Inför senaste årsskiftet följde försvarsutskottet upp
rekryteringen av soldater och sjömän till det svenska försvaret. Insatsorganisationen
beslutades år 2009 och skulle vara bemannad, utrustad och samövad senast vid
utgången av 2014.
Genomgången, som gjordes av en särskild utredare, visade att
av de cirka 28 000 befattningarna (exklusive Hemvärnet) hade
Försvarsmakten lyckats rekrytera ungefär hälften på frivillig väg. Intagningen
till grundläggande militär utbildning fungerade någorlunda, men avhoppen var
många, både under utbildningen och den senare tjänstgöringen.
Bemanningsproblemen av det svenska försvaret har flera
bottnar. Naturligtvis är det djupt otillfredsställande att det till stora delar
består av soldater som utbildades för länge sedan och att många befattningar
står helt vakanta. Särskilt som omvärldsläget nu snabbt försämras.
Men problemen är inte bara kvantitativa. De senaste åren har
det också blivit allt svårare att rekrytera till nyckelbefattningar som
officerare, flygförare och tolkar. Det inte bara är svårt att skapa intresse
hos unga män och kvinnor, det handlar också om svårigheter att hitta sökanden
som är tillräckligt kvalificerade.
I värnpliktsförsvaret utbildades ett minskande antal
soldater varje år. Volymerna var emellertid stora jämfört med dagens situation
och framförallt medgav pliktlagstiftningen Försvarsmakten att välja ut de män
som var bäst lämpade för respektive befattning.
Och det är naturligtvis med rekrytering av soldater som det
är med t.ex. fotboll; om verksamheten saknar bredd blir det svårt att få fram
en tillräcklig spets. Å andra sidan är Zlatan Ibrahimovic primärt ett resultat
av att fotboll är en folkrörelse bland unga svenskar…
Det har nu gått ganska exakt fem månader sedan regeringen
och tre allianspartier gjorde upp om den kommande försvarsbeslutsperioden. Peter
Hultqvist har gjort sig känd som en stark tillskyndare av att den frivilliga
rekryteringen kompletteras med plikt, att Sverige - i likhet med Danmark och
Norge - får ett så kallat blandsystem. Om detta talade han engagerat flera år
innan han blev försvarsminister.
Trots detta har Peter Hultqvist ännu inte presenterat vare
sig direktiv eller en utredare som kan ta sig an frågan. Inne i regeringen är
naturligtvis Miljöpartiet en stark motståndare till värnpliktens återinförande,
men även Moderaterna och Centerpartiet biter sig fast vid att frivilligheten
till sist ska fungera.
Faktum är dock att det nu råder fara i dröjsmål. För varje
år som går bleknar minnena av plikten och därmed den folkliga acceptansen. Och
myndigheterna förlorar undan för undan den kompetens som krävs för att hantera
pliktiga soldater. Sist men inte minst förlorar försvaret av Sverige viktig tid
när svarta moln nu hopar sig över vår himmel. Varje dag utan ett bemannat
försvar är en medveten risktagning.
Allan Widman
