Ikväll uppger Rapport att Försvarsmakten kommer föreslå att Sverige anskaffar 70 stycken E/F till en kostnad som kan komma att bli drygt 30 miljarder.
Försvarsmakten har, i brist på Luftförsvarsutredning, utlovat ett antal alternativ. Dels för att ge utrymme åt den politiska handlingsfriheten och dels för att ge regeringen möjlighet att skriva en välgrundad proposition till riksdagen. Det ska bli intressant att ta del av de övriga alternativen...
Allan Widman
tisdag 28 februari 2012
söndag 19 februari 2012
PRIO-rader till detachement Gotland
Samtidigt som förmågelyftet i 50-miljarders klassen rycker allt närmare planerar Arméinspektören att förstärka ledningsfunktionen på Gotland med en handfull officerare. Kontrasterna mellan dessa utvecklingsspår är slående, för att inte säga gripande.
Någon officiell debatt om E/F finns inte. Försvarspolitiken förhåller sig till förmågelyftet som starkt troende till Gud. Någon förklaring, eller mycket mindre bevisning, anses inte erforderlig. Däremot kommer Berndt Grundeviks förslag säkert att leda till tvivel och rentav misstro. Vadå förstärka Gotland? Rysshets!
Ett annat betraktelsesätt handlar om proportionerna. E/F är vad jag kallar en vision och i jämförelse blir några stabsofficerare i Visby bara patetiskt. I schlagertider blir det som när Loreen möter Björn Ranelid. En megastjärna och en lite äldre, brunkrämsbakad herre som måste få hjälp att hitta upp på scenen.
Likväl är Arméinspektörens planer uttryck för en genomtänkt, kostnadseffektiv och försiktig förmågeallokering till försvarets fromma. Jag bara älskar Ranelid...
I veckan har jag ställt följande fråga till utrikesminister Carl Bildt:
"HMS Carlskrona har tidigare bidragit till att öka säkerheten i Adenviken. Inom kort kommer marinen åter att ha handlingsfrihet med henne.
Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för ett svenskt deltagande i den Natoledda Operation Ocean Shield under 2012"?
Uppgifterna om en uppsägning av våra sista, fattiga kajmetrar i Fårösund inspirerar denna vecka till ytterligare frågor om vårt nationella försvar.
Allan Widman
Någon officiell debatt om E/F finns inte. Försvarspolitiken förhåller sig till förmågelyftet som starkt troende till Gud. Någon förklaring, eller mycket mindre bevisning, anses inte erforderlig. Däremot kommer Berndt Grundeviks förslag säkert att leda till tvivel och rentav misstro. Vadå förstärka Gotland? Rysshets!
Ett annat betraktelsesätt handlar om proportionerna. E/F är vad jag kallar en vision och i jämförelse blir några stabsofficerare i Visby bara patetiskt. I schlagertider blir det som när Loreen möter Björn Ranelid. En megastjärna och en lite äldre, brunkrämsbakad herre som måste få hjälp att hitta upp på scenen.
Likväl är Arméinspektörens planer uttryck för en genomtänkt, kostnadseffektiv och försiktig förmågeallokering till försvarets fromma. Jag bara älskar Ranelid...
I veckan har jag ställt följande fråga till utrikesminister Carl Bildt:
"HMS Carlskrona har tidigare bidragit till att öka säkerheten i Adenviken. Inom kort kommer marinen åter att ha handlingsfrihet med henne.
Vilka åtgärder är utrikesministern beredd att vidta för ett svenskt deltagande i den Natoledda Operation Ocean Shield under 2012"?
Uppgifterna om en uppsägning av våra sista, fattiga kajmetrar i Fårösund inspirerar denna vecka till ytterligare frågor om vårt nationella försvar.
Allan Widman
onsdag 8 februari 2012
Ekonomisk balans
HMS Carlskrona ligger i docka. Enligt pålitliga uppgifter gäller det dock ingen ombyggnad utan enbart årlig översyn. Man kan ha olika syn på detta. Det kan beklagas att stridsstödfunktionerna inte utreras eller kan man, å andra sidan, glädjas åt att den svenska, kungliga flottan inom kort åter har handlingsfrihet med henne. Jag lutar åt det senare.
Samtidigt kommer signaler om att investeringarna i nya hangarer åt Hkp 14 i Kallinge hålls tillbaka. Överväganden görs om huruvida dessa verkligen är nödvändiga när Malmen nu vill göra plats åt Hkp 16? Jag vet bara att investeringarna i Linköping för några år sedan måste kostat skjortan. Gladeligen hade jag kunnat dinera på golvet i dessa spatiösa, hypermoderna och transparenta lokaler.
Därtill görs nu gällande att SWEDEC ska integreras i Ingenjörsregementet i samma stad. Förslaget dyker upp i BU 13. Ett stort antal befattningar dras in. Det verkar som den politiska flykten från Afghanistan nu får sin basorganisatoriska efterbörd. Eller finns det andra skäl?
Jag har tidigare skrivit om ett stort antal inställda övningar och GMU-utbildningar under andra halvan av 2011. Tecknen på att FM befinner sig "i ekonomisk balans" bara hopar sig...
Samtidigt fortsätter dock myndigheten att driva både NBF och PRIO vidare. I jämförelse är allt annat (förmågelyftet undantaget) kaffepengar.
Uppfattar att defaitismen sprider sig. Till och med bland bloggande kollegor. I nådens år 2012 tvivlas det på folkförankring, västerlandet och förmågan att skapa en bättre värld. Måtte det snart bli vår.
Allan Widman
Samtidigt kommer signaler om att investeringarna i nya hangarer åt Hkp 14 i Kallinge hålls tillbaka. Överväganden görs om huruvida dessa verkligen är nödvändiga när Malmen nu vill göra plats åt Hkp 16? Jag vet bara att investeringarna i Linköping för några år sedan måste kostat skjortan. Gladeligen hade jag kunnat dinera på golvet i dessa spatiösa, hypermoderna och transparenta lokaler.
Därtill görs nu gällande att SWEDEC ska integreras i Ingenjörsregementet i samma stad. Förslaget dyker upp i BU 13. Ett stort antal befattningar dras in. Det verkar som den politiska flykten från Afghanistan nu får sin basorganisatoriska efterbörd. Eller finns det andra skäl?
Jag har tidigare skrivit om ett stort antal inställda övningar och GMU-utbildningar under andra halvan av 2011. Tecknen på att FM befinner sig "i ekonomisk balans" bara hopar sig...
Samtidigt fortsätter dock myndigheten att driva både NBF och PRIO vidare. I jämförelse är allt annat (förmågelyftet undantaget) kaffepengar.
Uppfattar att defaitismen sprider sig. Till och med bland bloggande kollegor. I nådens år 2012 tvivlas det på folkförankring, västerlandet och förmågan att skapa en bättre värld. Måtte det snart bli vår.
Allan Widman
torsdag 2 februari 2012
Hur borde vi göra?
Frågan från "undrande" fick mig att utlova en mer utförlig syn på förmågelyftet. Man måste hela tiden ta in och bearbeta ny information, men detta är nuvarande ståndpunkt.
Låt mig inleda med att jag alltid trott mer på det evolutionära än det revolutionära. Det vill säga hellre fler och kortare steg än stora tekniska och ekonomiska språng.
Tillämpat på ett förmågelyft blir det då inte ett (1) avtal om framställning av 100 E/F med ny motor, nytt skrov och ny radar. Istället bör vi, grundat på gedigna och öppna beslutsunderlag, börja i rätt ände. Sett till de nationella, operativa behoven, vilka brister blir kritiska på kort sikt?
Jag är av uppfattningen att det man hänger på stridsflygplan i form av vapen och sensorer successivt blivit viktigare än plattformens flygprestanda. För mig framstår därför AESA-radar som det kanske mest prioriterade. Det torde finnas goda möjligheter att köpa in ett mindre antal för integrering på Gripen C/D. Om fem år - när vi har beprövad erfarenhet och bättre kan överblicka den fortlöpande miniatyriseringen och annan utveckling - kan vi fatta beslut om ytterligare nyanskaffning.
Vad beträffar dragkraft får detta betydelse inte bara i dog-fighter utan även ifråga om räckvidd och vapenverkan. På motsvarande sätt bör vi snart kunna fatta beslut om anskaffning av ett antal F 414. Parallellt med detta kan nuvarande motorer trimmas och eventuellt byggas om till högre prestanda. Modularitet för maximalt utnyttjande av tidigare investeringar har jag redan skrivit om.
Ifråga om om- eller nybyggnad (?) av skrovet känner jag viss osäkerhet. Längre räckvidd är en uppenbar fördel i moderna, internationella luftoperationer - oavsett tillgång till lufttankningsresurser. Det sammantagna, nationella perspektivet talar kanske för att detta ska vägas mot en återuppbyggnad av det sorgligt hopkrympta krigsbassystemet (som ju också har andra fördelar). Det känns som om en mer utförlig utredning och avvägning måste till på denna punkt.
Viktigt är också att ett förmågebeslut innefattar framtida beväpning av Gripen. Som bekant består fortfarande både kvalitativa och kvantitiva brister. Och det är ett och samma ekonomiska utrymme!
Som politiker ska man naturligtvis ge fan i att diskutera enskildheter i komplexa, militära spörsmål. Likväl kan jag konstatera att detta en gång till och med varit en svensk tradition. På våren 1990 kallade dåvarande Försvarsutskottet industri och berörda myndigheter till en hearing om JAS 39 Gripen. Den som är intresserad av hur det kunde gå till kan använda följande länk (protokollet från hearingen ligger sist i betänkandet):
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3322&dok_id=GD01FöU7
Allan Widman
Låt mig inleda med att jag alltid trott mer på det evolutionära än det revolutionära. Det vill säga hellre fler och kortare steg än stora tekniska och ekonomiska språng.
Tillämpat på ett förmågelyft blir det då inte ett (1) avtal om framställning av 100 E/F med ny motor, nytt skrov och ny radar. Istället bör vi, grundat på gedigna och öppna beslutsunderlag, börja i rätt ände. Sett till de nationella, operativa behoven, vilka brister blir kritiska på kort sikt?
Jag är av uppfattningen att det man hänger på stridsflygplan i form av vapen och sensorer successivt blivit viktigare än plattformens flygprestanda. För mig framstår därför AESA-radar som det kanske mest prioriterade. Det torde finnas goda möjligheter att köpa in ett mindre antal för integrering på Gripen C/D. Om fem år - när vi har beprövad erfarenhet och bättre kan överblicka den fortlöpande miniatyriseringen och annan utveckling - kan vi fatta beslut om ytterligare nyanskaffning.
Vad beträffar dragkraft får detta betydelse inte bara i dog-fighter utan även ifråga om räckvidd och vapenverkan. På motsvarande sätt bör vi snart kunna fatta beslut om anskaffning av ett antal F 414. Parallellt med detta kan nuvarande motorer trimmas och eventuellt byggas om till högre prestanda. Modularitet för maximalt utnyttjande av tidigare investeringar har jag redan skrivit om.
Ifråga om om- eller nybyggnad (?) av skrovet känner jag viss osäkerhet. Längre räckvidd är en uppenbar fördel i moderna, internationella luftoperationer - oavsett tillgång till lufttankningsresurser. Det sammantagna, nationella perspektivet talar kanske för att detta ska vägas mot en återuppbyggnad av det sorgligt hopkrympta krigsbassystemet (som ju också har andra fördelar). Det känns som om en mer utförlig utredning och avvägning måste till på denna punkt.
Viktigt är också att ett förmågebeslut innefattar framtida beväpning av Gripen. Som bekant består fortfarande både kvalitativa och kvantitiva brister. Och det är ett och samma ekonomiska utrymme!
Som politiker ska man naturligtvis ge fan i att diskutera enskildheter i komplexa, militära spörsmål. Likväl kan jag konstatera att detta en gång till och med varit en svensk tradition. På våren 1990 kallade dåvarande Försvarsutskottet industri och berörda myndigheter till en hearing om JAS 39 Gripen. Den som är intresserad av hur det kunde gå till kan använda följande länk (protokollet från hearingen ligger sist i betänkandet):
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3322&dok_id=GD01FöU7
Allan Widman
onsdag 1 februari 2012
Magnituden
Igår hade jag en liten debattartikel i GP om en alternativ väg i det förestående förmågelyftet. Den är bifogad nedan.
"Ett förmågelyft av JAS 39 Gripen är oundvikligt, men magnituden av stridsflygsutveckling ska inte underskattas. Under 1985 till 2010 tog JAS nära halva materielbudgeten i anspråk. Konsekvenserna blir stora och det ges ingen andra chans.
Enligt media finns en offert från industrin om att bygga om 100 stycken Gripen med ny radar, ny motor och ett större flygplansskrov. Priset uppges vara 32 miljarder. Mot bakgrund av att en väsentligt mer begränsad uppgradering 1996 beräknades till 27,9 miljarder framstår den nu aktuella prislappen säkert som överkomlig.
Den 1 mars ger ÖB sitt råd om förmågelyftet. Löftet är att olika alternativ ska presenteras. Inför detta bör Försvarsmakten erinras om att utgångspunkten inte får vara något annat än förmågan till väpnad strid för försvaret av Sverige.
Det är bara med reell verkan mot fientliga mål i luften, till sjöss och på marken som investeringen i en ny generation JAS 39 Gripen kan legitimeras. Prestandan måste räcka för framtida definierade bekämpningsuppgifterna, men behöver heller inte vara bättre än att vapnen kommer till full verkan.
En debatt har gällt valet av motor till den nya Gripen. Mot dem som krävt en ny, amerikansk motor har de stått som värnat den betalda och svensktillverkade som används idag. Samtidigt som stor dragkraft förblir kritiskt för luftstriden vore det synd och skam att inte tillvarata gjorda investeringar. Av gångtiden i de befintliga motorerna har bara en fjärdedel hittills utnyttjats.
Det mest logiska är att välja både och. Det är inte ofta stridsflygplan behöver utnyttja maximal prestanda. Genom att kräva modularitet kan vi nyttja billiga flygtimmar med befintlig motor och höja förmågan med en ny i skarpa lägen och vid krävande övningar.
Dagens flygmotorer byts och underhålls regelbundet och dimensionerna för de båda motorerna är i stort sett lika. Vi ska varken kasta bort vår egen industriella kompetens eller det som är betalt och fungerande. Arvets ska vårdas".
Allan Widman
"Ett förmågelyft av JAS 39 Gripen är oundvikligt, men magnituden av stridsflygsutveckling ska inte underskattas. Under 1985 till 2010 tog JAS nära halva materielbudgeten i anspråk. Konsekvenserna blir stora och det ges ingen andra chans.
Enligt media finns en offert från industrin om att bygga om 100 stycken Gripen med ny radar, ny motor och ett större flygplansskrov. Priset uppges vara 32 miljarder. Mot bakgrund av att en väsentligt mer begränsad uppgradering 1996 beräknades till 27,9 miljarder framstår den nu aktuella prislappen säkert som överkomlig.
Den 1 mars ger ÖB sitt råd om förmågelyftet. Löftet är att olika alternativ ska presenteras. Inför detta bör Försvarsmakten erinras om att utgångspunkten inte får vara något annat än förmågan till väpnad strid för försvaret av Sverige.
Det är bara med reell verkan mot fientliga mål i luften, till sjöss och på marken som investeringen i en ny generation JAS 39 Gripen kan legitimeras. Prestandan måste räcka för framtida definierade bekämpningsuppgifterna, men behöver heller inte vara bättre än att vapnen kommer till full verkan.
En debatt har gällt valet av motor till den nya Gripen. Mot dem som krävt en ny, amerikansk motor har de stått som värnat den betalda och svensktillverkade som används idag. Samtidigt som stor dragkraft förblir kritiskt för luftstriden vore det synd och skam att inte tillvarata gjorda investeringar. Av gångtiden i de befintliga motorerna har bara en fjärdedel hittills utnyttjats.
Det mest logiska är att välja både och. Det är inte ofta stridsflygplan behöver utnyttja maximal prestanda. Genom att kräva modularitet kan vi nyttja billiga flygtimmar med befintlig motor och höja förmågan med en ny i skarpa lägen och vid krävande övningar.
Dagens flygmotorer byts och underhålls regelbundet och dimensionerna för de båda motorerna är i stort sett lika. Vi ska varken kasta bort vår egen industriella kompetens eller det som är betalt och fungerande. Arvets ska vårdas".
Allan Widman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)