Igår på Folk och Försvars seminarium om det svenska försvarets förmåga var frågan vilken arena som framgent borde prioriteras; mark, luft eller sjö. För egen del ansåg jag att beslutet redan var fattat. Ställer man den investering som nu sker i stridsflygets förmågelyft i relation till de kommande tio årens materielanslag blir detta mer än tydligt.
Problemet är ju bara att förmågelyftet på själva plattformen också kräver andra förmågelyft, främst avseende flygtidsuttag och beväpning. Den höjning av försvarsanslaget som blir oundviklig vid nästa års försvarsbeslut måste därför innehålla en "flygtidsmiljard" och en "flygstridsmiljard". Ännu mer till Flygvapnet? Ja, om inte de snart 200 miljarder som sammanlagt investerats i Gripen ska bli helt bortkastade krävs det också att vi kan hålla flottan i luften och att vi, bland annat, får tillgång till långräckviddig, tung och precis attackförmåga. Taurus KEPD är redan utprovad på Gripen och tillräckligt bra.
Flygtidsraset handlar om reservdelar och flygtekniker. Har de senaste veckorna ägnat betydande tid och kraft åt flygverkstaden i Kallinge. Denna oansenliga beståndsdel av det svenska försvaret illustrerar verkligen problematiken. Vi betalar vad som helst för en plattform, men orkar inte med de sista miljonerna till verkstaden. Det är politikens natur.
På gårdagens seminarium pekade Stefan Ring ut de nordiska ländernas viktigaste områden för incidentberedskap. För Sveriges del handlade det om egentliga Östersjön; söder om Åland och öster om Bornholm. Den flottilj som ligger närmast till föreslås dock förlora sin flygverkstad, oaktat att bristen på flygtekniker inom det främre underhållet tycks vara störst just där.
I veckan läste jag att Hans Majestät Konungen förlänat medaljer av olika slag till bland annat Thomas von Brömssen, Joakim Berg i Kent och Pär Nuder. Det fick mig att tänka på den medalj för utomordentlig internationell insats som regeringen för snart fyra år sedan beslutade skulle inrättas för våra veteraner. Den har ännu inte sett dagens ljus.
Hur länge ska Översten 1 Ulf Henricsson behöva vänta på den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Folkpartiet har, som verkande i regeringsställning, bidragit till riksdagens beslut att ... som skapar balans i försvarsanslagets användning och bästa balanserade försvarsförmåga till lägsta möjliga kostnad för skattebetalarna. Därmed har vi säkerställt att Försvarsmakten ges förutsättningar att prioritera sin budget i enlighet med riksdagens målbild för försvarsförmågan.
SvaraRaderaSom exempel så klarar nu Försvarsmakten att finansiera en flygverkstad i Kallinge, vilket är nödvändigt för att få en optimal operativ systemförmåga inom flygstridskrafterna mot deras nutida och framtida uppdrag.
Folkpartiet har dessutom i regeringsställning genomdrivit sådana inriktningar och finansiering till försvar att strategiskt viktiga områden i Sverige, bl.a. Gotland, har återfått förmåga att förebyggande avhålla från väpnade aggressioner i syfte att påverka svenska intressen, svensk integritet och svenskt oberoende.
Utöver detta har Folkpartiet nu äntligen sett till att veteranmedaljen "För utomordentlig tjänst och uppoffringar i försvar av rikets intressen" äntligen har instiftats och delas ut till alla de som riskerat, och ibland förlorat, sin framtid för att tjäna vårt samhälle i strid och under insats.
Särskilt glada är vi att ha fått se den utdelas till Öv 1 Ulf Henricsson och hans soldater i BA01 av Hans Majestät Konungen i en speciell ceremoni på slottet. "
Men, det var väl inte riktigt det jag läste?
Kanske är det jag, läsaren och väljaren, som kan fixa dessa problem? Det är därför du lyfter fram dem till mig istället för lösningarna? Jag trodde jag valde dig för att fixa sådant här? Vill du ha mitt mandat att agera? Isåfall, kör så det ryker! Men gör det nu och inte efter valet för då har du nog inte möjligheten längre. I värsta fall varken i regeringsställning eller som representant i kammaren. Smid nu medan järnet är varmt, bättre sent än aldrig, även om man kunde önska att den tid Folkpartiet haft hade använts bättre.
Radera"Att orka ända fram"
SvaraRaderaDu menar fram till regeringsskiftet i höst då eller?
Ja, man kan ju fråga sig vem som försatt Försvarsmakten i nuvarande situation....
SvaraRaderaSen kan man ju fråga dig om riksdagsledamöter som inte orkar ända fram när det gäller att fylla orden dom kommer ur deras mun verkligen skall ha förnyat mandat, och förnyat förtroende?
Förtroendevald! Smaka på det ordet!
De få Allianspolitiker som förtjänat väljarnas förtroende är av någon anledning förpassade ut i kylan, kvar är de som sålt hedern för det egna karriären! Politik verkar ha slående likheter med världens äldsta yrke!
//Bumpa
Hästveda, MEDEVAC, veteransoldatlagen, Ärna, Stridsvagnar på Gotland, Hkp 16.
SvaraRaderaKanske inget att yvas över, men heller inget att skämmas för.
Har förlorat några, men fortsätter ändå några månader till.
Genomförandegruppen bör du skämmas för.
RaderaPetande i detaljer för hur FM löser sitt uppdrag, istället för att bidra till ledning som skapar förutsättningar för att få en myndighet som gör rätt, bör du inte vara stolt över. Istället för att bygga och förbättra så sätter du krokben och tror att det är i väljarnas intresse.
Tvinga FM att prioritera en förmåga som knappt hann sättas in innan det inte behövdes längre. Som andra länder redan kunde lösa. Det ska du inte heller vara stolt över. Istället kunde FM inte satsa på förmågor de faktiskt kunde ha behövt.
Symboliska stridsvagnar i ett garage på Gotland, utan förband, personal, planer eller militärt relevant förmåga - vad är det att yvas över?
Hkp 16 - berömvärt fort och ett bra exempel på hur hårda kompromisser från s.k. "guldplätering" faktiskt är möjliga. Men, slutnotan vad gäller driftkostnader i förhållande till operativ nytta har vi ännu inte sett. Kanske något du på sikt kan bli stolt över, eller inte...
Du kan vara stolt över din totala oförmåga att ta till dig konstruktiv kritik och att ändra dig. Dina egenskaper som politiker är fulländade.
Lycka till!
Hästveda....
SvaraRaderaEn lång och segdragen historia med strömhopp av kompetens som sökte sig annat. Halva berget står tomt dessutom...
Sedan ska vi ju inte nämna alla investerade miljarder som du och dina kollegor slängt i slasken när berganläggningar avvecklats och sålts ut för en spottstyver - eller än värre kostat gigantiska summor att plugga igen.
Stridsvagnarna på Gotland är nog inget jag skulle ta med i CV om jag var som dig. Vagnar utan vare sig ammunition, drivmedel eller besättning - och som dessutom inte heller ska genomgå reno...
HKP 16 - ännu ett nytt helikoptersystem...
Hur många olika helikoptertyper har mu lilla Sverige? Det är inte gratis att hålla en uppsjö av olika system igång parallellt. Dessutom hade nog pumorna gått att slutförbruka på plats - HKP 16 levererades ju när vi som bäst började avveckla Afghanistaninsatsen- men ner till Afghanistan skulle de, till vilken kostnad kan man fråga sig...
Ärma väger ganska lätt när hela fv basorganisation reducerats till ett anorektiskt missfoster som omöjliggör ett uppträdande med spridd gruppering.
Så snälle Allan, bespara oss ditt munväder! Du och fina allianskollegor med de förljugna nymoderaterna i spetsen har varit en katastrof för landets försvarsförmåga!
//Bumpa
Jag håller helt med Allan Widman.Försvarsmakten måste orka hela vägen fram och måste kunna balansera system av system ty vem skall göra det annars?
SvaraRaderaJag har valt och följa försvarspolitiken i riksdagen,massmedia och mötespunkyter tex Fok och försvar under lång tid sedan försvarsbeslut 77.
Jag är tacksam att det finns försvarpolitiker som Allan Widman och tillståndet hade definitivt varit värre i vårt försvar om inte han och några försvarpolitiker till inte drivit det operativa fokuset det senaste 8 åren.
Kämpa på du har mångas stöd.
mvh Kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl.
Orka ända fram?
SvaraRaderaHur ser Alliansens analys ut gällande att IO14 ej kunnat levereras i tid och att den i dagsläget inte ser ut att kunna förverkligas över huvudtaget?
Att ha en försvarsreform som skall genomföras i den takt som tilldelade medel tillförs?
Med den nu förda politiken anser Alliansen med de tillförda medlen också att reformen aldrig skall genomföras.
Vad vill Alliansen istället?
Aldrig komma i mål?
Aldrig få reda på kostnaden?
Aldrig få reda på resultatet?
Alltid vara mitt uppe i en förändring?
Aldrig någonsin få se helheten?
Aldrig ha någon som ansvarar för reformen?
O.s.v.
Finns det en sådan analys och debatt inom Alliansen?
Om inte? Varför?
Slutligen är väl frågan om medaljer och väntan på dessa lite väl tidigt väckt?
För något år sedan fick några sina erkännanden för saker de genomfört i mitten av sextiotalet och därmed lade man väl ribban för kommande utmärkelser?
Teaterdirektören.
P.S. "Vi betalar vad som helst för en plattform, men orkar inte med de sista miljonerna...".
Någon med nära anknytning till denna blogg har varit med om att inte orka ända fram vad gäller lv till våra marina plattformar m.m.
Som att köpa en Ferrari och spara in på däck och fälgar! Blänker fint i garaget!
Nästa satsning är att byta batteri och minska antalet fungerande cylindrar till fyra.
Det är inte så lätt att vara allierad med nymoderata landsförrädare. Allan har bara hamnat i fel sällskap!
SvaraRaderaAnonym 13:50,
SvaraRaderaDet kan så vara, men faktum är att det knappast heller finns något bättre alternativ till umgänge. Tro det eller ej.
Teaterdirektören,
Visbykorvetterna sägs fortfarande vara "under införande". Fjorton år efter sjösättning. Har alltid betraktat Dig som en en seriös och, i integrationssammanhang, insiktsfull försvarsdebattör...
Allan, jag är positivt överraskad av ovanstående "Att orka ända fram". Under de år som förflutit efter din medverkan i genomförandegruppen så har du börjat förstå vad Sveriges försvar behöver. Nu har du tydligen förstått att våra 60 "förmågelyfta" (i förhållande till C/D, men inte till omgivningen) måste kunna flygas av ett vältränat och fullbemannat lag och att de måste ha något mer än RB 15 mot ytmål. Om det blir KEPD eller om vi samordnar med Finland eller om vi finner något prestandalikvärdigt system är mig egalt men det bör vara förbandssatt inom rimlig tid. Ett tips från mig är att sälja SDB till någon av Gripenkunderna som behöver sådant vapen. Några miljoner får vi förhoppningsvis som kan gå till finansieringen av KEPD eller vad det nu blir (?).
SvaraRaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaDet som är för bra för att vara sant är oftast inte det.
Om nordisk incidentberedskap skulle fungera utan NATO-medlemskap för alla inblandade stater skulle det naturligtvis vara ett utomordentligt betydande steg i riktning mot en säkerhetspolitisk situation där vår svenska ensidiga solidaritetsdeklaration skulle vara möjlig att realisera.
Likväl är det alltjämt som flygövningen "Iceland Air Meet" visar inte möjligt att ytterst med militära medel värna nationella intressen av territoriell integritet utan att "utförare" och "territoriell rättighetsinnehavare" tillhör samma militära allians.
Därför saknar den svenska försvarsberedningens skrivningar om nordisk incidentberedskap någon grund i dagens nordiska säkerhetspolitik där varje stat valt en egen unik kombination av tillhörighet respektive utanförskap i förhållande till av för säkerhetspolitiken avgörande samarbeten.
Försvarsberedningen kan ha landat i sin aparta ståndpunkt av ren okunskap eller till följd av en stor vilja att tänka alla om gott. Men det kan ha varit en fullt medveten ambition att tona ner betydelsen av NATO-medlemskap för Sverige, som varit upphovet till lanseringen av nordisk incidentberedskap utan NATO-medlemskap.
Antagandet att Sverige kan utföra samma gränsöverskridande militära uppgifter, som NATO-medlemmar gör hos varandra utan ett eget medlemskap har nu visat sig vara falskt. Ingen NATO-medlem vill förlita sig på ett allianslöst land i ett spänt läge. De vill förbereda sig för kollektivt försvar.
Det är därför Washingtonfördraget har sin så kallade "Musketörparagraf". En för alla - Alla för en.
Sverige deltar i "Iceland Air Meet". Tidigare benämndes det som "Iceland Fighter Meet 2014" och var en del av "NATO's 'Airborne Surveillance and Interception Capabilities" för att realisera Islands "Peacetime Preparedness Needs' mission".
Del 1: En ödmjuk betraktelse, pga av att du "Allan" alltid svär över just Visbyprojektet,
SvaraRaderaEtt projekt har tre variabler:
1. Tid, leveranstid
2. Kostnad, budget
3. Kvalitet, kravuppyllnad
Här kan jag tänka mig att Visbyprojektet också passar in. Vad kan man då tänka sig att man låtit variera i ett detta projekt?
Till detta skall man även lägga förståelse till den tid ett projekt budgeteras och beslutas och i vilket kulturellt klimat detta sker. Jag kan tänka mig att projektet budgeterades tidigt till mitten av 90-talet.
Min bedömning är att vid denna tidpunkt så var det inte ovanligt att man såg annorlunda på denna typ av industriella projekt. Med bakgrund i att denna typ av nationellt stora projekt hade förekommit oftare i historien då.
Målbilden var förståss att klara detta inom ram och att utfästa något annat, mot industrin eller andra skulle troligtvis innebära att det ändå fortare skulle dragits i plånboken om "tilläggsbeställningar".
Under projekttiden svänger då det industriella klimatet och FM finansiella styrka. Det blev säkerligen helt nödvändigt att hålla budget. Vilket troligtvis inte var det klimat som Försvarsindustripolitiken drivits i under decennierna tidigare. Troligtvis hade en mer av idag affärsklimat erfaren industri inte lika enkelt accepterat den projektekonomi som förhandlades fram.
En enda tradition som jag tror bevarats var jakten på kvalitet. Det var nog inte här enkelt att minska kravmassan i kommersiella kontrakt där industrin avtalat att uppnå viss prestanda. Var skulle det kunna sluta och vilka kravminskningsprocess skulle detta leda till? Initialt ansåg nog även handläggare vid FMV att om man betalar ett antal miljarder så skall man även få ut en tekniknivå att vara stolt över.
När det då problem uppstår så kvarstår att häva avtalen. I detta läge när det gäller sådana betydande insatser så bedömer jag att det mycket väl skulle kunna innebära att Staten förlorar hela stycket. Industrierna kan säkert ta förluster på någon, några hundra miljoner men här handlade det säkert om miljardbelopp.
Det är då säkerligen attraktivt att titta på vad som återstår och känna att det är ju snart klart? Bara den där grejen och det där kravet. Besvikelserna och motgångarna är inte alla kända utan de kommer krypande vartefter du driftsätter och provar ut systemen.
Rätt eller fel: nu finns Visbykorvetterna, där man inte radikalt förändrat krav eller tillfört betydande ekonomi. Den tredje variabel fick då, inte medvetet men ändå, vara den som fick variera.
Att så många står på läktaren och med sin djupa expertkunskap avseende materielförsörjning och hugger på denna verksamhet. Tror jag mestadels beror på bristande själviskt.
Liknande erfarenheter finns säkerligen i den civila industriella verksamheten. När jag läste projektadministration på KTH så fick man lära sig att normalt fördyras utvecklingsprojekt med 3-5 ggr. Gripenprojektet användes som ett lysande undantag.
Jag kan inte räkna upp alla projekt som skulle kunna belysa problemet. Ni kanske kan fylla i, så jag nämner endast Hallandsåsen.
Har själv inte arbetat med Vby-projektet men tyckte det kunde vara intressant som exempel eftersom det är "Allans" favorithatobjekt.
Vänligen
Handläggaren
Gustav Wasa sa...
RaderaDanmark har bara ynka tre (3) av vad i vart fall Janes välvilligt väljer att kalla för fregatter.
Men skjuta luftvärnsrobot utanför Hebriderna gör dansken. Samma system som Nederländernas fyra fregatter av klassen De Zeven Provinciën och Tysklands tre fregatter av klassen F 124 Sachsen.
- Nederländerna och Tyskland är tvivelsutan större och mer örlogsmässiga sjöfararnationer än vad Sverige är. Men Danmark?
http://www.janes.com/article/33257/denmark-conducts-first-essm-firings-from-new-frigate
Del 2:
SvaraRaderaNu kommer ändå större utmaningar. ÖB har sagt att han behöver 4-5 miljarder till för att finansiera materielen till det "smalare vassa försvaret" som Alliansen med stöd av Sossarna beställt och är så stolta över (inte Sossarna då).
Nu debatteras återgång till Vpl-försvar och Sossarna kan tänka sig att skjuta till 100 miljoner.
Antingen är man riktigt smarta och skiter i försvaret, bedriver fördröjningsstrid, tills valet är över.
Eller så har man inte fått eller förstått informationen från Försvarsmakten.
En grov gissning/skattning från min sida.
1. Fixa det försvar man beställt, smalt men vasst. 5-6 miljarder extra anslag
2. Skärpa till nuvarande beslut med ny kunskap om omvärldsförändringar men samma omfattning. 8-10 miljarder
3. Samma som nu men med tillförsel av värnpliktiga komponenter/föband/funktioner 10-15 miljarder extra
En gissning så god som någon, för att ha ngt att debattera kring.
Vänligen
Handläggaren
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaDet är nu absolut nödvändigt med en ökning av försvarsanslaget i mångmiljardklassen.
Samtidigt så finns det kanske också en mental omställning att göra lite till mans:
- Det var kanske rätt att till en sammanlagd mångmiljardkostnad riva och källsortera nästan nya ERSTA-batterier och rullbanor i glesaste glesbygd som GUNNARN?
- Det var kanske rätt att till tillverkaren lämna tillbaka en i högsta grad respektabel mängd med pansarvärnsrobotsystem av typ Rb 56 BILL?
- Men det är banne mig i den gemensamma nordiska försvarskapacitetens och sålunda också i Sveriges nationella intresse att vår svenska försvarsmateriel av typ RBS 70 tillförs Finland istället för en stat med vilken vår solidaritetsdeklaration inte avses gälla.
Sverige avser i närtid avveckla all beprövad förmåga med RBS 70 för att ersätta den med nyutvecklad IRIS-T i en roll för vilken vi är första och hittills enda kund. Finland avser behålla förmåga med RBS 70 parallellt med den i dagarna beslutade anskaffningen av som luftvärnsrobot ytterst väl beprövade STINGER.
Varje farkost som nedkämpas av finländsk trupp är oss en Gudi behaglig gerning.
Hur kommer det sig att vår granne Finland ständigt verkar göra rätta val avseende krigsmateriel, och vi hela tiden gör icke-val eller fel val? Vad hände med att köpa från hyllan? Vi verkar ständigt bara göra massa uppdateringar på systemen och inte bruka dem. Dyra uppdateringar verkar minska volymerna.
RaderaOm Finland kan och får köpa JASSM så borde Sverige kunna få det. Dessutom finns JASSM i en förbättrad variant -ER som klarar nästan tre gånger räckvidden mot den som Finland valt. Trots liknande prestanda och pris som en Tomahawk är JASSM-ER utvecklad för morgondagens luftförsvar med sin stealth-utförande. Om våra Gripenplan inte lätt kan modifieras att bära JASSM borde det ligga i SAABs intresse att kostnadsfritt fixa detta eller måste övriga Gripenoperatörer välja vapen från SAABs paljett?
Om vi istället hade valt robotar framför att byta ut hela lastbilsflottan för (1,5 miljard?) hade vi fått en bra mängd vapen. Lastbilarna hade vi kanske kunnat leasa av Man, Merca, Scania eller Volvo?
Om Finland kan köpa offensiva, högkvalitativa vapensystem som JASSM för F/A18-planen, ATACMS-robotar för sina MLRS M270 och Umkhonto-robotar för sina FAC-båtar och STINGER/NASAMS för sitt luftvärn borde Sverige klara detta. Deras försvarsbudget är trots allt i reda pengar mindre än våran.
Förnuft finns i flertalet länder. Sunt förnuft finns bara i Finland....
Radera@Gustav Wasa
SvaraRadera"Sverige avser i närtid avveckla all beprövad förmåga med RBS 70"
Förvisso, fast att använda redskap gjorda av sten är ju också beprövat, men det betyder ju inte att det är det bästa och mest effektiva som går att ha.
Och ska vi använda något system som är så likt det Finska som möjligt borde vi väl använda RBS-90?
Gustav Wasa sa...
RaderaJag vill inte förespråka nordisk samordning. Jag tror inte den nödvändiga ömsesidiga tilliten finns.
För det handlar inte om att ha en liknande kultur och gemensam historia. Det har kroater och serber samt indier och pakistanier också. Men inte har de väl samordnat sina försvar för det?
Därmed är det bara att ödsla med energi och slösa med tid att fortsätta längs med NORDEFCO-spåret.
Till Indien, Australien, Sydafrika och snart kanske också Brasilien kan Sverige däremot sälja in försvarsmateriel för mångmiljard belopp. Till skillnad från våra små nordiska grannländer tror dessa stora tropiska multietniska stater inte att vi kan lura dem. Vi anses inte vara mäktiga eller smarta nog för det.
I Helsingfors, Köpenhamn och Oslo, så är misstron mot "vattusvenskar" respektive "söte bror" desto mer omfattande, utbredd och från tid till annan också av oss bekräftad. Det är därför jag inte förespråkar "Pooling-n-Sharing" inom Norden. Jag tror helt enkelt inte att det blir av.
Vad jag i inlägget ovan uttryckte var att om Sverige inte vill veta av sin RBS 70-materiel, så ligger det i vårt egoistiska intresse att överlåta den till Finland som "hjälp-till-självhjälp". När Finland skjuter RBS 70-skott, vare sig det är i fred, kris eller krig, så gynnar det Sveriges säkerhet.
Om vår surplus istället på sedvanligt manér körs ner till ett ökenland, så bidrar det inte nödvändigtvis lika direkt till att värna staten Sveriges överlevnad.
@Gustav Wasa
Radera"Vad jag i inlägget ovan uttryckte var att om Sverige inte vill veta av sin RBS 70-materiel, så ligger det i vårt egoistiska intresse att överlåta den till Finland som "hjälp-till-självhjälp". "
Du tror att vi har en större mängd system kvar nu då?
Handläggaren,
SvaraRaderaUtvecklingshöjd var ordet.
Uppgiften om att varje utvecklingsprojekt blir 3-5 gånger dyrare än ursprunglig beräkning är intressant. I bästa fall är den ett stöd för anskaffninga av befintlig och beprövad materiel. I sämsta fall är det ett sätt att bluffa beslutsfattare.
Finns det något större materielprojekt (till FM) som levererats i rätt tid och utan att dra över budget?
RaderaFrågan är inte retorisk, jag är intresserad av vilket projekt det i så fall är.
//ZK
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaSverige har ett samarbetsunderskott. Vi är inte med i NATO. Vi är inte med i Euron.
Sverige är en liten militärt svag stat med en globalt mycket beroende ekonomi. Vi vill se nya samarbeten överallt, kanske också där förutsättningarna är dåliga eller till och med obefintliga?
"Northern Grouping" är ett exempel på säkerhetspolitiskt samarbete som av svenska försvarsministrar allt understundom förs fram. Vem försöker vi i fall som detta övertyga? Står Storbritannien, Tyskland, Polen och Nederländerna i kö för att ansluta sig till Sveriges solidaritetsdeklaration?
De helt avgörande frågorna är:
- Hur får vi andra intresserade av att samarbeta med Sverige?
- Vad finns det nu 2014 för konkret operativ nytta för Finland av att samarbeta om gemensam försvars- och säkerhetspolitik med Sverige?
Att skriva upp NORDEFCO i ett läge när Norge drar tillbaka sina samverkanofficerare inom NORDEFCO från grannländernas huvudstäder är inte bara patetiskt. Det är att öppet inför världen erkänna att vi inte har något annat att komma med om inte den gemensamma kulturella bakgrunden är tillräcklig för att motivera en samarbetsdimension i svensk säkerhetspolitik.
Med Finland lär det finnas en skriftväxling mellan våra respektive utrikesministrar. Gott så. Utgå från denna och ställ krav på successivt allt större formell fasthet i det säkerhetspolitiska finländsk-svenska vapenbrödraskapet!
Det är rimligt att ett säkerhetspolitiskt samarbete mellan Finland och Sverige värt namnet ratificeras av de bägge staternas parlament.
- Allt annat vore att smygansluta Sveriges öde som stat till motsvarande för Finland!
Nationell svensk försvarsplanering är bra. Reella försvarsförberedelser är bättre. Men bara att inom den nordiska kretsen på försvarsministernivå var sjätte månad informera varandra om sin försvarsplanering och preferenser i övrigt duger inte!
Det är därför som överskottsmateriel-RBS 70 från våra två luftvärnskompanier överförda till Finland är nödvändiga som en förtroendeskapande åtgärd för att bygga en brygga mellan oss och Finland.
Helsingfors kanske inte uppskattar gåvan. I så fall blir det bara en tom politisk gest av alltihop. Men självfallet är det bättre att så som skett med ARCHER till Norge låta fjällen falla från våra ögon redan i fredstid än att sanningen ska uppenbaras för oss först i en kris.
Att stå obeväpnad i en osäker värld är farligt. Att hysa illusionen om att man har en stridsparkamrat när man så icke har är än farligare.
@Allan
SvaraRaderaJag försöker med mitt inlägg ge uttryck för en djup egen övertygelse som baseras på lång tjänstetid och många upphandlingar. Av dels hyllvaror men även av utveckling inom ramen för konkurrensupphandlingar vid utländsk industri men även riktat mot Svensk industri.
Jag förklarade att de siffror jag angav var i från min utbildning på KTH och är en minnesbild. Om man vill kontrollera dessa rekomenderar jag en kontakt med KTH institutionen för industriell ekonomi. Där kanske lite politisk kunskap kring utmaningarna med utveckling och att hålla ett projekt ihop kan beskrivas. Möjligen är dagens samhälle effektivare än de var då jag gick i skolan. Det kan även vara så att man inte utvecklar så mycket längre i Sverige.
Ett exempel där inte FMV försökt att luras, där inte vi har varit med, är som sagt Hallandsåstunneln. Den blev om jag inte vill minas fel 10 ggr dyrare än planerat. Då försökte man ändå hålla nere konstanderna genom att pumpa in Gift (läs Roca Gill) i moränen.
I min värld uppstår inte förmåga att utveckla av sig själv utan det är en särskild kompetens kring detta som det bör finnas långsiktighet i.
FMV försöker inte luras. Jag har inte mött någon här som är korrupt eller lurendrejare. Det finns en stolthet i att försöka ge Försvarsmakten den mesta och bästa materielen man kan för pengarna. Det innebär även en balansgång då man även vill vidmakthålla arvsmaterielen. Det har tidigare inneburit att den industriella situationen och industrins överlevnad varit av betydelse. Jag tror att värdet (mitt skumma minne igen) av all Försvarsmateriel i slutet av 80-talet i den prisnivån värderades till 1900 miljarder. Förutsättningarna att vidmakthålla detta har varit viktiga.
Även om vi nu eldat upp merparten av dessa investeringar (exvis brände man 1 miljon Stridsvagnsminor) tidigt 2000 tal. Så finns fortfarande betydande värden kvar.
De redovisas årligen till regeringen i årsberättelsen från Försvarsmakten och är en del av det nationella kapitalet Sverige "lånar pengar" utomlands med som säkerhet.
Hur som helst, du kan välja att avfärda mig och min övertygelse eller inte. Jag är van och även andra inom systemet. Idag är det nog så att allas övertygelser oavsett vad dom är, avfärdas av Politiken. Där man redan bestämmt sig hur det fungerar genom att läsa Aftonbladet och Expressen.
Vänligen
Handläggaren
@Allan
SvaraRaderaAvseende köpa från hyllan:
1. Det som finns på hyllan är inte färskt väldigt länge innan det lämnar hyllan. Ett ledningssystem som idag utvecklas gör det mot exvis Windows operativsystem eller någon annan mjukvara (utan kunskap om livscykeln för dessa COTS-produkter kan man göra väldiga felbeslut). Elektroniken som hyllvaran finns i kan vara Pentium III, IV eller gud förbjude något mordernare. När man då skall köpa detta så blir det en "utveckling" som betyder att stoppa in "know howen" i en idag modern miljö, exvis linux och modern dator elektronik.
2. En helt osentimental betraktelse av marknaden och de företag som finns på denna kommer (min övertygelse igen) att leda till att de bolag som har kunder som betalar för sin utveckling överlever och de som inte har det de dör. Det är inte rimligt att antaga att en egenfinansierad utveckling kommer att kunna utveckla bolag utan nära samverkan med någon initial kund.
3. Resultatet av ovanstående. Sverige köper från hyllan. Kvaliificerade produkter som är "utvecklingsintensiva" kommer gradvis att överföras till internationella industrier. Dessa har ett annat politiskt stöd, om vi räknar bort JAS där polletten verkar ha trillat ned i politiken. Om då den Svenska industrin dör Sotdöden under nästa decenium (ier). Då kommer vi att behöva omsätta all arvsmateriel inom en tidsperiod (den kvalificerade materielen). Ta reda på vad denna materiel kostar att omsätta. Låt oss spekulera i att den är 400 miljarder idag, ta bort JAS (där Polletten trillat ned), så kanske det är 100 miljarder (rena spekulationer från min sida). Lägg till att Försvarsmakten idag har 5 miljarder per år i "nyanskaffnings" -utrymme.
Jag tror att bilden klarnar. Det blir ingen skön ekvation för Försvarsmakten. För de liberala politikerna blir det kanske ett till "hoppsan tänkte inte på det".
Lägg sedan på tanken, näe ändå mer Gud förbjude, att denna industriella sektor förutom försvarsnytta gör nytta för hela samhället. En av de mest teknikintensiva, stimulerar universitet och högskolor, forkarutbildningar. produkter som får spinn off till civila applikationer. Då kommer du att utradera en viktig nationell industriell lverksamhet. Den omsätter säkerligen direkt c:a 40 miljarder vilket ger skatteintäckter på, vad vet jag 20 miljarder. Men vem är jag att ifrågasätta marknad? En sketen liten ingenjör på verket.
Det är väl inte första gången en avreglering som varit proffesionellt beslutad i regeringskansliet mötts med beundran av folket. Men då har du lämnat din stol så något ansvar för det behöver du ju inte bekymmra dig över.
Kvar i sina stolar sitter endast tjänstemännen som får leva med skiten.
vänligen
Handläggaren
PS. Ovanstående är en framtvintgad polariserad bild, bara för att göra debatten intressantare. Det är klart att verkligheten är lite mer mångfaceterad. Man skall hålla kostnaden i fokus och det kan innebära en massa konkurrensupphandlingar och liknande. ej bygga upp kompetenser o onödan och liknande. Men det resonemanget lämnar jag här. DS.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaSjälvklart har ingen med vilja agerat bedrägligt.
1998 antar Försvarsmakten en helikopterstrategi. Strategin innebär att Försvarsmaktens hela helikopterförmåga ska samlas i ett (1) förband istället för att vara uppsplittrad på tre försvarsgrenar.
Därtill så ska Försvarsmakten använda sig av en (1) helikoptertyp för alla försvarsgrenars/arenors operativa behov. Ytterligare en (1) helikoptertyp, men bara för flygutbildning (Jämför med SK 60 inom fixed-wing) ska bära mot framtiden.
Om det går att ha ensad flotta inom det spetsiga stridsflyget (Läs: JAS 39 Gripen) för alla roller, så antages det också fungera för behovet av militär helikopter.
I och med att ovanstående strategi antages, så omvandlas tre tämligen anspråkslösa stödfunktioner med helikopter inom vardera försvarsgren till en icke föraktlig och samlad utvecklingsbudget.
För självklart måste en kraftfull helikopterstrategi följas av världsledande helikopterteknisk utveckling. För första gången ska ett helikopterskrov byggas helt i komposit. För första gången ska en helikopter serielevereras med Fly by wire-avionik. Avsevärda motköp genereras till svensk industri redan här. Begreppet "projektrisk" kan knappast tydligare illustreras.
Men ingen ville naturligtvis luras.
Alla kunde förstå vad som stod på spel. I nästa steg identifierar vi i Sverige att världens mest utvecklingsintensiva helikopterprojekt alla kategorier någonsin inte räcker för svenska behov. NH90 räcker för de tre arenornas (mark/luft/sjö) behov i Frankrike, Tyskland, Italien och Nederländerna, men uppenbarligen inte för svenska behov.
Sverige måste nämligen ha en 24,5 cm högre kabin med ståhöjd ombord. Varför det är så finns inte någonstans dokumenterat, daterat och underskrivet. Sverige måste ha ett ledningssystem (TMS) som klarar av bistatisk-ubåtsjakt.
Nu har vi anskaffat HKP 14, HKP 15 och HKP 16 utan att naturligtvis någon haft någon baktanke med att det skulle bli på just detta sätt. Nu utbildar vi våra helikopterflygförare i Tyskland på den helikoptertyp som används av Polisen i Sverige men inte av Försvarsmakten.
Sveriges hela innehav av HKP 4 (BV-107/CH-46 Sea Knight) har efter att ha byggts om för användning i NBG 08 sålts till Colombia Helicopters i Portland Oregon och används av dem Hot-n-High i Afghanistan på uppdrag av US State Department.
Före detta svenska HKP 4:or kommer mest sannolikt att vara i Afghanistan och leverera operativ nytta långt efter att Sverige avvecklat sitt helikopterbidrag till ISAF.
@Gustav Wasa
SvaraRaderaJag har ingen anledning att säga något som motsäger dig. Jag kan ej heller helikopterfrågorna i detalj. Jag har ej heller erfarenhet av den storleken av industriellt avtal.
Däremot så kan jag utifrån din beskrivning och dina erfarenheter och det jag hört om detta i fikarummet säga att det inte förändrar min uttolkning av mina egna erfarenheter. Bilden är inte alltid svart och vit och olika erfarenheter och komplexiteter uppkommer inom olika domäner på olika sätt.
Möjligen kan det vara så att "prestige projekt" drar till sig människor i ledande ställning som mår bra av presitige. Prestige kan uppkomma på olika sätt och vara till nytta men också vara skadligt för ett sakligt ingenjörsmässigt arbete.
Det jag menar är sammafattningsvis: Jag önskar inte politisk toppstyrning av materielobjekt och beslut på en lägre systemnivå. Att även den politiska nivån drivs av prestige bedömmer jag också vara fallet. Jmf. hellre en ny jänvägssträckning i Norrland än ett normalt underhåll. Eller en ny bro, eller en Skyskrapa i stockholm.
Vidare kan det i helikopterfrågan varit sexigt att svänga sig i internationella politiska korridorer med en ambition om sameuropeisk samverkan och politiskt påtvingad rationalisering.
Avseende ståhöjd i hkp, ja vad skall man säga? Troligtvis ett önskemål som när det undersöktes var hur enkelt som helst att möta utan några som helst implikationer på tid och kostnad. Vem vill inte ha en godtagbar arbetsmiljö och vad är lagkrav och förordningar inom det området egentligen, hur skall de uttolkas?
Näe, fortfarande uppdragstaktik... Skicka ned resurser och uppgifter på ett sätt så att hantering sker rationellt och effektivt.
Följ gärna upp och ifrågasätt och kontrollera. Men håll fingrarna borta från detaljstyrning. Endast då kan ansvar utkrävas på ett tydligt sätt.
Vem är nu ansvarig? inom HKP gissar jag att alla inblandade kan peka finger och skjuta skuld hit och dit. Regering har lovat NHI, istället för rekomenderad Silkorsky. Prestige har städat undan HKP 4. Brådska och politisk handlingskraft har kört in en HKP 16, emot tidigare politisk vilja om enhetshelikopter. Försvarsmakten har kommit med sin kravbild och sina önskemål, säkerligen på detaljnivå.
FMV har rätt många intressenter och ett mycket komplicerat arbete mot en industri som försöker göra 50.11 kunder nöjda för att överhuvudtaget få affären. Projektledningarna kommer och går vartefter de uppnått den prestige de eftersträvat och kommit vidare i karriären (detta är bara en elak spekulation).
Det finns dock dem som jobbar ett helt yrkesliv inom ett speciellt funktionsområde och samlar på sig betydande kompetens och erfarenhet. Den riskerar att kastas bort.
Bara en reflexion på din beskrivning
Handläggaren
Handläggaren,
SvaraRaderaJag vare sig avfärdar Dig eller tror att FMV bluffar. Men om det är vedertagen kunskap att alla utvecklingsprojekt blir 3-5 ggr dyrare (vilket jag inte finner helt otroligt, som genomsnitt) så borde det varje gång som Försvarsutskottet accepterar ny utveckling istället för COTS finnas en fotnot om detta förhållande.
Enligt min erfarenhet har det dock alltid hetat att utveckling i de flesta fall påstås vara billigare och även bättre. Ibland har det till och med gjorts gällande att ny utveckling är billigare än vidmakthållande av befintlig materiel. Detta hävdades t.ex. av FM på ett seminarium av Folk och Försvar för ett par år sedan gällande det nu beslutade förmågelyftet.
Ja, politiker ska ju ge fan i materielplanen. Uppdragstaktik ska istället gälla! "Lätta på lädret och ställ uppgiften". Hela detta tänkande utgår från att förvaltningsmyndigheter är oförvitliga obejektiva organismer som blint söker mesta "pang för pengarna".
Verkligheten är ju en annan, som även Du torde kunna erkänna. Precis som i politiken gör sig naturligtvis särintressen gällande. Möjligen består skillnaderna i den större transparens som omger politiskt beslutsfattande och ett tydligt ansvarsutkrävande genom allmänna val. Liksom sakkunskapen naturligtvis är större hos den försvarsmateriella professionen.
Min bedömning är att materielanskaffning även fortsättningsvis bör vara en fråga om interaktion mellan politik och myndigheter. Däremot bör transparensen öka på alla nivåer.
Förstår helt vad Du menar när det gäller karriärsinriktade projektledare och de numera allt mer sällsynta, äldre verkmästarna.
@Allan Del 1 (pust :) )
SvaraRaderaJag har anfört ett antal punkter i mina inlägg och jag tolkar att du har valt att bemöta vissa och utläsa det som styrker din uppfattning.
1. Ett projekts variabler är tre:
* Tid (normalt det enda FMV kan tollerera röra på sig)
* Kostnad (går ej att peta på, bestämt av politiska förutsättningar)
* Kvalitet (av Försvarsmakten beslutad förmåga)
Jag refererar till min civila utbildning för att förklara en projektproblematik. Du väljer att fokusera på kostnad. Vilket blir en särskild poäng. De övriga två glömmer du bort. I min utbildning så gällde detta projektledning i allmänhet. FMV har inte ett sådant "track record" avseende fördyringar utan det handlar väl om långt under 10-20% i speciellt svåra fall (en grov gissning). Andra är säkert ej fördyrade men problem har ätit tid eller kvalitet (vilket också har en kostnad men som ej mäts). Exempel på kostnad vid försening: Livslängden förbrukas även när grejerna står i fabrik. Någon vlja att moderninsera materiel som ej leverats ännu fins förståss ej men gör att en tekniker som försöker rätta till brister mot krav får allt svårare att fixa det i det åldrande tekniska systemet. Avseende vissa utvecklingsprojekt som varit synnerligen framgångsrika har man klarat detta under ram och pengar har återbetalats till FMV från industrin. Detta har vad jag förstått gällt t.ex ubåtsproduktionen tidigare. När industrin pumpade ut en ubåtstyp vart 10:de år så visste man vad man höll på med. Det var jävligt kostnadseffektivt. Tar upp denna då frågan har hög aktuallitet, där politiken pajat förutsättningarna genom aktiv näringspolitik (försäljningen av Kockums).
Vidare: När FMV framhåller en uppfattning så gör man det i alla fall som jag känner till genom att ha studerat och prövat och utvärderat metoder och när man sedan efter långbänkar på alla nivåer föredrar metodupplägg och val, så finns en övertygelse att detta är rätt och riktigt. Däremot skulle alla må bra av att man trots att man inte tror det behövs förbereder sig på att det kan behövas reserver, i tid och i kostnad samt möjligen även avseende kravharmonisering. Här blir det svårt då olika betraktelser finns. Han som äger pengarna, säger gör vad du vill men håll kostnad. Han som äger kraven, säger gör vad du vill men dessa krav skal mötas. Han som äger tidplanen säger, gör vad du vill men tidplanen skall hållas.
Att en känd kunskap skulle förvägrars dig och dina kompisar, med demokratisk insyn kan jag inte ställa upp på. Det är ofta som regeringskansliet försenar materielfrågor upp mot 10 år pga av bristande förtroende till FMV. Särskilda granskningar görs av oberoende part och man försöker ofta motbevisa FMV då rekommendationerna inte följer den karta man bestämt skall gälla. Är det så även här i vår diskussion att någon annan uppfattning en den nu (din) rådande inte får existera?
Att då regeringskansliet på ett ingenjörsmässigt sätt kan hantera denna information FMV delger är uppenbart att de inte kan. Det måste vara mycket enkelt att förstå och större sammanhang undanbedes samt kopplingar till arv eller möjliga framtider är inte önskvärda. Varje projekt och beslut skall stå för sig. - Det ankommer inte på FMV att försöka krångla till bilden för att få som ni vill ha (påhittat RK statemement).
Jag tycker att jag pratar förbi dig hela tiden så här rent informellt. Med det menar jag att om vi inte kan förstå varandra här, hur skall det då vara möjligt i materielplaneringen; när man måste vara helt formell och inte kan tala från hjärtat? Då blir det rent omöjligt att bevisa vad som är bäst av två upplägg som inget är prövat utan; det valda kommer istället att med efterklokskap kunna bedömas som mer eller mindre lyckat.
Jag menar att ovanstående gäller även "hyllvaruupphandlingar" i större eller mindre omfattning. Det beror på marknadsläge, Försvarsmaktens behov, systemkomplexitet, egna miljökrav etc. "Ett ökentält fungerar inte så bra norr om polcirkeln".
Fortsättning följer..
Del 2 (pust igen ;) )
SvaraRadera2. Politiska klimatet," materielkulturen".
Materielplanering är en mycket långsam och omfattande process. När du vidmakthåller eller anskaffar system som skall finnas i decennier så är det svårt att svinga runt lika snabbt som en folkpartist dansar tango på fullmäktigefesten. Robot 15 togs fram med start på sjuttiotalet och har utgjort Svenska marinens huvudvapen under lång tid. Det finns materiel som är mycket äldre än så. Skall vi gå över till att byta sjömålsrobot vart 10:de år? Om vi köper en ny robot så levereras den 10 år efter beslut. Den är modern 10 år efter det, vartefter reservdelar och liknande inte går att få tag på. För att förklara detta. Den är nämligen sedan 90-talet uppbyggd på COTS. Det är inte längre ett medvetet val för att sänka initialkostnaden. Vi är numera slavar under COTS då det inte specifikt finns tillverkning av elektronikkomponenter för militära behov. När en processor tex inte finner avsättning på civila marknaden stängs fabriken. Detta har blivit en hel vetenskap i bl.a USA som är tyngda av COTS-omsättning. Systemen byggs för att ständigt uppgraderas. Men jag kan inte gå in mer i detalj på detta här för detta genmäle börjar ånyo dra iväg i omfattning.
3. Problemhantering och hävning
Detta är en om mer komplicerad apparat. FMV är inte byggda för att driva rättsprocesser utan verksamheten är byggd på att alla parter håller ingångna avtal. Däremot börjar ökad vana finnas att försvara sig i alla möjliga sammanhang, exvis förvaltningsrätten avseende överprövningar. Konkurrensverket avseende marknads och upphandlingsfrågor. Så vem vet, här kanske du kan få igenom din vilja att avsluta, häva och skapa konkurser i industrin. Fast vi är ännu inte vid 90% jurister och 10% tekniker. Även om det snart går en jurist, ekonom, administratör och chef på varje tekniker. Kontrollbehovet och styrningsbehovet börjar göra organisationen mer topptung. Det är även där pengarna finns att tjäna avseende lön.
4. Den underfinansiering av mtrl.anslaget som om den inte märks ännu kommer att brisera snart. Det vi sett i debatten är en västanfläkt. En del har att göra med COTS som jag nämner ovan. En annan del är att vi inte har möjlighet att pröva alternativa vägar att möta förmågebehov. FoU är ju i grunden inte önskvärt då vi inte skall utveckla själva. Alltså köper vi existerande produkter från företag som bara blir större och större och mer kostbara att göra affärer med. Småföretagare och andra gör sig inte besvär när FMV klustrar ihop avtalen till jäteaffärer. Detta för att:
a. Ge ett helhetsåtagande, så när du kommer och klagar kan man peka finger på industrin och säga det var deras fel. Det kostar stora pengar. Dessutom skall ju FMV minska teknisk kompetens så att man når besparingar i mtrl.anslaget som kan flyttas till förbandsövningar. Att det sedan äts upp av sämre kontrakt och dyrare kontrakt blir det "hoppsan" på. Nu skall man ju även skala konsulterna som var dit man kunde skjuta kostnaden vid föregående rationaliseringar av myndighetskostnaden så smartare lär vi inte bli.
b. Nästa generations stridsvagnar kommer att behöva gräva ned sig själv, ha luftvärnsrobotar samt eget kök och WC för att följa arbetsmiljölagstiftning. Detta kommer att krävas av "hyllvaruprodukterna" som utvecklas i Frankrike, England och Tyskland och blir skitdyra även i konkurrens.
FOI har skrivit en rapport om kostnadsprisutvecklingen som du borde ta del av. Finns att ladda ned på deras hemsida. Kort: Mtrl. ökar i pris pga av kravökningar med 4-6 % per år över KPI.
Forts...
Del 3 (Puuust, sorry för att jag är kass på att skriva det jag önskar kort och koncist)
SvaraRaderaSammantaget:
Om man förstår att materiella anskaffningar av synnerligen komplexa materielsystem inte är som att gå på stan och köpa mjölk hur hanterar man då ovanstående komplexitet?
a. Genomförandet och industrifrågan blir en nödvändighet att ta ställning till. Den utgör grunden för att vidmakthålla systemen i generationer om man då inte skall byta vart 10:de år.
b. De särskilda miljöförhållandena och en förståelse/kunskap kring av vad dessa innebär måste spela en roll i bedömningen av marknadslösningar.
c. Anskaffningsvärdet utgör av mig gissat endast 25% av den totala livscykelkostnaden. 75% av ägarkostnaden blir inte föremål för upphandlingsbelut om man inte tecknar avtal inom samma omfattning och tidshorisont som Karolinska sjukhuset. Det blev väl siffror i JAS-klassen? De pengarna och den långsiktigheten i ekonomiska beslut klarar ni aldrig av i politiken. Långsiktiga bindningar är något ni särskilt ryser av att tänka på. Så det är bara att förbereda sig på kommande överraskningar i vidmakthållandet.
Jag tror att jag måste stanna här: Det ligger en särskild utmaning att fatta sig kort. Jag hoppas att min ovanstående bild i alla fall klargör det milsvida avståndet i uppfattningar vi har och att det kanske är en fråga att ta i. Tyvärr har dialogen mellan RK, FMV och FM havererat och bygger på ömsesidigt misstroende. Kanske även mellan myndigheterna, RK och Riksdagens ledamöter. Går det att reparera? I alla fall verkar debatten nu inte komma att lösa några problem, vi står nog nästa år och tittar oförstående på varandra ånyo.
Vänligen
Handläggaren
@Handläggaren
SvaraRadera"Även om det snart går en jurist, ekonom, administratör och chef på varje tekniker"
Snart?
//Handläggare nr2
Är det här som våra skattepengar och resurser på FMV går till? Fiktiva planeter?
SvaraRaderahttp://www.fmv.se/sv/Jobba-hos-oss/Student/Arbetsmarknadsdagar/FMV-case-pa-KTH/
@ Handläggaren -
SvaraRaderaKan du ge exempel på något projekt i miljardklassen eller större som har levererats inom utsatt tidsram, kostnadsram och svarat mot FM krav?
Redan på 1970-talet var det inofficiellt vedertaget att ingenjörernas kalkyler skulle multipliceras med "avrundningsfaktorn" Pi (3,14). Detta förfarande syftade till att gardera sig mot överdriven optimism, bortglömda kostnader, etc.
SvaraRaderaIdag då ingenjörerna skall koncentrera sig på tekniken och teknikföretagen infiltreras med ekonomer (vilka också skall avlönas) tillkommer "effektiviseringsfaktorn" e (2,72). Ty snålheten bedrar som bekant visheten....
@TobbeT,
SvaraRaderaDet är väl bra om man kan skapa intresse kring Svensk materielförsörjning för småslantar? Någon gäng skall väl även jag ersättas ;) ?
@BoH
Jag vill inte dra upp alla objekt inom mitt område för att då är min anonymitet inte kvar längre. :)
Det borde gå att få fram ur öppna källor. Däremot kan man ju titta historiskt på vilken framgång svensk försvarsmateriel haft för FM och på export.
1. Carl-Gustav geväret, RSV har varit en svensk konstart
2. Jaktflyg, det mesta utom Viggen, Gripen får ändå sägas vara en framgång.. jmf F35
3. Stridsfordon 90 en fantastisk produkt som fortfarande säljer
4. Robot 15 en av världens bästa sjömålsrobottar
5. Strids- och eldledningssystem har varit fina och sålt som smör
6. Utbildningsmtrl
7. Bandvagnar
8. Habuts 77A gissar jag var strålande
Utländska
9. Strv 122 gick väl enligt plan, eller?
10. Finska plåtkolossen gick väl fort och geshwindt?
osv. Svensk försvarsmateriel har varit en lysande framgångssaga som många avvundas.
Vänligen
Handläggaren
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaJAS 39 Gripen kan komma att bli Sveriges framgångsrikaste försvarsmaterielprojekt alla kategorier tack vare att den socialdemokratiska kongressen detaljstyrde Gripen till att maximalt få väga hälften av sin föregångare Flygplan 37 Viggen. Och att en borglig enpartiregering dessförinnan lagt ner projektet B3LA.
Utan dessa två vid tiden då det begav sig i flygmilitära och i flygindustrin synnerligen impopulära politiska detaljbeslut, så hade det inte blivit någon JAS 39 Gripen alls. Det hade blivit först B3LA och sedan vidareutvecklad Viggen i form av projekt A20.
Gripen blev helt enkelt helt lagom i vikt och därmed pris/prestanda först när muren överraskande för svenskt försvarsetablissemang föll och Sovjetunionen blev Ryssland som i ett par decennier tog time-out i sin flygplansutveckling, men framförallt i sin flygplansproduktion.
Gunnar Lindqvist visade utomordentligt civilkurage när han tjugo år efter att det inträffat i praktverket "JAS 39 GRIPEN" utgiven 2003 av Air Historic Research AB på sidan 71 skriver:
"Det innebar att ÖB och CFV gick ifrån riksdagens beslut om att utländska alternativ skulle vara reella alternativ!
Upphandlingen övergick alltså från konkurrensupphandling till monopolupphandling. Det innebar att vi fick alla nackdelar med konkurrensupphandling samtidigt som vi fick alla nackdelar med monopolupphandling. Under föregivande av att konkurrens rådde hade ÖB förhindrat FMV att tillsammans med IG-JAS få fram det mest kostnadsoptimala flygplanet. Monopolmetoden tog bort all priskonkurrens.
FMV borde i detta läge ha tillskrivit regeringen och begärt skriftliga direktiv om det nya upphandlingsförfarande, och därvid påpekat att det stred mot riksdagens beslut. För husfridens skull gjordes inte det."
20 år post-festum kom sanningen fram i ovan nämnda inbundna praktverk. Också delar av sanningen om hur konstruktionen med att staten beställde från ett brevlådeföretag (IG JAS) istället för från de börsnoterade företagen Saab, Volvo och Ericsson möjliggjorde för industrin att mycket påpassligt höja det redan överenskomna priset efter delserie 1 i skarven mellan delserie 1 och 2.
Men som sagt en framgångssaga kan JAS 39 Gripen mycket väl bli efter att kontrakt med Brasilien och Schweiz undertecknats. Och det svenska försvaret kommer att vara synnerligen väl försörjt med flygplan av typerna KC-390 och PC-21.
@ Handläggaren:
SvaraRaderaTack för din lista även om jag saknar objekt som jag har i starkt minne efter min tid på FMV.
Mitt syfte med frågan var alltså att visa på att FMV, i alla fall under sin glans dagar, fungerade betydligt bättre än vad dagens debatt ger för intryck :)
@Gustaf Wasa, då du citerar ur en utmärkt bok borde du även ta med delarna som förklarar varför priset på delserie 1 borde ha varit betydligt högre än vad som blev fallet, vilket också förklarar varför de initierade inte slog fullständigt bakut över prishöjningen på delserie 2.
SvaraRadera