Menlöst?

Så poppade Hkp 14 på nytt upp i debatten. Förra veckan hade Ekot nästan dagligen nya turer kring hur upphandlingen gick till, hur myndigheten tillämpar sekretessbestämmelser m.m. Detta gav mig anledning att under helgen gå igenom utredningsgruppens (MUST) ”dokumentation av helikopteraffären” (2003-04-24), FMV:s rekommendation avseende Hkp 14 (2001-04-24) och en tidigare hemligstämplad handling benämnd ”Händelseöversikt våren 2001” (odaterad). Sistnämnda är kortfattade minnesanteckningar från FM:s samordningsgrupp för anskaffningen av helikoptern. De upprättades trots uttryckligt förbud om dokumentation.

De flesta har väl redan tillgodogjort sig huvuddragen via media. Som att FM uppfattade sig utsatt för ”politiskt tryck” och att FMV förordade Sikorsky S 92 framför NH 90. Likväl finns det en del annat i materialet för den som är intresserad.

Redan tre dagar efter det första mötet i samordningsgruppen slog dåvarande C STRA, generallöjtnant Johan Kihl, fast att NH 90 är den ”enda nordiska lösningen”.

Frågan om ledningssystemet för helikoptern synes ha varit mycket central. Den 14 februari 2001 lämnade dåvarande försvarsministerns militära rådgivare, brigadgeneralen Michael Moore, en PM till samordningsgruppen benämnd ”tankepapper kring lednings- och informationssystem för transporthelikoptrar”. På ett möte dagen innan hade företrädare för SAAB gjort föredragningar om sitt ledningssystem. Det mötet hade, enligt minnesanteckningarna, också ”föregåtts av samtal” mellan samordningsgruppens ordförande och SAAB-representanterna. Senare blev det ytterligare möten med SAAB - månader innan upphandlingen skulle avgöras.

Under våren 2001 dominerades diskussionerna helt av ledningssystemet. Den 22 februari hölls ett generalsmöte i frågan. Dåvarande chefen OPIL, sedermera generallöjtnanten Jan Johnsson, ska då ha förordat ”hkp med rätt ledningssystem före ett stort antal hkp”. Vid denna tid är samordningsgruppen ibland också förstärkt med lite andra namn, som till exempel Jan Petersson och Per Nilsson…

Det var måhända viktigt för en och annan att Hkp 14 blev en nordisk lösning, men långt viktigare var naturligtvis att ledningssystemet blev svenskt. Samma dag som regeringsbeslutet offentliggjordes den 18 september 2001 skrev SAAB i en pressrelease att man ”kommer att ansvara för utveckling och anskaffning av det taktiska systemet för den nya svenska enhetshelikoptern, Helikopter 14. Ett nytt ledningssystem kommer att utvecklas som en del av det taktiska avioniksystemet. Detta blir en viktig del i Försvarsmaktens framtida struktur och ledningsfilosofi”.

Ja, det var sannerligen NBF-tider. Inget var omöjligt. Inte ens att integrera ett svenskt, taktiskt ledningssystem i det flygsäkerhetskritiska systemet på världens första serietillverkade fly-by-wire helikopter. Det bedömdes dock kosta ca 2 miljarder att utrusta de arton svenska helikoptrarna med systemet; cirka en tredjedel av det uppskattade anskaffningsvärdet.

Tio år senare är utvecklingen och integrationen ännu långt ifrån slutförd, men industrin kämpar oförtrutet vidare.

Fortsättning följer.


Allan Widman

Pappersförband

En blogg skapar förväntningar. Både hos den som läser och den som förväntas blogga. Stig Dagerman skrev någon gång att hans begåvning belastade honom till sådan grad att han inte längre kunde skriva. Sådana jämförelser är naturligtvis alltför pretentiösa, men det underliggande fenomenet är detsamma. Jag skriver när det finns något jag tycker värt skriva om, denna sommaren inte så mycket.

Jag bedrövades under veckor av Anders Breiviks "bedrifter". Osannolikt, obegripligt och vidrigt.

Idag bloggar Sten Tolgfors om att FM tagit fel på antal kontrakterade, tidvist anställda soldater. Det som skulle vara 2 700 är egentligen bara 300. Stor skillnad. Sten Tolgfors är besviken över att han använt felaktiga uppgifter på Brännpunkt, men frågan är om han borde vara förvånad. Myndigheten har redovisat sina prioriteringar i många tabeller: Det har varit viktigare att anställa heltidare än att välja den försvarsekonomiskt mer förmånliga reservisten.

En och annan må anse att våra tidigare krigsförband bara var på "pappret". Men medan striden i luften kan beskrivas som en "materielsport" handlar kriget på mattan också om kvantiteter. IO 2014 är en vision och frågor måste nu ställas om dess möjlighet att realiseras.

Allan Widman