Hellre en fågel i handen än arton i skogen...

Jag avser att besvara ett par av de senaste dagarnas inlägg och ge några ytterligare kommentarer kring helikopterfrågan.

Svensson skriver att den enda hänsyn stormakterna behöver ta till oss är att vi har (hade?) en försvarsindustri av världsklass.

Annat än på marginalen delar jag inte slutsatsen. När det gäller stora svenskutvecklade plattformar är exportframgångarna mycket blygsamma. Gripen och ubåtar säljs i vissa fall second hand och till vrakpriser. Detta har vi kunnat göra eftersom de svenska skattebetalarna redan stått för den initiala notan. Lite annorlunda är det med den del av industrin som lyckats nischa sig mot delkomponenter. Där har det gått bättre. Sålunda var det för Volvo Aero av mindre betydelse om Norge valde JSF eller Gripen. För dem blev det affär i vilket fall.

Emellertid bedömer jag att det säkerhetspolitiska inflytandet vi får genom vår industri är förhållandevis begränsat. Att vi axlar vår del av bördan i Afghanistan, Afrika och tidigare på Balkan betyder mer. Det är denna väg som t.ex. Danmark mycket tydligt valt. Den behöver inte heller stå i motsatsställning till en livskraftig svensk försvarsindustri.

Min poäng är att vi politiker och FM bör värna myndighetens förmåga till väpnad strid. Utifrån detta får sedan industrin och dess ägare fundera på hur de bäst anpassar sig till verkligheten. Alltför länge har stora delar av närings-, regional- och arbetsmarknadspolitik genomförts på bekostnad av vår försvarsförmåga.

roYal mes inlägg har särskilt berört mig. Självklart måste det vara tungt att leva i ovisshet om vart man ska jobba och hur länge. Men jag ska öppet erkänna att när jag tagit strid för en fungerande stridsledning i flystridskrafterna har jag inte drivits av annat än det som jag uppfattar som bäst för det svenska försvaret. Jag tror att en nedläggning av Hästveda med efterföljande flyttcirkus till Kallinge, Bålsta och kanske senare Enköping kommer att effektivt rasera vår ledningsförmåga. Min främsta lojalitet måste vara mot det jag tror på, oaktat den osäkerhet som detta kan skapa för den enskilde arbetstagaren.

Till undvikande av just falska förhoppningar har jag varit tydlig med att riksdagens beslut enbart förutsätter ett regeringsbeslut innan väsentliga förändringar genomförs av dagens organisation. Ännu finns ingen indikation på att någon utanför myndighetens ledning uppfattat det på annat sätt.

Gustav Wasa gör en mycket skarpsynt och närgången analys av Helikopterutredningens delbetänkande. I avsaknad av motsvarande detaljkunskaper kan jag bara konstatera att utredningen valt bort det som är beprövat och betalt till förmån för något som kommer att kosta många ytterligare miljarder, utan att någon kan säga när eller om Hkp 14 blir operativ.

Liksom Gustav Wasa har jag intrycket att man först bestämt sig för att föreslå en avveckling av fyrorna och sedan letat efter argumenten. Ska bli intressant att se hur delbetänkandet mottas av remissinstanser och regeringskansliet. Blir det bara HKV som applåderar?


Allan Widman

Come what may

Nej, Blizzard, semestern är ännu inte här. Just hemkommen från Almedalen kan jag konstatera att stril-debatten ännu lever.

Det är nu uppenbart att myndigheten anser att den har fria händer beträffande t.ex. Hästveda. Sannolikt tolkas "inga genomgripande förändringar" av dagens organisation utan regeringens godkännande som att det bara gäller det som Försvarsmakten ännu inte beslutat om.

Men så är det inte. Dagens organisation inbegriper den ännu fungerande stridsledningscentralen i syd. Claes Arvidsson undrade den 1 juli om ordervägran kan accepteras och svaret är naturligtvis nej. På tisdag skrivs det lite om detta i SvD för den som är intresserad.

Jag har aktualiserat Försvarsmaktens tolkning med högsta instans. Min tro är att det snart kommer ett uttalande att något beslut om Hästveda ännu inte fattats av regeringen, men säker ska man kanske inte vara.

De interiörer som jag får del av från generalsmötena på HKV bekräftar det som tidigare skrivits på denna blogg. Man vet inte vad GLC är och hur det ska realiseras. GLC/NOC är inte ett system, inte ett förband utan snarast ett uttryck för en kultur: Vad alla generaler och amiraler gemensamt förbundit sig till kan inte ändras - come what may...

Just nu skriver en del och undrar varför vi inte väljer SEP:en. Det är ju svenska arbetstillfällen och vi har nästan petat in en miljard i utveckling tidigare. Mitt svar är att Sverige är det land i Europa som satsar den största andelen av försvarsanslaget på materiel, inräknat kärnvapenmakterna.

Svensk industri har under lång tid levererat vad den själv bestämt, inte vad försvaret behövt. Den nya materielförsörjningsstrategin; livstidsförlänga, köpa från hyllan, utveckla med andra och, som sista alternativ, utveckla på egen hand kommer naturligtvis aldrig att förverkligas. Men om vi för en gångs skull visade att beställarens krav på affärsmässighet (högsta kvalitet till lägsta pris) fick genomslag skulle det vara ett steg i rätt riktning.

Jag känner med Hägglunds och alla som arbetar där. Likväl är det bara beprövad materiel som tillverkats i långa serier som kommer att överleva. Och ja, visst ägnar sig andra länder åt samma protektionism vi gjort. Men det gör knappast saken bättre.

Politik förblir det möjligas konst och de konstigas möjlighet.

Allan Widman