Genom FM Org 13 har officerare, med erfarenhet av skarpa insatser utomlands, plötsligt funnit sig placerade på lägre befattningar i insatsorganisationen.
Redan den första veteransoldatutredningen, som jag ledde 2007-08, konstaterade att tjänstgöring i skarpa insatser borde vara tydligt meriterande vid viss befordran och en förutsättning för att komma ifråga för högre tjänster inom myndigheten. Närmast ordagrant fördes detta förslag in i den proposition som riksdagen ställde sig bakom.
Motivet var naturligtvis att de som ska leda och utbilda soldater själva bör ha personlig stridserfarenhet. I enskilt fall handlar det om kompetens, soldaternas förtroende och - varför inte -erkänsla. Ytterst är detta också en förutsättning för att uppnå bästa möjliga effekt av vårt försvar, såväl där ute som nationellt.
Därför frågade jag nyligen försvarsministern vilka åtgärder hon var beredd vidta för att förvissa sig om att försvarets
framtida kompetensförsörjning inte hotas i den pågående omställningen.
Hon upprepar i sitt svar vad regering och riksdag tidigare ställt sig bakom beträffande den internationella insatsen som merit och tillfogar att det är myndigheten som självt beslutar om placeringar i insatsorganisationen. Helt förutsägbart.
Mer intressant är dock avslutningen på svaret: "Som myndighetschef ansvarar överbefälhavaren för att
insatsorganisationen – med utgångspunkt i gällande bestämmelser om statlig
anställning – bemannas på ett sådant sätt att Försvarsmakten uppfyller de
operativa militära krav riksdagen har ställt". Jag tolkar detta som att ministern erinrar om att bemanning ska ske på ett sätt som är optimalt utifrån insatsorganisationens användbarhet - helt enkelt utifrån förmågan till väpnad strid.
När ÖB på Newsmill skriver att den nya bemanningsprincipen INTE ska tillämpas vid förband som planeras för internationell insats ställer han sig i realiteten bakom samma princip; när det verkligen gäller ska den beprövade stridsdugligheten äga företräde.
Ett ofta upprepat mantra de senaste åren har varit "samma förband borta som hemma". Det är en sak att detta, såväl materiellt som personellt, aldrig fullt ut kan genomföras, men kan någon förstå varför principen ska överges just i den nationella kontexten?
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hur skulle det se ut om OP-fänrikarnas mångmiljonutbildning inte leder till något användbart alls? Instruktörer klarar dessa fänrikar inte av att vara(inte deras fel, förstås) och då återstår skrivbordssysslor.Vi hade infanterister både som lvkompanichef och senare lvbataljonschef och det gick hyggligt så länge som det handlade om listor och planering och chefen inte behövde förstå förbandstypen. Men han var helt i händerna på plutoncheferna och hade ändå 15 års erfarenhet att stå på...OP har inte många rätt idag, det blir varken hackat eller malet
SvaraRaderaDet är väl bäst att inflika att det finns ingen logisk följd av att en duglig plutonchef nödvändigtvis är en lika duglig kompanichef eller bataljonchef, hur mycket personlig stridserfarenhet han än har. Det tillkommer ytterligare faktorer som avgör det, även om det förstås är bra om alla har stridserfarenhet.
SvaraRaderaFysiskt gamla plutonchefer kanske är bra när det gäller uppgifter som får ta tid, där våld är en nödåtgärd och där man utgör ett direkt politiskt instrument. Men i ett nationellt krig där förband skall anfalla för att nedkämpa fienden kanske andra kvaliteter krävs. Erfarenheten från sådana krig säger att den fysiska prestationsförmågan måste vara hög, högre än vad en 40 - 45-årig kapten normalt besitter. Så bemannade vi våra "gamla dåliga" krigsförband, fältförbanden bemannades med personal mellan 20 och 32 års ålder som regel. Och när vi sände FN-trupp utomlands så var det ok med lite mer erfarna och äldre (och frivilliga) individer. Så vi har antagligan lagat nåt som inte var så trasigt.
Vilket krig skall FM vara förberett på? Det som är svårast och kommer att kräva mest uppoffringar och värnar vår direkta personliga och nationella frihet eller det politiskt möjliga långt hemifrån som vi kan dra oss ur när priset börjar bli för högt?
Alla diskussioner om personalförsörjning och materielanskaffning faller lite innan vi bestämt oss och känns ytterligt teoretiska och förefaller ha bristande verklighetsförankring.
Ja, jag har varit ute i internationell tjänst 3ggr i alla roller; kompanichef, observatör och avdelningschef i högre multinationell stab, haft förmånen att regelbundet göra krigsförandstjänst, bla som kompanichef, bataljonchef och i högre taktisk stab.
Men det kan ju bero på att jag utbildades i ett "gammalt dåligt" officerssystem där man från början inriktades mot, i mitt fall, de högre befattningsnivåerna i FM redan från kadettstadiet. Jag har aldrig haft kravet på mig att bli den bäste instruktören,det fanns andra kategorier som gjorde det. Däremot kunde jag fokusera tidigt på chefsrollen. Kanske inte så dumt ändå......Ja, när jag fältbataljonchef var jag 36 år och äldst på förbandet! Men då var inriktningen att i första hand försvara landet.
Old School
De som benämns "gamla" idag dvs 40-45 åringar är i många fall i bättre fysisk form än våra yngre kolleggor.
SvaraRaderaTa fram en resultatlista från RegM i diverse idrottstävlingar, FMM Patrull m m. De yngre idag har oftast inte rätt "pannben" vilket vi (40+) fått träna upp under diverse dåtida, gammaldags och kassa krigsförbandsövningar (obs. ironin).
/Du kan alltid lita på grabbarna över 35...
@anonym 09:13
SvaraRaderaJo, men de flesta börjar tycka att det tar emot i den åldern och entusiasmen börjar ockaå dala.
Men skit i åldern. Den viktiga frågan är vilket krig vi skall dimensionera oss för. Det för att värna hemlandet eller den lagom farliga utlandsinsatsen?
Det som är farligast för nationen eller det som är troligast?
Det kanske Allan W kan svara på?
Old School
@ herr Widman
SvaraRaderaHuvudskälet för omorganisationen av FM och det nya personalförsörjningssytemet är att spara pengar. Några andra mätbara målsättningar kan jag inte hitta. Att flytta om OF till andra befattningar kommer att fortsätta (ca 1000 st) under nästa år. Man kan lugnt säga att det inträffade inte har speciellt mycket med strid inom eller utom landet att göra.
De problem som uppstår när man inom en grupp har en utsedd formell ledare och där gruppen leds av en informell ledare är väl kända och att det skulle påverka vårt försvars effekt i någon positiv riktning har jag svårt att se.
Sedan är ju valet av befattningsinnehavare beroende på vad man vill uppnå. Man har väl inte direkt tagit till vara den kompetens som finns inom det politiska systemet när man tillsatte den så kallade försvarsberedningen. Där har man, med några undantag, snarare premierat inkompetens i sakfrågan. Ser man däremot till att den de facto endast förväntas leverera problem och lösningar som ligger inom nuvarande ramar, fram till 2042, så är valet av ledamöter helt betydelselöst. Ska den dessutom behandla de frågor fru ordförande ger sken av (översvämningar, datahackers, pandemier och politisk bevakning av upprustningen i omvärlden o.s.v.) är valet av ledamöter ännu mer mediokert.
De förändringar som FM behöver göra i framtiden skall tas ur innevarande ram genom att ”ytterligare resurser kan behövas frigöras inom försvarsområdet för att möjliggöra finansieringen av reformen efter 2014.”
Detta skall genomföras som ”reformer inom personalförsörjningen, reduceringar inom stödverksamheten, effektiviseringsåtgärder, eller att anpassa verksamheten till tilldelade medel. Så låter det i den nyligen lagda budgeten.
I klartext kan detta betyda.
- Lönerevision som syftar till att sätta lön efter ansvar och arbetsuppgift OR.
- Tidsbegränsade anställningar för specoff m.fl.
- Minskning av basorg och/eller FMLOG.
- Minskning av utbildningsorganisationen.
- Minskning av förbandens kravprofiler.
Av dessa åtgärder följer givetvis en personalminskning. Den och beräkningar för kostnadsminskningar av ovanstående åtgärder finns redan.
Slutligen kan man då konstatera att alla åtgärder syftar till att din regering vill spara pengar till något som den anser är viktigare. Den enda mätbara parametern i de operativa militära krav regeringen har ställt på FM mäts i kronor och ören och har ingenting med väpnad strid att göra.
Sedan måste du förstå att ord skrivna i en regeringsskrivelse inte alltid är detsamma som verklighet. Mantrat du avslutar med är ett tydligt exempel på misslyckande som vissa av oss förutsåg för länge sedan. Det övergick från att vara problem till utmaning av herr Tolgfors.
Nuvarande har nog inte greppat den frågan - heller.
Hur går det med ubåtarna??
Teaterdirektören.
@ Old School
SvaraRaderaVår FM skall enligt Alliansregeringen dimensioneras för krig inom ram och gärna lite billigare så att vi rent av kan gå med "vinst" på eländet!
Teaterdirektören.
Bästa sättet att spara pengar är ju att stänga ner PRIO då och då...allt avstannar pengarna rasslar förbi.
SvaraRaderaStämningen på mitt förband är mycket dämpad. Alla går i någon sorts kollektiv trötthet, de flesta har ingen större arbetsglädje, det är mycket "tugg" i filarummen samtidigt som verksamheten rullar på i ett tempo som aldrig förr! Allt ska lösas nu med allt färre resurser samtidigt som vi genomför omfattande förändringar! Trots alla HR-avd, beteendevetare, LoK, psykologer mm är det så här illa! Vad gör vi (FM) med det finaste vi har; personalen?
SvaraRadera@ Herr Widman.
SvaraRadera”I verkligheten gör trion från Sb, Fö och Fi förstärkt med en tjänsteman från Borgs budgetavdelning jobbet ändå.
Ett resultat är den skrivelse som regeringen skickade till ÖB i går med en beställning av besparingar (stödfunktioner, rekrytering och utbildning, konsulttäthet och inköp av vapen).”
Svd ledarblogg 5/10 2012
Är detta att betrakta som ett första delbetänkande från den så kallade ”försvarsberedningen”?
Var är i så fall analysen?
Om uppgifterna inte passerat ”beredningen” är det nog lika bra att ta sin mats ur skolan?
Uppgiften ter sig i skenet av detta tämligen meningslös och tiden borde kunna användas till nyttigare saker.
Det verkar som tre+ myror väger tyngre än tolv elefanter?
Teaterdirektören.
Teaterdirektören,
SvaraRaderaI slutändan lägger beredningen sitt betänkande. Det är vad regeringen måste förhålla sig till, eftersom det normalt är ett samlat uttryck för vad samtliga riksdagens ledamöter enats om.
På gott och ont är det en folkvilja som formuleras. Att undergräva parlamentarismen torde nu vara det sista vi vill.
@ Herr Widman.
SvaraRaderaOm nu uppenbarligen den moderata delen av regeringen struntar i analyser, beredning och mycket annat vad återstår då för "folkviljan" att utföra?
Helt klart är ju att den delen undergräver alla analyser, betänkande, folkvilja, demokratiska värden och allianssamarbetet.
Regeringen har ju också klart deklarerat att den inte tänker förhålla sig till några slutsatser som innebär att det behöver skjutas till några extra pengar till FM fram till 2042.
Så vad ligger egentligen på bordet??
Teaterdirektören.
PS! Det ligger ett par ubåtar på regeringens bord sedan en tid. Hur blir det med dem?
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaJag har skrivit det otaliga gånger på denna och andra bloggar:
- Regeringen har bemyndigat anskaffning av NGU. För regeringen är ärendet därmed i formell mening avslutat. Regeringen ska ju inte i normalfallet detaljstyra vår svenska professionellt kompetenta förvaltningsmyndigheter.
- Försvarsmakten har hos FMV beställt anskaffning av NGU.
- FMV och TKMS/Kockums förhandlar om kontrakt för utveckling och leverans av 2 st ubåtar av typ NGU.
Leverantören vet att svenska staten inte överväger att anskaffa NGU i en konkurrensupphandling varför leverantören nog kan tänkas vara benägen att ställa ekonomiska villkor som ej vore aktuella i en konkurrensupphandling.
Det är ju i första hand ubåtsutvecklingsförmåga lokaliserad till svenskt territorium som den djupa svenska staten åstundar.
- Borde regeringen ta över förhandlingarna med TKMS/Kockums från FMV?
Hej,
SvaraRaderaJag skulle bara vilja förklara hur en förhandling mellan FMV och industrin i ett riktat förfarande går till. I denna förhandling disskuteras resursbehov kopplat till aktiviteter som behöver utföras för att nå "målet", till en sådan nedbrytningsgrad att "Staten" kan bedömma skäligheten i den självkostnad som uppkommer hos industrin för att genomföra uppdraget. För att skaffa underlag till att bedömma skäligheten i timpriser, lokalkostnader, drfiftskostnader för anläggningar m.m. granskas det ned på individuella fakturor. Total öppenhet föreligger i den granskningen. Efter att den skäliga självkostnaden är fastlagd så har industrin rätt att lägga på den mellan staten och industrin överenskomna vinsten. Denna vinst garanterar ägarnas vilja att påta sig ansvar och i förlängningen företagets bestående. Detta är en grund för vidmakthållandet av systemen över dess planerade livslängd. Att en konkurrensupphandling per default skulle garantera staten den lägsta livslängdkostnaden om en ens den lägsta initiala anskaffningskostnaden kan man tvista. Min uppfattning är att detta inte är en enkel fråga men att den är djupt analyserad och att det finns en stark övertygelse om att det är den bästa affären ur ett skattebetalarperspektiv som eftersträvas. Till slut görs även en efterkalkyl över hur det blev och den ligger till grund för framtida debiteringsgrunder om man inte från start redan tecknat ett vinstdelningsavtal. Som exempel kan nämnas att då ubåten Gotland byggdes så fick staten vid efterkalkylen återbetalningar av ekonomiska medel pga av att projektet varit så lyckat.
Vänligen
"The public servant"