26. Jag är blott en skattebetalare som ser det som ytterst märkligt att vi inte nyttjar den materiel som vi för dyra pengar köpt in. Och eftersom jag har kännedom om hur märkligt valet mellan 70 och 90 motiverades samt vet hur statusen på 90-mtrl just nu är, så för jag fram detta till dig med hopp om att ett ev Hv-Lv faktiskt kan bli mer än ännu ett pappersförband.

    SvaraRadera
  27. Ska jag tolka det som att du inte var särskilt intresserad av att öka förmågan hos ev. Hv-Lv?

    SvaraRadera
  28. " I mitt fall spelar det inte någon större roll om det är 0,55 Mdr, 5,5 Mdr eller 55 Mdr som föreslås. Utan medlemskap i Nato är vi ett rö för vinden." skriver du vilket får mig att fundera över vad du menar. Ponera att vi blir medlemmar i NATO - räcker det med att öka försvarsanslaget med 0;55 Mdr? Eller är det över huvud taget sk*t detsamma vilken summa vi lägger på försvaret - det enda viktiga är att vi blir medlemmar i NATO?

    SvaraRadera
  29. Bo H,

    Så är det, Sverige saknar inte bara tyngd, utan också struktur.

    SvaraRadera
  30. Gustav Wasa sa...

    Sverige ska ersätta AK5 i närtid. Blir det samordnat med ett grannland?

    Inget skulle på ett organisatoriskt mer djupverkande sätt samordna oss med ett annat land än bruket av identiskt lika automatkarbiner.

    Gemensam incidentberedskap i luftrummet och till sjöss kräver av respektive parlament ratificerat statsfördrag. En stat kan inte bruka våld för att hävda en annan stats territorium detta förutan.

    Olika staters skytteplutoner kan däremot utbildas och övas i identiskt lika stridsteknik med identiskt lika handeldvapen utan att respektive stat behöver göra avkall på vare sig allianstillhörighet eller personalförsörjningsmodell. Samma simulatorer och samma reglementen för lägre förband kan användas i flera stater utan att det inkräktar på någon stats politiska självständighet.

    - Vill vi ha nordiskt försvarssamarbete den politiskt svårast tänkbara vägen eller är vi beredda att acceptera modeller för detta som är politiskt fullt genomförbara?

    Emanerar inte det svenska engagemanget för till intet förpliktande arrangemang som NORDEFCO och Northern Grouping djupast sett ur en önskan att slippa välja mellan USA och Ryssland?

    Vetskapen om att ett samarbete med Danmark och Norge av Ryssland och därtill ofta med rätta uppfattas, som ett svenskt samarbete (Cooperation-by-Proxy) med USA ökar ytterligare vår fruktan för reellt långsiktigt samarbete västerut.

    SvaraRadera
  31. Gustav Wasa sa...

    Hela poängen med stridsflygplansutveckling är att arbeta under osäkerhet. Om säkerhet var garanterad skulle inget stridsflyg tarvas.

    Människors intentioner på land, till sjöss och i luften samt benägenheten att ta risker för att förverkliga dessa intentioner är genuint oförutsägbara. Därmed kan när som helst, snart sagt vilket krav som helst, skickas in från sidan i nästa generationen av i Sverige utvecklat stridsflyg. Ingen exportmarknad är på förhand exkluderad.

    Vår utrikesminister ser inte att svensk export till militärjuntan i Thailand kan påverkas. Brasilien är alltjämt höggradigt intresserat av hangarfartygsbaserat stridsflyg.

    - Vad JAS 39E i slutändan klarar av för konster är alltjämt en helt öppen fråga. Och därmed också vilken mängd utvecklingsresurser och den budget som kommer att krävas.

    SvaraRadera
  32. Självbilden är mycket intressant också ur ett helhetsperspektiv på Försvaret. Under drygt två decennier har den politiska processen idogt arbetat med att få bort den hotbildsbaserade planeringsmodellen. Helt enligt devisen, ett mindre hot kräver mindre försvar, vilket blir billigare. Detta arbete kulminerade i det senaste FB, där det nationella försvaret reducerades till att kunna värna den nationella integriteten och i huvudsak kunna skicka enheter till konflikthärdar av lågteknologisk karaktär runt om i världen.
    Konsekvensen blev att den operativa planeringen av hur landet Sverige skulle försvaras försvann, vilket är helt logiskt. Om man inte har något att försvara sig med och ingen att försvara sig mot, varför då planera? Uttrycket "från en låg nivå" blev ett mantra för att beskriva Rysslands förmåga och det blev också motivet för att Sverige kunde gå "till en låg nivå".

    Att nu utan en operativ tanke på HUR Sverige skall försvaras, lägga beställningar i 100-miljarders klassen på olika system kan synas huvudlöst, eller finns det en tanke?
    Om vi tittar på JAS 39 E, större flygplan, större sensorpaket, längre räckvidd, större vapenlast, helt enkelt mer av allt. Det låter bra. Men hur nyttja?
    Sverige har inga hårdgjorda baser med kraftigt lvskydd. Baserna ligger väl inom portén för såväl direktanfall som anfall med vapen med lång stand-off. För att inte tala om bristen på basförband och markskydd. Flygande system lär knappast i den numerär som finns, nyttjas offensivt på andra sidan Östersjön. Varifrån härrör då operativt, kravspecen på JAS 39 E? Som det beskrivits har det främst lyfts fram stridstekniska motiv, bättre är bra.
    Det finns ett scenario som skulle utnyttja "förmågelyftet" ur ett operativt perspektiv och det baseras på det som kryptiskt omnämnts som "tillsammans med andra". Att använda JAS 39 E på samma sätt som tidigare JAS versioner torde inte vara tanken.
    Ett utnyttjande av "förmågelyftet" i en operativ kontext skulle vara att ombasera till mer undandragna och "hårdgjorda" baser vilka iofs inte finns i Sverige, men det ryms inom uttrycket "tillsammans med andra".

    Min poäng är att börja med det operativa och utifrån det ställ såväl taktiska som stridstekniska krav. Låt inte ännu en gång, regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik, industripolitik och politisk "tjyvkommiss" styra planeringen av Försvaret. Låt den operativa planeringen styra och för inte svenska folket bakom ljuset.

    Det är bra om svenska folket vet varför de nya JAS E divisionerna drar till Norge om det skulle hända något. De kan med sina nya prestanda ändå verka i samma geografi som tidigare.

    SvaraRadera
  33. @ Anonym 16 juni :
    Försvarspolitikerna ställer de operativa och taktiska och genom att bestämma vilken materiel som skall anskaffas, även de stridstekniska kraven. Därefter genomgår processen en filtrering där partierna pratar ihop sig om regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik, industripolitik och politisk "tjyvkommiss" innan dom slutligen stämmer av med partikassören innan tumvantens tumme presenteras.Tummen består av att varken (S) eller (M) har en finansiering som tillnärmelsevis bota bristerna. Inget annat parti kan förväntas få sådant inflytande att försvarsfinanserna förbättras, däremot finns flera partier som kan förväntas få sådant inflytande att försvarsfinanserna ytterligare försämras. Glöm alltså operativa krav som styrande för försvarsanslagen, oavsett om politiker eller ÖB ställer kraven. Take it or leave it

    SvaraRadera
  34. Gustav Wasa sa...

    Sveriges riksdag har inte förbundit sig att hålla värnplikten vilande i evinnerlig tid. Snarare tvärtom.

    Om den nu tillämpade frivilliga personalförsörjningen skulle visa sig otillräcklig eller att Sveriges behov så skulle påfordra, så förbehöll sig Sveriges riksdag att åter använda värnplikt till gagn för det militära försvaret av Sverige och att värnplikt i framtiden skulle tillämpas könsneutralt.

    Med värnplikt aktiverad, så bör det för tydlighetens skull i alla Försvarsmaktens anställningsavtal, inklusive de för gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS) stå att myndigheten avser krigsplacera envar anställd i ett krigsförband som värnpliktig intill uppnådda 35 års ålder.

    Detta förhindrar inte statsmakten att besluta om värnplikt till en högre ålder, men det indikerar Överbefälhavarens fulla hängivenhet att bemanna de av riksdagen redan beslutade fyra reservbataljonerna med värnplikt.

    SvaraRadera
  35. Gustav Wasa sa...

    Våra vanligaste argument för att göra värnplikten vilande för fem år sedan voro:

    Från den militära professionen:
    - När soldaterna är som bäst efter elva månader lämnar de oss genom kaserngrindarna.

    Från den politiska klassen:
    - Sverige har trots sin i övrigt världsledande jämställdhetspolitik alltjämt tillsammans med Turkiet Europas mest könssegregerade militära försvar.

    Inget av ovanstående tvenne argument har ännu infriats, varför det fortfarande är möjligt att Danmark och Norge, med någon grad av klokskap eller ren skär flax, gjort rätt när de istället för att svänga radikalt tillåtit sig vara så pragmatiska, att de mixat plikt med yrkesarmé?

    SvaraRadera
  36. Gustav Wasa sa...

    Det är måhända inte helt orimligt att anta att:

    a) ungdomars lämplighet för kvalificerade språkstudier,

    b) utexaminerade civilingenjörer med kemiteknisk inriktning och

    c) tingsmeriterade jurister

    är någorlunda jämnt könsfördelade. Det kan till och med vara så att det finns en viss kvinnlig övervikt? Och alldeles särskilt så bland de allra mest begåvade.

    Denne skribent finner det föreligga effektivitetsmässigt verksamhetsintresse av att det militära försvarets tolkskola, dess skyddscentrum samt dess auditörkår med statsrättligt reglerad plikt tilldelas hälften av vardera vedertagna kön. Till att börja med.

    Ett scenario där muskelstyrkan i överkroppen är enda vägen in leder till ett utrerat maskuliniserat militärt försvar som inte kommer att finna finansiering.

    Så länge som Sverige är en parlamentarisk demokrati, så kommer det i dess folkvalda församlingar att finnas en rik representation av feminister organiserade i större eller mindre politiska partier.

    Sveriges siste kvinnlige före detta yrkesofficer som försvarsminister har säkerligen ännu inte tillsats, men tidpunkten för den siste riksdagsledamoten, som också är reservofficer närmar sig.

    SvaraRadera
  37. Gustav Wasa sa...

    Försvarsmaktens perspektivplanering och den av regeringen tillsatta parlamentariska Försvarsberedningen vill bägge att Sverige anskaffar kryssningsrobotar.

    Egen "Offensive Counter Air" med räckvidd djupt in på fientligt territorium är inget som Sveriges förment militärt alliansfria försvarsetablissemang tidigare har visat intresse för. Antingen är inte politiken och myndigheten längre så militärt alliansfria som tidigare, vilket i så fall vore lämpligt om de också kunde kungöra klart och tydligt gentemot en bredare allmänhet eller så förstår de inte de fulla konsekvenserna av att som militärt alliansfri stat skaffa sig förmågan att potentiellt slå till preventivt mot en stormakts mest kvalificerade stridsmedel. Det senare kan vara lite småcharmigt småstatsmässigt, men är också mycket farligt och destabiliserande i närområdet.

    - Kryssningsrobotar är vapen som lyder under lagarna om "Use'em or lose'em"!

    Om vi ska hänga kryssningsrobotar (t ex JASSM eller Taurus KEPD 350) på JAS 39E, så vill det till att vi dessförinnan har stridsflyget utspritt på fler än en handfull flygbaser eller synnerligen kvalificerat luftvärn och hårdgjorda hangarer. Bägge alternativen kräver ekonomiskt utrymme i redan hårt ansträngda planer samt tar flera år att få till i sinnevärlden.

    Anmärkningsvärt är att Sveriges pågående miljardsatsning på utvecklingen av UCAV Neuron inte diskuterats i sammanhanget.

    Sverige har om JAS 39E förverkligas på avsett sätt tvåhundra RM 12:or med mycket lågt gångtidsuttag som surplus. Om Neuron-projektet har varit lyckosamt, så skulle vi med RM 12:orna som framdrivning kunna bygga uppskalade Neuroner, som bärare av framtida svensk långräckviddig precisionsbekämpande förmåga. Den multinationella prototypen av Neuron drivs av en Rolls-Royce Turbomeca Adour med halva dragkraften jämfört med JAS Gripens motor RM 12.

    Mitt förslag är att utreda om svenska Super-Neuron (med RM 12-motor) skulle kunna skyddas genom att köras runt i Sverige på neutralt utformade lastbilar och starta från i västra delarna av Sverige lokaliserade rullbanor (t ex Hagfors, Hemavan, Torsby, Vilhelmina...).

    Det kanske till och med vore ett kostnadseffektivt sätt att realisera svensk "andra-slagsförmåga" mot fientliga markrobotar och fientliga flygstridskrafter i vårt närområdes periferi?

    SvaraRadera
  38. Gustaf Wasa said…

    “Smart Defense”, “Pooling-n’-Sharing” and “NORDEFCO” what does it mean?

    Maybe it isn’t about the necessity for each and every small or medium sized state to have their own fleet of frigates, wing of fighters and division with main battle tanks?

    Traditionally each and every European sovereign state has had more or less of these capabilities in their armed forces. But when these capabilities where purchased defense expenditures where in most cases far higher than today.

    For countries with finance ministers that in September in Wales at the NATO-summit with credibility commit to adhere to a level of defense spending close to 2% of their GNP modernizing all three components is feasible. For all the rest it is well close to an insurmountable challenge, if not mere shortsighted self-deceit.

    Let’s take the case of new fighters. The last time around the four kingdoms: Belgium, Denmark, the Netherlands and Norway stuck together. All four decided on choosing the same next generation fighter. And so they did. F-16 Fighting Falcon has now for decades been in service at home and abroad of so many nations that it deserves the accolade “Combined Strike Fighter” if ever there was one.

    End of part one

    SvaraRadera
    Svar
    1. Part two:

      The Netherlands and Norway have now firmly committed to replace F-16 with F-35 Lightning II a.k.a. Joint Strike Fighter (JSF). They are not alone in this. Sterling customers, among others Israel and Japan, have arrived at the same choice. The JSF-user community will be extremely strong.

      Should Belgium and Denmark now play it safe and acquire as many fighters of this type as possible even if it has to be done within their present levels of defense spending? It’s certainly an attractive proposition. No single Chief of Defense or Minister of Defense for that part can falter by doing exactly the same choice as the US Secretary of Defense. Is the US ambassador in Brussels or Copenhagen going to talk the Belgian or Danish governments out of buying each less than twenty F-35:s? I wouldn’t think so.

      But is their not an effect of diminishing returns when an air force goes below a certain number of aircraft? And is this not the exact reason why initiatives such as “Smart Defense”, “Pooling-n’-Sharing” and “NORDEFCO” have been advocated with such force in the first place?

      Manned fighters traditionally have three roles:

      - Reconnaissance: Steadily, albeit slowly, reconnaissance is moving into the domain of unmanned drones. Tasks which are dangerous and dull such as staring at an enemy need not put a pilot’s life at risk. All member states bordering the Baltic participate in the NATO-owned and operated Alliance Ground Surveillance (AGS) system. This capability will enable the Alliance to perform persistent surveillance over wide areas from high-altitude, long-endurance, unmanned aerial platforms (Global Hawk) operating at considerable stand-off distances and in varied weather and light conditions. Using advanced radar sensors, these systems will continuously detect and track moving objects throughout observed areas and will provide radar imagery of areas of interest and stationary objects. A small or medium sized member state that wants to augment its reconnaissance capacity will most cost effectively do it through increased participation in AGS. Even as big a member state as Germany has chosen not to acquire own Global Hawks.

      - Attack: In the case of truly common defense attack is best done with precision engagement from a long distance. Something which all member states in an alliance do not need to be able to do separately. Iceland, Luxemburg and Slovenia do not envisage the capability to by themselves interdict deep into enemy territory. Each of them instead can contribute with other means.

      - Air defense: Anti-aircraft artillery (AAA) and surface-to-air missiles (SAM) are a complement, but not a substitution for advanced air defense fighters. Fighters can be concentrated to dominate air space that is of vital importance for the success of your own surface operations be they on land or at sea. Fighters can on short notice be directed to diminish or annihilate the effect of enemy actions in non-previewed locations, just the places where your AAA and SAM is not prepositioned.

      Belgium and Denmark will always as long as they are sovereign states want an air force of their own. As historically two very dedicated member states of the alliance they will also want to contribute to common defense in a meaningful way. They could either raise their defense budgets quite considerably or knowingly go for an exclusive air defense fighter solution.

      Acquisition by Belgium and Denmark of a very competent air defense fighter with the most potent air-to-air missile conceivable as replacement for the more all-around F-16 would complement the Netherlands’ and Norway’s choice of F-35 Lightning II in the best interest of common defense with combined air forces.

      Radera
    2. Gustaf Wasa said…

      Part three:

      Will role specialization between likeminded nation states which share the same vision of common defense and combined armed forces come to something more than a theoretical model promoted by ministries of defense?

      Practical examples are in any case still scant. Every country that can afford e.g. an aircraft carrier and some who can’t will still want one. And no one really wants to spoil the party by saying when enough is enough to defend Europe.

      If you have managed legacy structures on what seems a shoe-string budget the thought of real international burden sharing ought to have crossed your mind. Ministers of defense are probably accustomed at least to the idea of cooperation across borders even without built-in options of return to ex-ante. Especially as it is interaction with friends in the same precarious position of responsibility. They have all been talking so much for so long time about “Smart Defense” and “Pooling-n’-Sharing” in public that it would be rather strange if they didn’t believe some of their own words.

      But national prestige based on no more solid evidence than folklore and memories of unfairly lost battles in the past still has a strong hold on the general public and thus on chancelleries in European capitals. Who wants to confront redundancies in close constituencies in the run-up to an election?

      If prime ministers want more defense effect out of taxpayers money they can get their way. But every saving in defense just as in any other area is of course somebody’s meal ticket lost. “Smart Defense” and “Pooling-n’-Sharing” will never fly without some eggs being broken.

      A considerable portion of Swedish aversion to membership in NATO can probably be attributed to the fear of losing portions of Sweden’s identity of uniqueness. If Sweden was just another member state, then every part of what rests of the Swedish model of defense could be compared and benchmarked with the corresponding Belgian or Danish equivalent.

      This would put our traditional exclusivity of jurisdiction as a nation state in question. But is the Westphalian sovereignty of a single nation state unchanged and rock solid and as such a suitable and viable base for national defense?

      The Security Council of the United Nations and the Council of Ministers of the European Union each with their respective state-transgressing rights infringe on the latitude of freedom of Belgium, Denmark and Sweden, all being member states of both organizations. This formal restriction on national sovereignty is of course the fundamental reason that Switzerland for so long stayed outside the United Nations and still does so in relation to the European Union.

      Radera
    3. Gustaf Wasa said...

      Part four:

      Well justified and timely initiatives such as “Smart Defense”, “Pooling-n’-Sharing” and “NORDEFCO” are always planted, nurtured and harvested in each nation’s specific political culture. An environment which has existed more unchanged than not since long before the latest Cold War ended a quarter of a century ago.

      Therefore it is very possible that not so neutral and centrally unified Sweden’s attempts at long ranging cooperation with strictly neutral and federal Switzerland in areas of core competence for the federal state met with more rejection than attraction in a majority of Switzerland’s cantons.

      The more independent-minded and fiscally conservative Swiss voters could very well have interpreted Swedish-Swiss co-development of the fighter JAS 39/E more as a subsidy to Sweden than as a combined effort of saving mutual costs in both countries, the result being a defeat in the referendum the 18th of May this year.

      The lesson identified is that Swedish exports of major defense related items to democracies have to deliver clear security policy benefits as they are seen by the receiving nation as a whole, not just income to the companies that with “juste retour” will receive compensating offsets and the always comparably few who as a result will be employed in the buying country.

      It is Sweden’s responsibility to present the state of Denmark with a clear security benefit that the Danish population will enjoy by choosing a respectable number of JAS 39 Gripen fighters especially attuned to air-defense and equipped with Meteor beyond visual range air-to-air missiles.

      One ingredient of this security benefit will have to be a change in Sweden’s relation towards NATO. As stated in part three here above Sweden’s influential “Deep-state” has traditionally been very hesitant in addressing the issue of Swedish membership. It has been judged to be in the best interest of incumbent governments and the installed industrial base to continue sitting on the fence.

      The theory being that this permits you to land safely on the side which in any given moment is judged preferable.

      The objection that this somewhat opportunistic strategy of having it both ways erodes Sweden’s credibility as a western democracy is dismissed by the argument that Swedish banks, industry and employee unions are all very well respected internationally.

      The latter may very well be the case but can most probably not be used to muster collective defense of either Swedish territory isolated or the greater Baltic-Nordic area.

      Neither will it provide combined forces with cohesion enough to withstand the frictions of war.

      Radera
  39. Gustaf Wasa said…

    Part five:

    The sender will inevitably color the message. An ardent proponent of abstaining from military alliances for what can be perceived as dubious reasons will have difficulty to convince foreign populations of their will to in the future act in accordance with the best interests of a military alliance.

    The message – Sweden is willing to engage with NATO whenever it is convenient, but doesn’t want to be a part of it – is a hard sell in countries that for more than sixty years have depended on NATO for their existence.

    Why should Denmark or Norway choose to depend on Sweden for its air defense equipment if Sweden isn’t willing to be part of NATO?

    No one will question that Sweden’s future as an independent and free nation is linked to that of Denmark and Norway. Call it the SAS-model: Scandinavian Air-defense Security. If hostile air assets where ever to be based in one of the countries, vital interests in the other two would automatically be threatened. It sort of reminds you of that famous phrase in a book by Alexandre Dumas.

    The endurance of aerial platforms and the range of weapons has always called for a smaller or bigger strategic depth when thinking about theaters of war. For every generation of military aircrafts this distance has increased. Aircraft nevertheless have to land and refuel sooner or later no matter how modern and sophisticated they are.

    Preparation of the battlefield is the standard planning and execution procedure to ensure you as many options and as varied an option to base your military assets as possible. Resilience against enemy fire and unpredictability of your own actions is what comes out of a redundancy of air bases in a large geographical area.

    It is my suggestion that Denmark is invited to use the Swedish airbase Säve with its underground aircraft shelters and the airport of Karlstad both as basing options on Swedish territory to support defensive counter air operations over the southern part of Norway.

    The use of Danish fighters in Norwegian airspace and which the rules of engagement (ROE) should be is to be decided without Swedish participation. But Sweden will with basing facilitate such operations as it is in Sweden’s best interest that Denmark and Norway are effectively defended.

    SvaraRadera
  40. Gustaf Wasa said…

    Part Six:

    Let’s take ideology out of the equation for a while and see which more practical arguments against basing Danish fighters in Sweden can be brought up.

    a) It’s unconventional and has not been done before!

    The very essence of “Smart Defense”, “Pooling-n’-Sharing” and “NORDEFCO” is outside the box. There would not have been any need for these three multinational initiatives if everything was on track and the right track at that in every separate nation state.

    b) The Swedish Defense Forces have left the air base Säve outside Gothenburg. In fact the Swedish Air Force has consciously decided to leave the western part of the country. The default presumption is that this was a well informed decision by Swedish staffs and ministries.

    At the time it might have been seen as the thing to do for some. Such a major decision should anyhow be preceded by a thorough discussion of the consequences of leaving Sweden’s second biggest city as an “Open city”. To in wartime have to declare Gothenburg to be undefended in the hope that the city and its citizens will not be harmed by an aggressor is definitely on the unconventional side of politics. And what message does it spell out about the Swedish Armed Forces in Sweden’s second biggest city?

    c) It would be expensive to recreate necessary military functions at Säve.

    It would of course cost to reinstate facilities needed for basing Danish fighters at what is now basically a civilian airport for low-cost airlines. But what is the cost for building aircraft shelters from scratch somewhere else? And what is the cost if Sweden by itself in accordance with its unilateral declaration of Defense and Security Solidarity would provide also the additional aircrafts needed for defensive counter-air operations over this part of Scandinavia?

    In times of international tensions competition for slots at the Säve airfield would of course intensify if Danish fighters were given the option to base there. Charter flights to warm resorts might under these circumstances experience an increase in delays on the ground before given permission to start.

    I think it’s a price the citizens of Gothenburg are prepared to pay for the benefit of yet again having a robust military presence in the metropolis.

    SvaraRadera
  41. Gustaf Wasa said…

    Part Seven:

    The Norwegian government will never admit to a plan B concerning the next fighter in its air force for the simple reason that no such plan will ever be put on paper. This is not any stranger than when one Swedish prime minister in 1976 left an empty safe to his successor and did not inform him of Sweden’s long but as secret as secret can be defense collaboration with the United States.

    Norway will never want to blink in its commitment to an American fighter and in Sweden support for non-membership of NATO until recently had to be completely devoid of every nuance.

    F-35 Lightning II a.k.a. Joint Strike Fighter (JSF) is the most well financed fighter project in the world ever and is backed up by the intellectual resources of the greatest big-science power the world has ever known. But it’s also the most ambitious technical development project that the United States of America has ever endeavored and stealth is maybe not the most unique feature. Factoring in software and the duration for which the system is to be operational JSF stands out as more challenging than the Apollo space program.

    A prudent engineer will recommend against developing a new engine in parallel with a new airframe. It can evidently be done, but the track record for such a project is not encouraging. To develop a conventional aircraft (F-35A) and two not so conventional (F-35B & F-35C) aircrafts in parallel is unprecedented and is most probably associated with project risks hereto unknown. There are well informed Norwegians who are aware of this and will act so that a gap in air power does not surprise high ranking officials between F-16 and its successor. European states have recently employed stopgap measures in just this type of situation. Italy leased F-16:s from the United States and Austria F-5:s from Switzerland when they were both kept waiting for their Eurofighter Typhoons that were delayed.

    Will Norway have to restore to a similar solution?

    The preferable alternative for Norway is just to extend the life of their F-16:s when JSF is delayed compared to original plans. Thanks to the respectable number of F-16 users around the world it’s well understood how its individual components age. An extension with three to four years is well within cost effective techniques. Beyond that it’s more uncertain.

    What is out of the question is peacetime air defense of Norway with US Air Force (USAF) fighters. These assets are already too scarce to keep in places such as Iceland. USAF power projection with capacity for reconnaissance and attack used for expeditionary warfare also in the Nordic area is another thing.

    It is realistic to expect USAF to intervene with a light local footprint and often remaining based in continental United States (CONUS). This mirrors what US Navy Carrier Groups have traditionally done worldwide. But European member-states will have to help themselves when it comes to air defense.

    The member-state that can’t even provide air defense for its own population will not be first in line to receive assistance with reconnaissance and attack from an external partner. For the external partner air defense is a hospitality service that is presented to visitors. Especially so if a visitor is offering himself to be really helpful.

    I foresee role-specialization as a prime method for “Smart Defense” and I predict that air defense-services offered by one country to another will be a premium role-specialization.

    SvaraRadera
  42. Gustaf Wasa said…

    Epilogue:

    As described in part four here above: All countries are basically products of centuries of history and thus unique constructions with their own peculiarities and idiosyncrasies. Ideologies from the 20th century are often of minor importance when comparing one country with another.

    Nevertheless, however we in Sweden judge the merits of staunchly staying outside NATO, there is no evidence that Social Democrats in power in Denmark, Norway and Switzerland especially value buying major weapon systems from anyone else than the United States of America.

    - If we can’t beat them in the international marketplace for brand new fighters priced at full value, why not join them?

    SvaraRadera