Tala är guld

Idag Karlbergs slott i Stockholm. AFCEA hade jubileum och inbjöd även alternativa röster.

NBG var enligt Försvarsmaktens forskningschef, Mats Olofsson, en utmobbad företeelse. De drygt 200 designregler som sammanställts för en eventuell uppbyggnad i framtiden av ett NBF var inte att förakta. En representant från FMV ville även komma med förslag på hur skattebetalarna skulle få återbäring på sina två investerade miljarder. Sådana mottages givetvis tacksamt, förutsatt att inga nya insatser är nödvändiga.

Samtidigt måste jag redovisa hur besluten om Hästveda fattats i FM. Totalt är det fem olika dokument som vi måste förhålla oss till. Först FMUP. Sedan VU09 och en komplettering till denna. Därtill ett antal andra beslut och order med olika beteckningar.

Genomgående hänvisar de olika besluten tillbaka till FMUP, men frågan är om denna "plan" verkligen representerar ett skarpt myndighetsbeslut. För en utomstående tycks det hela vara ett "blame game" där ingen egentligen vågar teckna firma.

En sak är dock uppenbar efter genomgång av samtliga dokument. Steg 1 och 2 har en tydlig relation i samtliga dokument. Man vet vart man vill komma och stegen hänger ihop. Att ansvarig minister sedan inte vill låtsas om detta är en annan femma. Den som hör av sig kommer att få samtliga bifogade filer per mail.

Till sist fd partiledaren och statsministern Göran Persson, som nu har mage att låta krokodiltårar falla över svensk försvarsindustri. Under hans tid decimerades antalet insatsförband på ett sätt som får Per-Albin att framstå som synnerligen modest. Han prioriterade alltid verkstadsjobben och de vita rockarna framför försvarsförmågan. Han struntade blankt i det operativa och utlyste själv den "strategiska time-outen". Men nu har han hamnat i sitt rätta element. Han må ogilla upphandlingar i konkurrens, men säljer gärna sig själv till högstbjudande. Staten och kapitalet.


Allan Widman

Hej matematik!

Ibland går tid mellan inlägg. Jag är ledsen för det.

Igår hade Försvarsutskottet utfrågning med Försvarsdepartementet gällande pågående åtaganden och nya bemyndiganden i materielförsörjningen.

I huvudsak koncentrerades diskussionen till det stora förmågelyftet för stridsflyget. Ibland kallat E/F, ibland Next Generation och medialt ofta "Superjas". Chefen för militära enheten, generallöjtnanten Mats Nilsson, konstaterade att osäkerheterna ännu var stora. Ännu vet vi inte om detta kan göras tillsammans med annan köpare eller när det senast måste göras, givet kravet på förberedelser och C/D:s effektiva livslängd. Eftersom vi heller inte vet vilka förmågor som behöver lyftas i flygstridskrafterna kunde frågor om när, hur eller till vilket pris inte heller besvaras.

I denna del angavs att det inom FM nu pågår en översyn av behoven, vilken tillsammans med utvärderingen av det s.k. demonstratorprogrammet (slutförs 2010) utgör viktigt underlag för beslut. Ett sådant kan behöva fattas "inom ett, tre eller fem år".

Viss diskussion utspann sig även beträffande anskaffning av nya radarjaktrobotar. Mats Nilsson svarade på direkt fråga att det saknades kopplingar mellan ett sådant beslut och nästa generation stridsflygplan. Enligt honom kunde t.ex. en Meteor lika gärna hänga under en C/D som en E/F. Men jag undrar...

Lite roligt blev det kring vad som återstod att leverera enligt objektsramen från delserie 3 och innehållet i den nu aktuella uppgraderingen av C/D, kallad MS 20. Här användes uttrycken "mängder" samt större och mindre "delmängder" i sådan utsträckning att man upplevde sig förflyttad till 70-talets matematikundervisning. Ni minns väl mängdläran?

Nåja, de konkreta svaren på ledamöternas frågor lyste mest med sin frånvaro. Än så länge tycks de vara för tidigt väckta, men erfarenheterna visar å andra sidan att det plötsligt kan vara för sent.

Idag anordnar Socialdemokraterna och Folk och Försvar seminarium om försvarsindustrin. Talar gör bland annat fil dr Jan Joel Andersson och professor emeritus Gunnar Eliasson. Den förre skrev 2004 en uppmärksammad brännpunktare under rubriken "välj försvarsindustri eller insatsförsvar". Ska bli intressant att se om de synpunkterna fortfarande står sig?

Allan Widman

Estradörernas tidevarv

En underbar och klar höstmorgon i Hästveda. I berget alltid lika kallt. Personal som inte förstår varför deras verksamhet inte behövs och vad som står att vinna med en nedläggning.

Allt talar för att berget inte kan avvecklas, oavsett vad som händer med stridsledningsfunktionen. FMTN och FMLOG kommer likväl att behöva finnas nära infrastrukturen. Och om alla befattningshavare inom stril-funktionen ska finnas kvar, men tjänstgöra någon annanstans, undrar man över besparingens storlek. Personalen har inte fått veta och ej heller några beslutsfattare av dignitet.

Och finns det verkligen ett av myndigheten formellt fattat beslut om nedläggning? Det talas om det, men ingen har visat upp det. Kanske är det bara "provtryckt". Har Silwer, Salestrand och Brännström verkligen satt sin professionella heder i pant på detta, "ända in i kaklet"? Ja, kanske. Idag saknades bemyndigade befattningshavare på HKV för formell begäran om utlämnande av ett sådant beslut, men i morgon försöker vi igen.

Kanske skriver någon tidning också om FMV:s recension av GLC/NOC?

En mycket god vän till mig sade en gång att "98 procent av svenska folket kan inte skilja på ett RPG och en fagott. Än värre är att 98 procent av försvarspolitikerna bryr sig mer om fagotten än RPG:et". Det är hårt, men inrymmer ändå ett korn av sanning.

Måhända lever vi i estradörernas tidevarv?



Allan Widman

Tunga besked

Sent ikväll nås jag av nyheten om två skadade, svenska soldater i Afghanistan. Tydligen i närheten av MES. Anhöriga inte underrättade ännu.

Våra tankar borde nu vara med alla de anhöriga vars nära befinner sig i Afghanistan.

Allan Widman

Steg ett och två...

Någon skriver att det som för alla är bekant som steg ett och steg två inte har med vartannat att göra. De hänger uppenbarligen inte samman. Därför behöver steg ett inte underställas politiskt beslut, medan det omvända dock gäller steg två.

Riksdagens beslut var:

”Inom Försvarsmakten pågår en utredning om en gemensam lägescentral (GLC). Eventuella genomgripande förändringar av dagens organisation kopplade till detta bör ske efter godkännande av regeringen.”

Objektivt sett är frikopplingen mellan steg ett och två ganska märklig. När steg numreras brukar det antyda att de hänger samman, att de leder någon vart och beskriver en resa, och ibland rentav ett mål.

Hästveda svarar ledningsmässigt för merparten av vår flygtidsproduktion. Därmed kan en mer "genomgripande förändring av dagens organisation" inte upphittas, ens teoretiskt.

Ingen kan överpröva Riksdagens tolkning av dess egna beslut.


Allan Widman

Words, words, words...

Ett av försvarspolitikens dilemmor är att ingen försvarsminister får uppleva en andra mandatperiod. Ingen behöver någonsin stå till svars för de konsekvenser som en försvarsproposition leder till. Uppföljning är näst intill omöjlig och riksdagen är dessutom ganska ointresserad av sådant.

Just nu råder högkonjunktur för välformulerade ambitioner: Sverige ska lyfta JAS Gripen till "next generation". Nya ubåtar ska konstrueras och Visbykorvetter bli operativa. När rättsmaskineriet malt tillräckligt länge ska vi kanske också anskaffa SEP. Därtill ska insatsorganisationen, i bemärkelsen tillgänglig inom veckor, gå från drygt tiotusen till nästan det tredubbla. Allt inom en oförändrad ekonomisk ram.

Övergången till ett frivilligt rekryterat manskap i försvaret har av FM omsatts i att heltidsanställda soldater också ska bli tillsvidare ( fast) anställda. Och några förbandsnedläggningar ska inte ske.

Kan detta förverkligas i alla sina olika delar? Jag är inte längre optimist.

Värst av allt är att vi inte vårdar de förmågor vi har. I August Strindbergs drama Erik XIV sades, något prematurt, att flottan låg i Karlskrona och ruttnade. Just nu ser vi att Hkp 4 och många relativt obrukade JAS Gripen A/B lämnas i ensliga förvar. Heller inte så långt från Karlskrona.

Vi byter våra operativa förmågor mot förmåga till utveckling. När man läser den myndighetsinterna utredningen om stridsflyget, Arena, så förstår man att det inte längre handlar om riktiga förmågor utan om att kunna vara förberedd att utveckla en förmåga när behoven uppstår.

Jag har noterat entusiasmen inför det kommande förmågelyftet i stridsflyget bland mina bloggkollegor. Men inom en oförändrad ekonomisk ram för försvaret bör de också överväga konsekvenserna: Ett flygvapen är inte bara flyg, utan också vapen, flygtrim, sensorer, ledning och möjlighet till utspridd gruppering.

För övrigt vill jag understryka att en LFU 2009 inte bör ledas av politiker. Möjligen kan man ha en parlamentarisk referensgrupp. Utredaren bör sökas bland äldre, gärna pensionerade FV-officerare, som inte avlönas av industrin. Valet av honom eller henne, liksom omhändertagandet av slutsatserna, ska dock överlämnas till de folkvalda.

Allan Widman

Ingen gris i säcken

Ja, det är bättre att bygga på en plattform man har än att anskaffa nytt från annat håll. Dock vill jag erinra om att när vi gick från A/B till C/D fanns det ingen som berättade att vårt befintliga STRIC inte skulle fungera. Ingen upplyste heller om att vi inte skulle integrera Robot 75 som vi har i hundratal eller att den där lufttankningsförmågan bara skulle fungera i en ände.

Om, eller när, vi nu på nytt ska utveckla ett stridflygplan (ny motor, ny radar och sannolikt nytt skrov) ska vi mot skattebetalarna vara tydliga: Det handlar om mellan 30-50 miljarder och Riksdagen ska vara tydlig med krav på ett fullgott beslutsunderlag. Vi vill veta vilka förmågor som ska utvecklas, när de kan realiseras och till vilket sammanlagt pris. Inget mindre och inget mer.

Detta kan bara en LFU (Luftförsvarsutredning) 2009 prestera.

Allan Widman

Försvarsmakten kräver...

enligt Expressen att Sverige skickar en ambulanshelikopter till Afghanistan. Kring detta kan man ha många funderingar: Har vi nu övergivit tanken på MEDEVAC enligt Natos standard? I så fall bra, bättre komma dit under 2011 med något som kan fungera, än att inte komma alls. Är det nu bara en helikopter?

Tidigare har myndigheten använt uttrycket "en helikopterenhet". Antydningsvis avses väl med det minst två helikoptrar? Och lite polemiskt kan man väl också undra vad som ligger bakom uttrycket "kräver"? Myndigheten föreslog själv i budgetunderlaget för 2009 att en sådan enhet skulle skickas samma år. Både regeringen och riksdagen tog fasta på detta i sina respektive beslut. När sedan 10 B inte visade sig mogen uppgiften i tid så skulle "alternativa möjligheter" undersökas.

Och verkligen intressant är ju vilka alternativ till en svensk, militär MEDEVAC-helikopter som undersökts? Har FMV fått ett uppdrag av Försvarsmakten att handla upp förmåga på annat håll? Har vi undersökt möjligheterna att bidra till andra länders helikopternärvaro med personal, understöd av annat slag eller reda pengar? Under hösten lär en del av dessa frågor få sitt svar.

Miljöpartiet vill åka hem från Afghanistan. Viktigare än att fokusera på uppgiften är att slå fast en tidtabell för ett svenskt uttåg. Jag känner en uppriktig besvikelse över Miljöpartiets hållning. Om de får råda ska Sverige ensidigt dra sig ur både Kosovo och Afghanistan. Hur är det egentligen ställt med solidariteten mot civilbefolkning och de övriga länder som opererar tillsammans med oss? Var finns Annika Norgren-Christensen och Lars Ångström?

Idag åt jag lunch med FN:s generalsekreterare. Även Peter Eriksson var där, men lät blicken gå mot taket när Ban Ki Moon vädjade om att Sverige skulle vara kvar i Afghanistan, minst på nuvarande nivå.

Man kan ha synpunkter på de borgerliga partiernas försvar- och säkerhetspolitik, men alternativen förskräcker.

När det gäller ledningen av våra stridsflygplan nås jag nästan dagligen av dåliga nyheter. Bilden av ett förmågesammanbrott blir allt tydligare. Mer om detta inom kort.


Allan Widman