Ja, det blev en lång vecka i Almedalen. Och händelserik. ÖB kom ordentligt ut med den långsiktiga obalansen. Han påminde om tidigare artikulerade behov från 2015 och 2019 för materiel respektive insatsorganisation och lade sedan till förmågelyftet.
Det senare har ju tidigare inte erkänts som någon ekonomisk börda för FM. På Berga, tidigare under våren, uttalade ÖB att han inte behövde flytta en krona i materielplanen före 2020 på grund av E/F. Nu hette det att "dessutom" tillkommer ett förmågelyft JAS Gripen.
Det har ju spekulerats mycket om prislappen. Vissa uppgifter har vidarebefordrats till försvarsutskottet, men jag har valt att inte ta del. Prislappar i dessa sammanhang är något av rörliga mål och det - som jag som riksdagsledamot - inte kan använda i debatten blir bara uppgifter till förfång.
Frågan är dock vem som specificerar? Är det Schweiz som kräver ombyggt skrov för extra inre bränsle? Eller är det Nederländerna (som just sagt interimistiskt nej till JSF) som vill ha hangarfartygsförmåga? Brasilien har just skjutit upp sitt anskaffningsbeslut ytterligare sex månader. Hur mycket utrymme i utvecklingen kan de fortfarande göra anspråk på?
Ursprungligen var det just svenska, operativa behov som dimensionerade Gripen. Det ledde till att ett antal små och mellanstora länder med begränsade, ekonomiska resurser slog till. Kanske skulle vi strunta i att snegla på andra och själva bestämma utifrån egna, upplevda behov? Det har fungerat förut.
Att som svensk general sätta sitt namn under något som befinner sig i perpetuum mobile är att begära mycket, men det är nog inget mindre än just det som nu avkrävs dem.
Ett alternativ vore att hantera utvecklingskostnaden som ett villkorslån med mycket förmånlig ränta från Riksgälden. Saab/Investor får låna X antal miljarder för utveckling och behöver endast återbetala om exporten når upp till visst värde. En sådan lösning skulle i alla fall hålla FM skadelös.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
" Kanske skulle vi strunta i att snegla på andra och själva bestämma utifrån egna, upplevda behov?"
SvaraRaderaSom PRIO då - fast tvärtom...
Ja, ett lån med sådana villkor skulle hålla både FM och Saab skadelösa.
SvaraRaderaFlygsoldat 113 Bom
@ Allan
SvaraRaderaÄr det inte dags att både avskaffa försvarsministerposten och försvarsutskottet?
Överförsvarsminister Borg har ju redan fattat beslutet så varför då plåga alla försvarspolitiker i alliansen genom deras deltagande i charaden...?
Dessutom skulle det väl gå att anställa några GSS/K för en försvarsministerlön...
Trident,
SvaraRaderaNågra försöker ännu stå emot...
Allan, Du gjorde bra ifrån dig under Almedalenveckan. Tänker då främst på seminarierna och TV inslagen.
SvaraRaderaFrågan är också den om även du ska räknas in i Engbloms skara av " negativa försvarsbloggare"? :)
Skipper,
SvaraRaderaJag förstår inte riktigt vad Du menar. Jag har alltid försökt hålla mig till det jag trott varit sanningen. Ibland har jag haft fel, men jag mäter inte min karriär mot andra tyckare.
Det första stycket var seriöst och det andra var ett försök till skämt.
RaderaDet baserades på det faktum att Annicka Engblom under seminariet "klarar Sverige ett väpnat angrepp" beklagade sig över alla "negativa försvarsbloggare därute".
Flygsoldat 113 Bom,
SvaraRaderaDu har fångat själva poängen i mitt inlägg. Både SAAB och FM skulle vara skadelösa...
Skipper,
SvaraRaderamisstänkte ironin, men var inte helt säker. Jag tillhör nog kategorin skeptiker. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad som just nu går åt rätt håll.
Att man aldrig lär sig att ironi inte fungerar i skrift. Får nog lägga till *IRONI* i texten nästa gång.
SvaraRaderaDet som går åt rätt håll just nu är att ÖB klivit fram och varit ovanligt tydlig på att sätt som vi inte sett tidigare i samband med att media också tagit detta på stort allvar.
Dessutom har i stort sett alla patier (förutom moderaterna) öppnat upp för att ev öka anslaget.
Åt detta kan vi glädjas under semestern!
Kan trösta dig med att jag som 80-talist förstod ironin
RaderaSkipper,
SvaraRaderaDet handlar alltid om verkan i målet...
Hur åstadkommer man då bäst verkan i målet?
RaderaEnligt mitt förmenande:
1. Löpande säkpol analyser av omvärldsläget
2. Ett anslag som är tillräckligt för att möta ovanstående behov långsiktigt OCH snabba förändringar
3. Att FM förvaltar ovanstående medel rätt.
Med Anders Borg som överförsvarsmimister är det dock svårt att hoppas på de två första punkterna.
Fast det flygplan som var dimensionerat för svenska behov, dvs Gripen A/B lyckades vi aldrig exportera. Först när vi exportanpassat flygplanet med C/D versionen kom exportframgångarna.
SvaraRaderaSå jag tror inte man ska specificera E/F Gripen helt och hållet efter svenska krav som de ser ut idag, risken är då att exporten uteblir. För något annat alternativ än en uppdaterad Gripen kan jag inte tänka mig att Flygvapnet får, då kostnaderna för alternativen skulle bli alltför höga.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaEn rimligt rationell beslutsordning vore:
Luftförsvarsutredning (LFU) -->
Operativa krav -->
Teknisk specifikation -->
Investeringskalkyl inkl känslighetsanalys -->
Finansieringslösning (förslagsvis statlig medverkan huvudsakligen i form av villkorslån)
Självfallet innebär varje val i alla skeden ovan att andra krav respektive andra förmågor och funktioner väljs bort. Ett säkert recept för misslyckande i form av kostnadsöverskridande och spruckna tidsramar är att utveckla mot oklara mål.
Likaså är det självklart meningslöst att inleda utveckling, som inte uthålligt kan finansieras. Finns inte pengarna identifierade från början, så lär de knappast spontant dyka upp under resans gång.
Det är därtill önskvärt med i förväg definierade strategier för en rimligt bibehållen försvarsnytta om projektet skulle behöva skalas ned. I multinationella projekt förekommer det att en eller flera partners hoppar av. Inte ens att parterna i ett industriprojekt är militärt alliansbundna med varandra är en garanti för varaktighet. Ett aktuellt exempel är hur till och med rika och försvarsmotiverade USA känner sig tvingade att överge Italien och Tyskland i MEADS.
"Ursprungligen var det just svenska, operativa behov som dimensionerade Gripen."
SvaraRaderaSå är det till stor del fortfarande. Gripen A/B designades med relativt liten intern bränslemängd eftersom vi då hade gott om baser vilket möjliggjorde ett uppträdande där till exempel ett attackuppdrag kunde innehålla både en och två snabbtankningar på en främre bas.
Den möjligheten har vi nu frånhänt oss eftersom dessa "främre baser" inte längre finns. Även om själva rullbanan fortfarande finns kvar som en kommunal flygplats så är de betjäningsförband som skulle kunna genomföra snabbtankningen borta sedan länge. Med det nya personalförsörjningssystemet kommer vi heller inte att kunna sätta upp sådana förband i den mängd som skulle krävas.
Såvida vi inte ska anskaffa förmågan till lufttankning på riktigt (nej, en modifierad Tp84 är inte det...) så återstår bara för flygplanen att bära med sig mer bränsle. I dagsläget så gör man det genom att bära flera extratankar, vilket då sker på bekostnad av vapenlast. Det fungerar nog bra under övningar när vapen bara simuleras, men blir svårare i ett skarpt läge...
Den som undrar vad problemet är för flygplan med för lite bränsle kan rekommenderas att läsa om hur det argentinska flygvapnet kunde operera med sina Mirage under Falklandskriget...
Angående de just svenska, operativa behov som dimensionerade Gripen vill jag påminna om de svenska operativa kraven som dimensionerade J35 Draken: Skulle snabbt kunna vara i luften för att svara mot våra korta förvarningstider, skulle kunna snabbt stiga till de höga höjder där enskilt uppträdande atombombbärande fiendeflygplan skulle bekämpas i direktanfall. Höghöjdsjaktflygplanet Draken skulle kunna genomföra anfallen i överljudsfart. Det behövde inte ha den räckvidd som dimensionerade andra jaktflygplanskonstruktioner och kraven på lastförmåga var även den mycket måttlig.
RaderaUnder de 46 år som Draken var i förbandstjänst var det kanske de första 10 - 15 åren som de dimensionerande kraven var motiverade av hotbilden. Successivt måste emellertid förbanden anpassa uppträdandet till att möta stora anfallsvågor innehållande betydligt fler attackflygplan än höghöjdsbombare. I stället för att starta enskilda flygplan eller rotar blev normaluppträdandet rote och - på låg och lägsta höjd - fyrgrupp.
Förutom spaningsversioner utvecklades för danska flygvapnet en attackversion.
Sens moral: Bra stridsflygplan är de som visar sig kunna verka i helt andra miljöer än vad som antagits vid ritbordet. Allsidighet verkar vara en framgångsfaktor. Drakendesignen för 1960-talet tvingades - och lyckades - fungera in på 2000-talet. Morgondagens stridsflyg kostar så enormt mycket att man knappast törs tro att de blott behöver vara i tjänst ett tjugotal år. Man kan därför käbbla om vikten av specifik svensk krasättning men historien talar mot!
Nederländerna lär inte ställa krav på hangarfartygsförmåga med tanke på att landet inte har och aldrig lär skaffa hangarfartyg. Däremot kan man nog tänka sig att det finns andra förmågor man gärna vill ha i ett flygplan.
SvaraRaderaDock lär Nederländerna, näst Norge, vara det land i NATO som har snarlikast krav på ett stridsflygplan jämfört med Sverige. Schweiz må vara en politiskt korrekt kund, men landets behov och användande av luftstridskrafter skiljer sig starkt ifrån Sverige.
Risken är överhängande att 39E/F landar i att bli ett avhjälpande av dagens problem i JAS 39C/D istället för något framtidssäkrat. Sannolikt blir det också.
Beträffande lufttnakningsförmågan är det en förmåga Sverige inte ska skaffa sig. Att skydda lufttankningsflygplan kräver mycket stora resurser, varvid "drygt" hela Flygvapnet kommer att få avdelas för detta ändamål. Däremot ska stridsflygplanen ha förmågan att lufttanka. Således har Uppgiven helt rätt. Ett spritt bassystem är fortsatt det som krävs för svenskt bruk med tanke på vårt ringa geografiska djup, men stora bredd.
Instämmer med Gustav Wasa avseende beslutsgången. Det börjar dock brådska om det ska finnas något som vara operativt strax bortom 2020 när 39C/D är helt föråldrad. Försvar och Säkerhet hade en intressant post härom dagen avseende kostnader att operera olika stridsflygplan. Det ska också vägas mot utvecklingskostnaderna.
Även om Schweiz faktiska behov är blygsamma tolkar jag deras villighet att ensa kraven med Flygvapnet, och därmed skjuta upp leveransen några år, som att även de är intresserade av få med de smyganpassningar som studerats i Flygsystem 2025 när i stort sett hela skrovet ändå ska modifieras.
RaderaAllt annat viktigt, som nya sensorer, ny motor samt utökad bränsle- och vapenlast, har de ju haft med i specen redan från början - och allt detta går inte att få med ett C/D-skrov.
Jag är mindre orolig för att en Svensk/Schweizisk E/F blir ett för litet förmågelyft än för de politiska riskerna, både här och där, för att hela projektet avbryts redan innan något bindande avtal är tecknat.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaAtt konfigurera och dimensionera:
- plattformar först taktiskt och sedan tekniskt är grannlaga.
- projekt för framtagning av plattformar med avseende på kompetens och ekonomi är minst lika utmanande.
Ansvaret för ovanstående beslut och ansvaret för de beslutsunderlag besluten grundas på kan inte delegeras från den politiska nivån. Allt risktagande för nationen Sverige bör med full insyn tecknas av dess riksdag.
Minns att det aldrig är för sent för att misslyckas. Ett perfekt koncept och en lika lysande strategi för att realisera konceptet ger ingen operativ nytta förrän all nödvändig mer eller mindre "hantverksmässig" industriell förmåga är på plats och ändamålsenligt organiserad för att inom budget leverera en fullt fungerande "stridsmaskin".
The devil is in the details. Och ju tidigare utmaningar identifieras och problematiseras ju enklare och billigare är de alltid att hantera.
Air-Policing och Naval Gunfire Support är förvisso efterfrågade förmågor, men de är ensamma inte tillräckliga för att motivera egenutveckling av plattformar och de avsevärda projektrisker, som oundvikligen är förknippade med sådan.
All försvarsmaterielutveckling syftar ytterst blott och bart till att möjliggöra beprövad och därmed trovärdig krigsduglig bekämpningsförmåga med ett militärt förband ställt till statsmaktens förfogande.
Det finns inga genvägar och knappast ens möjligheten av några "accelerationsspår" inom området försvarsmaterielutveckling. Antingen vet man vad man sysslar med eller så famlar man mer eller mindre i blindo utan vetskap om vilken risktagning man utsätter sin huvudman för.
Det finns heller ingen acceptans för "best effort" om ett projekt underpresterar. Ett säkerhetspoltiskt instrument måste vara fullt ut skarpt.
Jo men ett accelerationsspår är ju att beställa en produkt som endast klarar av ett ytterst begränsat antal saker. Ungefär som F-104 starfighter jämfört med F-35. Egenutveckling av plattformar är motiverade när det handlar om infrastruktur och möjligheter till bemanning.
SvaraRaderaVad spelar det för roll att vi köper GBU-39 med bomblavett ifrån hyllan om vi inte har den minsta möjlighet att köpa hanteringsmaterielen, anställa personal att hantera den materielen och anpassa vår basinfrastruktur? Jag ger mig tusan på att egenutveckling av lavetten och förrådslådorna för bomberna ger betydligt bättre pris/prestandaförhållande jämfört med de lösningar vi ändå håller på att egenutveckla nu för att överhuvudtaget kunna använda bomberna.
J.K Nilsson
Gripen är onekligen ett utmärkt exempel på hur det kan vara bättre att utveckla eget än att låsa upp sig i stora internationella konsortier.
SvaraRaderaMin uppfattning är att det nästan alltid är bättre att ha en tydlig huvudman och sedan konkurrens där kunder har ett urval av huvudmän att binda upp sig emot när de köper sin material.
Att alla kunder binder upp sig till samma produkt (NH90 eller JSF)), delar på produktionen oavsett kompetens och sedan deltar oavsett kostnader är troligtvis den absolut dyraste metoden för att få tillgång till försvarsmateriel.
Sedan blir jag lite orolig när du (Allan Widman) uppger att du inte bryr dig om prislappen eftersom den inte kan användas i debatten.
SvaraRaderaAtt vara påläst, ta beslut och hålla koll på vilket håll målet rör på sig är vad jag förväntar mig av en riksdagsledamot. Att ta beslut med en tillrättalagd bakgrundshistoria är ett av de absolut bästa sätten att förlora pengar. Så att en försvarspolitisk talesman inte ens bryr sig om att hålla koll på utvecklingen ger ju en hel del insikt i varför det blir som det blir...
Entreprenören,
SvaraRaderaDen aktuella prislappen har viskats i mina öron åtskilliga gånger. Och nästan aldrig har beloppet varit detsamma. Det kommer att kosta vad det kostar. Inget omfattande materielprojekt har någonsin levererat på avtalad tid och kontraktssumma. Det gäller här hemma och i alla andra länder. Som sagt, rörligt mål.
Wise,
Jag vet ju att NL saknar hangarfartyg, men det gör inte deras goda vänner.
öh va!? Vad menar du, skulle NL beställa hangarfartygsanpassat för att någon annan (Usa?) har det?
RaderaJag hoppas att det inte är så du menar för det verkar överkonspiratoriskt på gränsen till korkat, speciellt med tanke på att det NL kör med nu, F-16, och tänkta F-35A inte direkt lämpar sig för hangarfartyg.
/TheStoff
Det är just problemet med fördyrningar som är varför du ska hålla järnkoll på officiellt lämnade prisuppgifter. Att kontraktpartners drar över med pengar handlar ofta om en "låt gå mentalitet" och dålig förhandlingsteknik. I byggbranschen är det till exempel så illa att man alltid får lägga in en straffklausul för förseningar om man vill få något gjort.
RaderaPå samma sätt lyckades ju till exempel Finland minska sina kostnader för NH90 förseningarna eftersom de tillskillnad från Sverige hade tagit med just förseningsklausuler i sitt avtal.
Om du hade ett excelark med "viskningar" och officiellt lämnade uppgifter så skulle du helt enkelt få ett bättre förhandlingsvapen när du ska utkräva ansvar från Försvarsmakten eller industriella motparter. Som jag uppfattar det så verkar du vara en av våra mer kritiskt tänkande försvarspolitiker och det behövs verkligen försvarspolitiker som klarar av att hålla en egen linje men även utkräva ansvar och ifrågasätta. Som kuriosa kan jag nämna att jag träffade M-politiker (borde vara längst i försvarsutskottet eftersom han var cirka 2m lång men jag minns inte namnet) som helt fick mig att tappa tilltron till Moderaterna eftersom han lät som en hybrid mellan Karin Enström och Steng Tolgfors även när han var omgiven av Försvarsutbildare och Hemvärnsmän.
Förövrigt vill jag minnas att Gripen konsortiet nyligen återlämnade en ansenlig summa pengar till statskassan eftersom ett ganska omfattande projekt blev billigare än beräknat. Så allt är inte nattsvart i försvarsprojekt =). Gillar även grundidéen med villkorslån även om det finns bokföringsmässiga problem precis som Gustav Wasa tar upp. Att vända på lånet och låta staten endast betala tillbaka om det går bra kanske skulle kunna vara mer lämpligt.
Gustav Wasa sa...
SvaraRaderaValet av slutlig finansieringslösning har som framgår av den rationella arbetsgång som beskrivs här ovan av mig (LFU-->Operativa krav-->Teknisk spec-->Investeringskalkyl-->Finansieringslösning) ingen påverkan på de operativa kraven eller den tekniska specifikationen.
Vidmakthållande av teknisk utvecklingskapacitet förbrukar kontinuerligt resurser till löner och arbetsmaterial. Däremot har det ingen betydelse för den tekniska utvecklingen om den finansieras med villkorslån eller något annat. Pengar är i detta sammanhang bara pengar.
Valet av finansieringslösning har däremot i högsta grad påverkan på incitamentsstrukturen för industrins högsta ledning.
Ett statligt villkorslån kan i det långa loppet vara hur förmånligt som helst för industrin, men måste ändå bokföras som en skuld ändå tills det med all sannolikhet avskrivs om tio år. Därmed sänker ett villkorslån som varje annat lån det mottagande företagets soliditet i närtid.
En höjning av framtida kontrakterat ordervärde höjer omedelbart ett börsnoterat företags riktkurs. Många företagsledningar betalas i förhållande till hur företagets börskurs utvecklas. (Marknaden har alltid rätt!)
Sannolikt måste industrin ges tid att svänga sin företagslednings incitamentsstruktur bort från börkurs för att det ska vara möjligt för staten att finasiera ett förmågelyft av JAS Gripen med generösa villkorslån.
Dagens företagsledning förutsatte när de accepterade sina löner och förmåner att villkoren inte skulle ändras. De vill inte behöva lida skada.
@ Gustav Wasa
SvaraRaderaDet är precis som du säger. Men även den psykologiska framgångsfaktorn är betydelsefull. Så företagsledningen blir säkert nöjd efter hand som beställningarna droppar in...
Flygsoldat 113 Bom
@Wiseman
SvaraRaderaGällande lufttankningsförmåga så tror jag man får lyfta blicken och tänka på att vi nu faktiskt skall ta emot stöd från andra nationer vid en eventuell kris. Vi har inte kapacitet till att själva vakta ett tankflygplan, däremot har summan av de stater som (eventuellt) kan tänkas ställa upp på vår sida den kapaciteten.
Det som bör vara prioriterad verksamhet för FM är att kunna stå emot ett väpnat angrepp så pass att det när andra stater har uppbådat resurser och vilja att bidraga, skall det fortfarande finnas möjlighet att utan allt för stora förluster och med tillräcklig "vinstchans" lämna stöd till Sverige.
Dock är min personliga uppfattning att Sverige nu har minskat sin förmåga så pass att ovanstående scenario ej längre är att räkna med.
/K
K:
RaderaVi ska ha förmågan att lufttanka. Både för att kunna delta i internationella insatser och uppträda expeditionärt, men också för att kunna utnyttja de resurser som kan ställas oss till förfogande i om vi får hjälp utifrån.
Lufttankning är en hävstångsresurs och därmed ett prioriterat mål. Således är det en resurs man vill slå ut redan från början, vilket ytterligare är ett motiv till varför resurserna istället bör läggas på baser och infrastruktur för dessa.
För de bortåt fem miljarder kr som tre lufttankningsflygplan skulle kosta att anskaffa kan man få en hel del infrastruktur för baser. Nyttjandekostnaden är definitivt något som kan bytas rakt av mot tid på amerikanska eller tyska tankers.
Försvarsmaktens förslag om 80 JAS 39 Ny är baserat på en veckas uthållighet vilket är då hjälp måste ha anlänt.
@Wiseman
SvaraRaderaDär är jag helt med, jag missade en kritisk rad i ditt förra inlägg, att vi skall ha förmåga att lufttanka vårt spetsflyg.
Gott så.
Radera