Ingela Mathiasson...

har skrivit en analys avseende kostnaderna för införande av Gemensam Lägescentral (GLC). Efter formell framställan har jag nu lyckats få ett avhemligat exemplar enligt beslut av Stefan Ryding-Berg den 25 maj 2009.

De delar av analysen som jag inte fått ut omfattas av sekretess med hänsyn till rikets säkerhet, enligt 2 kap 2 § sekretesslagen. Visst känns det lite märkligt att jag som en av folkets företrädare och ledamot av Försvarsutskottet inte får veta hela sanningen, men så är nu lagen en gång skriven. Ännu konstigare är kanske att uppgifter om var anläggningar ska finnas, när de ska etableras och vilka målsättningar som gäller är öppna, medan just kostnadsberäkningarna som Mathiasson gjort ska vara hemliga. Med hänsyn till rikets säkerhet.

Att just kostnadsberäkningarna belagts med sekretess är naturligtvis mera ägnat att hindra ifrågasättande av den planerade flyttcirkusen än att skydda vår nationella säkerhet. Ingen ska kunna vända utredarens siffror emot de storstilade besluten.

Ändå är Mathiassons utredning en skarp inlaga riktad mot IML och den övriga försvarsledningen. Eller vad sägs om följande:

I utredningsarbetet har framkommit att en tydligt beskriven målbild avseende GLC och NOC saknas. Det saknas även en kravbild på vad den gemensamma lägescentralen skall leverera utöver vad nuvarande StriC, SjöC, UVSC och MaRa levererar idag.

Både den operativa och taktiska ledningen bedöms ha en god nytta av en gemensam lägesbild, men - framhåller Mathiasson - dessa enheter "planeras inte att samlokaliseras med den genmensamma lägescentralen". Hon tillägger: "Vilken effektökning som avses uppnås genom att samlokalisera befintlig teknik kan inte utredarna tydligt utläsa".

Så här långt är det uppenbart att ingen vet vad GLC är och heller inte vilka krav man ska ställa på ett sådant. Ändå har Försvarsmakten i underlag till regeringen redovisat omfattande besparingar vid införande av GLC och NOC den 15 maj 2008. Besparingar som sedan tagits tillbaka i ett senare underlag av den 16 juni samma år, men enligt Mathiasson går detta "inte att tydligt urskilja i underlaget till regeringskansliet". Dubbel "maskirovka"?

Man behöver inte telepatiska förmågor för att inse att Mathiasson inte är särskilt imponerad av den interna beredningen av beslutet om GLC och NOC. Hon noterar att det saknas information om teknisk samordning mellan denna process och den förestående Nordiska samverkan om lägesbilder. Och vad beträffar Marinens samverkan med civila, nationella myndigheter. Hon konstaterar vidare att ÖRA inte tillämpats i beslutsprocessen. Till slut slår hon också fast att den största besparingen över en sexårsperiod uppstår om verksamheten koncentreras till nu befintliga platser. Alltså blir en flytt till Enköping dyrare.

Slutsatserna i utredningen visar på en Försvarsmakt i förfall. Man är beredd att fatta långtgående beslut om en av de mest vitala verksamheterna i vårt försvar utan att veta vad man strävar mot och mycket mindre hur man ska nå dit eller vad det kostar. Jag delar helt Mathiassons uppfattning att ett sådant agerande ytterst innebär "ett risktagande avseende förmågan att hävda territoriell integritet".

Sverige behöver en öppen och grundlig utredning om luftförsvaret innan fler proppar dras ur badkaren.


Allan Widman

Kungliga Krigsvetenskapsakademien

Så har jag nu fått årsredovisningen från rubricerade institution. Den avslutas med följande:

I slutet av 1960-talet genomfördes en luftförsvarsutredning, LFU 67, för att ge ett bättre beslutsunderlag. Behovet att på nytt analysera de utmaningar som luftförsvaret står inför kräver en ny satsning på en utredning som behandlar dagens frågeställningar: Anskaffning och utveckling av försvarsmateriel, ett nationellt luftförsvar i en nordisk kontext, behovet av robotluftvärn och balansen mellan uppgifter och tilldelade resurser.

Territoriellt luftförsvar är sammanfattningsvis inte en nordisk fråga i sig, det är en förmåga som varje självständigt land måste kunna garantera sina medborgare. Samtidigt kan ett samarbete mellan de nordiska länderna öka den nationella säkerheten och stabiliteten i vårt närområde. Den som väljer att inte ta ansvar för sitt territoriella försvar skickar en tydligt negativ säkerhetspolitisk signal som förr eller senare riskerar att utnyttjas av andra aktörer, vilket kommer att påverka alla länder i regionen.

Det är lätt att instämma. Redovisningen uppehåller sig i övrigt mycket kring det nordiska försvarssamarbetet. Med hänsyn till den uppmärksamhet som detta fått är fokuset inte opåkallat. Dock har, såvitt undertecknad kunnat iaktta, våra solidaritetsförklaringar inte mötts av några officiella reaktioner. Vare sig från Norge, Danmark eller Finland. Kanske brister vår sjävinsikt?

Allan Widman

Radiosystem 2000

Ja, ibland dröjer det mellan inläggen. Men riksdagsledamöter har många olika uppgifter. En av dem är att resa runt och bese myndighetens verksamhet, vilket jag gjort tämligen flitigt ett tag.

Förra helgen var det Oslo där Natos parlamentariska församling sammanträdde. Som vanligt upptogs 70-80 procent av tiden åt Afghanistan. Make or break, det är frågan. Som nygammalt inslag diskuterades också innebörden av artikel 5, den så kallade musketörsparagrafen. Inte minst de östeuropeiska medlemmarna efterlyser lite "continuous planning". Det är alltså inte bara i kungariket Sverige man börjat fundera över vart ryssen är på väg.

Efter Oslo blev det Helikopterflottiljen i Linköping. Fick se Helikopter 14 som vi ännu inte tagit leverans på. Flög gjorde den ju inte. Och min bedömning är fortfarande att helikoptern aldrig blir operativ med de specifikationer Sverige gjort.

Helikopterflottiljen har länge befunnit sig i en rejäl uppförsbacke. Under de senaste nio åren har 11 personer omkommit i olyckor som involverar militära helikoptrar. Samtidigt dröjer leveranserna av helikoptrar i en omfattning som torde sakna motstycke i vår historia. Men inga avtal hävs och inget skadestånd krävs. Varför?

Vecka 33 ska förbandet enligt nu gällande planer börja flyga Helikopter 10 B, som skulle levererats för snart tre år sedan. Om det blir ytterligare förseningar finns ingen plan B för att få luftburen medevac till Afghanistan. Detta trots att riksdagen, på förslag av regeringen, bestämt att en sådan insats skulle ske under 2009.

Efter Linköping besökte jag 612:e Hemvärnsbataljonens övning i trakterna av Vilhelmina. Där träffade jag en helt osannolik samling entusiaster som brann för uppgiften att försvara sin hembygd om och när så erfordras. Flera av soldaterna hade gjort turer både till Afghanistan och andra missoner. Insatskompaniets första pluton imponerade stort. Där fanns ett avspänt allvar som parades med omdöme och skicklighet.

Priset tog kompanichefen Tommy Norman som förstått att Radio 146 aldrig skulle fungera i den terräng och med de avstånd som Norrlands inland bjuder. Han hade utvecklat ett eget radiosystem baserat på lättillgänglig civil teknik. Radiosystem 2000, som han döpt det, hade inte bara tillräcklig räckvidd utan också krypterat tal. Frugan hade sedan sytt ett kamoflerat tyghölje till basstationen.

Om NBF-folket bara vill har nog Tommy inget emot att berätta om sin utveckling...

På torsdag markstridsdag i Karlsborg och nästa vecka inriktningsbeslut.


Allan Widman