Varje stor affär har sina osäkerheter. Likväl är kvällens besked en omständighet som stärker våra aktier inför folkomröstningen i Schweiz på ett dramatiskt vis. Låt oss hoppas att Brasilien inte kräver ännu en knapp division av vårt flygvapen i förtur. Några påstår att det internationella engagemanget tar för mycket fokus från den nationella dimensionen, men det finns andra kandidater för denna roll.
Vissa undrar över mina kunskaper om 2009 års inriktningsbeslut. För över ett år sedan ställde jag frågan till försvarsministern om de med värnplikt utbildade soldaterna, som avses komplettera IO14, också skulle erhålla personliga ordrar om krigsplacering? Vet inte om detta hunnit verkställas?
Det talas mycket om vårt försvar. Själv tror jag bara det jag ser. Inför 2010 års val skrev jag en bedömning av försvarets dåvarande status. Snart dags för ny analys.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arméinspektören har vid ett par tillfällen nämnt att arméns uppfylldnad är cirka 95% men då är det inräknat många krigsplacerade värnpliktiga som inte får övas tills full mobilisering sker.
SvaraRaderaKan du inte berätta lite om hur det gick till i genomförandegruppen 2008? Det vore intressant att höra din egen historia Allan, om hur det gick till när ni strök t.ex. Lv-Robot till Visby systemet. För visst satt du med i den gruppen Allan?
SvaraRaderaBerätta gärna lite mera om hur ni kom fram till vad som skulle strykas.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaEn offentlig utvärdering av projektet Visbykorvett är synnerligen motiverad.
- Vem och på vilken grund beslutades det att de utsjöminor, som anskaffats i mycket stort antal, inte skulle användas till minrälsen på Visbykorvettens lastdäck?
Räcker det verkligen att utsjöminera från ubåt?
- Vem och på vilken grund beslutades det att ett ubåtsjaktsystem från Kanada skulle anskaffas till Visbykorvetterna?
Hur mycket har detta aldrig operativa ubåtsjaktsystem kostat? Kommer statens kostnader härför att återkrävas?
Kalle Anka,
SvaraRaderaSe inlägg av den 22 mars 2012 på denna blogg.
Allan Widman
Ok, införandegruppen redan kommenterad.
SvaraRaderaKan du då istället utveckla dina reaktioner på riksrevisionens senaste rapport.
"Några påstår att det internationella engagemanget tar för mycket fokus från den nationella dimensionen, men det finns andra kandidater för denna roll."
SvaraRaderaJag tycker det är lika märkligt varje gång jag ser någon påstå att internationell verksamhet står i motsatt förhållande till nationella delen. För egen del har tiden jag lagt i internationella insatser varit de mest utvecklande i mitt liv. Utan den kompetensen jag fått där hade jag varit ganska värdelös på att leda mitt nuvarande förband. Jag upplever att det främst är officerare med bristande internationell erfarenhet (och SD) som driver denna tes, tyvärr alltför högljutt.
När du nämner orden så går de att tolka på olika sätt. Jag väljer att tolka dem som att du anser att Nato är kandidaten för den nationella dimensionen. I så fall stödjer jag dig. Låt vår egen lilla armé koncentrerar sig på insatser. Det har vi mest säkerhetspolitisk nytta av och det är betydligt trovärdigare än nuvarande försök till en miniatyrinvasionsarmé.
Du får gå med i främlingslegionen om du vill fortsätta med detta. Jag vill inte att mina skattepengar skall slösas på diverse personliga äventyr och kolonialkrig runt om i världen.
RaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaVad kan vara angelägnare för regeringens parlamentariskt sammansatta försvarsberedning än att operationalisera den svenska ensidiga solidaritetsdeklarationen?
I en situation där:
a) Det svenska flygtidsuttaget med spetsigt stridsflyg tre år i rad sjunkit från år till år och fortsätter att sjunka i år och 2014.
b) Det i dagarna insatta förbandet FS 26 är det sista svenska truppbidraget till internationella insatser på lång tid framåt. Efter denna tvärnit ska Försvarsmakten bara skicka ett hundratal kontinuerligt tjänstgörande yrkesofficerare utomlands som stabsofficerare, instruktörer och militärobservatörer - inte en enda menig sjöman eller skyttesoldat utan officersgrad avses framgent insättas i skarp insats internationellt.
c) Rikshemvärnschefen i sin ledare i tidningen Hemvärnet nr 6 -2013 skriver "...vi sänker antalet GMU-rekryter till hemvärnet från behovet på 1500 platser till cirka 500 under 2014."
Det politiska receptet heter "Hjälp utifrån" för att hantera egen fortsatt minskande militär förmåga. Likväl finns inget svenskt politiskt beslut om "Host Nation Support" i enlighet med det av Nato utformade konceptet.
Det är möjligt att Sverige rent generellt är så interoperabelt med Nato att Host Nation Support inte är något som vi särskilt behöver planera för elller öva?
Utvärderingen av Operation Unified Protector 2011 tyder likväl på att det i Europa inte finns annat än ytterligt begränsade resurser för att flytta militära resurser och projicera militär makt även inom Europa och dess omedelbara närområde.
Om Sverige vill mottaga militär hjälp i en säkerhetspolitisk kris, så måste nationen förfoga över egna tillräckliga resurser för att tillföra dessa maktmedel till svenskt territorium. Det räcker inte att boka biljetter inklusive reservation för incheckad övervikt på kommersiella flighter för den av oss önskade utländska militära personalen.
- Vi måste ha de helt egna resurserna för att på anvisad plats någonstans i världen kunna hämta utländsk militär personal och sådant som jaktrobotar till våra stridsflygplan av typ JAS 39 Gripen. Och den platsen kan mycket väl vara Andersen Air Force Base på ön Guam i Stilla havet.
Brasilien har deklarerat intresse för att köpa tolv exemplar av JAS 39 Gripen. Styckpriset är närmast exakt detsamma som för KC-390.
Det skulle förvåna denne skribent om inte Sverige kommer att erbjudas att anskaffa tolv stycken transportflygplan av typ KC-390. Med en sådan resurs i Sverige ägo, så kan de inrikespolitiska förvecklingarna som oundvikligen skulle följa av att öppna upp för en diskussion om svenskt Nato-medlemskap elegant undvikas.
- Vi vill väl vara sams? I allafall de bägge förment statsbärande arbetarpartierna sinsemellan - både det gamla och det nya.
Allan,
SvaraRadera"Några påstår att det internationella engagemanget tar för mycket fokus från den nationella dimensionen, men det finns andra kandidater för denna roll"
Vi har snart lagt ned en komplett årsbudget på Försvar och samhällets krisberedskap sedan 2000 på internationella insatser.
Vi läser alla riksrevisonens rapport och konstant ekonomi planen Perp konsekvensbeskrivningar med bekymrade pannveck och oro.
Då är min fråga till dig Allan och regering och riksdag?
Är det rimligt att lägga dessa summor på internationell vsh framåt när vår förmåga att försvara landet och våra medborgares så låg?
Är det då inte rimligt att omfördela medel till materielanslaget istället för att delfinansiera materialberget?
Naturligtvis tar det internationella operationerna en hel del tankekraft , tid och fokus i försvarsmakten i anspråk som enligt min mening borde läggas ännu mer på krigsplanläggning mobiliseringsförberedelser ,öka stridsvärdet genom övning i egen terräng på den mob/krigsplaneringen.
Nästa insats för försvarsmakten bör vara Gotland bland annat och inte Afganistan.,Afrika mfl.
Sverige försvaras inte där.
Sverige först och Sverige är fantastiskt och värt att försvaras.
Kn Jan-Olov Holm Hemvärnsbefäl
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaSaab kan inte offerera, inte ens marknadsföra någon försvarsmateriel någonstans, utan att statsmakten i förväg godkänt affärsupplägget. Därtill kommer att i stort sett all svensk försvarsmaterielexport av annat än obetydlig omfattning kräver svensk statlig exportkredit.
Det synes fullständigt orealistiskt att Sverige inte skulle fullfölja vad som offererats. Svensk offert måste gälla.
Vill Schweiz, Brasilien, Slovakien och ytterligare någon JAS 39 Gripen-kund hyra flygplan av denna typ, som för närvarande disponeras av svensk flygdivision, så kommer staten att fullföra de intentioner, som de godkänt i och med att Försvarsexportmyndigheten eller Saab offererat med godkännande av ISP och benäget bistånd av SEK och EKN.
Det är regeringen som i varje läge bedömer var av svenska skattebetalare finansierade exemplar av stridsflygplanet JAS 39 Gripen gör bäst nytta. Det kan vara vid svensk eller utländsk flygdivision. Riksdagen torde icke göra sig besvär därom.
Självfallet kan Försvarsmakten producera lika mycket flygtid per disponerat flygplan till gagn för försvaret av Sverige, som genereras med samma stridsflygplanstyp i Tjeckien till gagn för dess försvar.
Det är min bedömning att en nedläggning av flygverkstaden i Kallinge inte är en av de prioriterade åtgärder som krävs för att höja det årliga flygtidsuttaget per JAS 39 Gripen disponerad av den svenska Försvarsmakten.
Det skulle vidare storligen förvåna denne skribent om inte ansvarsfulla företrädare för svensk statsmakt nu övervägde att ominrikta de kvantitativa målen för svensk militär flygkapacitet från skrov i hangar till flygtid i luften.
Ny analys??? Kanske det, men Widmans piruetter och fotombyten genom åren kräver ingen analys, de lyser av egen kraft
SvaraRaderaGott nytt 2014, Allan Widman. Med risk för att bli tjatig, måste jag påminna om att systemkollapsen inom FM är ett faktum. Tänker inte ödsla tid på exempel, vi som är insatta vet sedan länge. Det som inte sägs, bestäms, och genomförs i år ("Supervalåret 2014") kanske aldrig genomförs. Menar att Försvarsfrågan aldrig i efterkrigstid har varit viktigare än nu. Mvh Peter
SvaraRaderaGustav Wasa sa...
SvaraRaderaDen svenska alltmer välbeprövade modellen för förmågeavveckling är numera att under iakttagande av största möjliga diskretion avstå från avgörande beslut under en längre tid och sedan som konsekvens av det obetydliga politiska intresset för frågan med stöd av beslut på myndighetsnivån slutavveckla förmågan utan någon större diskussion eller närmare motivering.
Min hypotes är att den svenska statsmakten lärde sig ett och annat den hårda vägen när I 3 och I 13 på 1990-talet mönstrade lokal folklore i parti och minut. Det var inte kul för försvarsministrar med kommunalmän i besökssoffan och slitsamt för partigrupperna i riksdagen att tvingas hålla i yxan.
När kustartilleriet och dito robotar avvecklades vitsordades utvecklingen av H. Syrén & G. Gunnarsson genom åtminstone tigande och därmed samtyckande. Marinen hade inte dessförinnan och kommer knappast heller någon gång i framtiden att ha två lika högt placerade officerare i ledningen för Sveriges försvar.
När det militära flygbassystemet några år senare avvecklades, så var det inte emot den uttryckta viljan av någon svensk flygvapenofficer över majors grad, vare sig denne då var aktiv eller hade gått i pension.
När svensk rymdverksamhet ytterligare några år senare i praktiken avfördes från den svenska nationella agendan, så protesterade inte forsknings-, försvars- eller näringsminister. Den nationella industriella förmåga som byggts upp inom Ericsson i Mölndal och Volvo Aero i Trollhättan genom statligt finansierat deltagande i ESA i decennier är nu borta.
Lite kul är det att det nu är paneuropeiska projekt (Pooling-n-Sharing) och dito nordiska (NORDEFCO) som ska rädda i Sverige verksam försvarsindustri. Och att 2013 års perspektivplan särskilt pekar på krigföring i rymden inklusive önskvärdheten av ett eget svenskt försvar mot ballistiska robotar.
- Har vi ändå inte tämligen storskaligt redan provat realismen i idéerna om nordiskt alternativt europeiskt flyg- och rymdindustrisamarbete?
Minns att Sverige på 1980-talet satsade stort på Tele-X när våra nordiska grannländer inte ville satsa på kulturell television genom att realisera NORDSAT.
- Om man anser att reservofficerarna finns kvar i Försvarsmakten och att det finns militär flygbasförmåga i dagens Sverige, så behöver man inte vara ett dugg orolig för framtida svensk sjökrigföringsförmåga.
Vår nuvarande statschef kommer förvisso fortsätta att bära dubbelknäppt uniform m/48 i helylle och kommer att betjänas av sjöofficerare som adjutanter i än många år.
Men kommer utsjöflottan att bestå av fler enheter än Veteranflottiljen inklusive T46?
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaa) Det svenska kavalleriet läggs ner 1925.
b) 8 november 1952 annulleras ordern på den första i Sverige utvecklade jetmotorn (Dovern) för stridsflygplan trots att den godkändes i luftvärdighetsprov 14 januari 1951 och också därefter klarat sin specificerade funktionsgräns om 11000 meters höjd och Mach = 0,6.
c) 5 mars 1970 träder Icke-spridningsavtalet (NPT) i kraft och Sverige har avträtt sin kärnvapenoption trots att vi under mer än ett decennium satsat helhjärtat på en komplett kärnbränslecykel inom rikets gränser.
- Vad hade hänt om dessa tre för den nationella prestigen inte bara känsliga utan rent av smärtsamma förmågebreddsminskningar hade försenats åtta år?
Det är min fasta övertygelse om att tillkomsten av ett svenskt flygvapen innan andra världskrigets utbrott krävde kavalleriets nedläggning redan 1925. Likaså att inte ens den svenska expanderande försvarsekonomin under 1950-talet hade klarat av att finansiera vidarutveckling av den helsvenska Dovern till Lansen och Draken. Utan tillgång till Rolls Royce motor Avon hade svensk flygindustris historia tagit slut. Avon tillverkades under 24 år i elvatusen exemplar för en internationell marknad. Det gav drifterfarenheter, som den av Curt Nicolin i Finspång utvecklade Dovern aldrig skulle ha kunnat komma i närheten av.
Vad som hade hänt om Sverige hade följt sina Överbefälhavares (ÖB:s) fackmannamässiga råd om att på egen hand själv finansiera egenutvecklade kärnvapen tål att funderas över.
H. Syrén kunde som ÖB 2004 öppet problematisera artilleriets vidare existens i Försvarsmakten. Det är inte lika lätt nu 10 år senare. Nu finns ett reellt hot mot svenskt territorium och vi är fortfarande inte medlemmar av Nato.
Sverige ska som funktion av sina mångfaldiga exportframgångar vara ett moderflygvapen för JAS 39 Gripen med allt vad det innebär av ansvar för vidareutveckling och vidmakthållande av minst två versioner (JAS 39C och JAS 39E) i än många decennier. Thailand har helt nyligen tagit leverans av JAS 39C i nyskick och vare sig vill eller kan nog omsätta dessa flygplan förrän 2040.
Lika mycket som vi i den nära framtiden åter behöver reell, beprövad samt krigsduglig bekämpningsförmåga av markmål lika lite har vi längre kompetensen för att vara en moderarmé för fälthaubits.
Ska vi ha eldrör eller raketartilleri och det ska vi, så blir det nödvändigtvis som elever till en robust artilleristat. När vi åter har en artilleriinspektör och åter ger ut artillerireglementen inklusive för pjästjänst, då men först då skulle vi kunna realisera förmåga med artilleribataljon.
Den komplexa utveckling av ARCHER inkluderande nytt eldrör, ny ammunition, ny lavett och nytt fordon som inte Norge och Sverige tillsammans kunde finansiera kan inte Sverige ensam bära. Kompetensen att handhava artilleri tekniskt och taktiskt, i industri, förvaltning och förband finns inte längre inom rikets gränser.
Och efter Norges om ARCHER väl informerade avhopp samt Danmarks snubba 2013 att inte ens ta med ARCHER bland de artillerisystem de avser utvärdera inför en anskaffning, så finns ingen möjlig ny kund för export.
155 mm:s haubits är en volymprodukt. Det är konfektion. Inget man ens drömmer om att köpa skräddarsytt. Ännu mycket mindre som unik anslående haute-couture.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaNär Amf1 lyckas sänka avhoppen under GMU från 30% till drygt 20% så behövs väl inte centraliserad Boot-Camp längre?
- Hur ska man klara livet som kustjägare om man inte håller för en 90-dagars grundläggande militär utbildning?
Den som inte pallar för trycket kan nu som alltid få fysioterapi och annan rehabilitering genom hemmalandstinget.
http://nynashamnsposten.se/nyheter/vasterhaningetungelsta/1.2337372-var-femte-rekryt-hoppar-av-fran-berga
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaDen första fregatten av Nansen-klass kölsträcktes i April 2003. I Spanien.
Det samnordiska ubåtsprojektet Viking avbröts sommaren 2004.
Norsk varvsindustri är med svenska mått mätt av högst ansenlig storlek. Dess förmåga att utveckla och tillverka flytande och fasta skeppstekniska lösningar konkurrenskraftig nog att vinna kommersiella kontrakt på en global marknad.
AB Norge behöver inte använda sin marinmaterielbudget för att vidmakthålla ett skeppstekniskt kluster inom landets gränser.
Också försvarsindustri följer företagsekonomisk logik. Därför lämnade först IG JAS och sedan BAE sina engagemang i JAS Gripen. Därför lämnas NHI, Kockums och "Artilleri-Bofors-i-Karlskoga" i sticket av Eurocopter, Thyssen Krupp respektive BAE.
Det är inget konstigt. Hela logiken med samriskbolag/joint ventures samt dotterbolag är att isolera risktagande på specifika marknader, vare sig de är geografiska eller produktmässiga. Det är aldrig meningen att moderbolag och dess aktieägare ska ta obegränsat betalningsansvar för verksamhet och produkter som ligger utanför koncernens kärna.
När kunderna flyr ett dotterbolag, så flyr också finansieringen från moderbolaget. Det är ofta svårt att på en bolagsstämma förklara varför man bedriver verksamhet med förlust i ett annat land. Ingen tycker det är konstigt att Astra Zeneca lägger ner verksamhet i Sverige. Ingen tycker det är konstigt att Volkswagen har synpunkter på Scania.
Svensk statsmakt vill säkert att försvarsmateriel utvecklas och tillverkas inom Sveriges gränser. Frågan är bara hur stark denna vilja är? Om den som utvecklar och tillverkar inte ägs av svenska staten, så hamnar frågan om geografisk lokalisering i en förhandling med beställaren och avvägs mot pris och prestanda. Mer av det ena leder allt som oftast till mindre av det andra.
- Vill svensk statsmakt bedriva markoperativ verksamhet med stöd av indirekt eld mot markmål?
Om så är fallet är ett sätt att resonera att utgå från exempel av beprövad krigsduglig bekämpningsförmåga i vår omvärld. Ett annat är att låsa fast sig i ett specifikt projekt och bortse från all företagsekonomisk logik hos den aktuelle leverantören och all nationalekonomisk logik för den egna statsmakten.
- Vad som nu händer med ARCHER vet vi inte. Vill Finland ta över pjäserna beställda av Norge?
Däremot vet vi att Norge inte längre vill betala för norska officerare stationerade utanför Norge i de så kallade NORDEFCO-länderna.
Norge köper fregatter från Spanien, ubåtar från Tyskland och stridsflygplan från USA. Allt norskt försvarssamarbete torde oavsett om det handlar om materiel, planer eller utbildning gå att hantera inom Nato och dess civila samt militära samarbetsformer.
"Train as you fight" brukar det heta. Och Norge avser strida inom Nato.