Ja, det är bättre att bygga på en plattform man har än att anskaffa nytt från annat håll. Dock vill jag erinra om att när vi gick från A/B till C/D fanns det ingen som berättade att vårt befintliga STRIC inte skulle fungera. Ingen upplyste heller om att vi inte skulle integrera Robot 75 som vi har i hundratal eller att den där lufttankningsförmågan bara skulle fungera i en ände.
Om, eller när, vi nu på nytt ska utveckla ett stridflygplan (ny motor, ny radar och sannolikt nytt skrov) ska vi mot skattebetalarna vara tydliga: Det handlar om mellan 30-50 miljarder och Riksdagen ska vara tydlig med krav på ett fullgott beslutsunderlag. Vi vill veta vilka förmågor som ska utvecklas, när de kan realiseras och till vilket sammanlagt pris. Inget mindre och inget mer.
Detta kan bara en LFU (Luftförsvarsutredning) 2009 prestera.
Allan Widman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När FMV och Försvarsmakten skrotar all intern systemutvecklings- och kravställningsförmåga så får man räkna med överraskningar. Att upphandla systemansvar fungerar tyvärr bara för det system man upphandlar. Att kravställa gränsytor till omgivande och befintliga kundsystem måste man ofta som kund själv ansvara för genom kravställning i upphandlingen.
SvaraRaderaDet är tyvärr mycket PowerPoint, visioner och önsketänkande i den nya materielförsörjningsstrategin. Kanske ska man rita kartan i t.ex. 1:15000 innan man börjar orientera. Just nu försöker man navigera i den lilla skogsdungen med en karta i skala 1:250000. Dessutom har man tagit en 50 år gammal karta. Tro f-n att det inte går så bra.
Ni politiker måste se över er roll för att säkerställa de förutsättningar som krävs för att målen ska kunna uppnås. Se t.ex. detta inlägg hos Wiseman: http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2008/09/off-shelf-eller-ej-materielprocessen.html
Innan man gjort det så skyfflar man bara omkring kostnader, men man reducerar inga kostnader utan att samtidigt reducera förmåga. Det går åt lika många timmar för ett systemsäkerhetsarbete enligt regelverket, oavsett om det görs på offentliga lönemedel eller privata. Är det leverantörens timmar så hamnar kostnaden på prislappen istället. Kunden får betala hursomhelst.
Feedback på valda strategier kan ju vara det faktum att vi får ut väldigt lite pang för pengarna just nu. Är det bara Försvarsmaktens ansvar?
Vi behöver engagerade politiker som har förmåga att tänka mer än bara svartvitt, som är ödmjuka inför verklighetens komplexitet och som kan driva nödvändiga åtgärder på den politiska nivån! Ska man lägga sig i detaljer så krävs mer än lekmannaförenklingar som beslutsunderlag. Eller så ska man skapa förutsättningar i Försvarsmakten (förtroende för Försvarsmaktens som myndighet och dess underlag) för att kunna leda på rätt nivå med rätt typ av inriktningar.
En sak är helt klar - som politiker har ni rätt att kräva relevanta beslutsunderlag av Försvarsmakten. De som är ansvariga för upprättande och uppföljning av myndigheten Försvarsmakten är den politiska ledningen. Om Försvarsmaktens ledning och framtagning av beslutsunderlag inte fungerar tillfredställande så är det ert problem. Det är detta problemet som borde adresseras. Lösningen är inte att på nästa nivå i ledningen försöka peta i detaljfrågorna på ett minst lika inkompetent sätt. Se till att den som ska vara kompetent blir det istället, och ge Försvarsmakten rimliga verktyg i form av en lagstiftning som står i paritet till förändringar och mål med Försvarsmaktens verksamhet.
Allan -
SvaraRaderaDet var nog inte primärt därför att vi gick från A/B till C/D som det krypterade länksambandet till STRIC försvann. Det orsakades av att en klar och otvetydig signal utgick från politiskt håll att Försvarsmakten inte hade till uppgift att försvara svenskt territorium. Konsekvensen av att inte operera med stridsflyg i ett territoriellt försvar är att vårt stridsflyg kommer att ledas av NATO som ju är de enda som har kompetens utanför svenskt område.
Helt nyligen, dock långt efter att JAS 39 C/D utrustning fastställts, har den utsagan modererats till att vi "däremot ska kunna hantera kriser, intressekonflikter och incidenter som också kan vara av militärt slag, även i närområdet." Konsekvensen av att utsagor från försvarskommitteer och andra politiska instanser tas på allvar kan kännas trist, men vi skall nog inte klaga över att svensk militär är följsam mot politiska utsagor, även sådana som klingar av kristallkuleskådande och ideologibibel.
Vad beträffar våra STRIC så finns dom ju till väsentliga delar kvar i funktion än idag. Om ni politiker inte vill att deras funktion skall äventyras så krävs det nog att ni kommer med klara och entydiga direktiv och följer upp hur direktiven tolkas. Där är, vad jag upplever, du själv en kugge i det politiska skeendet.
Politiker, industrimän och myndighetsföreträdare har i den svenska modellen för försvarsmaterielutveckling sinsemellan arbetat mycket nära och förtroendefullt. Alla har känt varandra. De har prestigelöst kunnat testa nya idéer och tillsammans sjösätta också mycket stora projekt utan alltför omfattande byråkrati och därmed förenad tidsutdräkt.
SvaraRaderaStatsminister Erlander kunde personligen hålla sig informerad och följa svenska spjutspetsprojekt som byggandet av stordatorer (BARK och BESK) och framtagningen av vad som då benämndes som atomvapen.
Som ett modernt land utan egna krigserfarenheter i närtid kunde vi ifrågasätta andras hävdvunna sanningar. Det medgav oss att tänka fritt och skapa innovativa försvarsprodukter som i decennier fortsatt att erövra världsmarknaden. Exempel är granatgeväret Carl-Gustaf och luftvärnsrobotsystemet RBS 70.
Ett litet land med egna dyrköpta krigserfarenheter hade svårligen vågat satsa så djärvt. Men ibland så slog satsningarna fel och resulterade i mer tveksamma lösningar som till exempel Stridsvagn S (Strv 103). Det begränsade militära värdet av att sakna torn är uppenbarligen en läxa som hela världen lärt sig av oss. Om de inte insett det själva.
Den svenska pionjärepoken inom krigsmaterielframställning med dess alla lyckträffar och bojsänken är nu mest sannolikt över. Utrymmet för att en handfull svenska ingenjörer idag ska kunna ta fram en radikalt avvikande krigsmaskin helt efter eget huvud är nog litet. Även om konceptet vore klokt uttänkt, så återstår likväl det svåraste; att få tillämpningen att fungera och sedan tillverka farkosten till ett rimligt pris.
När svenska industrimän och myndighetsföreträdare på senare tid skissat på remarkabla lösningar:
- Till exempel en höjd kabin och ett eget taktiskt ledningssystem till HKP 14, så har de inblandade varit noga med att inte fästa sådan krav på papper. Det går därför inte idag att spåra av vem och när dessa idéer först dök upp och blev till ett krav i den svenska upphandlingen.
- Ett annat exempel är den Handlingsplan JAS Gripen som det refereras till med ett par rader i kompletteringspropositionen våren 2007. Ingenstans i proposition eller handlingsplan nämns att en ensad flotta JAS 39 C/D medför ett högst avsevärt investeringsbehov i ett nytt landstäckande Strilsystem.
Också på materielförsörjningens område är numera Sverige inte längre ett undantagsland. Globaliseringen har också på detta område hunnit ikapp oss.
Från och med nu så måste svenska kravspecifikationer för ny försvarsmateriel vara spårbara till vem som när krävde ett visst dimensionerande krav. Allt behöver inte vara öppet, men det måste finnas ett minimum av analys och konsekvensbeskrivningar innan nya anskaffningar anträds.
Mitt under det kalla kriget så kunde kustartilleristen Bo Westin leda en luftförsvarsutredning (LFU 67) som i en öppen upplaga publicerad av Folk och Försvar redogjorde för hur luftvärn avvägts gentemot jaktflyg och hur man resonerat kring splitterskydd gentemot utspridning på marken av stridsflygplan. Operationsanalytiska resonemang inklusive grafer för detta och annat finns med. Hemligare var det inte. Hemligare behöver det inte vara.
Gustav: Handlingsplanen för ensad C/D park (2007) är inte grunden för detta problem, den lades långt tidigare.
SvaraRadera39A/B blev mer eller mindre nedlagt redan 2005 med C KRI inriktningsbeslut för internationella sambands- och ledningssystem för JAS39C/D. I detta beslut sades det tydligt att utveckling på 39A/B skulle läggas ner till förmån för C/D. I och med det fick 39A/B en mycket kort livslängd. Fördelen med detta beslut var att de svenska JAS39C/D kunde hänga på den ungerska utvecklingen och få en NATO kompatibel utrustning i stort sett "på köpet". Internationella insatser för Flygvapnet började bli på modet med CCT/Red Flag Alaska 2006.
Ensad C/D park 2007 innebär att de A/B som skulle kosta mycket pengar att förlänga livslängden på i stället kom in i samma utveckling som C/D. Därmed så sparar vi pengar på att slippa två parallella utvecklingsspår.
Missen som gjordes 2005 var att STRIL organisationen och övriga FM inte hängde på. Min misstanke att det var NBF fokuset som fortfarande skapade en Lützen dimma över slagfältet. Alla nivå 1 krav saknades helt enkelt.
Jag håller dock med dig i din slutsats. I ivern att vara hemliga så glömmer vi bort att informera dom som borde få rätt information så att helheten också blir riktig.
Men man kan å andra sidan inte komma i efterhand och vilja ändra på förutsättningarna. Det blir mycket dyrt att vela fram och tillbaka. Politikerna måste nu välja. Antingen Internationella Insatser med kompatibla lednings- och kommunikationsssytem, ELLER en svensk unik lösning (FRJAS eller TARAS). Tyvärr är Gripen för liten för att ha bägge samtidigt och vår budget lär inte heller rymma utveckling av två parallella system.
Försvarsmakten är en enrådighetsmyndighet. Det är ÖB ensam som fattar åtminstone alla viktiga beslut. Mindre viktiga beslut kan delegeras. Den som fattar beslut på delegation (t ex C KRI) bör kunna förväntas vara kunnig på sitt område och anmäla sina beslut och dess konsekvenser för chefen. Ansvaret för Försvarsmaktens beslut bör inte gärna kunna sjabblas bort.
SvaraRaderaNär C KRI tar sitt interoperabilitetsbeslut 2005, så finansieras interoperabilitetsutveckling av JAS 39 C/D genom att nyutveckling och vidmakthållande av JAS 39 A/B stryps.
Men C KRI måste i detta läge rimligen ha känt till och informerat ÖB om att konsekvensen av interoperabilitetsbeslutet är att miljardbelopp måste investeras i Link-16 utrustning till ett stort antal svenska radiokullar. Uppgiften territoriell integritet (TI) har inte lyfts av Försvarsmakten av vare sig riksdagen, regeringen eller dess försvarsberedning.
Det hela blir riktigt parodiskt när Thailand i februari 2008 undertecknar ett avtal om köp av JAS 39 Gripen inklusive FSR 890, STRIC och våra nationella svenska datalänkar. Då om inte tidigare återuppstår behovet av vidmakthållande av den teknik som C KRI i sitt beslut 2005 lägger ner för att finansiera en satsning på annat.
- Om vi från Thailand nu har full kostnadstäckning för vidmakthållande av svenska nationella datalänkar installerade i JAS 39 C/D, varför ska vi då inte själva använda oss av denna lösning för det egna nationella existensförsvaret?
Det fina i kråksången är att vi skulle klara oss med att bara utrusta ett mindre antal radiokullar med importerad Link-16 för utbildning och övning.
Det landstäckande arvet av radiokullar med nationell datalänk skulle kunna fortsätta att användas. Det innebär miljardbesparingar de närmaste åren!
Gustav: Ja, Thailand har köpt FV 2000 i ett 39C/D skal. Vi kan därmed tacka vår export till Ungern för att vi fått möjlighet till internationella kommunikations- och länksystem och vi kan tacka Thailand för att vi får möjligheten att få det gamla tillbaka. Cirkeln är rund...
SvaraRaderaVi kan därtill tacka Norge för att vi först inriktat utvecklingen av JAS 39 E/F för att skydda kolvätetillgångar i arktiska vatten mot en högteknologisk motståndare och därefter tacka Brasilien för att vi hastigt ominriktar samma projekt för att nu skydda tropiska regnskogar mot en ideologiskt driven bondehär.
SvaraRaderaEn alternativ ordning månde vara att också fråga sig:
- Vad ställer ÖB:s stridsplan för krav på JAS 39 Gripen?
- Vilken krav på JAS 39 E/F kan härledas ur svensk luftmaktsdoktrin?